Sammanfattning av dag 3

Här kommer en sammanfattning av vad som hände dag tre av COP19:

1,5-gradersmålet lever fortfarande?

År 2010 beslutade COP om ett långsiktigt globalt mål om att minska utsläppen av växthusgaser för att hålla ökningen av den globala medeltemperaturen under 2 ° C över den förindustriella nivån. COP beslutade också att regelbundet granska om detta mål är kompatibelt med det övergripande målet med konventionen, att stabilisera mängde växthusgaser i atmosfären på en nivå som förhindrar farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet.

Förra året i Doha beslutades om 2013/2015-översynen, som skulle inkludera att överväga att stärka den långsiktiga globala målet, bland annat i förhållande till temperaturen stiger med 1,5 ° C. Denna översyn inleddes under 2013 och kommer att avslutas 2015.

Igår presenterades de första resultatet från IPCC: s arbetsgrupp I i denna översyn. Rapporten visar kurvan för den lägsta utsläppskoncentrationensvägen ( RCP2.6 ) skulle kunna begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till 1,5 ° C. och skulle öka sannolikheten för mötet den långsiktiga globala målet att hålla den under 2 ° C.  Det betyder att det i praktiken fortfarande är möjligt att nå detta mål, men det bygger på ambitiösa utsläppsminskningar i närtid.image

Rapporten visar att även 2 graders uppvärmningkommer att öka risken för farlig mänsklig påverkan på klimatsystemet. Arbetsgrupp II kommer släppa sin fullständiga rapport först i mars 2014.

UNEP Emission Gap Report

På ett side event presenterades årets Emission Gap Report. Rapporten lyfter fram det gap som idag finns mellan faktiska åtaganden att minska utsläppen och vad som är nödvändigt att göra för att undvika en temperaturökning med mer än två grader. På eventet betonades hur vi om vi väljer att inte spendera våra pengar idag på att minska utsläppen ändå kommer vara tvungna att använda dem i framtiden till adaptation. Och kostnaden för det kan bli betydligt större. Mer om detta i ett senare separat inlägg.

Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action 

*Workstream 1.
Diskussion om hur man ska se på historiska utsläpp och hur dessa bör ligga till grund för vilket ansvar olika länder ges för klimatförändringarna. Brasilien lyfte frågan om att be IPCC om ett metodiskt sätt att gå tillväga för att beräkna parternas historiska utsläpp. Diskussionen sköts dock upp, då det inte rådde någon enighet i frågan.. Detta är en av de svåraste frågorna som diskuteras under klimatförhandlingarna så en slutsats kan nog inte väntas på detta COP.

*Workstream 2. Inga större framsteg, men lång diskususion behovet av att öka ambitionen för utsläppsminskningar. De som framför allt lyfter detta är Kina, G77, AOSIS  (Alliance of Small Island States) och LDC (Least Developed Countries) .

*På finansieringsspåret lyfte G77 upp behovet av tydliga summor för långsiktig finansiering. USA sa att det inte kommer komma med några bidrag till långsiktig finansiering under årets COP och Japan deklarerade att de tänker presentera siffror på fredag.

*Diskussioner om Loss and Damage. Framförallt LDC och AOSIS tryckte på för etablerande av mekanismer för loss and damage. Detta blir sannolikt en allt större fråga på detta och kommande COP.

Fossil of the Day

Förstapriset dag tre gick återigen till Australien, pga deras nedmontering av klimatpolitiken.

Vid tangenterna, Jakop Dalunde

Sammanfattning dag 2

Här kommer en sammanfattning av vad som hände på dag 2 på COP19 i Warszawa:

Dagen började med ett möte med Ringo, samarbetsgruppen för forskningsorganisationer och universitet:

Presentation av deltagarna. Många amerikaner och svenskar. En delegation från sociologen på GU, som studerar utvecklingen i miljörörelsen.

Därefter följde jag ADP, arbetsgruppen för Durban Platform – vilket var dagens stora event.

Workstream 1:

Många som lyfte att Parisprotokollet måste signalera slutet på användandet av fossila bränslen. Även många som tyckte att deadline för att inkomma med åtaganden ska vara 2014. Parties kan inte vänta till de anländer till Paris 2015 för att berätta om sina åtaganden. Detta gäller både mitigation och finance. Detta måste visserligen ändå ses som öppningssiffror i ett förhandlingsspel, men den bollen måste i rullning 2014.

Parties ska också bidra med detaljerad information kring dessa åtaganden, så att man ska hinna granska – och räkna på dem. 2015-avtalet önskas ha en åtagandeperiod på fem år, för att säkra flexibilitet inför nya vetenskapliga data.

Stark önskan om att man ska kunna se konturerna av Parisprotokollet på COP20, att ha en första draft text då.

Workstream 2:

Enligt UNEP Emission Gap report saknas fortfarande åtta till tolv gigaton koldioxidekvivalenter för utsläppsminskningar pre-2020 om man ska nå tvågradersmålet. Det finns också en diskussion om att finansiering till adaptation och loss&damage fortfarande utgår ifrån att utsläppen kommer peaka de närmsta åren. Detta bedöms nu osannolikt och detta kan kasta om hela diskussionen om adaptation och loss&damage. Tyfonen i Filippinerna påverkar även starkt denna diskussion. Många är oroade för att utsläppen inte kommer peaka förrän 2020, vilket gör att utsläppskurvan då måste bli betydligt brantare – vilket är knepigare både i termer av samhällsekonomi och politisk implementation.

Det finns även en diskussion om ett globalt mål på att öka förnybara energi med 25% till 2020 och öka energieffektivitet. Frågan är dock om detta mål ska vara en del i Parisprotokollet? Samma sak gäller reglering av fossilsubventioner, som är en starkt växande fråga och där det finns kopplingar till värdlandet Polen.

Tisdagens Fossil of the day blev Polen, av följande skäl:

Orsak 1: Fortsatt hårt arbete för att Europeiska unionen inte ska ta mer ambitiösa klimatåtgärder.

Orsak 2: Polen ordnar ett stort toppmöte för kolindustrin samtidigt och i samma stad som COP, snarare än att främja diskussion om förnybara energi.

Orsak 3: Bjuder in koldioxidtunga företag som öppet motsätter sig ambitiösa klimat-åtgärder för att sponsra COP.

Orsak 4: Polen har på den officiella COP19 skrivit inlägg om de ekonomiska möjligheter som ett smältande Arktis skulle innebära.

Orsak 6: I den officiella COP19-appen har Polen använt klimatförnekar-retorik, som att “klimatförändringar är naturliga fenomen, som inträffat många gånger på jorden”.

Senare på kvällen hängde jag med min vän Juan Hoffmaister, som förhandlar adaptation och loss&damage för G77s räkning.

Sammanfattning dag 1 av COP19

I skrivande stund är vi halvvägs genom dag 2, men nu har jag äntligen utrymme att skriva lite om dag 1.

image
Logistiken på COP19 har varit förvånansvärt bra, jämfört med tidigare klimattoppmöten. Trots att mötet är förlagt på en stadion, snarare än en renodlad konferensanläggning, så har det varit korta köer för att registrera sig och ta sig runt i massiva lokalerna.

image
Förvånande var också att inledningsceremonin endast blev ca 30 minuter försenad. Tidigare har man kunnat behöva vänta upp till en timme på att det ska sätta igång. Inledningen var ganska så lågmäld, den högtravande retoriken lös med sin frånvaro. Istället låg fokus på att lyfta fram behovet av konstruktiva samtal och fokus på vägen till Paris.

Tonen i rummet blev dock helt annorlunda när Yeb Saño fick ordet, och höll ett passionerat och tårfyllt anförande om klimatförändringarnas effekter för de mest utsatta länderna.

IISD VIDEO: Philippines delegate Naderev Saño COP19 Warsaw from IISD Reporting Services on Vimeo.

Efter talet hölls en tyst minut för att hedra offren för tyfonen Haiyan. En annan sak som hände är att Ryssland ställde till med en del besvär, angående fastställandet av dagordningen. De var rätt sura för att ha blivit överkörda i slutet av COP18 i Doha förra året. Men det löste sig, och COP19 gick sedan över till ‘working mode’, att inte bara förhandla om dagordningen – utan även om innehållet.

Samtidigt i en annan del av förhandlingarna pågick en maktkamp mellan Youngo (Samlingsgruppen för det unga civilsamhället) och Christiana Figueres, chef för UNFCCC-sekretariatet. Figueres har historiskt sett varit skicklig på att hantera relationerna till Youngo och deltagit på deras möten. Men denna gång var Youngo rätt så upprörda på att Figueres skulle tala på ett toppmöte för internationella kolindustrin, som märkligt nog är förlagt i Warszawa – samtidigt som COP19.

Youngo ställde ett ultimatum, antingen så låter Figueres bli att tala på kolmötet – eller så är inte längre Figueres inbjudan till Youngos möten. Det slutade med att Figueres valde kolindustrin.

Årets första Fossil of the day (Climate Action Networks ‘pris’ till dagens klimatsämsta land) utdelades till Australien – med motiveringen:

”The First Place Fossil goes to Australia. Many would have thought that Australia’s position at COP19 couldn’t have got much worse after the dismantling of its climate change department, ridding itself of the burden of a climate change minister and intending to remove its carbon price during COP. But we thought wrong.

Yesterday, the Australian media revealed that Australia will not be putting forward any new finance commitments in Warsaw. This is despite the crushing losses suffered by the Philippines this week, illustrating Australia’s lack of understanding as to the purpose of climate finance. To top it off, Australian cabinet ministers characterize climate finance as ‘socialism masquerading as environmentalism’ – we have news for you, it’s not socialism, its equity and it’s your responsibility.”

Det var allt för dag ett, håll till godo för dag 2.

Allt gott, Jakop Dalunde.

Analys inför COP19

Idag satte FNs klimattoppmöte COP19 igång i Warszawa. Fores kommer vara på plats under båda de två veckorna, i kraft av Mattias Goldman, Daniel Engström Stensson, Jakop Dalunde och Charlotte Paulie.

Mattias har även idag en kolumn i Miljöaktuellt, där han analyserar läget inför förhandlingarna och beskriver de fem viktigaste frågorna.

The Doha Gateway – ungefär vad man kunde förvänta sig

Innovativt namn. En effektiv insats av mötets ordf. när texterna klubbades igenom. Men annars måste man ha ett intresse för process, låga förväntningar och en stor förståelse för vikten av små framsteg i en större process för att hitta ljuspunkterna med sista dagen i Doha och mötets utfall.

Och ska jag försöka mig på just detta så framhålls följande som de positiva delarna:

–  Kyotoprotokollet förlängdes med åtta år och LCA stängdes. Det innebär att nästa års förhandlingar kan fokuseras på att nå ett avtal 2015.

– I Kyotoprotokollet finns nu en skrivning om att man 2014 ska diskutera möjligheterna till att öka ambitionerna till 2020. Diskussionerna ska bl.a. föras i ett möte mellan regeringschefer, som också blir ett möte inför 2015-avtalet.

– EU lyckades hitta en lösning på AAU-överskottet. I praktiken innebär det att det fram till 2020 inte finns någon marknad för AAU:er.

I relationen till problemets magnitud är mötet naturligtvis ett misslyckande. Men något annat var inte att vänta. Ser man istället till de realistiska förväntningarna blev utfallet ungefär det man kunde förvänta sig.

Och därmed avslutar jag min rapportering med att citera mig själv från veckans första inlägg:

“Det verkar ingå i dessa förhandlingars dramaturgi att de med start i slutet av första veckan kommer allt närmare en kollaps, men mot slutet hittar länderna ändå en lösning som räddar processen och mötet ses som ett första steg mot någonting bättre.

Just kring detta tycker jag Michael Levi på Council on Foreign Relations skriver bra. Ofta bli utfallet precis det man förväntar sig. Det är bara att under veckans gång är det lätt att glömma just det. “

The soundtrack of COP18

Det är förvånansvärt hur många låtar som väl skildrar en klimatförhandling. Ibland är det känsla. Ibland är det enstaka strofer.

Så därför, i väntan på att plenaren drar igång, en lista med låtar som jag lyssnat på under veckan, på bussen till och från konferenscentret, och som på något sätt påmint mig om vad som där väntar

Spotifylista här.

Dunkla rum – Lars Winnerbäck

Det står ett fältslag bakom väggen. Det här är helvetets förgård. I december står man stilla i en tunnel och trängs och trängs och alla bara pratar

Inget nytt under solen, vi har sett det hela tiden

Det går inge bra nu – Tomas Andersson Wij

Det går inge bra nu, inga pengar rullar in

Riot – Säkert

När jag ser dig ser jag eld i dig Du som kan förändra allt

Du har idéer, planer tror allt går om man vill

Samlar, demonstrerar

För alla de ungdomsorganisationer som mest högljutt brinner för förändring.

Kom igen Lena – Håkan Hellström

Jag vet att det bara fantasier…men det struntar jag i…Åh Kom igen Lena! Vad skulle vi annars göra.

Jag vad annat kan svenska observatörer göra, än att hoppas på Lena?

Alla vill till himmelen – Timbuktu

Alla vill till himmelen men få vill ju dö…Man vill ha sin bit sin av kakan men vill äta den med. Folk vill ta tillbaka men man vägrar ett ge

Vart jag mig i världen vänder – Den svenska björnstammen

Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd. Som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar. Jag tror du söker efter mer än du ser. Men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar

Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer. Längtar efter något som kan rädda mig. 

Speglar väl den hopplöshet många känner.Här bäst exemplifierat av Filippinernas förhandlare som i sitt tal föll i tårar.

Dress up in you – Belle and Sebastian

We had a deal there We nearly signed it with our blood…

An understanding I thought that you would keep your word

I’m disappointed I’m aggravated It’s a fault I have, I know

When things don’t go my way I have to

Blow up in the face of my rivals

I swear and I rant, I make quite an arrival

The men are surprised by the language

They act so discreet, they are hypocrites so fuck them too!

Möjligen särskilt tillägnad Venzuelas chefsförhandlare Claudia Salerno (video från förra året). Får se vad som händer i plenaren när den drar igång.

The don’t know – Kirsty Macoll

You’ve been around for such a long time now Or maybe I could leave you but I don’t know how 

And why should I be lonely every night When I can be with you, oh yes you make it right 

And I don’t listen to the guys who say That you’re bad for me and I should turn you away

They say we’re crazy but I just don’t care  And if they keep on talkin’ still they get nowhere

Det är svårt att skilja sig från något som funnits så länge. Så därför slår många dövörat till när det föreslås alternativa förhandlingsmodeller eller initiativ utanför processen.

Ett fel närmare rätt – Svenska björnstammen

Ett fel närmare rätt, är ett sätt att se på saken

Tiden efter detta allting ur ett perspektiv. Där allt som är på låtsas plötsligt föds till liv

Ja, man kan ju ända hoppas att man i och med detta misslyckande inser att det krävs omtag. Nya angreppsätt, nya förhandlingsfomer, nya initiativ. Där perspektiven blir nya.

Genesarets sjö – Kjell Höglund

Den lakoniska stämman. De många klyschorna. Det fångar en stämning.

800 grader – Ebba grön

Vem vet. En rapport som att temperaturökningen blir 800 grader kanske skulle få fart på förhandlingarna?

Efter nattens bränder (med medföljande utryckningar och släckningsarbete)

Precis som förra året i Durban är vi nu i Doha inne på obestämd övertid.

I flera mindre konstellationer förhandlade ministrar natten till lördag en rad frågor. Från överskottet av AAU:er och längden på Kyotoprotokollets åtagandperiod, till finansiering och så kallad “loss and damage”. Den senare blev en oväntat stor fråga, där de små östaterna i AOSIS krävde att det ska upprättas en ny mekanism för att hantera de skador och förluster som följer på klimatförhandlingarna. USA var den part som starkast motsatte sig detta. Att upprätta nya institutioner eller mekanismer är i allmänhet inget USA uppmuntrar.

Eftersom Sveriges miljöminister Lena Ek förhandlade frågan för EU blev det en särskilt intensiv natt för den svenska delegation. Till slut lyckades EU och Sydafrika ta fram en text som (åtminstone tillfälligt) accepteras av alla parter och som föreskriver inrättandet av en mekanism för att hantera frågan.

Kl halvåtta i morse kom nya texter som fram till nu (14.30) diskuterats av de olika grupperna. Ingen verkar (eller ska vara) nöjd. Det är överlag vaga texter och känslan är att man spenderat två veckor med att diskutera vad man egentligen kom överens om förra året. Inte på några områden görs stora framsteg. Fr.a. gäller det frågan om att minskningar av utsläpp till 2020 (även om det ska göras en ny översyn med regeringschefer 2014). Men inte heller vad vad avser 2015-avtalet och de långsiktiga utsläppsminskningarna.

AAU-frågan i enlighet med EU:s överenskommelse. Flera länder förbinder sig också att inte köpa AAU:er. I princip blir frågan inget problem på kort sikt, men kan ev. blossa upp senare.

Vad gäller finansiering: Utvecklade länder uppmuntras att öka sina ansträngningar att bidra med resurser som åtminstone ligger på samma nivå som under “snabbstartsperioden” även 2013-2015.

Nu inleder ordföranden från Qatar en informell session där länder ska få ge sina synpunkter. Hans skämt om att det är roligt att ses tas inte längre emot med samma uppskattning. Delegationerna hade nog hellre än ett och annat  ”pappaskämt” fått vägledning mot en överenskommelse.

Men ingen tog ordet och inom kort inleds plenaren. Där samtliga texter ska antas (som ett paket). Får se om bränderna verkligen är släckta. Eller om det fortfarande pyr så pass mycket att det lättantändliga börjar brinna.

The devil is in the details

Klockan 22:17

Att djävulen finns i detaljerna är något som alla rutinerade förhandlare och diplomater påminner om. Varför blev just uppenbart.

I en till synes alldeles väldigt intetsägande text i ADP om 2105-avtalet, som innehöll skrivningar om att arbetet nästa år skulle fokuseras. Men gömt ligger de tidigare spänningarna om ansvar och annat gammalt groll.

Ryktet om att Kina inte alls är särskilt intresserade av framsteg i ADP visade sig inte överdrivet.

Det syntes som att enighet kring slutsatserna var nära. Sedan klev fr.a. Kina in i bilden och ville ersätta undertakings med commitments and actions. Det är en skrivning som USA ansåg påminde för mycket om Bali Action Plan. EU föreslog att man på enkel engelska skulle formulera det “will do”, vilket bl.a USA accepterade. Precis när ordf. hade klubbat igenom slutsatserna med denna skrivningen hojtade Kina. Menade att de inte alls kunde acceptera “will do”.

Ordföranden uppfordrade då med myndig stämma EU och Kina att komma fram till podiet. Efter ca 5 minuter hade kunde parterna till slut enas om “ways of defining and reflecting enhanced action”.

Att beslutet (decision) skulle skickades vidare till ministrarna var då redan fastslaget. En skrivning om att notera det dokument som överenskoms i Rio splittrade plenaren. Bl.a. Kina, Indien och Bolivia ansåg det nödvändigt att göra denna referens som världens länder enats om. USA, Norge, Mexico, EU, Sydafrika förstod inte alls vitsen med detta.

Mer substantiellt grundade är sannolikt splittringen kring hur texten ska referera till “all parties” vad gäller minskningsansträngningar.

Det innebär att ministrarna till slut blandas in i ADP. Men i detta sena skede handlar det om att rädda den text som finns istället för att göra dokumentet ett viktigt steg på vägen mot ett nytt avtal.

Tidspress, ovisshet, frustration

En uppdatering från ett Doha där frustrationen växer. EU är frustrerade över att ministrarna ännu inte kopplats in i diskussionerna om det långsiktiga avtal inom Durbanplattformen. USA är missnöjda med att utkastet till text i denna grupp innehåller en referens till Rio+20-dokumentet. Utvecklingsländerna är frustrerade över att utvecklade länder inte lovar något mer.

Samtliga är frustrerade över att det går så långsamt, utom möjligen Ryssland som påtalade vikten att inte hasta fram ett beslut. De verkar ganska nöjda med att inte få något beslut alls. När Filippinerna säger samma sak har det en annan trovärdighet.

Det är nu klart att ordf. och länderna strävar efter ett “Dohapaket” som innefattar alla delar. Det innebär att återigen är inget överenskommet förrän allt är överenskommet. Framför allt är det diskussionerna om det ADP som blir lidande för detta. De pågår inte ännu på minsternivå. Märkligt med tanke på att det i mina ögon är den långsiktigt viktigaste diskussionen. Men långsiktighet (långbänk däremot) kännetecknar inte dessa förhandlingar.

I korthet i de olika arbetsgrupperna:

Kyotoprotokollet

EU har nått en överenskommelse om hur man ska hantera AAU. Överenskommelsen framstår som tekniskt komplicerad, och eftersom den inte finns på papper ännu (inte för oss, that is, förhoppningsvis har någon den på papper) vågar kan jag den inte i detalj redogöra för den. Huvudpoängen är att överskottet på AAU:er förs över till ny period, men läggs i en reserv varifrån de kan handlas med i begränsad utsträckning. Exempelvis är det enbart de som skriver på en andra period för Kyotoprotokollet som får köpa. Det innebär att det i praktiken inte finns någon som kommer köpa dem. Förhoppningsvis innebär detta också att de inte kan föras vidare till kommande avtal.

Inte den lösning många hoppats på, men en klassisk europeisk teknisk kompromiss.

Frågan om vilka som ska få tillgång till CDM återstår också. Har blivit en bricka i det stora spelet – utvecklingsländer uttalar med varierande röststyrka krav på att enbart de i protokollet ska ha tillgång.

Men en överenskommelse är sannolikt inom räckhåll. Oavsett vad som händer i de övriga är min bedömning. Helt beroende på vad som händer i LCA säger de som borde veta bättre.

LCA

Den stora frågan är finansiering. Här går det fortsatta långsamt framåt. Några EU-länder (ink. Sverige) har redovisat sina pengar. Men kring frågan om det ska finnas en uttalad stegring fram till 2020 finns det inte enighet.

Men även i andra frågor finns oenighet. EU är missnöjda med texten kring ny marknadsmekanismer. Australien (för den s.k. paraplygruppen som bl.a. innehåller USA och Kanada) meddelade att det var ett antal texter de hade problem med.

Det pågår också en diskussion om kompensation för de skador som klimatförändringarna redan nu medför. Flera utvecklingsländer vill upprätta ytterligare en diskussion för att hantera detta. Vilket många andra motsätter sig.

ADP

Här finns som sagt en stor frustration från bl.a. EU kring att ministrarna ännu inte diskuterar frågan. Men även arbetsgruppens ordförande signalerar frustration och frågar sig vad det sänder för signal om det långsiktiga klimatavtalet inte diskuteras av ministrarna.

Enligt uppgift är det fr.a. Kina som håller emot. De framhåller att LCA för närvarande är viktigare.

Det finns långsiktigt oerhört viktiga frågor, om ansvarsfördelning, basår för utsläpp, arbetsplan fram till 2015, utsläppsminskningar fram till 2020, som nu alltså diskuteras av tjänstemän.

Dörrarna stängs

Nu har förhandlingarna nått det stadium där vi observatörer får allt mindre tillgång till vad förhandlingarna. Konsultationerna sker bakom stängda dörrar och den information som sipprar ut är osäker.

Klart är att många frågor återstår. Precis som jag tidigare rapporterat är det dels frågorna om Kyotoprotokollet, där en text som var långt ifrån färdig lämnats till ministrarna (över 17 olika alternativ rörande de återstående frågorna om bl.a. åtagandeperiodens längd och vilka som ska ges tillgång till CDM).

Kyoto är för närvarande en fråga som uppehåller förhandlingarna. Men i än större utsträckning är det frågan om finansiering som hindrar förhandlingarna från att röra sig framåt. Just nu återraporterar de ansvariga ministrarna (Maldiverna och Schweiz) om läget. Utvecklingsländerna vill se löften om nivåer på fortsatt finansiering och verkar villiga att stoppa andra förhandlingar om detta inte sker. Ännu osäkert varthän det leder.

Känslan är att Kyotoprotokollet i högre utsträckning lever sitt eget liv, medan finansiering, LCA och Durbanplattformen länkas samman. Det innebär att den enda förhandlingshållhaken U-länderna egentligen har på övriga länder just nu är den ganska intetsägande texten om Durbanplattformen, som de kan blockera. Känslan är också att de utvecklade länderna befinner sig i ett förhandlingsöverläge för närvarande (förhandlingsmässigt, inte ambitionsmässigt). Därför är en gissning ändå att lösningen landar närmare vad de utvecklade länderna önskar.

Det innebär vaga skrivningar om finansiering, stängning av LCA och åttaårig förlängning av Kyoto. EU:s missräkning blir sannolikt den vaga texten om Durbanplattformen, eftersom lite tid ägnats åt den i jämförelse med andra frågor. Frågan om AAU:er är svår att sia kring, men EU (åtminstone den del av EU som inte Polen) framhåller allt oftare att det i praktiken inte är något problem eftersom det i nuläget inte finns någon som vill köpa de som finns. Det stämmer förvisso, men är främst ett resultat av att EU inte kan enas. Nu är det  oerhört viktigt att AUU:er hålls borta så att de inte återkommer för att spöka i ett kommande avtal där det kommer finnas köpare. Det enklaste sättet att göra det vore att skrota dem.

Slutligen en kort bild från CDM-förhandlingarna där Venezuela visade sinne för dramatik. I en arbetsgrupp som möts dagligen i två veckor var man på god väg att enas om att radera alla paragrafer som var gulmarkerade (ej överenskomna). Det höll nästa. Men paragraf 40 innehöll en skrivning om möjligheten att finansiera CCS (carbon capture and storage, and plocka ut CO2 och pumpa ner i marken) genom CDM-projekt. Det var viktigt för Kuwait att behålla. Då meddelade Brasilien att om inte alla gula ströks, kunde de inte acceptera vissa strykningar. Varpå Venezuela lät meddela att man inte kunde acceptera flera redan överenskomna paragrafer (som framför allt pekade på att CDM hade bidragit med något, illa dold kritiken av marknader som koncept) och därför ville att hela texten skulle placeras inom hakparanteser (brackets, ett av de vanligare orden här i Doha). Ordföranden tittade i taket och avslutade mötet med att konstatera att hela texten skickades vidare i brackets.

Det är ingen förhandling som påverkar det stora spelet här i Doha. Men ger en försmak av vad som väntar de sista timmarna. Sannolikheten att förhandlingarna är klara till fredag kväll får anses vara liten.