COP22 Marrakesh – vad ska diskuteras?

Klimatkonventionens 22:a partsmöte, COP22, hålls i Marrakesh den 7-18 november 2016.

COP22 I MARRAKESH ÄR AVSLUTAT. LÄS FORES SLUTRAPPORT HÄR.

I överenskommelsen från Paris står att det första COP-mötet efter det att avtalet trätt i kraft också ska fungera som det första mötet för Parisavtalets parter (CMA). Till följd av att Parisavtalet börjar gälla den 4 november kommer därmed Marrakesh stå värd även för CMA1, där detaljer och genomförande av Parisavtalet  och beslutas. CMA1 ska enligt schemat hållas 15-18 november, vilket innebär att förhandlingarna fram till dess hålls i arbetsgruppen som kallas APA.

Process
Att mötet i Marrakesh blir det första mötet för Parisavtalets parter anses positivt och som resultatet av ett stort politiskt stöd för avtalet. Men det innebär också att en del av planeringen för att reda ut fortfarande återstående detaljer i Parisavtalet spricker. Förhandlarna träffades i Bonn i maj 2016, för ett första möte i den arbetsgrupp som kallas APA – Ad hoc working group on the Paris Agreement. Gruppens uppgift var att förbereda för att vid CMA1 kunna fatta beslut om bl.a. regler för mätning och rapportering av utsläpp, samt regler kring mekanismer för utsläppshandel som enligt Parisavtalet ska komma på plats.

APA höll sitt första och hittills enda möte i Maj 2016, och länderna är långt ifrån en överenskommelse. Därmed är det inte heller sannolikt att man i Marrakesh kommer att kunna avsluta arbetet med de sista detaljerna kring Parisavtalet. Därtill kommer att flera länder som avser, men ännu inte hunnit, ratificera Parisavtalet inte kan delta som fullvärdiga parter vid CMA1. De kommer att få vara med som observatörer, men utan beslutsrätt.

För att kringgå denna problematik, och undvika att beslut måste forceras fram under två veckor, krävs viss diplomatisk finess. Ett alternativ  är att CMA1 öppnas i Marrakesh, men att mötet inte stängs. På så vis kommer CMA1 att kunna fortsätta även under 2017, eller fram till dess att en överenskommelse nåtts. Liknande strategi användes vid COP6 i Haag, och i flera förberedande möten inför Paris. Om man väljer denna väg kan man antingen välja att under veckorna i Marrakesh hålla diskussioner inom CMA, eller att snabbt öppna och sedan suspendera CMA, för att därefter fortsätta diskussionerna i APA där alla länder har tillgång.

Innehåll
Enligt Parisavtalet är det fyra saker som ska hanteras vid första partsmötet efter att avtalet trätt ikraft, och oavsett vilken strategi som väljs är det troligt att dessa frågor kommer att vara centrala i Marrakesh:

  1. Tidsramar för nationellt bestämda bidrag (NDC). Vid förhandlingarna inför Paris fanns inledningsvis en ambition om att ländernas bidrag skulle vara närmast identiskt utformade. Om inte förr blev det dock i Lima 2014 uppenbart att länder inte var redo att ge upp sina preferenser för hur utsläppsmålen skulle räknas, vilket år som skulle utgöra basår, med mera. Enligt Parisavtalet ska länder vart femte år rapportera in sina utsläppsmål, men det finns inga riktlinjer för över vilken period bidragen ska sträcka sig. USA har exempelvis som mål att till 2025 minska sina utsläpp med 26-28 procent jämfört med 2005 års nivå, medan EU:s mål är att minska utsläppen med 40 till 2030, jämfört med 1990. I Marrakesh kan länderna möjligen enas om att framtida NDC alla ska följa en viss form när det gäller målår.
  2. Utsläppshandeln. CMA1 ska besluta om reglerna för den ”mekanism för att bidra till utsläppsminskningar och stöd till hållbar utveckling” som enligt Parisavtalet ska upprättas. Det handlar i praktiken om en form av marknad för utsläppsrätter, likt CDM som enligt Kyotoprotokollet gör det möjligt för länder att finansiera och tillgodoräkna sig utsläppsminskningar som görs i andra länder.
  3. Transparens, mätning och rapportering. I tidigare avtal har det varit bindande för utvecklade länder att kontinuerligt rapportera nationella utsläpp till FN. Men flera länder, exempelvis Kina, har inte haft sådana krav. För att skapa trovärdighet i ett system där länder själva får bestämma sina utsläppsmål, krävs att länder kan vara säkra på att rapporteringen om huruvida andra länder når sina mål faktiskt stämmer. Enligt Parisavtalet ska CMA1 besluta om regler för ett sådant system, där alla länder med flexibilitet utifrån det enskilda landets förmåga, kontinuerligt rapporterar in sina utsläpp. Detta är en fråga där diskussionen kring differentiering, som varit central för 25 års klimatförhandlingar, återigen kommer att vara i centrum. Vilka länder ska ha vilka krav på sig – och när ska länder förväntas agera enligt samma regler som de länder som nu räknas som utvecklade?
  4. Genomförande och uppfyllnad. CMA1 ska utforma riktlinjer för den kommitté som fått i uppgift att underlätta för länder att genomföra och uppfylla Parisavtalet. Denna kommitté är det närmaste Parisavtalet kommer en sanktionsmekanism, men det står tydligt att kommittén ska vara ”non-punitive” – alltså icke bestraffande.
  5. Finansiering.Målet om att utvecklade länder år 2020 ska bidra med 100 miljarder dollar i klimatfinansiering till utvecklingsländer ligger fast, men är långt ifrån uppfyllt, vilket utvecklingsländer lär påminna om även i Marrakesh. Något kvantifierat mål för perioden efter 2020 finns inte.

Utöver detta är det troligt att frågor som rör den globala översynen av länders bidrag till 2018 och 2023 kommer finnas på agendan.

En uppföljning av Parislösningen kring Loss and Damage – alltså förluster och skador som uppkommer av klimatförändringar – lär ske i Marrakesh. Därtill har flera röster, bland från Marocko, höjts för att frågan om människor som måste flytta till följd av klimatförändringar behöver diskuteras.

En ytterligare faktor i Marrakesh kommer att vara det amerikanska presidentvalet som hålls under mötets andra dag. Även om det i teorin blir närmast omöjligt för Donald Trump att få USA att formellt lämna Parisavtalet, lär det bli en orolig och möjligen dyster stämning i Marrakesh, om den klimatskeptiske republikanske kandidaten skulle väljas till USA:s näste president.