Svårt att se skogen för alla träden

Många av förhandlingsgrupperna rör sig i riktning mot förhandlingstexter. I vissa grupper börjar konturerna till struktur att skönjas, i alla fall om man anstränger sig noga för att uttolka logiken i texterna. Som vanligt när diskussionerna ska bli mer konkreta och texterna rör sig i riktning mot formell status – även om det ska erkännas att det fortfarande är långt kvar tills vi är där – så ökar nervositeten. De tidigare relativt slimmade utkasten till texter sväller nu över i långa listor av staternas önskelistor. Rädslan bland staterna att just deras önskemål annars kommer bort är påtaglig. Det lutar just nu åt att detta möte kommer resultera i en lång rad av var för sig väldigt långa texter, men att dessa texter samtidigt accepteras som underlag för fortsatta förhandlingar.

Det faktum att texterna sväller upp – många ordförande talar om risken för en ”ballongeffekt” – gör det svårare både att se var perspektiven konvergerar och var de divergerar. Det, i sin tur, gör det svårare att ta fram tydliga alternativ till formuleringar i olika sakfrågor som staterna kan ta ställning till. Strukturen på dokumenten blir också otydlig. Risken att inte kunna urskilja skogen för alla träden är överhängande. Men om mötet lyckas anta utgångspunkter för fortsatta diskussioner i samtliga arbetsgrupper så är mycket vunnet.