Tidspress, ovisshet, frustration

En uppdatering från ett Doha där frustrationen växer. EU är frustrerade över att ministrarna ännu inte kopplats in i diskussionerna om det långsiktiga avtal inom Durbanplattformen. USA är missnöjda med att utkastet till text i denna grupp innehåller en referens till Rio+20-dokumentet. Utvecklingsländerna är frustrerade över att utvecklade länder inte lovar något mer.

Samtliga är frustrerade över att det går så långsamt, utom möjligen Ryssland som påtalade vikten att inte hasta fram ett beslut. De verkar ganska nöjda med att inte få något beslut alls. När Filippinerna säger samma sak har det en annan trovärdighet.

Det är nu klart att ordf. och länderna strävar efter ett “Dohapaket” som innefattar alla delar. Det innebär att återigen är inget överenskommet förrän allt är överenskommet. Framför allt är det diskussionerna om det ADP som blir lidande för detta. De pågår inte ännu på minsternivå. Märkligt med tanke på att det i mina ögon är den långsiktigt viktigaste diskussionen. Men långsiktighet (långbänk däremot) kännetecknar inte dessa förhandlingar.

I korthet i de olika arbetsgrupperna:

Kyotoprotokollet

EU har nått en överenskommelse om hur man ska hantera AAU. Överenskommelsen framstår som tekniskt komplicerad, och eftersom den inte finns på papper ännu (inte för oss, that is, förhoppningsvis har någon den på papper) vågar kan jag den inte i detalj redogöra för den. Huvudpoängen är att överskottet på AAU:er förs över till ny period, men läggs i en reserv varifrån de kan handlas med i begränsad utsträckning. Exempelvis är det enbart de som skriver på en andra period för Kyotoprotokollet som får köpa. Det innebär att det i praktiken inte finns någon som kommer köpa dem. Förhoppningsvis innebär detta också att de inte kan föras vidare till kommande avtal.

Inte den lösning många hoppats på, men en klassisk europeisk teknisk kompromiss.

Frågan om vilka som ska få tillgång till CDM återstår också. Har blivit en bricka i det stora spelet – utvecklingsländer uttalar med varierande röststyrka krav på att enbart de i protokollet ska ha tillgång.

Men en överenskommelse är sannolikt inom räckhåll. Oavsett vad som händer i de övriga är min bedömning. Helt beroende på vad som händer i LCA säger de som borde veta bättre.

LCA

Den stora frågan är finansiering. Här går det fortsatta långsamt framåt. Några EU-länder (ink. Sverige) har redovisat sina pengar. Men kring frågan om det ska finnas en uttalad stegring fram till 2020 finns det inte enighet.

Men även i andra frågor finns oenighet. EU är missnöjda med texten kring ny marknadsmekanismer. Australien (för den s.k. paraplygruppen som bl.a. innehåller USA och Kanada) meddelade att det var ett antal texter de hade problem med.

Det pågår också en diskussion om kompensation för de skador som klimatförändringarna redan nu medför. Flera utvecklingsländer vill upprätta ytterligare en diskussion för att hantera detta. Vilket många andra motsätter sig.

ADP

Här finns som sagt en stor frustration från bl.a. EU kring att ministrarna ännu inte diskuterar frågan. Men även arbetsgruppens ordförande signalerar frustration och frågar sig vad det sänder för signal om det långsiktiga klimatavtalet inte diskuteras av ministrarna.

Enligt uppgift är det fr.a. Kina som håller emot. De framhåller att LCA för närvarande är viktigare.

Det finns långsiktigt oerhört viktiga frågor, om ansvarsfördelning, basår för utsläpp, arbetsplan fram till 2015, utsläppsminskningar fram till 2020, som nu alltså diskuteras av tjänstemän.