Vad hände med Kyotoprotokollets fortsättning?

På COP18 i Doha  2012 bar miljörörelsen t-shirts med ett stort rött hjärta och texten KP2.  Men ännu är Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, ”the Doha amendments” inte antaget, och ser inte ut att bli det, hur mycket det än står ”urgent need for entry” i COP22-beslutet. I EU är det Polen som håller emot.

i-love-kp

Kyotoprotokollet löpte ut 2012 och i Doha förhandlades en andra åtagandeperiod fram, som skulle gälla till och med år 2020. Samma år skulle det  långsiktiga globalt klimatavtalet börja gälla; det som förhandlades fram i Paris.

I februari 2013 skrev Ban Ki-Moon ett brev till världens ledare där han uppmanade världens ledare att ratificera KP2. Han skickade också en särskild, närmast Ikea-liknande bruksanvisning för hur man gör för att ratificera. På COP22 lyder protokollet som nyss antagits ”The President urged those Parties to the Kyoto Protocol that intend to ratify the Doha Amendment to expedite their domestic ratification procedures and to deposit their instruments of acceptance with respect to the Doha Amendment as soon as possible”.

För att KP2 ska träda i kraft krävs att tre fjärdedelar av de länder som undertecknat klimatkonventionen ratificerar den, vilket motsvarar 144 länder. Nu, på COP22, ser vi hur det gått. 73 länder har ratificerat, däribland Norge och Schweiz men också EU-länderna Italien, Ungern och Rumänien. U-länder som Mali och Madagaskar, stora utsläppare som Kina och snabbt växande ekonomier som Sydafrika och Argentina finns med. 38 länder har kvantitativa utsläppsmål under KP2; många av dem har ratificerat, men inte Sverige.

För att Sveriges, och andra EU-länders ratificering ska träda i kraft, måste hela EU vara enigt, och här finns ett hinder: Just det, Polen. De håller övriga EU i gisslan och hur mycket FN än insisterar och vad som än stod på t-shirtsen så är det inte troligt att vi får något KP2.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-17-kl-20-49-38

Var miljörörelsen helt enkelt fel ute när de fäste så stor vikt vid KP2? Nja; det stämmer fortsatt att utsläppsminskningar i närtid är absolut nödvändiga. Så varför har de då helt släppt frågan? Kanske för att positionen med dessa stora hjärtan blev för pinsamt att kännas vid; det som står i KP2 räcker ingenvart jämfört med vad IPCC säger åt oss att vi behöver göra.

För Sveriges del kan man tycka att KP2 inte gör vare sig från eller till, eftersom vi har tuffare utsläppsmål själva än de utsläppsminskningar på -20% 2012-2020 som KP2 begär av EU. Men notera att Sveriges klimatpåverkande utsläpp enligt SCB:s statistik nu ökar efter en lång tids minskning;  eftersom Kyotoprotokollet faktiskt är legalt bindande vore det kanske inte dumt med någon som satte lite mer press på oss att inte bara ha långtgående långsiktiga mål, utan också börja leverera i närtid.

För det land som skulle vilja ratificera KP2, så finns dokumentet att ladda ner här