Etikettarkiv: COP24

Bainimarama: ”Uppriktigt sagt, vi är inte redo”

”Uppriktigt sagt, vi är inte redo.” Med dessa ord öppnade ordförande Frank Bainimarama den extrainsatta förhandlingssessionen i Bangkok. Inget kunde vara mer sant.

Om tre månader ska världens länder samlas i Katowice för att anta Parisavtalets regelbok. Målet för den extrainsatta förhandlingssessionen i Bangkok var att enas om en förhandlingstext till regelboken, vilken skulle kunna ligga till grund för att söka kompromisser i Katowice senare i år. Förhandlarna i Bangkok bommade målet.

En anledning är de överfulla dagordningarna. Regelboken förhandlas av flera organ som jobbar parallellt. Dessutom har varje organ mer eller mindre överfulla dagordningar. Uppgiften att koordinera denna process är nästan övermäktig. Vissa stater kräver att alla frågor gör framsteg i gemensam takt. Detta, menar de, eftersom frågorna är så intimt sammankopplade. Uppföljning av staternas löften, till exempel, hänger på vilken information som löftena ska innehålla. Dessutom kopplar uppföljning till frågor om hur informationen ska samlas in, exempelvis hur utsläppsminskningar ska mätas. På ett liknande sätt är frågan om utvärdering av staterna gemensamma ansträngningar, som kollektiv betraktat, kopplat till frågor om informationsdelning och exakt vad som ska utvärderas. Det rör sig dessutom om mängder av olika information: olika typer av genomförda samt tilltänkta stödåtgärder, inklusive finansiella flöden, samt anpassningsåtgärder och utsläppsminskande åtgärder.

Sessionen i Bangkok var ändå inte helt misslyckad. Även om det fortfarande inte finns någon förhandlingstext har pusselbitarna till en sådan blivit tydligare. Konfliktlinjerna har klarnat. Det gör det lättare för förhandlarna att förstå varandras positioner. Inte helt överraskande rör det sig om konflikter med lång historik, konflikter som dolts bakom Parisavtalets vaga formuleringar och luftiga löften. Nu, när förhandlarna tvingas bli konkreta kring vilka regler som ska styra avtalet, flyter dessa dolda konflikter åter upp till ytan.

Vi har tidigare rapporterat om konfliktlinjerna. I Bangkok blev två av dem extra tydliga:

  1. Finansiering. I kölvattnet av Trumps unkna klimatpolitik har en del stater börjat tala om brutna löften. Den afrikanska gruppen trycker därför på i förhandlingarna vilken information som rika stater ska dela angående tilltänkt, framtida finansiellt stöd. Gruppen vill att förhandlingarna ska röra sig framåt både vad gäller vilken information som ska delas (vad som ska mätas) och hur informationen ska rapporteras. De rika länderna föredrar att förhandla vad-frågan först (vad ska mätas och rapporteras) för att därefter diskutera hur-frågan (lämpliga rapporteringskanaler). Resultatet blir långa diskussioner om hur förhandlingsprocessen ska organiseras snarare än vad regelboken ska innehålla.
  2. Ansvarsfördelning. Än en gång är det tolkningen av principen om gemensamt men differentierat ansvar som spökar. De rika länderna menar att det inte ska gå en vattendelare mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, något som kännetecknat Klimatkonventionen. Istället vill de se ett differentierat ansvar, med olika krav på olika länder, som baseras på kapacitet att agera. I en sådan modell ska alla länder dessutom  sträva efter att anta allt striktare åtaganden i takt med att kapaciteten ökar. En del utvecklingsländer, med Kina i spetsen, föredrar att ansvarsfördelningen även fortsatt ska vara olika för utvecklade länder och utvecklingsländer. De senare ska omfattas av lägre krav på vilken information som behöver delas och hur ofta den ska rapporteras in.

Totalt ligger över 300 sidor av text i knät på förhandlarna. Om förhandlarna, ur denna lunta, lyckas mejsla ut en regelbok som kan accepteras av alla parter återstår att se. Tiden talar emot att det ska lyckas. Med knappt tre månader kvar till sessionen i Katowice och mindre än en veckas formell förhandlingstid till förfogande ligger det nära till hands att hålla med Bainimarama, staterna är inte tillräckligt förberedda för att fatta beslut om regelboken i Katowice. Idag annonserades därför att sessionen startar redan på söndagen 3 december, en dag tidigare än planerat. Dessutom kommer intensiva, men informella, förhandlingar att hållas närhelst möjligt, inte minst i samband med G20, under Argentinskt ledarskap, samt den nu pågående Global Climate Action Summit i Kalifornien.

Nya klimatförhandlingar ska ta Parisavtalet från ord till handling

En ny runda av klimatförhandlingar står för dörren. 30 april till 10 maj träffas ländernas representanter i Bonn för att diskutera regler för att ta Parisavtalet från ord till handling. Förhandlingarna ska resultera i ”Parisavtalets regelbok” som ska antas i december i år, under den 24 partskonferensen till Klimatkonventionen i Polska Katowice, COP24. Nu behövs formella förhandlingstexter för att regelboken ska bli klar i tid.

Parisavtalet är innehållsrikt. Men det saknar i allt väsentligt de detaljer som krävs för att göra avtalet funktionsdugligt. Avtalet beskriver vad som ska uppnås. Nu ligger fokus på hur och av vem. Patricia Espinosa, FN:s klimatchef, har därför kallat Katowice för Paris 2.0, alltså en rejäl uppdatering av mjukvaran som gör Parisavtalet praktiskt genomförbart. De drygt två veckor långa förhandlingarna, som inleds idag, lägger grunden för att detta överhuvudtaget ska vara möjligt.

Det har nu gått över två år sedan avtalet antogs. På flera områden växer samsyn så sakteliga fram. På andra områden har konfliktlinjerna blivit tydligare, vilket också är bra. Att tydliggöra konflikterna är en förutsättning för att de ska kunna överbryggas. Men det är fortfarande upp till bevis. I avsaknad av konkreta, sammanhållna och formella förhandlingstexter finns det stor risk för latenta konflikter, dolda bakom vaga positioneringar och reservationer.

Sveriges chefsförhandlare Johanna Lissinger Peitz har kallat det återstående halvåret fram till slutplenum i Katowice för ett ”trycktest av Parisavtalet”. Inom ett halvår har vi facit; kvarstår det globala ägarskapet över Parisavtalet eller har det kollapsat under trycket av påfrestningar från konflikter om dess uttolkning? Ett är säkert: Om Bonn-mötet lyckas leverera formella förhandlingstexter ökar utsikterna för ett beslut om en regelboken i Katowice.

Fjolårets förhandlingar, under Fijianskt ordförandeskap, gav skapliga förutsättningar för att kunna leverera formella förhandlingstexter. Vid COP23, november 2017, antogs nämligen en rad informella anteckningar där länderna listat sina önskemål. Texterna har ingen formell status men kan användas i Bonn för att ta steget vidare från att lista åsikter till att fokusera på hur de kan tematiseras och var de konvergerar och var de går isär. De bildar ett skelett till förhandlingstexter, om än rangligt.

Tre organ träffas i Bonn. Organen för: implementering (SBI), vetenskap och teknik (SBSTA) och Parisavtalet (APA). På dagordningarna står bland annat frågor om:

  • Riktlinjer för utformandet av nationellt antagna klimatplaner, NDC:er. Det gäller till exempel vilken typ av mål som olika typer av länder förväntas anta, hur utsläppsmålen ska beräknas, vilka basår som används, om utfästelserna ska följas upp under ett enskilt år eller under en hel genomförandeperiod och om anpassningsåtgärder ska kommuniceras i NDC:er.
  • Marknadsmekanismer, det vill säga reglerna för handel med utsläppsenheter samt en marknad för utsläppskrediter vilka gör det möjligt för länder att finansiera och tillgodoräkna sig utsläppsminskningar som görs i andra länder. Det är bland annat viktigt att besluta hur länderna undviker att bokföra en och samma utsläppsminskning på fler än ett konto.
  • Transparens i mätning och rapportering av utsläpp. För att skapa trovärdighet i ett system där länder själva får bestämma sina utsläppsmål krävs att länder kan vara säkra på att rapporteringen av utsläppsdata stämmer. Utan tillförlitlig data är det omöjligt att följa upp om målen infrias. Alla länder, med flexibilitet för skiftande förmåga, ska kontinuerligt rapporterar in sina utsläpp. Frågan är nu hur, och om det ska finnas olika krav för olika länder eller snarare olika krav beroende på olika typer av åtaganden.
  • Regler för hur uppföljningsmekanismen, det vill säga den kommitté som ska underlätta för länder att genomföra och uppfylla Parisavtalet. Denna kommitté är det närmaste Parisavtalet kommer en sanktionsmekanism, men det är tydligt att kommittén inte ska fokusera på att vara bestraffande. Nu fokuseras på hur den ska utformas för att på bästa sätt stödja länderna i sitt klimatarbete.
  • Frågor om klimatfinansiering. Finansieringsfrågan är fortsatt känslig. Målet om att utvecklade länder från och med år 2020 ska mobilisera 100 miljarder USD årligen, till stöd för klimatarbete i fattiga länder, ligger fast. Åsikterna om hur ordet ”mobilisera” ska förstås går dock isär. Förhoppningsvis kan Bonn-förhandlingarna, förutom en förhandlingstext, leverera ännu en liten bit till finansieringspusslet: att Anpassningsfonden, som sorterar under Kyotoprotokollet, ska tjäna Parisavtalet.
  • Utformningen av den globala översynen. Översynen, som ska genomföras 2023, ska utvärdera hur länders kollektiva klimatarbete står sig i ljuset av parisavtalets målsättningar. Frågor som ska behandlas rör vilka källor till information som översynen ska baseras på och vilka aktörer som får delta i processen.

Under året kommer två viktiga händelser att fungera som katalysator för Paris 2.0: Den nu pågående stödjande dialogen, som går under namnet Talanoa, samt Klimatpanelens specialrapport om 1,5°C, även kallad IPCC1.5.

Talanoa är en serie löst organiserade och  lösningsorienterade samtal om hur vi ligger till i klimatarbetet, vilka mål vi har och hur vi tar oss dit. Denna Talanoa ska kulminera i Katowice med en syntes och diskussioner om hur dialogens resultat ska föras vidare. Dialogen fungerar som en prototyp till hur den globala översynen 2023 kan utformas.

IPCC1.5 ska levereras i oktober. Även denna rapport kommer ge underlag till översynen. Dessutom kommer rapporten leverera kunskap om utsikterna för att nuvarande klimatarbete kan begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C.

Parisavtalets regelbok, om den antas i Katowice, kommer inte att vara komplett. Den kommer att innehålla flertalet mandat om fortsatta förhandlingar. Men den kommer utgöra ett viktigt steg i att ta Parisavtalet  från ord till handling. De nu pågående förhandlingarna lägger alltså grunden för att möjliggöra ett beslut om regelboken i december i Katowice.

Fores är på plats i Bonn mellan 4 och 10 maj. Vid frågor, kontakta Mathias Fridahl (mathias.fridahl@fores.se , +46 76 517 5997). Vi anordnar också en sidoaktivitet till förhandlingarna, med fokus på den globala kolbudgeten och behovert av negativa utsläpp. Är du på plats är du varmt välkommen: 10 maj kl. 11.30–13.00, rum Kaminzimmer. Eventet websänds också via https://bit.ly/2Ki9SS4.

Katowice: en industristad i förändring

Nästa runda av FN:s klimatförhandlingar (2018) kommer att hållas i Katowice, en sydlig stad i hjärtat av Polens kolgruveindustri. Två kilometer från kongresscentret har EU:s största kolföretag, Polska Grupa Górnicza (PGG), sitt huvudkvarter. Trots den tunga kolindustrin håller Katowice på flera sätt på att förändras till en mer hållbar stad.

Mer grönyta än någonsin: I dagsläget är Katowice betydligt mer täckt av grönytor än tidigare. Mer än 40 procent av stadens yta har restaurerats till skogsområde eller parker. Till exempel ligger Polens största kommunala park i mitten av Katowice. Dessutom har nya cykelvägar installerats och i närområdet finns flera sjöar att besöka.

GPP – ett flaggskepp i Katowice: Utanför centrala Katowice ligger ”The GPP Business Park”. GPP är ett 15 hektar stort område med flera energieffektiva kontorsbyggnader. I området finns framförallt en byggnad, ”Goeppert-Mayer” som har blivit titulerad som “enastående” av Europas miljöcertifieringssystem för hållbara byggnader (BREEAM). GPP är först i kontinentaleuropa med att bli miljöcertifierad av BREEAM. Byggnaden var även först i Polen med att använda ett så kallat ”trigeneration system”, en teknologi som samtidigt effektivt producerar el, värme och kyla, dock i detta fall med naturgas som bränsle.

Stor skada på ekologin: Katowice omvandling till en mer grön stad står i stor kontrast till åren mellan 1945–1989 då Katowice var Polens huvudsakliga nav för att utvinna kol. Dessa år ledde till stor ekologiska skador i Katowiceområdet. Till exempel förlorades betydelsefulla vattenkällor, matjord och viktiga näringsämnen i marken.

Fortsatt mycket arbete kvar: Trots att Katowice håller på att förändras är det en fortsatt mycket tung industristad. Ilona Jedrasik, talesperson för miljögruppen ClientEarth, säger att COP24 förhoppningsvis kan signalera för Polen, och andra länder med höga koldioxidutsläpp, att ländernas ekonomier behöver baseras mer på lågutsäpps-teknologier och grön energi.

I samband med att Polen utropades som värdland för Klimatförhandlingarna 2018 sa UNFCCC:s Executive Secretary, Patricia Espinosa, i ett uttalande att regeringarna förväntas nå ”viktiga milstolpar” vid klimatmötet:

Countries will come together to take stock of their progress towards the targets they agreed three years before in Paris. Those targets are too weak to avert dangerous climate change and the Polish conference will be an opportunity for them to be upgraded.

Källor:

https://www.breeam.com/index.jsp?id=665

http://www.climatechangenews.com/2017/06/01/un-climate-conference-2018-heads-heartland-polish-coal/

http://www.dw.com/en/a-former-polish-mining-town-reinvents-itself/a-16306379

http://www.thenews.pl/1/9/Artykul/309851,2018-COP24-to-be-held-in-southern-Poland

https://www.usnews.com/news/news/articles/2017-06-01/polish-city-katowice-to-host-2018-un-climate-change-meeting

COP slutdokumentet antaget – text och analys här

Nu har förhandlingstexten för CMA och COP antagits utan förändringar jämfört med det utskickade. Här är vår analys av vad det innebär.

Rubriken för COP-avtalet är ”Preparations for the entry into force of the Paris Agreement and the first session of the Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Paris Agreement”. De viktigastde delarna av texten är:

Parisförhandlingarna stänger inte. I Parisavtalet står en rad viktiga frågor som ska beslutas på första mötet efter att avtalet trätt i kraft. Det skedde som bekant snabbare än många trott, och Marrakech är detta första möte. Men man är inte ens nära att komma överens, bl.a. om den nya finansiella mekanismen som ska användas när länder gör utsläppsminskningar tillsammans. Därför beslutar man enligt förslaget att COP23 november 2017 också blir ”serving as the meeting of the Parties to the Paris Agreement, at the second part of its first session”, och här ska man ”review progress on the implementation of the work programme under the Paris Agreement”

Det anges också redan nu att COP24 2018 i Polen troligen blir den tredje och sista delen av den första sessionen av Parisavtalet; ”Also decides to conclude the work programme under the Paris Agreement as soon as possible and to forward the outcomes, at the latest, to the third part of the first session of the Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Paris Agreement to be convened in conjunction with the twenty-fourth session of the Conference of the Parties, for its consideration and adoption;”

Detta är i linje med ordförandens analys i det förra dokumentet där han anger att ”It is my view, after listening carefully to all Parties, that it would not be possible to reach consensus at this session. The proposed COP decision requests the APA to continue its consideration of additional matters and asks it to forward the outcome in 2017. This approach would allow Parties more time, combined with a clear timeframe and process for reaching an outcome.”

Anpassningsfonden in i Parisavtalet: Anpassningsfonden ligger, som vi skrivit om tidigare, under Kyotoprotokollet och upphör därmed 2020. Ska den leva kvar, bör den flyttas till Parisavtalet, men många är skeptiska, för här ligger redan Gröna Klimatfonden som jobbar mycket med anpassning. Skrivningarna har förtydligats, så att det nu i paragraf 14 står att ”Requests the Ad Hoc Working Group on the Paris Agreement in its consideration of the necessary preparatory work on the Adaptation Fund to address the governance and institutional arrangements, safeguards and operating modalities for the Adaptation Fund to serve the Paris Agreement”

Länderna ska under våren klargöra sina positioner i denna fråga; ”Invites Parties to submit, by 31 March 2017, their views on the governance and institutional arrangements, safeguards and operating modalities for the Adaptation Fund to serve the Paris Agreement”.

2018 dialogen preciseras – lite : Frågorna om hur klimatmålen skärps över tid, om vad varje land ska bidra med, och om vad som ska ske på den särskilda NDC-konferensen 2018, är fortsatt oklara. I maj 2017 ska detta förtydligas, för gemensam återrapportering till COP23 i november 2017 (denna gemensamma återrapporteringen är enda skillnaden mot förra förslaget):

Requests the President of the Conference of the Parties at its twenty-second session, in collaboration with the incoming President of the Conference of the Parties at its twentythird session, to undertake inclusive and transparent consultations with Parties on the organization of the facilitative dialogue referred to in decision 1/CP.21, paragraph 20, including during the sessions of the subsidiary bodies to be convened in May 2017 and the twenty-third session of the Conference of the Parties, and to jointly report back to the Conference of the Parties at its twenty-third session on the preparations for this dialogue;

Kyotoprotokollet: I vanlig ordning insisterar FN på att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, Dohatilläggen, måste ratificeras, eftersom det är det nu gällande internationella klimatavtalet, fram till år 2020, ”Underscores the urgent need for the entry into force of the Doha Amendmentand calls on those Parties to the Kyoto Protocol that have not done so to deposit their instruments of acceptance with the Depositary as soon as possible”. Det gäller bl.a. Sverige, men det kommer inte att ske, bedömer vi.

Marrakesh Partnership for Global Climate Action:  Detta Champion-dokument , ”välkomnas”, vilket inte ger det någon egentlig status.

High-level champions, den nya funktionen centralt under UNFCC formaliseras genom att den omnämns, ”Commends the high-level champions and welcomes the Marrakesh Partnership for Global Climate Action”.

Matters relating to the implementation of the Paris Agreement”, CMA1 antogs först.  Denna beslutstext, som gäller för parter som ratificerat Parisavtalet, är kort och i stort sett i linje med texten enligt ovan. Den stora skillnaden är att det här uttryckligen står att Anpassningsfonden ska in under Parisavtalet, förutsatt att det slutligt beslutas på COP24 i Polen:

”Decides that the Adaptation Fund should serve the Paris Agreement, following and consistent with decisions to be taken at the third part of the first session of the Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Paris Agreement, to be convened in conjunction with the twenty-fourth session of the Conference of the Parties, and by the Conference of the Parties serving as the meeting of the Parties to the Kyoto Protocol that address the governance and institutional arrangements, safeguards and operating modalities of the Adaptation Fund.”

Mattias Goldmann