COP tisdag kväll: Stor oenighet, hårdare styrning

Tisdag kväll samlades COP-delegaterna i den stora plenaren för att höra hur arbetet går framåt. Även om alla rapportörer bedyrade att framsteg gjorts och att förhandlingarna sker i god och konstruktiv anda, så måste man konstatera att de stora olösta frågorna som COP började med, i princip kvarstår. Nu skärper COP-ordförande Michał Kurtyka greppet om processen.

I korthet: Övergången är svår från Kyotoprotokollets gamla uppdelning mellan i-länder med formella krav och andra länder utan dessa krav, till Parisavtalets ”common but differentiated responsibilites”. Det gäller kraven på utsläppsminskningar – vad de ska omfatta, hur de ska redovisas och hur de skärps, men också i vad mån klimatanpassning ska ingå i ländernas redovisningar, samt vad som ska redovisas vid den periodiska genomgången. Därtill är oenigheten stor om vad som ska ske med loss&damage (den skada av klimatförändringar som inte kan anpassas till), om den finansiella mekanismen, och om finansiering. Alla dessa punkter beskrivs utförligare nedan, utifrån dagsläget och i den ordning de presenterades – för att i grunden förstå respektive punkt, hänvisas till klimatförhandlingsguiden.

COP:s ordföranden tar nu ett hårdare grepp om processen och utlovar en ny text till onsdag morgon, ingen specifik tid. ”Fokusera på de stora frågorna. Lägg inte till text, dra ifrån text. Sök efter ordval som kan accepteras av alla.” Arbetet fördelades på ett antal ministrar, alltid i par i- och u-land enligt Kyotoprotokollets gamla uppdelning; kanske ett recept för framgång men i korridorerna hörs redan jämförelser med COP19 i Köpenhamn där en för hårdhänt toppstyrning ledde till att förhandlingarna bröt ihop.

Utsläppsminskningar (mitigation): Oenigheten rör fortsatt vad som ska ingå i ländernas/parternas NDC (nationally determined contributions) och hur stor skillnad man gör mellan kraven på olika länder, inklusive kraven på transparens och redovisning. Här finns en övergripande diskussion om vad som ska vara bindande, ”shall”, eller frivilligt, ”may”, ”as appropriate” och liknande formulieringar. Även timingen diskuteras; när ska vad redovisas och när ska/kan mål skärpas?

Transparens: Under denna punkt diskuteras slutdatum för dagens metod att rapportera och när man övergår till att rapportera utifrån Parisavtalet, hur förbättringar över tid ska operationalisera och hur flexbilitiet byggs in i systemet.

Stocktaking/redovisning: Här diskuteras bland mycket annat hur/om equity (klimaträttvisa) ska redovisas; ska det vara per tema eller mer övergripande. Ska Loss&Damage redovisas, och ska svarsmekanismer (response measures) inkludera.

Artikel 6 utsläppsmekanismen diskuterar fortsatt övergången mellan Kyoto-mekanismens CDM och Parisavtalets nya mekanism; när ska den ske och hur? Också kopplingen mellan denna artikel och andra delar av avtalet diskuteras fortsatt, med begränsade framsteg. Rapportörerna för dnna fråga efterfrågade tydligast att ordförandeskapet kliver in för att kunna komma vidare.

Klimatanpassning: Särskilt paragraferna 41, 42, 43 och 45 diskuteras, i vad mån anpassning ska ingå i NDC:er samt kommunikation om anpassning. Hur mycket ska IPCC och andra FN-organ arbeta för att bedöma anpassningsbehov och hur mycket klimatanpassning och stödbehov för anpassning ska finnas med i den återkommande redovisningen av klimatarbetet.

Finansieringsmålet och vägen fram till 2025 är fortsatt under förhandling, med stor oenighet.

Mattias Goldmann