COP 26 till Storbritannien OCH Italien

Årets klimatförhandlingar COP25 hålls i Chile efter att Brasilien dragit sig ur. 2020 års klimatförhandlingar COP26 stod mellan Storbritannien och Italien – men nu är det nästan givet att det blir Storbritannien och Italien.

För varje år sägs det att just detta FN-klimatmöte är avgörande, och 2020 är det nog sant. Det är året då Parisavtalet fullt ut ska träda i kraft och då alla ländernas klimatlöften – Nationally Determined Contributions – fullt ut ska vara implementerade. Då ska också klimatfinansieringen ha nått de 100 miljarder dollar som världen enats om. Det är också då USA kan komma att lämna Parisavtalet, men det beror på vem som vinner presidentvalet den 3 november 2020, sex dagar innan COP 26 är tänkt att inledas.

Den brittiska regeringen var angelägen om att vara värd för toppmötet, för att förstärka den redan positiva bilden som finns av Storbritanniens klimatarbete. Bland annat var britterna med sin Climate Change Act först i världen med en legalt bindande klimatlagstiftning som sedan stått modell för bl.a. svenska klimatpolitiska ramverket. Storbritannien ser också ut att bli först av världens större ekonomier att slå fast att de ska vara klimatneutrala senast 2050. Kandidaturen stärktes av ett starkt näringslivsstöd, men försvagades förstås av Brexit som dels allmänt ger bilden av en stat som lämnar världspolitiken, dels specifikt gör att andra EU-länder inte varit självklart entusiastiska för att stötta kandidaturen.

Mot Storbritannien stod Italien, som framför allt efter Brexit-omröstningen ansett sig kunna räkna med EU-ländernas stöd; enligt den rotationsprincip FN enats om är det 2020 ett europeiskt land som ska vara värd för klimatförhandlingarna. Deras kandidatur försvagades dock av att juniorpartnern i koalitionsregeringen, Lega, ses som nära nog klimatskeptiska. Dessutom har det proaktiva klimatarbetet i Italien främst skett i vissa pådrivande kommuner. Till skillnad från Storbritannien, har Italien dessutom redan haft ett klimatmöte, COP9 i Milano år 2003.

Lösningen blev nu att Storbritannien står som värd för klimattoppmötet COP26 9-19 november, medan förmöten, pre-COP sker i Italien. Den italienska miljöministern Sergio Costa sa att ”detta partnerskap skickar en stark signal om ett bestämt och informerat samarbete om klimatförändringar, vilket är ett tema som kommer att dominera vår agenda och framtida generations.” Upplägget liknar årets, där tekniska förmöten sker vid UNFCCC:s huvudkontor i Bonn, pre-COP i Costa Rica och själva COP25 i december hålls i Santiago, Chile.

Turkiet finns fortfarande kvar som motkandidat, men bedöms ha begränsat stöd, dels för att de inte fullt ut ses som europeiska och alltså inte kan räkna med EU-ländernas stöd, men också för att de under president Erdogan tagit klara steg i mer auktoritär riktning och inte varit särskilt drivande i klimatarbetet. Därför väntas redan det tekniska förmötet i Bonn slå fast att Storbritannien-Italien blir värdparet.

Hur viktigt är då ordförandeskapet? Formellt sett inte särskilt; alla beslut fattas gemensamt, men i realiteten väldigt viktigt. Tydligast såg vi det kanske under Frankrikes ordförandeskap för COP21, där en helt avgörande faktor för att vi fick Parisavtalet var deras skickliga diplomati och idoga arbete över hela världen med start flera år innan COP21 gick av stapeln.

Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores