Så påverkar regeringskrisen klimatförhandlingarna (uppdaterad)

Ingenting. Det är det korta svaret på vad regeringskrisen innebär för de svenska klimatförhandlingarna och klimatförhandlarna. De hundra sidor långa förhandlingsinstruktionerna gäller och hur som helst är Sverige bundna av EU:s förhandlingsbud. Men verkligheten är som alltid mer komplicerad. På åtminstone fem områden är osäkerheten redan här, på klimatförhandlingarna:

1. Klimatfinansiering. Medlen för Gröna Klimatfonden ligger, tvärtemot vad många (inkl jag själv) trott, inte i budgetproppen utan i höständringsbudgeten. Denna sällan omtalade budget är till just för långsiktiga åtaganden, t.ex. stöd till GEF och vissa utvecklingsbanker. Däremot blir satsningen på Anpassningsfonden som det ser ut nu inte av, eftersom det är ett år-för-år beslut och därmed inte finns i höständringsbudgeten. Det samma gäller den LDC-fond som diskuteras.

2. Finansiella mekanismer. Sverige har genom åren haft en ledande position i arbetet med finansiella mekanismer för utsläppsminskningar, bl.a. CDM. Kimatminister Romsons besked på Fores Limamöte var att en minskad tilltro till finansiella mekanismer är den största skillnaden gentemot Alliansen. Detta ”håll igen”-besked till svenska experter såväl på myndigheter som i handlande sektorn, kan man nu lättare lägga åt sidan.

3. Sverige som modelland. Romson är måttligt övertygad om att det är lysande att Sverige enligt OECD är världsbäst på att öka tillväxten och minska utsläppen, eftersom miljöpartiet ifrågasätter tillväxten och menar att konsumtionsperspektivet måste in i utsläppsberäkningarna. Men de rödgröna vill ändå ge en bild av Sverige som modelland; det är så vi som liten aktör kan göra skillnad. Men med vilken tyngd kan Romson, som del av en expeditionsministär, framföra denna bild på COP20, i plenum och bilaterala möten? Kan hon och Lena Ek, som ingår i delegationen som oppositionens representant, snacka ihop sig om en bred lösning?

4. Bilaterala avtal. COP20 är platsen för hundratals möten mellan biståndsgivare och mottagare, inte minst på myndighetsnivå. Att planera långsiktiga samarbeten är mycket svårt när regeringssituationen, budgetläget och den politiska inriktningen är så oklar. Många av de strategiska inriktningar för biståndet (vilka länder prioriteras, vilka väljs bort, vilka sakområden lyfts fram) som nyligen annonserats, får nu räknas som ogiltiga – men vad som faktiskt gäller är oklart.

5. Korridorssnacket. Sveriges regeringskris och nyvalet den 22 mars är stort uppslagen i internationell press och på de stora tv-kanalerna. I korridorssnacket är det klart att det kommer upp, och eftersom förhandling inte bara är fakta utan också psykologi och relationer, inverkar det menligt på den tyngd man ger vad Sverige framför.

Mattias Goldmann, Lima

(Vill du läsa Höständringsbudgeten?  http://www.regeringen.se/sb/d/18202/a/248342, sök på klimat för att hitta Gröna Klimatfonden)