Alla inlägg av Robert Englund

Hur tar man sig till COP24?

Att ta sig från Sverige till Katowice utan att flyga är inte så svårt, dyrt eller tidskrävande. Här är några förslag på resrutter, där vi hoppar över den inrikes delen av resan i Sverige eftersom vi inte vet varifrån du vill resa. Vi skriver inte heller något om hemresan, eftersom det i princip är samma väg fast omvänt. Inte heller bryr vi oss om resor inom Katowice; det ger sig självt när du kommer dit!

Karlskrona-Gdynia-Katowice: Detta är vårt val; det är smidigt och har relativt låg klimatpåverkan. Från Karlskrona går varje kväll en färja 19.30 och en 23.59 till Gdynia i Polen, därtill en degfärja 08.30. Vi tar 19.30-färjan, eftersom den anländer 7:30 vilket är tidigt nog för 8:25-tåget Gdynia-Warszawa, där det ankommer 11:49. 12:14 går direkttåget till Katowice, som är framme 15:51. Tar man den senare färjan, så är man i hamn 10.15 och hinner då med direkttåget 11.15 till Katowice, där det ankommer 17:16. Mellan Gdynia hamn och tågstationen Gdynia Glowna kan man ta buss F och ett antal andra bussar, men det har inte klaffat för oss utan vi har tagit taxi för ca 15 Zloty.

Nynäshamn-Gdynia-Katowice: Från Nynäshamn går Polferries färja 18.00 och ankommer dagen efter klockan 12.00, alla dagar utom söndagar. Eftersom färjedelen är längre, är också klimatpåverkan klart högre än om man tar tåget största möjliga del av sträckan. Man tar sedan 13:18 direkttåget till Katowice, som är framme 19:10.

Ystad-Swinoujscie: Polferries färja går flera gånger varje dag mellan Ystad och Swinoujscie i västra Polen. Denna rutt har troligen lägst klimatpåverkan, eftersom färjedelen är kortast och tågdelen längst.  Färjan 22:45 är bäst, eftersom den är framme 06:15 nästa morgon, medan färjan 17:00 är framme 23.30 utan vidare förbindelser, och färjan 13:45 som är framme 19:45 också innebär att man måste övernatta i Polen på vägen till Katowice. Man hinner lätt med tåget 08:28 till Szczecin Dabie, framme 09:58, avgång 10:06 till Wroclaw Glowny, ankomst 14:50, avgång 15:00 till Katowice, ankomst 17:14.

Det går också att ta tåget hela vägen, utan färja. Man åker då Köpenhamn-Hamburg-Berlin-Poznan-Katowice. Om man åker från Köpenhamn 07:35, med byte i Hamburg 12.16, Berlin 14:28 och Poznan 17:23 så är man i Katowice 22.50. Alla andra avgångar innebär en övernattning på vägen.

Färjan bokas på stenaline.se eller polferries.se. Priset varierar mycket beroende på tillgång, men också på hur bekvämt du vill resa.

Snabba tåget Gdynia-Katowice kostar Zl 149, exakt hälften om man tar det långsammare tåget 7:53-17:14. Vi köper biljetterna på stationen men de kan också bokas en månad i förväg på intercity.pl. Andra sajter dyker upp om man googlar polsk järnväg, men de förmedlar biljetter och tar betalt för det – en helt onödig tjänst. Med tåg hela vägen blir kostnaden drygt €200 från Köpenhamn, och resan bokas enkelt på bahn.de, men slå gärna en signal till DSB Kundecenter Udland på +45 70 13 14 18 så hittar de ibland billigare lösningar.

Brasilien: Destruktivt klimatarbete väntar – men de stannar i klimatavtalet

Högerpopulisten Bolsonaro valdes till Brasiliens nya president, med 55 procent av rösterna. Det är inte minst ur klimatperspektiv djupt oroande; hans förståelse för klimathotet tycks mycket begränsat och han verkar vilja skövla stora delar av den för klimatet så viktiga urskogen i Amazonas. Men Brasilien är inte på väg att lämna Parisavtalet och omvärlden kan bistå i att minska skadeverkningarna.

Brasilien: En nyckelspelare i klimatet

Brasilien har en nyckelroll i att hejda klimatförändringarna, främst genom att huvuddelen av Amazonas regnskog och Cerrados savann finns här. De är båda helt avgörande kolsänkor, vars roll blir allt viktigare i takt med att vi alltmer måste fånga in koldioxid som redan  har släppts ut till atmosfären.

Brasilien är världens sjunde största utsläppare av växthusgaser, till stor del beroende på det intensiva jordbruket och avskogningen (om EU räknas som individuella länder istället för gemensamt, är Brasilien världens sjätte största utsläppsland). Men mellan 2004 och 2012 skärptes skogsskyddet, både legalt och i praktiken, och det fick effekt. Avskogningen minskade med över 80 procent, mer än 30 000 kvadratkilometer av skogen räddades och drygt tre miljarder ton släpptes inte ut i atmosfären. Arbetet tänks fortsätta, med planen att de kommande åren plantera mer än 70 miljoner träd i och kring Amazonas och därigenom öka upptaget av koldioxid.

Därtill är Brasilien en av världens ledande tillverkare av hållbara biobränslen, inte  minst den etanol som sålts även i Sverige och som har en minskad klimatpåverkan med uppemot 80 procent jämfört med den fossila bensin den kan ersätta.

Ny, destruktiv politik
Under de senaste åren, med den högerpopulistiska regeringen under president Temer, har avskogningen åter ökat, med 29 procent mellan 2015 och 2016. Det särskilda skyddet för Amazonas togs också bort för en yta motsvarande Portugals storlek. Det ledde till att de klimatpåverkande utsläppen ökade med 8,9 procent 2016, trots att landet befann sig i recession. Climate Action Tracker varnar också för att det troligen fortsätter på denna inslagna väg, inte minst eftersom budgetanslaget för miljö och klimat halverats de senaste åren.

Kommande presidenten Bolsonaro har i sin valrörelse utlovat att öppna upp Amazonas för gruvindustrin och det storskaliga jordbruket, genom mindre begränsningar för markanvändning och avskogning och mindre respekt för ursprungsbefolkningars marker.

Fores samarbetspartner, amerikanska Environmental Defense Fund varnar för att det kan leda till att Amazonas närmar sig en punkt där stora delar av skogen omvandlas till savann, vilket skulle förändra regnmönster över Brasilien och påskynda både klimatförändringarna och effekterna av desamma.

Parisavtalet: Brasilien stannar
1992 var Brasilien värd för den globala hållbarhetskonferens (Rio-konferensen) som skapade FN:s ramkonvention om klimatförändringar, där Parisavtalet är en fortsättning. Brasilien ratificerade avtalet i september 2016, vilket var ett viktigt steg för överenskommelsen, där det krävdes minst 55 länder som representerade minst 55 procent av de globala utsläppen för att avtalet skulle träda i kraft. USA och Kina, de två länder som släpper ut mest växthusgaser, anslöt sig formellt till avtalet i precis samma veva, och Brasiliens ratificering öppnade för att många andra snabbt växande utvecklingsekonomier också skulle göra det.

I klimatförhandlingarna har Brasilien en lång tradition av att vara en progressiv kraft som söker kompromisser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer enligt den uppdelning som fanns i Kyotoprotokollet och som delvis lever kvar i förhandlingarna. De har exempelvis varit mycket mer öppna för villkorslösa klimatmål än Indien och Sydafrika.

Brasilien har i sitt NDC-åtagande enligt Parisavtalet utlovat utsläppsminskningar med 37 procent till år 2025 och med 43 procent till år 2030, i båda fallen jämfört med 2005. Eftersom målen är inkonditionella, dvs de förutsätter inte att andra t.ex. finansierar dem, får de ses som rätt kraftfulla.

Att Brasiliens lagstiftare redan har ratificerat landets åtagande är troligen en viktig del i att Bolsonaro i valrörelsens slutskede ändrade sitt besked från att Brasilien skulle lämna avtalet, till att de blir kvar – den kommande presidenten har svag förankring i parlamentet. Men om hans politik leder till ökad avskogning blir klimatmålen mycket svåra eller omöjliga att nå.

Klimattryck från omvärlden
Analytiker menar att mycket av Bolsonaros klimatmässigt mest destruktiva politik får svårt att förverkligas, eftersom omvärlden inte accepterar den. Brasiliens storskaliga lantbruk är starkt beroende av utrikeshandeln och om t.ex. EU skulle införa restriktioner mot brasilianska produkter för att klimat- och miljöhänsynen är för dålig, så är det så dåligt för affärerna att en ökad tillgång till mark väger lätt i jämförelse. EU står för de största investeringarna i Brasilien och är den näst största handelspartnern.

Det finns också en direkt ekonomisk fördel av att vara kvar i Parisavtalet, där Brasilien förväntas bli en av de största mottagarna av medel från t.ex. gröna klimatfonden. Dessa medel är inte tillgängliga på samma sätt om man lämnar avtalet, och kan också åtminstone delvis äventyras med en alltför klimatmässigt destruktiv politik. Det gäller i än högre grad bilaterala finansieringar, där särskilt Tyskland och Norge har bistått med stora summor för att skydda Amazonas.

Informellt har det också talats om att Brasilien ska vara värd för 2019 års FN-klimattoppmöte COP25, vilket flera bedömare nu menar knappast blir av om Brasilien i praktiken backar från sina klimatåtaganden. Här är vår bedömning mer försiktig; FN har genom åren haft stor tolerans med högutsläppsländer när man har valt COP-värd, och det är inte ens säkert att det finns andra alternativ.

Slutsats: Skadar, men förstör inte
Att världens sjunde största utsläppsland får ett klimatmässigt mycket svagt eller direkt destruktivt ledarskap är förstås oerhört allvarligt. Det är särskilt illa att det sker precis när hela världen behöver höja ambitionerna och öka takten i omställningsarbetet.

Men det hotar inte FN:s klimatprocess – den klarade Trump och den klarar detta. Och mycket av det värsta som den tillträdande presidenten hotade med i valrörelsen kan omvärlden bidra till att det inte förverkligas.  

Mattias Goldmann

Läs mer:
Läs Brasiliens klimatåtagande till Parisavtalet här

Läs Climate Action Trackers bedömning här 

Läs Seegs bedömning av Brasiliens klimatpåverkande utsläpp här

Läs åtta tidigare brasilianska miljöministrars kritiska öppna brev om Bolsonaro (på portugisiska)