Alla inlägg av Mathias Fridahl

Svårt att se skogen för alla träden

Många av förhandlingsgrupperna rör sig i riktning mot förhandlingstexter. I vissa grupper börjar konturerna till struktur att skönjas, i alla fall om man anstränger sig noga för att uttolka logiken i texterna. Som vanligt när diskussionerna ska bli mer konkreta och texterna rör sig i riktning mot formell status – även om det ska erkännas att det fortfarande är långt kvar tills vi är där – så ökar nervositeten. De tidigare relativt slimmade utkasten till texter sväller nu över i långa listor av staternas önskelistor. Rädslan bland staterna att just deras önskemål annars kommer bort är påtaglig. Det lutar just nu åt att detta möte kommer resultera i en lång rad av var för sig väldigt långa texter, men att dessa texter samtidigt accepteras som underlag för fortsatta förhandlingar.

Det faktum att texterna sväller upp – många ordförande talar om risken för en ”ballongeffekt” – gör det svårare både att se var perspektiven konvergerar och var de divergerar. Det, i sin tur, gör det svårare att ta fram tydliga alternativ till formuleringar i olika sakfrågor som staterna kan ta ställning till. Strukturen på dokumenten blir också otydlig. Risken att inte kunna urskilja skogen för alla träden är överhängande. Men om mötet lyckas anta utgångspunkter för fortsatta diskussioner i samtliga arbetsgrupper så är mycket vunnet.

Nya regler för EU ETS stärker EU:s position under COP23

EU:s parlament och ministerråd har nått en överenskommelse: Unionens system för  för handeln med utsläppsrätter, EU ETS, ska skärpas. Överenskommelsen gäller perioden 2021–2030 och innebär att  ett av de viktigaste instrumenten för att uppfylla EU:s initiala utfästelser under Parisavtalet nu är beslutat.

Efter flera år av diskussioner innebär överenskommelse ett krafttag mot överskottet av utsläppsrätter. Vissa analytiker menar att upp till 3 miljarder utsläppsrätter kommer att annulleras under handelsperioden. Det kan återställa systemets prissignal vilket i så fall skulle vara den enskilt viktigaste vinsten för systemets förmåga att leverera EU:s målsättningar enligt Parisavtalet, anser Hanna Stenegren, assisterande chef för Fores klimat- och miljöprogram.

Överenskommelsen innebär att reglerna för tilldelningen av gratis utsläppsrätter till industrin förändras. En mer flexibel tilldelning, som följer produktionsförändringar och uppdaterade riktmärken, väntas minska tidigare problem med att vissa sektorer fått fler gratis utsläppsrätter än nivåerna på deras faktiska utsläpp. Dessutom innebär överenskommelsen att resurserna för investeringar i förnybar energi, koldioxidavskiljning och -lagring och koldioxidsnål innovation ökar. Resurserna ökar också för moderniseringsåtgärder av energisystemen i de tio medlemsländerna med lägst BNP per capita, med begränsade  möjligheter till nyinvesteringar i kolbaserade energisystem.

För mer information, kontakta Hanna Stenegren, 0708-300 99

COP23: Är USA i vägen?

Obstruerar USA förhandlingarna i Bonn? Svaret är: Nej. Efter några dagar av förhandlingar står det klart att USA:s vaga öppningsanförande (läs om detta här) inte innebär att de är på plats med instruktioner att bromsa förhandlingarna eller urholka Parisavtalet genom att försvaga regelboken.

Den amerikanska delegationen som består av knappt 50 personer (exakt lika stor som den svenska delegationen) har hittills inte agerat obstruktivt i de nu pågående mindre förhandlingsgrupperna. Snarare tvärt om; USA fortsätter att göra inspel i linje med hur de agerat i förhandlingarna under Obamas presidentur. Den amerikanska delegationen leds av Thomas Shannon – en diplomat med lång erfarenhet och som tidigare uttalat stor oro över klimatförändringarna – vilket är en fingervisning om att USA vill hålla en låg profil under hela mötet. Alternativet hade t.ex. kunnat vara en politiskt tillsatt och mer klimatskeptisk representant. Sådana tjänstemän har Trump tillsatt på flera ledande positioner inom den amerikanska administrationen.

Shannon anländer i början på nästa vecka, i samband med att mötets högnivå öppnas. Förhoppningen är att USA då fortsätter att hålla låg profil.

Bild | USA:s särskilda sändebud för klimat, Trigg Talley,
levererar  ett kort öppningsanförande. Till vänster, Roger Sedin, Sverige

Det hettar till i Bonn

Ett förslag i förhandlingarna om ett NDC-register fick Kina att kräva ordförandens avgång.

Förhandlingarna är i full gång. I början på nästa vecka behöver många av de rådgivande organen till Partskonferenserna – beslutsmötena för de olika avtalen – vara klara med sina förslag till beslutstexter. Grupperna växlar nu upp för att hinna producera texter i tid till deras sista möte. Många av grupperna har bara ett eller två möten kvar innan förslagen måste vara antagna.

I strävan att göra framsteg i arbetet med Parisavtalets regelbok har ordföranden i många av grupperna sökt mandat för att föreslå så kallade icke-papper; dokument som saknar formell status. Ordföranden kan i dessa papper försöka spegla staternas åsikter i specifika frågor, texter som sedan kan användas som underlag för att ta fram formella förhandlingsdokument. Är staterna däremot obekväma med ett icke-papper kan de välja att inte publicera texten eller att inte föra den vidare till nästa session, utan att låsa fast positioner i formella förhandlingsdokument. Är någon stat emot en text så läggs den i träda. På så vis lättas trycket på vad som får och inte får fångas i text innan processen kan ta klivet vidare till mer formella texter.

När förhandlingarna går från att samla in perspektiv i många dokument och muntliga inspel till att sammanställa perspektiv i enskilda dokument brukar konfliktlinjerna förtydligas. Det gäller i viss utsträckning även när texterna saknar formell status.

För två dagar sedan inleddes förhandlingarna både om ett offentligt register för staternas klimatplaner (NDC:er) och ett register för att kommunicera staternas anpassningsarbete (Adaptation Communications, AC). Denna förmiddag återsamlades dessa arbetsgrupper. I första gruppen, om ett AC-register, presenterades de tidigare förhandlingarna om ett NDC-register som en relativ framgång. Förhandlingarna, menade många stater, hade fokuserat på tekniska snarare än politiska frågor och dessutom avslutats med ett mandat till ordföranden att förbereda ett icke-papper som fångade staternas åsikter. Det var också viktigt att icke-pappret inte skulle föregripa förhandlingar som pågår under andra dagordningspunkter. Arbetsgruppen för AC-registret diskuterade möjligheterna att ge ett liknande mandat till sin ordförande.

Gruppen stängde med konkreta framsteg i att identifiera alternativ till hur AC-registret kan utformas. Därefter öppnade arbetsgruppen för NDC-registret och icke-pappret på detta område presenterades. Det slutade med att Kina först krävde att texten skrotades och att ordföranden avgick, även om de efter konsultationer med sin förhandlingskoalition backade från avgångskravet och istället krävde omfattande revideringar av texten för att använda den som utgångspunkt för kommande diskussioner.

En till synes enkel och relativt opolitisk fråga blev brännhet. Varför? Jo, ordföranden hade begått två misstag:

  1. Att reservera utrymme för att inkludera text från slutsatserna i en annan relaterad förhandlingsgrupp (om riktlinjer för hur NDC:er ska utformas och bokföras),
  2. Att referera till det som ska registreras som ”NDC-dokument” och ”NDC-information” istället för det mer neutrala ”NDC:er”.

I båda fallen handlar det om en konflikt mellan förespråkare för ett gemensamt format (strukturerat i tabellform) för utformningen av NDC:er och förespråkare för att det ska vara upp till varje land att fritt bestämma hur deras NDC ska struktureras. I det första fallen kan registret extrahera ”information” från NDC:erna i en slags databas-struktur. I det andra fallet är det troligt att en databas inte kan konstrueras eftersom NDC:erna saknar gemensamt format, och att det då blir naturligt att registret istället innehåller ”NDC-dokumnet”.

Denna fråga är extra känslig för Kina som anser att deras rätt till självbestämmande, suveränitet, inte ska kompromissas genom att kräva ett gemensamt format för NDC:er. Att ordföranden för gruppen om NDC-registret intygade att han aldrig haft som avsikt att föregripa diskussionerna om ett gemensamt format – som förhandlas i en annan grupp – genom att ta beslut om ”dokument” kontra ”information” i registerfrågan övertygande inte Kina.

Kinas förslag är istället att detta möte antar ett strikt procedurellt beslut i stil med att ”arbetsgruppen diskuterade frågan om ett NDC-register under SBI47 och kommer att fortsätta diskutera frågan under SBI48”. Frågan om icke-pappret kan revideras för att passa Kina och ligga till grund för vidare diskussioner återstår att lösa.

Om detta spiller över till en misstro kring ordförandes förmåga att producera ett balanserat icke-papper om positioner kring AC-registret återstår att se. I vilket fall så visar det på de stora utmaningar som förhandlingarna nu står inför: att i mängder av parallella arbetsgrupper gå från samtal till förhandlingstexter som i slutändan ska konvergera till ett gemensamt dokument – Parisavtalets regelbok – utan att en arbetsgrupp föregriper arbetet i någon annan arbetsgrupp. Allt hänger ihop men måste förhandlas under strikt separata mandat.

Den gamla FCCC-devisen att ”ingenting är beslutat förrän allting är beslutat” gör sig påmind. Denna devis hemsökte förhandlingarna om två nya, parallella avtal i Köpenhamn 2009. Detsamma gällde förhandlingarna om regelboken till Kyotoprotokollet som kollapsade i Haag 2000. I nuläget är det regelboken till Parisavtalet som tampas med denna utmaning. Utsikterna för att lyckas utmanas av Parisavtalet omfång och den ambitiösa tidsplanen. Till skillnad från regelboken för Kyotoprotokollet, som framförallt gällde industrialiserade länder, så ska regelboken till Parisavtalet gälla alla länder. Dessutom ska den förhandlas klart inom loppet av tre år. I dagsläget återstår drygt ett år och det saknas än så länge konkreta förhandlingstexter. I mitten på nästa vecka kommer det bli tydligare vilka framsteg detta möte har gjort – eller inte gjort – i arbetet med att ta fram text. Vi återkommer då med en summering av arbetsgruppernas förslag till beslut.

Kuwait begär att förhandlingar om skador och förluster ska vara stängda för observatörer

Under året har Fores jobbat intensivt med frågan om klimatdriven migration. Den 6 oktober lanserade vi en rapport om klimatflyktingar. Därför var vi idag extra intresserade av hur frågan skulle hanteras under COP23 där den skulle adresseras  i samband med diskussionerna om skador och förluster. Denna fråga – skador och förluster – har ökat i aktualitet i takt med att effekterna av klimatförändringarna blivit allt tydligare. 2013 inrättades Warszawamekanismen som bland annat ska ge rekommendationer till COP om hur skador och förluster ska kunna minskas och som koordinerar arbetet med klimatdriven migration. Idag diskuteras hur COP ska reagera på en rapport av den verkställande kommittén till Warszawamekanismen, Excom.

Klimatdriven migration har dock diskuterats ett antal gånger tidigare, bland annat redan i samband med COP14 i Poznan 2008 då parterna misslyckades att nå ett beslut på temat. Historien upprepades året därpå, under COP15 i Köpenhamn, trots en lång kampanj för att ge klimatdrivna migranter ett utökat skydd; en kampanj som letts av särskilt utsatta länder samt en rad engagerade organisationer. Under COP21 lyckades länderna slutligen komma överens om referens till klimatdriven migration (§50 i beslut 1/CP.21). Beslutet inrättade en arbetsgrupp för att fokusera på frågan om klimat och ”förflyttning”, trots försök av Australien att lämna detta utanför beslutstexten.  Australien hade föredragit att frågan istället hanterades i andra forum. Exakt vart är dock oklart eftersom det är i princip omöjligt att finna stöd för sådana diskussioner under Flyktingkonventionen; migranter på flykt undan klimatförändringar saknar i dagsläget flyktingstatus och det kommer förmodligen att fortsätta vara fallet även i framtiden eftersom flera länder motsätter sig att öppna upp definitionen av en flykting i rädsla att den ska bli för omfattande.

I Excom:s rapport till COP beskrivs hur arbetsgruppen för klimatdriven migration nu intensifierat sitt arbete. Gruppen ska bl.a. kartlägga nationella och internationella instrument och praktiker för att minska och hantera klimatdriven migration med förväntad leverans i mars 2018. Vi följde – med stort intresse – diskussionerna tills dess att Kuwait krävde att förhandlingarna stängdes för observatörer. Vi får därför vänta tills vi slutgiltigt vet hur COP ställer sig i frågan, men det lutar åt att arbetet kommer att få stöd av COP och att vi, under kommande år, kommer att få underlag till en betydligt bättre förståelse om frågans omfattning och allvar.

____________________________________________________________
Adam Reuben, en av författarna till Fores rapport om klimatflyktingar, har bidragit till detta blogginlägg. Tack!

Klimatfinansiering: en fortsatt stor fråga

Klimatförhandlingarnas andra dag har inletts med en serie kontaktgrupper om klimatfinansiering. Bland annat förväntas ett beslut om en översyn av Anpassningsfonden samt funktionen av den s.k. Stående kommittén för finansiering.

Anpassningsfonden finansierar bl.a. ger stöd till mer resilient jordbruk, säkrad vattentillgång och översvämningsskydd. Finansieringskommittén har bl.a. mandat att koordinera och klimatfinansiering och göra Klimatkonventionens finansiella mekanism mer rationell.

Ett gemensamt – och sedan gammalt välkänt – tema i dessa kontaktgruppen är utvecklingsländernas krav på mer finansiering och utvecklade ländernas önskan om en tydlig klimatnytta och effektiva arbetssätt. Utvecklade länder vill att:

  1. Översynen av Anpassningsfonden inkluderar frågan om tillräckligt hög, förutsägbar och långsiktigt stabil finansiering till anpassningsåtgärder. Alla välkomnar Tysklands nya löfte om påfyllning av anpassningsfonden (50 miljoner euro) men efterfrågar en stabilare påfyllnadsmekanism. Tidigare har fonden fyllts på genom en skatt på utsläppskrediter från den rena utvecklingsmekanismen, CDM. Men eftersom marknaden för CDM-krediter nu kollapsat är fonden i princip helt beroende av frivilliga bidrag.
  2. Finansieringskommittén intensifierar sitt arbete om hur klimatfinansiering ska mätas, rapporteras och verifieras samt hur mer klimatfinansiering kan mobiliseras. Det är viktiga frågor för fattiga länder, inte minst i ljuset av att de nu i högre gard förväntas bidra till det globala klimatarbetet. Om utvecklingsländernas utsläpp ska mätas, rapporteras och verifieras så vill de samtidigt att utvecklade länder ska göra samma sak med klimatfinansiering samt att stödet till fattiga länders klimatarbete utökas.
  3. Finansieringskommittén får mandat att behandla frågor  relaterade till Parisavtalet. I dagsläget omfattar mandatet inte Parisavtalet, vilket gör kommitténs framtida arbete mindre relevant eftersom stora flöden av klimatfinansiering förväntas med Parisavtalet som paraply.

Flera utvecklade länder efterfrågar istället att arbetet istället görs mer meningsfullt. Det är, menar de, ingen större vits med utökade mandat om inte resultaten av t.ex. Finansieringskommitténs arbete används på ett konstruktivt sätt av COP. Kommittén ska bl.a. hjälpa COP att ta fram riktlinjer till de organ som är betrodda att tjäna Klimatkonventionens finansieringsmekanism. Bl.a. EU menar att det, sedan Finansieringskommittén börjat jobba med detta, har blivit ännu svårare att komma till beslut om vägledning till Gröna klimatfonden och den Globala miljöfaciliteten. Om det är kommitténs fel eller inte är outtalat, men de efterfrågar ett tydligare fokus snarare än utökat mandat.

Klimatfinansiering kommer även fortsatt att vara en avgörande fråga för utvecklingsländernas ambitionsnivå i det globala klimatarbetet. Fler rapporter kommer publiceras här.

Klimatförhandlingarna öppnar med oro över den amerikanska delegationens instruktioner

Den rekordsnabba uppslutningen bakom Parisavtalet fortsätter att imponera. Även Nicaragua – som öppet motsatte sig en uppgörelse under slutförhandlingarna i Paris – har nu överraskande ratificerat avtalet. I och med Nicaraguas ratificering har 169 kontraktsparter anslutit sig till Parisavtalet.

USA lägger en skugga över denna positiva utveckling. Under 2017 har Trump bland annat:

  1. Aviserat att USA kommer att dra sig ur Parisavtalet.
  2. Strypt USA:s bidrag till FN:s Klimatpanel, IPCC. Det är bekymmersamt eftersom USA stod för nästan halva budgeten 2016.
  3. Annonserat att inga ytterligare bidrag skall göras till den Gröna klimatfonden, GCF.
  4. Påbörjat tillbakadragandet av USA:s “Clean Power Plan”, landets främsta klimatpolitiska verktyg för att nå sina uppsatta klimatmål.

Trots det har den amerikanska delegation till mellanmötet i Bonn i maj och under förmötet till COP23 på Fiji i oktober inte antagit en mer destruktiv inriktning. USA:s öppningsanförande bekräftar visserligen Trumps uttalande i Rosenträdgården 1 juni år: USA ska lämna Pariavtalet. Samtidigt håller USA kvar vid ambitionen att de vill omförhandla avtalet för att möjliggöra ett eventuellt återinträde.

Förhandlingarna har börjat utan större överraskningar. De kommande dagarna blir dock högintressanta. Vi kommer att följa vad USA:s uttalande innebär i praktiken. Har de en tydligt destruktiv instruktion att försöka urholka Parisavtalets regelbok? Kommer de att hålla en fortsatt relativt låg profil och låta förhandlingarna ha sin gill gång? Det finns stor anledning att återkomma till ämnet senare i veckan.

Figur | USA:s respektive Sveriges bidrag till IPCC:s budget [MSEK]