När en kontaktgrupp är en framgång

Jag måste inledningsvis meddela att detta inlägg framför allt kommer att handla om process (utan explicita referenser till Kafka). Jag hoppas kunna återkomma till substans imorgon. Men det är ju så, att process är en central del i dessa förhandlingar. Dessutom rymmer de också diskussioner som visar på vilka typer av rädslor olika delegationer bär på under förhandlingarna och vilka skiljelinjer som finns.

Dagens stora händelse här i Bonn är nämligen att det ska upprättas en kontaktgrupp. Om ni undrar vad det är för något är ni inte ensamma. Under slutet av dagens stock-taking undrade nämligen Kanadas förhandlare detsamma. Han läste högt från UNFCCC:s hemsida och fann följande:

”An open-ended meeting that may be established by the COP, a subsidiary body or a Committee of the Whole wherein Parties may negotiate before forwarding agreed text to a plenary for formal adoption. Observers generally may attend contact group sessions.”

Mötets ordförande bekräftade att jo, det är en sådan grupp som avses.

Att ersätta nuvarande “open-ended consultations” med en kontaktgrupp är något som utvecklingsländerna i G77 har strävat efter under veckan. Kontaktgruppen innebär i FN-sammanhang att förhandlingarna blir något mer formella. Det finns därför en förhoppning om att en kontaktgrupp kan bidra till att driva förhandlingarna framåt och att länderna börja förhandla den text som ska läggas på bordet.

Inför eftermiddagen pratade jag med en förhandlare som var rädd att diskussionen om kontaktgrupp skulle medföra en lång diskussion om procedur och dagordning som riskerade att förhala förhandlingarna. Vid förra årets första möte i Bonn kunde inte något egentligt arbete genomföras med anledning av stora bråk kring procedur- och dagordningsfrågor.

Och viss dramatik bjöd dagens avslutande möte på. När alla trodde att mötet var avslutat med enighet om att vid fredagens avslutning besluta om att upprätta en kontaktgrupp, ansåg Saudiarabien det nödvändigt att ordföranden skulle förklara tydligare exakt hur och när en text skulle presenteras.

Det som skulle kunna vara ett resultat av iver över att göra framsteg skulle också kunna förstås som ett försök att så split i diskussionen om hur och när en text bör tas fram.

Utan att gå in i detaljer anser somliga (Filippinerna är ett sådant land) att det är viktigt att ett utkast på text innehåller alla bidrag som inkommit från länder, medan andra tydligt förklarar att de inte vill ha texter över flera hundra sidor (EU till exempel). Filippinernas ståndpunkt bygger på en oro för en upprepning av Köpenhamn där en text förhandlades i mindre grupp och sedan presenterades för det stora flertalet som inte hade något annat än att anta texten. De anför delaktighet och öppenhet som centralt för förhandlingarna.

EU:s oro bygger på att ett långt dokument inte nödvändigt tar diskussionerna framåt. När det väl finns en text på plats kan det bli ytterligare något enklare för motsträviga parter att förhala processen (jag säger inte att Saudi skulle göra något sådant, men…). Argumentet skulle kunna sammanfattas med effektivitet.

Filippinernas förhandlare förklarade idag att delaktighet och öppenhet inte kunde offras på effektivitetens altare. Andra skulle mena att det är viktigt att hitta en balans mellan dessa delar.

Efter en knapp timmes frustrerad (och frustrerande) diskussison avslutades så ändå mötet. Ordförande Kishan Kumarsingh (Trinidad och Tobago) frågade om det fanns någon som inte hade förtroende för honom och hans kollega Artur Runge-Metzger. Tystnad infann sig och Kumarsingh förklarade då att han ämnade lägga fram texter som var baserade på bidrag från länder, men inte innehålla allt från alla bidrag.

Om en kontaktgrupp tar utvecklingen framåt återstår att se. Förhoppningen är att utan vidare bekymmer på fredag besluta att kontaktgruppen upprättas och att den  när länderna möts här igen i juni ska kunna ta vid ungefär där veckans diskussioner slutar. Och sker det är det ändå någon form av framgång.

/Daniel

Möter våren och klimatförhandlarna i Bonn

Bonn tillhör kanske inte de vackraste av ställen på denna jord. Men en dag i mars när påskliljorna är på väg att slå ut, gräset är nyklipp och solen värmer är det inte så tokigt. Men kanske också en aning om att det är klimatförändringar vi ska diskutera. Folk här menar åtminstone att det inte är en vanlig tisdag i mars utanför fönstret.

Anledningen att förhandlingarna äger rum just här är att UNFCCC har sitt kontor här. Ett resultat av den tyska återföreningen kan en tänka.

Om våren känns ung och oanvänd så känns det mesta av diskussioner inne på konferenscentret bekant.

En del runtomkring skiljer sig dock. Det är jämfört med Cop-mötena betydligt mindre folk. Den svenska delegation består av en handfull personer. Bland observatörerna syns en del bekanta ansikten. Men inte heller vi är särskilt många. En annan stor skillnad är att det inte pågår mer än två möten i taget. Vilket gör det betydligt enklare att snabbt bilda sig en uppfattning om vad som sker.

Mötets huvudfokus är att göra framsteg avseende några nyckelfrågor så att ordförande för arbetsgruppen ADP så småningom ska kunna arbeta fram den text som i Paris ska bli ett avtal. Fokus idag har legat på vad som menas med “nationally determined contributions” vilket är kompromissen från Warszawa som förhandlarna har att definiera innebörden av.

Förmiddagen ägnades åt en workshop där några länder under seminarieliknande former fick presentera sina tankar kring vad de menar med begreppet. De flesta representanter argumenterade enligt känt maner, skulle det kunna sammanfattas.

EU berättade om vad Komissionen föreslagit, men den europeiska beslutsprocessen är inte heller den alldeles enkel och därför var det just inte mer än ett förslag som EU kunde presentera.

Kina förklarade att de ansåg det finns en skillnad i betydelsen av nationally determined contributions mellan utvecklade länder – som ska göra åtaganden (commitments)  – och utvecklingsländer  – som ska vidta åtgärder (actions). Sammantaget kan sägas att Kina ansåg att utvecklade länder ska ha kvantiferbara mål som ska gälla hela ekonomin, de ska bidra ekonomiskt till utvecklingsländers utveckling, bidra med tekniköverföring, ge stöd till kapacitetsbyggaden. Utvecklingsländerna (dit Kina uppenbart räknar sig själva) ska bidra efter förmåga.

USA bedyrade att de jobbar hårt att på hemmaplan göra sitt för att världens utsläpp ska hamna på en bana som innebär substantiella utsläppsminskningar. Om det ska tolkas in något i att de säger substantiella utsläppsminskningar istället för tvågradersmålet vet jag inte. Innan den 31 mars 2015 ska USA presentera sina mål för post 2020.

Saudiarabien (som inledde med att utropa stöd åt Kinas anförande vilket möjligen visar att den även 2014 verkar det finns någon form av lös allians mellan Saudi och Kina i gruppen Like minded developing countries) bedyrade å sin sida att Saudiarabien är angelägna om att främja utvecklingen av förnybar energi (eller, kompletterande energi, som Saudi själva vill kalla det). Den saudiske representanten förkunnade också att flera utsläppsminskade åtgärder som skatter genomförs av utvecklade länder kan få effekter på utvecklingsländer, i form av minskad export och turism.

Efter lunch sågs ungefär samma personer i ett lite mindre rum för att diskutera ungefär samma saker. Där påtalade Norge att det är nödvändigt att alla länder tar sitt ansvar nu. OECD står för mindre än 25% av de globala utsläppen och räknar man sedan 1971 står OECD ändå bara för en tredjedel av utsläppen.

Just diskussionerna om vad nationally determined contributions innebär fångar mycket av de centrala spänningarna i klimatförhandlingarna. Det handlar om vem som ska göra vad när.

En viktigt aspekt av diskussionerna är att se till att de bidrag som lämnas är jämförbara. Även om de inte behöver se exakt likadana ut måste det finnas en formel för att jämföra dem.

Eller hur ska man annars veta vem av EU (minus 20 jmf med 1990), USA (minus 17 jmf 2005) och Mexico (minus 30 jämfört business as usual) som gör mest? Och ska det vara tillåtet med intensitetsmål?

Mycket handlar här om att via transparens bygga förtroende mellan staterna. Att de faktiskt ska göra sin del. Förhandlingarna kan fortfarande till stor del liknas vid fångens dilemma. Då behövs förtroende.

/Daniel

Klimatklubbar kan spela en viktig roll

Igår presenterade vi studien “Climate Clubs and the UNFCCC” där jag tillsammans med Oscar Widerberg går igenom 17 olika klubbar och deras relation till UNFCCC. Vi finner inget stöd för tanken att dessa klubbar skulle underminera FN-förhandlingar. Istället kan de underlätta för möjligheten att faktiskt nå ett avtal i Paris 2015.

Vi skriver om rapporten i Aftonbladet

”För att få avtalet så starkt som möjligt och för att kompensera för avtalets tillkortakommanden är det nödvändigt att använda alla tänkbara möjligheter och samarbeten för att få ner utsläppen.

Vi tror inte att länder kommer till Warszawa eller Paris för att ändra ståndpunkt. De kommer dit för att försvara sitt intresse – för att förlora så lite som möjligt enligt logiken att utsläppsminskningar kostar pengar. Endast när länders kostnader för utsläppsminskningar sjunker och ledare inser att omställningen inte skadar ekonomin kommer de vilja förbinda sig till internationella åtaganden.”

Rapporten finns att ladda ner här. Så småningom kommer också en film från seminariet upp.

/Daniel

Klimatförhandlingar bör inte dödförklaras

SvDs Brännpunkt skriver FORES programchef Daniel Engström Stensson om att klimatförhandlingarna – trots de saktmodiga framstegen – inte bör dödförklaras.

Medan FN-processen inte tycks klara av de problem de ställs inför, utan hjälp från en mängd andra initiativ, är de initiativ som pågår utanför klimatförhandlingarna beroende av FN-processen för inspiration, målsättning och genomförande.

COP19 är över

Det möte som skulle avslutats på fredagen  hela fredagkvällen och natten till lördag, för att sedan fortsätta hela lördag dag. I skrivande stund är klockan en bit över åtta på kvällen. Det är just nu ytterst få i salen som har fått mer än någon timme sömn sedan natten mellan torsdag och fredag, undertecknad inräknad.

Nu är vi klara. Vi kom framåt – om än inte hela vägen – när det gäller vägen till Paris, finansiering och loss&damage.

Tidigare idag så det dock ut som att hela mötet skulle kollapsa, vilket jag kommenterade i SvD.

Mötet kan knappt betraktas som en framgång. Vi har visserligen fått en tidsplan för vägen fram till Paris 2015, men den är mycket vag när det gäller arbetet med utsläppsminskningar eller klimatfinansiering. Svåra knäckfrågor skjuts på framtiden.

Det som däremot gått framåt är inrättandet av Warsaw International Mechanism on Loss and Damage. Förhandlingarna pågick in i slutminuterna, framför allt om mekanismens relation till adaptation, vilket jag också kommenterade om i SvD. Även om detaljerna är långt ifrån perfekta, så är det ändå ett relativt stort steg framåt. Så här såg det ut när loss&damage antogs:

Men sammantaget är det ändå oerhört mycket kvar att göra inom det internationella klimatförhandlingarna.

2014 kommer bli ett oerhört spännande år, inte minst för EU som förväntas visa ledarskap när det gäller nya, med ambitiösa bud om utlsäppsminskningar.

Djupare analys följer när jag har sovit lite.

Vid tangenterna, Jakop Dalunde.

En dag kvar, typ.

Imorgon påbörjas vad som är tänkt att vara sista dagen av förhandlingar i Warszawa. I så fall kommer det bli en lång dag. De olika arbetsgrupper ligger efter schemat och frågan är hur mycket framsteg som sker i det Warszawa som är precis så grått som en kan misstänka att det är mitten av november.

De flesta förhandlingarna sker nu i bilaterala möten mellan ministrar, eller i slutna rum. Det gäller exempelvis frågan om Loss and Damage där Lena Ek tillsammans med Sydafrikas minister efter en dag av bilaterala samtal har fått i mandat att försöka ta fram en text som kan accepteras av samtliga parter.

Även finansieringsfrågan förhandlas, under ledning av bl.a. danske Martin Lidgaard i slutna rum. Jag har svårt att bedöma vilka framsteg som görs. Men en nyckelfråga är om länderna kan enas om en trappa fram till 2020 och 100 miljarder dollar. Utvecklingsländer har exempelvis fört fram att finansieringen 2016 bör uppgå till 70 miljarder dollar. Utvecklade länder verkar inte vara sugna på en sådan trappa.

Den förhandling som fortfarande är (någorlunda – det krävs en del köande) öppen för oss observatörer är förhandlingarna i ADP – alltså den arbetsgrupp som ska få fram ett avtal till Paris. Som jag skrev igår är en viktig fråga hur tydligt länderna ska ombedjas att under 2014 komma med sina åtaganden. Här är förhållandet det omvända jämfört finansiering. Utvecklade länder (fr.a. EU och Norge) vill ha det tydliggjort, medan utvecklingsländer och Kina absolut inte vill se sådana skrivningar. Kina väljer istället att fokusera på åtgärderna fram till 2020, finansiering och teknik (alltså frågor som innebär att Kina inte behöver redogöra för sina ambitioner). Det är faktiskt märkligt att höra Kina. De lägger mycket tid på att framstå som en försvarare av fattiga länders rätt, de låter sig företrädas av Saudiarabien och de uttalar sympati för civilsamhällets frustration (inte vanligtvis en utpräglad kinesisk hjärtefråga).

En sex timmar lång förhandlingssession avslutades runt niotiden ikväll. En ny text ska komma imorgon. En ytterligare viktig fråga då blir vilken status det annex som beskriver huvudfrågor för ett nytt avtal får.

Förhandlingarna präglades av motsättningar, men också en insikt om att tiden nu är knapp och att det behövs en text. Inte minst EU var tydliga med att det behövs en text som kan presenteras gentemot omvärlden och vara en tydlig politisk signal för att förhandlingarna går i rätt riktning. För EU:s egna del är detta sannolikt också viktigt för att sätta tryck på sina egna regeringschefer att förhandla fram ett nytt utsläppsmål under våren. Det kan inte uteslutas att de miljöministrar som är här ser en färdplan som ett sätt att binda sina regeringschefer till att tvingas ta beslut i mars.

* *

Frågan om marknadsmekanismer har bubblat lite under ytan den andra veckan. Vid en sen stock taking berättade ordförande Marcin Korolec att han haft konsultationer under dagen i frågan, men att det inte fanns någon enighet kring att ta upp frågan här i Warszawa men att arbetet ska fortsätta under 2014.

Det är viktigt att diskussionerna om en ny marknadsmekanism och ”framework for various approaches” leder framåt. Även om åtaganden nu saknas kommer de att spela en viktig roll för genomförandet av ett nytt avtal.

* *

Att ett antal miljöorganisationer valde att lämna förhandlingarna har naturligtvis fått uppmärksamhet men sannolikt liten effekt på förhandlingarna. Eftersom argumentationen för att de lämnade var att utsikterna till framgång var så små att deras energi bättre lades på att påverka regeringscheferna var det nog inte heller tanken att påverka förhandlingarna här.

* *

Under några timmar i ett trångt konferensrum med en rad anföranden där innehållet sällan överraskar ges det tid att fundera kring de förhandlingar som pågår. Här är två kortare och ofullständiga reflektioner gjorda under kvällen:

  1. Varje möte måste få en slutsats, annars räknas mötet som ett fiasko och ett värdland ses som dålig ordförande. Det gör att mot slutet av förhandlingen blir det viktigare att få till stånd en text än att reda ut de svåra frågorna som skjuts på framtiden. Å ena sidan tvingas länderna då fokusera på frågor där minsta möjliga nämnare finns, vilket ändå gör att de når framsteg vilket skapar en positiv känslan. Å andra sidan skjuts svåra frågor framåt med skrivningar som är medvetet otydliga, vilket innebär att nästa års förhandlingar ägnas åt att dividera kring vad det faktiskt var som överenskoms året innan.
  2. Begreppet politisk vilja är ett favoritord i många sammanhang. I klimatförhandlingar saknas det, sägs det. Snarare än vilja skulle jag vilja peka på att de politiska förutsättningarna saknas (även om vilja, eller mod, kan påverka förutsättningar, naturligtvis). Internationella klimatförhandlingar är väldigt beroende av nationell politik. Därmed är de också mycket sköra. Det har synts i hur Australien agerat i år jämfört med förra året. Ett regeringsskifte i ett land har fått stora konsekvenser för förhandlingen.  Eftersom nationell politik är avgörande måste det skapas förutsättningar för länder att komma till förhandlingarna med viljan att minska utsläppen. Då tror jag en nyckel är att se till att (de uppfattade) kostnaderna för minskningarna sjunker. Det görs genom olika typer av samarbeten, genom utbyte av erfarenheter av åtgärder som fungerar med mera. Länder kommer inte till förhandlingar för att ändra sina ståndpunkter –  de kommer dit för att försvara sitt intresse. Då gäller det att inför förhandlingarna förändra landets intresse genom att sänka deras kostnader för att minska utsläppen. (Länders intresse skapas naturligtvis inte bara av inrikespolitik, relation till andra länder och hur landet framställs internationellt är också viktigt. Formandet av staters intresse går det att ägna ett liv åt att försöka förstå.)

* *

I relation till den sista punkten ovan vill jag snabbt referera till Otmar Edenhofer, som leder IPCC:s tredje arbetsgrupp, den om åtgärder. Vid ett seminarium igår redogjorde han för varför det är bättre att beskatta Co2 än kapital och arbete. Bland annat förde han fram argumentet att kapital är mer lättrörligt än C02. Alltså är koldioxidläckage ett mindre bekymmer än kapitalläckaget. Han menade också att den finansminister som är rationell och självisk och inte bryr sig det minsta om klimatförändingarnas effekter borde inse att CO2-skatten är bättre än skatt på arbete och kapital. Når den insikten fram och fler länder inför en beskattning av CO2 kommer det blir avsevärt enklare att nå ett framtida avtal.

Edenhofers presentation från igår ska inom kort finnas här: http://www.pik-potsdam.de/members/edenh

* *

Imorgon eftermiddag lämnar jag Warszawa. Men Jakop följer förhandlingarna ända in i kaklet.

/Daniel

ADP-texten förklarad – del 3

Här är den tredje, sista och kortaste delen av ADP-texten förklarad-trilogin. Här är del 1 och här är del 2.

8. [Invites other relevant multilateral fora to cooperate in the phasing down of the production and consumption of hydrofluorocarbons, taking into account the availability of safe and technically and economically viable alternatives and options for mobilizing and deploying resources for such phasing down;]

Andra multilatera forum, som Montreal-protokollet, inbjuds till samarbete för att utfasa HFC-gaser.

9. Notes the convening of the climate summit on 23 September 2014 by the United Nations Secretary-General in order to build strong political momentum for action on climate change;

Behöver ingen särskild förklaring.

10. Calls upon Parties to intensify their high-level engagement on the Durban Platform for Enhanced Action through an in-session high-level ministerial dialogue to be held in conjunction with the fortieth sessions of the subsidiary bodies (June 2014) and another such dialogue to be held in conjunction with the twentieth session of the Conference of the Parties (December 2014).

Parterna uppmuntras att delta på ministernivå på mellanmötet i juni och på nästa COP-möte i december nästa år.

Det var allt för denna gång. Vid tangenterna, Jakop Dalunde

ADP-texten förklarad – del 2

Här fortsätter mitt försök att förklara den text som COP19 just nu sitter och förhandlar kring. Del 1 finns här.

7. Resolves to enhance mitigation ambition, as a matter of urgency and guided by the principles of the Convention, by accelerating the full implementation of the decisions constituting the agreed outcome pursuant to decision 1/CP.13 (Bali Action Plan) and the Doha Amendment to the Kyoto Protocol and by launching the [X] to ensure the highest possible mitigation efforts under the Convention by:

Parterna ska öka sina ambitioner för utsläppsminskningar, i enlighet med Bali Action Plan och Doha-tillägget av Kyotoprotokollet.

(a) Urging developed country Parties to mobilize the support necessary to realize the full implementation of the decisions constituting the agreed outcome pursuant to decision 1/CP.13, including through the swift and meaningful capitalization of the Green Climate Fund, the scaling up of the operationalization of the Technology Mechanism and the strengthening of capacity in developing country Parties;

Utvecklade länder snabbt fylla den gröna klimatfonden med pengar.

(b) Committing to respond swiftly to the calls for support that have been made in the national adaptation programmes of action of least developed countries and national adaptation plans;

De behov av stöd som fattiga länder ropar efter ska snabbt hörsammas.

(c) Urging each developed country Party to implement without delay its economy-wide mitigation target under the Convention or, if it has not yet communicated any target, to communicate and implement such a target, as well as its quantified emission limitation and reduction commitment for the second commitment period of the Kyoto Protocol if applicable;

Varje utvecklat land ska utan fördröjning uppfylla sina mål utsläppsminskningar i hela ekonomin, i enlighet med Kyoto-protokollet andra åtagandeperiod. De länder som inte har sådana mål, ska inrätta sådana.

(d) Also urging each developed country Party to revisit its target and/or commitment with a view to enhancing mitigation ambition, including by moving to the higher end of its range and periodically evaluating the application, validity and relevance of any conditions with a view to adjusting, resolving or removing them;

Utvecklade länder (oavsett om de är med i Kyoto eller ej) uppmuntras att revidera och höja sina mål

(e) Further urging each developed country Party that has agreed to take on a quantified emission limitation and reduction commitment for the second commitment period of the Kyoto Protocol to increase its level of ambition, noting decision 1/CMP.8, paragraphs 7–11;

Utvecklade länder (som är med i Kyoto) uppmuntras att revidera och höja sina mål.

(f) Encouraging each developing country Party that has communicated its nationally appropriate mitigation action to implement it and, where appropriate, to broaden its scope, recognizing that any such action will be taken in the context of sustainable development, supported and enabled by technology, financing and capacity-building;

Utvecklingsländer uppmuntras att minska sina utsläpp och få stöd i teknikutveckling, finansiering och kompetensutveckling.

(g) Also encouraging each developing country Party that has not yet communicated its nationally appropriate mitigation action to do so;

De utvecklingsländer som inte har satt några utsläppsminskningsmål uppmuntras att göra så.

(h) Intensifying the technical development of opportunities to catalyse action in areas of high mitigation potential and adaptation and sustainable development co-benefits, with a focus on the implementation of policies, best practices and technologies that are substantial, scalable and replicable and harness investment from the public and private sectors;

Parterna ska främja teknikutveckling i de områden med hög potential för utsläppsminskningar och skydd mot klimatförändringarnas effekter och att goda erfarenheter kring detta ska spridas.

(i) Facilitating the sharing of experiences and best practices of cities and other subnational entities in identifying and implementing opportunities to mitigate greenhouse gas emissions and adapt to the adverse impacts of climate change, with a view to promoting the exchange of information and voluntary cooperation;

Parterna ska underlätta att goda erfarenheter sprids, kring hur städer och andra icke-statliga aktörer kan bidra till utsläppsminskningar.

(j) Inviting Parties to promote the voluntary cancellation of certified emission reductions as a means of closing the pre-2020 ambition gap;

Parterna uppmuntras att skota utsläppsrätter som köps inom CDM, för att minska utsläppen för perioden innan 2020.

Fortsättning följer i del 3.

Vid tangenterna, Jakop Dalunde

ADP-texten förklarad – del 1

Förhandlingarna på COP19 utgår ifrån “Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action”, hädanefter förkortad ADP.

ADP, som klubbades på COP17 i Durban, handlar om vägen fram till COP 21 i Paris 2015, där det nya stora avtalet är tänkt att klubbas. Läs mer om Durban platform här.

Här nedan följer ett försök att förklara den senaste versionen (20/11 kl 20:00) text som COP19 nu sitter och förhandlar om. Så här ser det för övrigt ut just nu i förhandlingssalen:

Texten finns att läsa i sin helhet här.

§1 Requests the Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action to accelerate its development of a protocol, another legal instrument or an agreed outcome with legal force under the Convention applicable to all Parties (the 2015 agreement) in the context of decision 1/CP.17, paragraphs 2–6, and its conduct of the workplan on enhancing mitigation ambition to identify and to explore options for a range of actions that can close the ambition gap with a view to ensuring the highest possible mitigation efforts by all Parties in the context of decision 1/CP.17, paragraphs 7–8;

Denna långa paragraf betyder kort att arbetet inom ramen för ADP ska ske snabbare.

§2 Reaffirms its determination to adopt the 2015 agreement at its twenty-first session (December 2015) and for it to come into effect and be implemented from 2020;

Behöver ingen närmare förklaring.

§3 Requests the Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action to elaborate, beginning at its first session in 2014, elements for a draft negotiating text, building on its work, including, inter alia, on mitigation, adaptation, finance, technology development and transfer, capacity-building and transparency of action and support;

ADP ska ta fram ett första utkast på förhandlingstext till sitt första möte 2014, och att denna text ska innehålla stycken om mitigation (utsläppsminskningar), adaptation (skydd mot klimatförändringars effekter), technology development and transfer (teknikutveckling och spridning av teknologi till fattigare länder, capacity-building (kompetensutveckling) och transparency of action and support (insyn i om åtgärder och stöd verkligen görs).

§4. Encourages all Parties to initiate or intensify their domestic preparations in the context of the 2015 agreement, guided by the principles of the Convention, in order to submit their contributions towards achieving the ultimate objective of the Convention, taking into account specific national and regional development priorities, objectives and circumstances, well in advance of the twenty-first session of the Conference of the Parties;

Parterna ska förbereda sig i god tid för att kunna skicka in sina bidrag (om hur mycket de ska minska sina utsläpp). Detta ska ske enligt principerna i konventionen och i syfte att uppnå målen med konventionen (förhindra farlig antropogenisk påverkan på klimatet).

Dessa bud ska ta hänsyn till nationella och regionala utvecklingsbehov. På en sidnot finns det en ganska lång diskussion om man ska tala om committments, contributions eller actions. Några parter, ex Norge, har efterfrågat tydliga skrivningar om att siffrorna ska presenteras under 2014.

§5. Requests the Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action to define, in the first half of 2014 in order for Parties to conclude their domestic preparations by 2015, information that Parties should provide in order to enhance the transparency of their contributions;

ADP ska under början av 2014 definiera den information (om sina bud) som parterna ska skicka in inför 2015, för att höja insynen i processen. Det handlar om att det ska vara möjligt att jämföra buden.

§6. Also requests the Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action to define a process for the consideration of the contributions referred to in paragraph 4 above, individually and in aggregate, guided by the principles of the Convention;

ADP ska definiera processen för hur dessa bud, individuellt och sammansatt, ska granskas i enlighet med konventionens principer.

Resten av texten återkommer jag till i del 2.

Vid tangenterna, Jakop Dalunde