COP23: Hög tid att höja ambitionsnivån i det globala klimatarbetet

På måndag, 6 november, påbörjas nästa förhandlingsrunda under Klimatkonventionen. Sex organ ska träffas med fokus på Parisavtalets regelbok och den s.k. ”stödjande dialogen” (se vårt inlägg om dagordningarna för mötet). I dagarna lanserade två andra FN-organ alarmerande rapporter som placerar de nu relativt tekniska förhandlingarna i en viktig kontext:

  1. Meteorologiska världsorganisationen, WMO, visar att halterna av koldioxid i atmosfären ökad rekordsnabbt under 2015 till 2016, från 400,0 till 403,3 miljondelar. Den längsta mätserien av koldioxid i atmosfären, från Mauna Loa i Hawaii, visar hur halterna av koldioxid vid den mätstationen ökat från 316 till 404 miljondelar mellan 1959 och 2016. Halterna av koldioxid under förindustriell tid låg på ca. 278 miljondelar.
  2. FN:s miljöprogram, UNEP,  visar att ländernas klimatplaner, de s.k. NDC:erna, inte är tillräckligt ambitiösa för att på ett kostnadseffektivt sätt begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2°C. UNEP bekräftar dessutom Fores tidigare dragna slutsats om den stödjande dialogen. Dialogen syftar till att genomföra en lägesbedömning av ländernas samlade klimatarbete under 2018 och både UNEP och vi på Fores ser dialogen som en sista möjlighet att öka ambitionsnivån i den första NDC-cykeln (2020–25).

Både WMO:s och UNEP:s rapporter understryker behovet av att öka ambitionen in det globala klimatarbetet. De flesta länder har nu bekräftat sina indikativa klimatplaner, vilka utformades inför slutförhandlingarna om ett nytt avtal i Paris 2015. Parisavtalets globala mål – att begränsa uppvärmningen till väl under 2 °C – blev överraskade ambitiöst. Exempelvis EU:s klimatplan, som antogs 2014, byggde på en hypotes om att ett nytt avtal skulle ha målsättningen “2°C” snarare än “väl under 2°C”. Det är därför dags för länderna att aktivera artikel 4.11 i Parisavtalet:

A Party may at any time adjust its existing nationally determined contribution with a view to enhancing its level of ambition

Vi anser att den stödjande dialogen, som ska genomföras under 2018, utgör ett utmärkt tillfälle att uppmana staterna att aktivera 4.11. Dialogen bör utformas som en serie regionala workshops med fokus på möjligheter för att öka ambitionen i klimatarbete. Dessa workshops bör sedan leda till ett politiskt högnivåmöte och en global syntes med generella lärdomar. Slutsatser bör sedan, under COP24, ligga till grund för förhandlingar om ett politiskt vägledande beslut som uppmanar staterna att använda artikel 4.11.

I en debattartikel i dagens Aktuell Hållbarhet argumenterar vi för att det genom modiga föregångsländer och ambitiösa företag kan starta en “race to the top”; en positiv spiral av höjda ambitioner.

Klimatmötet i Bonn är viktigt för hur dialogen utformas och för hur stringent Parisavtalets regelverk kommer att bli. Båda pusselbitarna är oerhört viktiga för frågan om ambitionsnivå i det globala klimatarbetet.

Figur | Atmosfäriska koncentrationer av koldioxid, Mauna Loa, USA