Förhandlingar i Genève – Mammas äppelpaj med extra allt

Under veckan pågår FN:s klimatförhandlingar, ett slags uppföljning på mötet i Lima med målet att ta fram den text som ska utgöra förhandlingsunderlaget för de sex sista månadernas förhandlingar innan Paris. När mötet är slut ska en text skickas för översättning och sedan vara det officiella utkastet för ett Parisavtal som ska diskuteras i Bonn i juni.

Allt sker med utgångspunkt i den text som förhandlades fram i Lima, inte minst är det bilagan ”Elements for draft text” som varit föremål för diskussion.

Förhandlingarna inleddes i söndags. När jag anlände tisdag lunch var den samstämmiga bedömningen att förhandlingarna gått mycket snabbare och smidigare än någon förutsett. Vid flera tillfällen hade möten avslutats i förtid. Vilket inte tillhör vanligheterna.

Den allmänna bedömningen verkar också ha varit att de två nya ordförandena för ADP-processen, Ahmed Djoghlaf från Algeriet och Daniel Reifsnyder från USA, bidragit till de snabba mötena genom att tydligt ta ombord alla länders förslag, vilket bland parterna skapat en känsla av delaktighet och ägandeskap. Det skiljer sig från hur många länder uppfattade de två tidigare ordförandenas ansats, som ofta lyssnade in olika länders ståndpunkter, för att sedan lägga fram en text där de tolkat budskapen. Ett säker recept för att få många missnöjda. Men också ett resultat av en ambition att behålla texten rimligt lång.

En följd av de nya ordförandes taktik är att texten växt kraftigt. Exempelvis förvandlades fyra sidor om minskingsåtgärder till tolv efter att länder fått föra in sina synpunkter. På andra områden såg det ungefär likadant ut.

Men snabbt gick det, och precis som planerat hade man till lunch idag hunnit med att gå igenom alla områden. Även om det gjort alla på gott humör, nog så viktigt, gick det också ifrågasätta om det kan räknas som framgång att alla fått med allt de önskar i texten. Om det Innebär det att en överenskommelse är närmare är svårt att se. Vissa av förslagen som nu tillkommit är sådana som tidigare tagits bort.

En analytiker jag talade med sa att ”det är som mammas äppelpaj, ingen kan vara emot den. Nu är den dessutom med extra allt, klart alla är glada.”

Men när lunchen var slut blev det också uppenbart att nästa steg i processen skulle bli svårare.

Alla begriper att texten är för lång – och flera förslag påminner om varandra – därför måste texten kortas ner. Helst genom att parterna kommer överens. Men hur detta ska gå till är inte uppenbart vilket blev tydligt tisdag eftermiddag.

Ordföranden förklarade att länderna nu skulle komma diskutera vilka paragrafer som gick att sammanfoga och eventuellt strykas, men att det är nuvarande text som ska bli förhandlingstexten. Det fick en del delegationer att ifrågasätta om kommande dagars förhandling alls är något värt, om man inte får komma med nya förslag.

Sammantaget har de första dagarnas raska framsteg möjligen varit en chimär och stämningen har försämrats. Nu ligger mycket fokus på procedur om hur texten ska bli hanterlig snarare än att de diskutera de meningsskiljaktigheter som finns. De ska diskuteras i Bonn, i juni, när det finns ett formellt utkast till Parisavtal.