Tidigare klimattoppmöten

Att världens länder försöker nå ett avtal i klimatfrågor är inget nytt, även om mötena fått betydligt mer publicitet på senare år. Redan i början av 1990-talet började man i FN-regi förhandla om växthuseffekten, med successivt ökande krav på bindande åtaganden att minska de klimatpåverkande utsläppen. Här följer en lista på de viktigaste klimatmötena sedan 1992.

1992 Rio de Janeiro
FN:s forskningspanel IPCC kommer med en alarmerande rapport om människans klimatpåverkan, vilket leder till att FN:s ramkon-
vention för klimatet antas. Konventionen får namnet UNFCCC och efterföljande förhandlingstillfällen kommer att kallas COP (Conference Of the Parties, partskonferenser), som ska hållas varje år på olika platser i världen.

1994
UNFCCC träder i kraft efter att 50 länder ratificerat avtalet. Idag har konventionen 196 parter.

1997 Kyoto
I Kyotoprotokollet enas deltagarländerna för första gången om bindande utsläppsminskningar. 37 industrialiserade länder åtog sig att under 2008-2012 minska sina utsläpp med i genomsnitt 5 % jämfört med 1990. Utvecklingsländer omfattades inte av krav på utsläppsminskningar och ekonomier under omvandling omfattades av begränsade krav. Protokollet trädde i kraft 2005 och under sista året med åtaganden hade totalt 183 länder ratificerat det.

2007 Bali
På COP13 diskuteras vad som ska ske efter 2012. Man antog handlingsplanen Bali Action Plan, med syfte att leda till ett nytt avtal på COP15 i Köpenhamn. Man etablerar två parallella arbetsgrupper ska föra förhandlingarna framåt. AWG-KP berör framför allt de länder som ratificerat Kyotoprotokollet, och i Ad Hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Convention (AWG-LCA) ingår alla parter. Bali Action Plan fortsätter därmed den Kyotoprotokollets åtskillning mellan Annex I och icke Annex I länder.

2009 Köpenhamn
COP15-mötet i Köpenhamn är det hittills mest uppmärksammade klimatmötet, med 120 regeringschefer, 10 500 delegater, 13 500 observatörer och mer än 3 000 journalister på plats. Regeringscheferna deltog i förhandlingarna men lyckades inte nå en överenskommelse om de texter som förhandlats innan och under mötet. Istället enas ett antal länder överens om ett helt nytt dokument, the Copenhagen Accord.

2010 Cancun
Inför COP16 är förväntningarna och intresset betydligt lägre, men anses av många ha räddat FN-processen som efter Köpenhamn utsattes för hård kritik.

Här enas länderna om Cancunavtalet, där de åtaganden som gjordes i Köpenhamn formellt blir del av UNFCCC-processen. Länderna skriver under tvågraders-målet,  kommer överrens om att frivilliga utsläppsminskningar ska rapporteras till UNFCCC, och enas om att upprätta en fond för finansiering av klimatåtgärder i fattiga länder med årliga anslag på 100 miljarder USD från utvecklade länder från och med år 2020 (Gröna Klimatfonden).

2011 Durban
På övertid enas länderna under COP 17 om Durbanplattformen, en överenskommelse om att påbörja en process som senast 2015 ska leda till att ett nytt avtal som ska träda i kraft 2020. Detta ska ta formen av ett ”protocol, another legal instrument or an agreed outcome with legal force under the Convention applicable to all parties”.

Durbanplattformen öppnar upp för att uppdelningen mellan Annex-1 och icke-Annex länder bryts upp, och tar därmed ett första steg mot ett avtal där alla länder tar sitt ansvar för klimatet.

2012 Doha
COP 18 i Doha antar efter förhandlingar på övertid “Doha Climate Gateway”, en brygga mellan Kyotoprotokollet och det nya avtal som avser perioden efter 2020.

Länderna enas om en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet vars första period löpte ut 2012, med bindande åtaganden om utsläppsminskningar för tiden 2013 till 2020. Få länder som skriver under, och täcker endast 15 % av de globala utsläppen. Men överenskommelsen har ändå betydelse, inte minst för relationen mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

2013 Warszawa
Under COP 19 i Warszawa enas om att upprätta en mekanism för Loss and Damage, eller klimatkompensation, där utvecklings- länder ska få stöd av utvecklade länder.

2014 Lima
I Lima enas man om hur länder kan rapportera sina nationellt bestämda bidrag, och de som kan ska lämna in dessa under det första kvartalet av 2015. Man tog även fram delar av ett utkast inför Paris med den avgörande frasen “in light of national circumstances”, som direkt hämtats från USA och Kinas överenskommelse.

2015 Paris

I Paris kunder världens länder efter många ansträngningar enas om Parisavtalet, genom vilket alla länder förbinder sig att arbeta för att begränsa den globala temperaturökningen till långt under 2 grader, med sikte på 1,5 grader. Läs mer om Parisavtalet här och här