Dörrarna stängs

Nu har förhandlingarna nått det stadium där vi observatörer får allt mindre tillgång till vad förhandlingarna. Konsultationerna sker bakom stängda dörrar och den information som sipprar ut är osäker.

Klart är att många frågor återstår. Precis som jag tidigare rapporterat är det dels frågorna om Kyotoprotokollet, där en text som var långt ifrån färdig lämnats till ministrarna (över 17 olika alternativ rörande de återstående frågorna om bl.a. åtagandeperiodens längd och vilka som ska ges tillgång till CDM).

Kyoto är för närvarande en fråga som uppehåller förhandlingarna. Men i än större utsträckning är det frågan om finansiering som hindrar förhandlingarna från att röra sig framåt. Just nu återraporterar de ansvariga ministrarna (Maldiverna och Schweiz) om läget. Utvecklingsländerna vill se löften om nivåer på fortsatt finansiering och verkar villiga att stoppa andra förhandlingar om detta inte sker. Ännu osäkert varthän det leder.

Känslan är att Kyotoprotokollet i högre utsträckning lever sitt eget liv, medan finansiering, LCA och Durbanplattformen länkas samman. Det innebär att den enda förhandlingshållhaken U-länderna egentligen har på övriga länder just nu är den ganska intetsägande texten om Durbanplattformen, som de kan blockera. Känslan är också att de utvecklade länderna befinner sig i ett förhandlingsöverläge för närvarande (förhandlingsmässigt, inte ambitionsmässigt). Därför är en gissning ändå att lösningen landar närmare vad de utvecklade länderna önskar.

Det innebär vaga skrivningar om finansiering, stängning av LCA och åttaårig förlängning av Kyoto. EU:s missräkning blir sannolikt den vaga texten om Durbanplattformen, eftersom lite tid ägnats åt den i jämförelse med andra frågor. Frågan om AAU:er är svår att sia kring, men EU (åtminstone den del av EU som inte Polen) framhåller allt oftare att det i praktiken inte är något problem eftersom det i nuläget inte finns någon som vill köpa de som finns. Det stämmer förvisso, men är främst ett resultat av att EU inte kan enas. Nu är det  oerhört viktigt att AUU:er hålls borta så att de inte återkommer för att spöka i ett kommande avtal där det kommer finnas köpare. Det enklaste sättet att göra det vore att skrota dem.

Slutligen en kort bild från CDM-förhandlingarna där Venezuela visade sinne för dramatik. I en arbetsgrupp som möts dagligen i två veckor var man på god väg att enas om att radera alla paragrafer som var gulmarkerade (ej överenskomna). Det höll nästa. Men paragraf 40 innehöll en skrivning om möjligheten att finansiera CCS (carbon capture and storage, and plocka ut CO2 och pumpa ner i marken) genom CDM-projekt. Det var viktigt för Kuwait att behålla. Då meddelade Brasilien att om inte alla gula ströks, kunde de inte acceptera vissa strykningar. Varpå Venezuela lät meddela att man inte kunde acceptera flera redan överenskomna paragrafer (som framför allt pekade på att CDM hade bidragit med något, illa dold kritiken av marknader som koncept) och därför ville att hela texten skulle placeras inom hakparanteser (brackets, ett av de vanligare orden här i Doha). Ordföranden tittade i taket och avslutade mötet med att konstatera att hela texten skickades vidare i brackets.

Det är ingen förhandling som påverkar det stora spelet här i Doha. Men ger en försmak av vad som väntar de sista timmarna. Sannolikheten att förhandlingarna är klara till fredag kväll får anses vara liten.