Sveriges högsta prioritet: En ocean-konferens

Vilken är Sveriges högsta prioritet? Det vet vi nu; FN:s särskild oceankonferens ”Our Oceans, Our Future” i New York 5-9 juni 2017, med Fiji och Sverige som värdar. Nedan först vad som sades, till slut Goldmanns tankar.

”Detta initiativ är Sveriges högsta prioritet. Det är det största initiativet inom FN som vi tagit sedan Sverige 1972 tog initiativet till FN:s första miljökonferens någonsin, som hölls i Stockholm”, sade Isabella Lövin på presskonferensen där detta lanserades.

”Nu tar vi initiativ till FN:s första konferens om oceaner, och inte bara om en av aspekterna, inte bara överfisket, nedskräpningen eller försurningen, utan om helheten. Detta är ett sätt att adressera en fråga som inte har gränser och som det går dåligt att hantera i stuprör”, sade Isabella som också gick tillbaks till sin egen historia för att motivera engagemanget. ”Jag engagerade mig politiskt för tio år sedan just för mitt arbete med haven, särskilt överfisket. Detta problem är inte specifikt för utvecklingsländer, utan också ett mycket stort problem för utvecklade länder.”

Konferensen ska leda till

  • Ett förhandlat dokument som är en ”call for action” – inte ett bindande avtal
  • En rapport med ordförandeskapets sumemring av partnerdialogen
  • En lista över de frivilliga åtagandena för att klara SDG14.

Enligt Lövin går de flesta av de 17 globala hållbara utvecklingsmålen nu åt rätt håll, men inte målet om haven. Ska vi nå SDG 14 till år 2030, så måste vi arbeta nu. Det mesta finns på plats i form av konventioner, men vi saknar handling och implementering. Konferensen är till för att mobilisera rätt partnerskap, analysera vad som krävs för att nå målet med dess sju undermål och sätta upp delmål för 2020 och 2025.

Vad är då kopplingen till klimatfrågan? Den frågan hänger lite i luften efter att ha hört Fijis premiärminister Josaia Voreqe Baininmarama som inte alls nämner den; ”Jag har själv haft oturen att se hur haven utarmas. Där det förut fanns massor av fisk är havet nu tomt, efter överfiskandet. Jag ser också hur vattenkvaliteten har försämrats, nu är havet fullt av plast. Vi måste övertyga alla om att sluta dumpa avfall i havet.”

Klimatet är inte heller i fokus för Lövins presentation, men hon lyfter fram att haven inte bara hotas inte av skräp och överfiskning, utan också av klimatförändringarna, ”Nästan hälften av koldioxiden i luften absorberas av havet, som försuras och då blir livet där svårare.” Hon anger också att Oceankonferensen ska lära från de positiva erfarenheterna från de framgångsrika klimatförhandlingarna.

20161115_181510

Detta blir en game changer för haven”, avslutar Lövin. Själv är jag mindre övertygad – konferensen ska inte mynna ut i något beslut, och de mål man skulle kunna enas om har redan nyligen antagits i de Hållbara Utvecklingsmålen (SDG). Därtill är själva sättet att hantera alla aspekter inom en konferens sällan särskilt framgångsrikt; det var säkert bra i Stockholm 1972 men har i stort ersatts med mer specifika konferenser som den vi just befinner oss på.