Viktiga diskussioner utanför FN-förhandlingarna

Utöver förhandlingarna inom FN diskuteras klimatfrågan i en rad forum som på ett eller annat sätt relaterar till och kan understödja FN-förhandlingarna. Ett tydligt exempel på detta är den bilaterala överenskommelsen mellan USA och Kina, som säger att USA ska minska sina utsläpp med 26-28% jämfört med 2005 fram till 2025 och att Kinas utsläpp inte ska öka efter 2030. Men det finns även en rad mer eller mindre formella samarbeten. Nedan beskrivs några av dem.

Cartagenadialogen
Cartagenadialogen bildades av en grupp progressiva länderna med ett gemensamt intresse att öka klimatambitionen i världen. Gruppen består av både utvecklade länder och utvecklingsländer, som samlas med jämna mellanrum. Även om ländernas åsikter skiljer sig åt har de en gemensam vilja att agera konstruktivt och driva klimatarbetet framåt. Mötet blir på så sätt en viktig arena för samtal om konstruktiva och nya idéer som kan föra världen närmare ett effektivt klimatavtal. Det som stått högst på agendan under året har varit den kommande överenskommelsen och glappet mellan ambitioner och behov av utsläppsminskningar. Här handlar det dels om när länder ska komma med faktiska förslag på åtaganden och hur problemen kring finansiering ska lösas.

Climate and Clean Air Coalition (CCAC)
CCAC, koalitionen för kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar, grundades 2012 av Bangladesh, Ghana, Kanada, Mexico, Sverige och USA. CCAC har vuxit snabbt och har idag 104 medlemmar; 46 länder plus EU samt 57 organisationer. Arbetet fokuserar på kortlivade klimatgaser, som komplement till UNFCCC:s globala åtgärder riktade framför allt mot långsiktiga klimatgaser som koldioxid. Huvudsakligt fokus ligger på metangas, svart sot, ozon och HFC-gaser.  Bland annat USA och Kanada har använt CCAC för att skapa politiskt tryck inför den överenskommelse i Kigali i oktober 2016 som innebar att HFC-gaser regleras i Montrealprotokollet.

Montrealprotokollet
Montrealprotokollet från 1987 syftar till att begränsa användningen av utsläpp som skadar ozonlagret. Fördraget anses vara en av de främsta internationella miljööverenskommelserna. Sedan tidigare har Montrealprotokollet i klimatsammanhang framhållits för att ha bidragit till att minska utsläppen av CFC-gaser som förutom att förstöra ozonlagret också är växthusgaser. Vid ett möte i Kigali i oktober 2016 beslutades att Montrealprotokollet även ska innehålla begränsningar för så kallade HFC-gaser, som kommit att bli en vanlig ersättare till CFC-gaser, men som också är en kraftig växthusgas. Vissa beräkningar gör gällande att en utfasning av HFC-gaser skulle kunna innebära så mycket som begränsning av den globala temperaturökningen med så mycket som 0,5 grader.

IPCC
Parallellt med FN:s klimatförhandlingar arbetar FN:s vetenskapliga panel för klimatfrågor. Den 27-31 oktober 2014 presenterade IPCC sin femte syntesrapport, där de tre delrapporterna kring uppvärmningen, dess konsekvenser och hur utsläppen kan begränsas, sammanfattas.

I korthet säger slutrapporten att utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka och utan tydliga åtgärder så är risken stor att den globala medeltemperaturen ökar med upp mot fem grader till 2100

G7 och G20
G7 består av USA, Japan, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Kanada. (Ryssland var tidigare del av G8 men har efter annekteringen av Krim inte deltagit i möten). G20 innefattar ytterligare tolv av världens största ekonomier. G7 och G20 har tidigare förkunnat sitt stöd för målet om en temperaturökning på mindre än 2 grader. Åtgärder som föreslagits har bland annat varit en global skatt på finansiella transaktioner i syfte att främja klimatarbetet och leda till en mer rättvis värld samt en reformering av bränslesubventioner och utfasning av befintliga subventioner av fossila bränslen

Årets G7 möte hölls i Japan, 26-27 maj.  I deklarationen från mötet välkomnade G7-länderna Parisavtalet och utryckte en förhoppning om att avtalet skulle träda i kraft så snart som möjligt. Länderna förkunnade också att de ska vara ledande i utföra sina NDC och att över tid skärpa sina ambitioner. De slog också fast att de innan 2020 ska ta fram strategier för utsläpp av växthusgaser till 2020. G7 har också etablerat en plattform för strategisk dialog kring utvecklandet av utsläppsmarknader, som höll sitt första möte i juni 2016. Där diskuterade G7-länder plus åtta övriga länder som också är del i dialogen hur plattformen kan användas för att stärka utsläppsmarknader världen över, utifrån den nationella förutsättningar som finns.

Vid G20-mötet i kinesiska Hangzhou 4-5 september låg fokus på ratificering av Parisavtalet, inte minst därför att USA och Kina dagen före annonserat att de ratificerat avtalet.

Gröna Klimatfonden
I Cancun 2010 fattades ett beslut om att upprätta den Gröna Klimatfonden (GCF) och i Durban 2011 enades om att fonden ska ha sitt säte i Sydkorea. I juni 2014 beslutade styrelsen, som består av 24 medlemmar fördelat på 12 från utvecklade länder och 12 från utvecklingsländer, de beslut som krävdes för att fonden ska kunna ta emot och fördela pengar. Fonden blev därmed operationell och arbetet med att samla in pengar kunde påbörjas på allvar.

Fonden godkände i november 2015 de första projekten, och under 2016  räknar fonden med att ha finansierat projekt för ungefär en miljard amerikanska dollar. Fonden har emellertid brottats med en del organisatoriska problem och har haft svårt att hitta såväl personal som en ersättare till chefen Héla Cheikhrouhou, vilket lyckades vid ett styrelsemöte i oktober 2016. Ny chef är australiern Howard Bamsey.

Tidigare chefen Cheikhrouhou har kritiserat fondens styrelse för att ha valt att finansiera projekt som inte är ”transformativa” vilket är ett av fondens mål, utan snarare till projekt som ligger inom ramen för vad som redan görs. Hon har också anmärkt på att fondens beslutsfattande, med konsensus i styrelsen, inte är lämpad för en finansiell enhet som klimatfonden.

Under 2016 bedömer fondens styrelse att man kommer att fördela 2,5 miljarder amerikanska dollar till projekt i utvecklingsländer.

Major Economies Forum on Energy and Climate (MEF)
MEF är ett forum med fokus på energi och klimat. Det etablerades 2009 i syfte att underlätta en dialog mellan industriländer och utvecklingsländer. Förhoppningen är att det ska leda till ett stärkt politiskt ledarskap och bidra till framgångsrika resultat vid FN:s årliga klimatförhandlingar. Medlemmar är Australien, Brasilien, Kanada, Kina, EU, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Korea, Mexiko, Ryssland, Sydafrika, Storbritannien och USA.

MEF hade sitt senaste möte i april 2016.

Petersberg Climate Dialogue
Petersberg-dialogen för samman 36 ministrar från olika regioner i världen till en informell klimatdialog, under gemensamt värdskap av Tyskland och årets värdland för COP. Det senaste mötet arrangerades i juni 2016,