Alla inlägg av Mathias Fridahl

Kuwait begär att förhandlingar om skador och förluster ska vara stängda för observatörer

Under året har Fores jobbat intensivt med frågan om klimatdriven migration. Den 6 oktober lanserade vi en rapport om klimatflyktingar. Därför var vi idag extra intresserade av hur frågan skulle hanteras under COP23 där den skulle adresseras  i samband med diskussionerna om skador och förluster. Denna fråga – skador och förluster – har ökat i aktualitet i takt med att effekterna av klimatförändringarna blivit allt tydligare. 2013 inrättades Warszawamekanismen som bland annat ska ge rekommendationer till COP om hur skador och förluster ska kunna minskas och som koordinerar arbetet med klimatdriven migration. Idag diskuteras hur COP ska reagera på en rapport av den verkställande kommittén till Warszawamekanismen, Excom.

Klimatdriven migration har dock diskuterats ett antal gånger tidigare, bland annat redan i samband med COP14 i Poznan 2008 då parterna misslyckades att nå ett beslut på temat. Historien upprepades året därpå, under COP15 i Köpenhamn, trots en lång kampanj för att ge klimatdrivna migranter ett utökat skydd; en kampanj som letts av särskilt utsatta länder samt en rad engagerade organisationer. Under COP21 lyckades länderna slutligen komma överens om referens till klimatdriven migration (§50 i beslut 1/CP.21). Beslutet inrättade en arbetsgrupp för att fokusera på frågan om klimat och ”förflyttning”, trots försök av Australien att lämna detta utanför beslutstexten.  Australien hade föredragit att frågan istället hanterades i andra forum. Exakt vart är dock oklart eftersom det är i princip omöjligt att finna stöd för sådana diskussioner under Flyktingkonventionen; migranter på flykt undan klimatförändringar saknar i dagsläget flyktingstatus och det kommer förmodligen att fortsätta vara fallet även i framtiden eftersom flera länder motsätter sig att öppna upp definitionen av en flykting i rädsla att den ska bli för omfattande.

I Excom:s rapport till COP beskrivs hur arbetsgruppen för klimatdriven migration nu intensifierat sitt arbete. Gruppen ska bl.a. kartlägga nationella och internationella instrument och praktiker för att minska och hantera klimatdriven migration med förväntad leverans i mars 2018. Vi följde – med stort intresse – diskussionerna tills dess att Kuwait krävde att förhandlingarna stängdes för observatörer. Vi får därför vänta tills vi slutgiltigt vet hur COP ställer sig i frågan, men det lutar åt att arbetet kommer att få stöd av COP och att vi, under kommande år, kommer att få underlag till en betydligt bättre förståelse om frågans omfattning och allvar.

____________________________________________________________
Adam Reuben, en av författarna till Fores rapport om klimatflyktingar, har bidragit till detta blogginlägg. Tack!

Klimatfinansiering: en fortsatt stor fråga

Klimatförhandlingarnas andra dag har inletts med en serie kontaktgrupper om klimatfinansiering. Bland annat förväntas ett beslut om en översyn av Anpassningsfonden samt funktionen av den s.k. Stående kommittén för finansiering.

Anpassningsfonden finansierar bl.a. ger stöd till mer resilient jordbruk, säkrad vattentillgång och översvämningsskydd. Finansieringskommittén har bl.a. mandat att koordinera och klimatfinansiering och göra Klimatkonventionens finansiella mekanism mer rationell.

Ett gemensamt – och sedan gammalt välkänt – tema i dessa kontaktgruppen är utvecklingsländernas krav på mer finansiering och utvecklade ländernas önskan om en tydlig klimatnytta och effektiva arbetssätt. Utvecklade länder vill att:

  1. Översynen av Anpassningsfonden inkluderar frågan om tillräckligt hög, förutsägbar och långsiktigt stabil finansiering till anpassningsåtgärder. Alla välkomnar Tysklands nya löfte om påfyllning av anpassningsfonden (50 miljoner euro) men efterfrågar en stabilare påfyllnadsmekanism. Tidigare har fonden fyllts på genom en skatt på utsläppskrediter från den rena utvecklingsmekanismen, CDM. Men eftersom marknaden för CDM-krediter nu kollapsat är fonden i princip helt beroende av frivilliga bidrag.
  2. Finansieringskommittén intensifierar sitt arbete om hur klimatfinansiering ska mätas, rapporteras och verifieras samt hur mer klimatfinansiering kan mobiliseras. Det är viktiga frågor för fattiga länder, inte minst i ljuset av att de nu i högre gard förväntas bidra till det globala klimatarbetet. Om utvecklingsländernas utsläpp ska mätas, rapporteras och verifieras så vill de samtidigt att utvecklade länder ska göra samma sak med klimatfinansiering samt att stödet till fattiga länders klimatarbete utökas.
  3. Finansieringskommittén får mandat att behandla frågor  relaterade till Parisavtalet. I dagsläget omfattar mandatet inte Parisavtalet, vilket gör kommitténs framtida arbete mindre relevant eftersom stora flöden av klimatfinansiering förväntas med Parisavtalet som paraply.

Flera utvecklade länder efterfrågar istället att arbetet istället görs mer meningsfullt. Det är, menar de, ingen större vits med utökade mandat om inte resultaten av t.ex. Finansieringskommitténs arbete används på ett konstruktivt sätt av COP. Kommittén ska bl.a. hjälpa COP att ta fram riktlinjer till de organ som är betrodda att tjäna Klimatkonventionens finansieringsmekanism. Bl.a. EU menar att det, sedan Finansieringskommittén börjat jobba med detta, har blivit ännu svårare att komma till beslut om vägledning till Gröna klimatfonden och den Globala miljöfaciliteten. Om det är kommitténs fel eller inte är outtalat, men de efterfrågar ett tydligare fokus snarare än utökat mandat.

Klimatfinansiering kommer även fortsatt att vara en avgörande fråga för utvecklingsländernas ambitionsnivå i det globala klimatarbetet. Fler rapporter kommer publiceras här.

Klimatförhandlingarna öppnar med oro över den amerikanska delegationens instruktioner

Den rekordsnabba uppslutningen bakom Parisavtalet fortsätter att imponera. Även Nicaragua – som öppet motsatte sig en uppgörelse under slutförhandlingarna i Paris – har nu överraskande ratificerat avtalet. I och med Nicaraguas ratificering har 169 kontraktsparter anslutit sig till Parisavtalet.

USA lägger en skugga över denna positiva utveckling. Under 2017 har Trump bland annat:

  1. Aviserat att USA kommer att dra sig ur Parisavtalet.
  2. Strypt USA:s bidrag till FN:s Klimatpanel, IPCC. Det är bekymmersamt eftersom USA stod för nästan halva budgeten 2016.
  3. Annonserat att inga ytterligare bidrag skall göras till den Gröna klimatfonden, GCF.
  4. Påbörjat tillbakadragandet av USA:s “Clean Power Plan”, landets främsta klimatpolitiska verktyg för att nå sina uppsatta klimatmål.

Trots det har den amerikanska delegation till mellanmötet i Bonn i maj och under förmötet till COP23 på Fiji i oktober inte antagit en mer destruktiv inriktning. USA:s öppningsanförande bekräftar visserligen Trumps uttalande i Rosenträdgården 1 juni år: USA ska lämna Pariavtalet. Samtidigt håller USA kvar vid ambitionen att de vill omförhandla avtalet för att möjliggöra ett eventuellt återinträde.

Förhandlingarna har börjat utan större överraskningar. De kommande dagarna blir dock högintressanta. Vi kommer att följa vad USA:s uttalande innebär i praktiken. Har de en tydligt destruktiv instruktion att försöka urholka Parisavtalets regelbok? Kommer de att hålla en fortsatt relativt låg profil och låta förhandlingarna ha sin gill gång? Det finns stor anledning att återkomma till ämnet senare i veckan.

Figur | USA:s respektive Sveriges bidrag till IPCC:s budget [MSEK]

COP23: Hög tid att höja ambitionsnivån i det globala klimatarbetet

På måndag, 6 november, påbörjas nästa förhandlingsrunda under Klimatkonventionen. Sex organ ska träffas med fokus på Parisavtalets regelbok och den s.k. ”stödjande dialogen” (se vårt inlägg om dagordningarna för mötet). I dagarna lanserade två andra FN-organ alarmerande rapporter som placerar de nu relativt tekniska förhandlingarna i en viktig kontext:

  1. Meteorologiska världsorganisationen, WMO, visar att halterna av koldioxid i atmosfären ökad rekordsnabbt under 2015 till 2016, från 400,0 till 403,3 miljondelar. Den längsta mätserien av koldioxid i atmosfären, från Mauna Loa i Hawaii, visar hur halterna av koldioxid vid den mätstationen ökat från 316 till 404 miljondelar mellan 1959 och 2016. Halterna av koldioxid under förindustriell tid låg på ca. 278 miljondelar.
  2. FN:s miljöprogram, UNEP,  visar att ländernas klimatplaner, de s.k. NDC:erna, inte är tillräckligt ambitiösa för att på ett kostnadseffektivt sätt begränsa den globala uppvärmningen till väl under 2°C. UNEP bekräftar dessutom Fores tidigare dragna slutsats om den stödjande dialogen. Dialogen syftar till att genomföra en lägesbedömning av ländernas samlade klimatarbete under 2018 och både UNEP och vi på Fores ser dialogen som en sista möjlighet att öka ambitionsnivån i den första NDC-cykeln (2020–25).

Både WMO:s och UNEP:s rapporter understryker behovet av att öka ambitionen in det globala klimatarbetet. De flesta länder har nu bekräftat sina indikativa klimatplaner, vilka utformades inför slutförhandlingarna om ett nytt avtal i Paris 2015. Parisavtalets globala mål – att begränsa uppvärmningen till väl under 2 °C – blev överraskade ambitiöst. Exempelvis EU:s klimatplan, som antogs 2014, byggde på en hypotes om att ett nytt avtal skulle ha målsättningen “2°C” snarare än “väl under 2°C”. Det är därför dags för länderna att aktivera artikel 4.11 i Parisavtalet:

A Party may at any time adjust its existing nationally determined contribution with a view to enhancing its level of ambition

Vi anser att den stödjande dialogen, som ska genomföras under 2018, utgör ett utmärkt tillfälle att uppmana staterna att aktivera 4.11. Dialogen bör utformas som en serie regionala workshops med fokus på möjligheter för att öka ambitionen i klimatarbete. Dessa workshops bör sedan leda till ett politiskt högnivåmöte och en global syntes med generella lärdomar. Slutsatser bör sedan, under COP24, ligga till grund för förhandlingar om ett politiskt vägledande beslut som uppmanar staterna att använda artikel 4.11.

I en debattartikel i dagens Aktuell Hållbarhet argumenterar vi för att det genom modiga föregångsländer och ambitiösa företag kan starta en “race to the top”; en positiv spiral av höjda ambitioner.

Klimatmötet i Bonn är viktigt för hur dialogen utformas och för hur stringent Parisavtalets regelverk kommer att bli. Båda pusselbitarna är oerhört viktiga för frågan om ambitionsnivå i det globala klimatarbetet.

Figur | Atmosfäriska koncentrationer av koldioxid, Mauna Loa, USA

COP23: huvudfrågor

Klimatkonventionens 23 partskonferens närmar sig med stormsteg. Två frågor dominerar dagordningen:

  1. Arbetet med att ta fram Parisavtalets regelbok
  2. Klarhet i hur den s.k. stödjande dialogen ska utformas

Den första frågan handlar framförallt om att ta förhandlingarna om reglerna för Parisavtalets olika mekanismer och ramverk ett rejält kliv framåt med sikte på att få till förhandlingstexter. Enligt beslut från COP22 i Marrakech 2016 så ska regelboken antas vid COP24 i Katowice, Polen 2018. För att underlätta detta behövs större klarhet i frågor t.ex. om Parisavtalets uppföljningsmekanism, handelsmekanism, transparensramverk inklusive hur utsläpp och finansiellt stöd ska mätas och rapporteras samt utformningen av ett register för att kommunicera staternas arbete med klimatanpassning.

Den andra frågan handlar om paragraf 20 i beslutet om att anta Parisavtalet. Beslutet omfattar en rad mandat till förhandlingar bl.a. om ökad transparens och ambitionsnivå. De flesta mandaten gäller frågor som rör perioden efter 2020. Men paragraf 20 innehåller ett mandat om att redan under 2018 genomföra en ”stödjande dialog”. Dialogen syftar till att:

  1. Relatera en lägesbedömning av kontraktsparternas kollektiva ansträngningar till avtalets långsiktiga mål, såsom det uttrycks i artikel 4.1,
  2. Informera förberedelserna av NDC:er i enlighet med artikel 4.8.

Hur dialogen ska utformas bör alltså beslutas redan under COP23, annars blir det svårt att genomföra under nästa år. I studien ”Parisavtalet och den stödjande dialogen” benar vi ut vad förhandlingsmandatet innebär och hur dialogen kan utformas för att bidra till transparens och ökad ambitionsnivå i ländernas klimatarbete.

En rad andra frågor kommer förmodligen också att uppta en hel del tid i förhandlingarna, bl.a. formerna för icke-statliga aktörers deltagande och ambitionsnivån i ländernas klimatarbete fram till 2020.

Fores kommer att vara på plats under båda förhandlingsveckorna, 6–17 november, och bevaka de flesta frågorna på alla förhandlingsorganens dagordningar.

Välkomna att kontakta oss om ni har frågor:
Mathias Fridahl, +46 76 517 5997

Budgetpropositionen för 2018: Internationella klimatinsatser

I årets budgetproposition föreslår regering att det Svenska biståndet ökar till 1% av bruttonationalinkomsten (BNI). En stor andel av det bistånd som administreras av SIDA är klimatrelaterat. Andelen av SIDA:s samlade insatser som har klimatanpassning eller utsläppsminskning av växthusgaser som syfte har dock sjunkit under perioden 2014–2017. Det bör dock ses i ljuset av att det bakom SIDA:s generella budgetbistånd döljer sig en hel del klimatrelaterade insatser som beslutas på nationell nivå, hos biståndsmottagaren.

Att andelen klimatrelaterat bistånd sjunker inom SIDA kompenseras delvis av ökade anslag till multilaterala fonder som delvis eller helt inriktar sig på att stödja klimatinsatser i fattiga länder. I budgeten för 2018 avsätts 600 mSEK till Gröna klimatfonden (GCF), en liten ökning jämfört med 2017 och i linje med Sveriges tidigare löfte om 4 miljarder i stöd till GCF under perioden 2015–2018. Det är ett av de största svenska bidragen till multilaterala fonder; endast sju andra fonder, bl.a. FN:s flyktingkommissarie, barnfond och utvecklingsprogram (UNDP), får mer pengar från den svenska budgeten. Sveriges prioriteringar inom GCF har bl.a. varit ett ökat stöd till minst utvecklade länder och lågt liggande önationer.

Ytterligare 360 mSEK avsätts till den Globala miljöfaciliteten (GEF) varav en hel del betalas ut till klimatrelaterade aktiviteter. Räknat per person är Sveriges bidrag till båda dessa fonder, GCF och GEF, i världsklass. Sverige bidrar också i hög grad till internationellt klimatarbete genom FN:s utvecklingsprogram.

Sverige har dessutom överpresterat inom ramen för EU:s klimatarbete. Regeringen föreslår en annullering av Sveriges överskott av AEA:s (Annual Emission Allocation) motsvarande ca. 6,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det innebär att andra EU-länder inte kan göra mindre tack vare att Sverige överpresterat. 

Regeringen föreslår dessutom en annullering av ca. 5 miljoner ton certifierade utsläppsminskningar (CER:s) som Sverige förvärvat under perioden 2012–2016 genom internationella klimatinsatser i fattiga länder. CER:s utfärdas genom mekanismen för ren utveckling (CDM) under Kyotoprotokollet till Ramkonventionen om klimatförändringar. Annulleringen innebär att dessa enheter inte kan användas av andra länder för att uppfylla sina åtaganden under Kyotoprotokollet.

Analys: USA ska träda ur Parisavtalet

Igår kväll meddelade Trump att han står fast vid sitt vallöfte: USA ska säga upp sitt medlemsskap i Parisavtalet. Det är självklart en stor politisk skandal att ett land som för mindre än ett år sedan ratificerat ett avtal nu offentligt meddelar sin ambition att träda ur. Men Trump har redan påbörjat sin nedmontering av USA:s federalt ledda klimatarbete och det sker alldeles oavsett om de är kontrakterande part till avtalet eller ej.

I dagens Aktuell Hållbarhet argumenterar vi för att utträdet inte enbart behöver ha negativa konsekvenser för klimatsamarbetet. Att USA drar sig ur kan leda till att andra länder och aktörer kliver fram och ökar takten i sitt klimatarbete. Vi ser redan tecken på detta i reaktionerna på gårdagens tal av Trump; näringslivsaktörer, delstater i USA och statsledare för t.ex. Tyskland, Kina, Italien, Frankrike och de Nordiska länderna har klivit fram och försäkrat att de står fast vid och vill intensifiera sitt klimatarbete. Om Trump visar sig bli en parantes i USA:s politiska historia – om än en ovanligt verbal sådan – så finns möjligheten att hans negativa injektion i det multilaterala samarbetet på längre sikt leder till ett stärkt internationellt samfund.

I Aktuell Hållbarhet varnar vi dock också för betydelsen av hur Trump tänker sig att USA ska dra sig ur, alltså formerna för ett utträde. I denna fråga gav Trump få ledtrådar. Den största nyheten var hans bisats om ambitionen att påbörja förhandlingar om ett återinträde. Dessa ska, enligt Trump, leda till ett helt nytt eller omformulerat avtal med, som han uttrycker det, för USA mer förmånliga och rättvisa villkor.

Att omförhandla själva Parisavtalet är det inte tal om; utanför Trumps USA finns det ingen politisk aptit att öppna upp ett så komplicerat förhandlingsspår. Men eftersom ett utträde ur Parisavtalet, för USA:s del, tar minst 3,5 år från nu, så kan USA fäven fortsatt delta i de nuvarande förhandlingarna om Parisavtalets s.k. regelbok. Låt oss önska att det inte är detta som Trump menar med att ”omförhandla avtalet”. I så fall finns alla möjligheter för Trump att sabotera ett med stor möda framförhandlat avtal.

Som vi tidigare beskrivit  så är den största utmaningen för processen om regelboken att, genom tekniska förhandlingar, försöka lösa de stora politiska konflikter som göms bakom ett medvetet ambivalent språkbruk i Parisavtalet. Med en vilja till att omförhandla avtalets grundbultar finns det därför stora möjligheter att ställa till med rejäl oreda i förhandlingarna om regelboken. Om detta är Trumps linje blir det oerhört svårt att hålla tidsplanen för förhandlingarna, d.v.s. att få regelboken klar redan till COP24 i Polen 2018.