Etikettarkiv: COP24

Talanoa: Snacka duger inte

Onsdag eftermiddag avslutades Talanoa-dialogen. Ordet kommer från COP23 då värdlandet Fiji introducerade konceptet, som står för en inkluderande, deltagande och öppen dialog där ska nå kloka beslut för det gemensamma bästa. UNFCCC anger att ”Under processen i Talanoa-dialogen kommer parterna att bygga förtroende och fördjupa kunskap genom empati och förståelse.” Den som vill har i två omgångar under året kunnat lämna in sina förslag till denna dialog, med över hundra sessioner runt om i världen. Talanua kulminerade nu i att 138 länder och 42 icke-statliga organisationer i dialogform och rundabordssamtal på COP försökt finna en väg framåt, med fokus på att skärpa klimatkraven.

Det är lätt att ha stor sympati för talanoa-processen, men när man lyssnar på inläggen, är det lätt att förstå att COP-ordförande och FN:s generalsekreterare ursäktar sig så fort de inlett sessionen, och lämnar mötet. Det vi sedan hör från de länder och förhandlingsgrupper som medverkar, är i princip samma som i inledningsanföranden. De icke-statliga organisationerna är också förutsägbara, även om det fortfarande är uppfriskande att höra näringslivet (BINGO) uppmana regeringar att skärpa sina åtaganden för att nå nettonoll i utsläpp så fort som möjligt, helt i linje med vad miljöorganisationerna (ENGO) genom Climate Action Network (CAN) efterlyser. För oss som inte upprörs över att också unga får höras i klimatsamtalet, är det också välgörande att se två barn med lika delar blyghet och tydlighet adressera klimatmötet; ni måste skärpa er!

Vad som händer med talanoa framgent är inte helt givet. COP23-ordförande Voreqe Bainimarama angav att ”nu måste dialogen vra över, och vi övergår till Talanoa Call for Action”, men flera vill att konceptet ska fortsätta, på nästa COP och på klimat-toppmötet nästa höst. Sverige och Costa Rica har en särskild roll i att utforma vad som ska hända framgent – vi återkommer när det klarnar!

Mattias Goldmann

COP tisdag kväll: Stor oenighet, hårdare styrning

Tisdag kväll samlades COP-delegaterna i den stora plenaren för att höra hur arbetet går framåt. Även om alla rapportörer bedyrade att framsteg gjorts och att förhandlingarna sker i god och konstruktiv anda, så måste man konstatera att de stora olösta frågorna som COP började med, i princip kvarstår. Nu skärper COP-ordförande Michał Kurtyka greppet om processen.

I korthet: Övergången är svår från Kyotoprotokollets gamla uppdelning mellan i-länder med formella krav och andra länder utan dessa krav, till Parisavtalets ”common but differentiated responsibilites”. Det gäller kraven på utsläppsminskningar – vad de ska omfatta, hur de ska redovisas och hur de skärps, men också i vad mån klimatanpassning ska ingå i ländernas redovisningar, samt vad som ska redovisas vid den periodiska genomgången. Därtill är oenigheten stor om vad som ska ske med loss&damage (den skada av klimatförändringar som inte kan anpassas till), om den finansiella mekanismen, och om finansiering. Alla dessa punkter beskrivs utförligare nedan, utifrån dagsläget och i den ordning de presenterades – för att i grunden förstå respektive punkt, hänvisas till klimatförhandlingsguiden.

COP:s ordföranden tar nu ett hårdare grepp om processen och utlovar en ny text till onsdag morgon, ingen specifik tid. ”Fokusera på de stora frågorna. Lägg inte till text, dra ifrån text. Sök efter ordval som kan accepteras av alla.” Arbetet fördelades på ett antal ministrar, alltid i par i- och u-land enligt Kyotoprotokollets gamla uppdelning; kanske ett recept för framgång men i korridorerna hörs redan jämförelser med COP19 i Köpenhamn där en för hårdhänt toppstyrning ledde till att förhandlingarna bröt ihop.

Utsläppsminskningar (mitigation): Oenigheten rör fortsatt vad som ska ingå i ländernas/parternas NDC (nationally determined contributions) och hur stor skillnad man gör mellan kraven på olika länder, inklusive kraven på transparens och redovisning. Här finns en övergripande diskussion om vad som ska vara bindande, ”shall”, eller frivilligt, ”may”, ”as appropriate” och liknande formulieringar. Även timingen diskuteras; när ska vad redovisas och när ska/kan mål skärpas?

Transparens: Under denna punkt diskuteras slutdatum för dagens metod att rapportera och när man övergår till att rapportera utifrån Parisavtalet, hur förbättringar över tid ska operationalisera och hur flexbilitiet byggs in i systemet.

Stocktaking/redovisning: Här diskuteras bland mycket annat hur/om equity (klimaträttvisa) ska redovisas; ska det vara per tema eller mer övergripande. Ska Loss&Damage redovisas, och ska svarsmekanismer (response measures) inkludera.

Artikel 6 utsläppsmekanismen diskuterar fortsatt övergången mellan Kyoto-mekanismens CDM och Parisavtalets nya mekanism; när ska den ske och hur? Också kopplingen mellan denna artikel och andra delar av avtalet diskuteras fortsatt, med begränsade framsteg. Rapportörerna för dnna fråga efterfrågade tydligast att ordförandeskapet kliver in för att kunna komma vidare.

Klimatanpassning: Särskilt paragraferna 41, 42, 43 och 45 diskuteras, i vad mån anpassning ska ingå i NDC:er samt kommunikation om anpassning. Hur mycket ska IPCC och andra FN-organ arbeta för att bedöma anpassningsbehov och hur mycket klimatanpassning och stödbehov för anpassning ska finnas med i den återkommande redovisningen av klimatarbetet.

Finansieringsmålet och vägen fram till 2025 är fortsatt under förhandling, med stor oenighet.

Mattias Goldmann

Polsk elektromobilitet: Mål en miljon elbilar 2025

COP24-ordförandelandet Polen får mycket kritik för sitt kol, men de har också en ny elektromobilitetslag med målet en miljon elbilar till 2025 – och en rad incitament för att göra det möjligt. Upphovsmannen är samma minister som nu är ordförande för COP24!

Försiktigt uttryckt så har Polen inte alltid varit en starkt pådrivande kraft i klimatarbetet på EU- och FN-nivå, även om delar av den polska regeringen bedyrar att man tvärtemot oberoende analytikers bild kommer att klara klimatmålet inom EU för år 2020. Klimatet är inte heller i fokus för elbilssatsningen, utan luftkvaliteten. I nästan alla Polens större städer är luften tidvis så dålig att den bryter mot EU:s bindande luftkvalitetsnormer för både kväveoxid och partiklar. På nationell nivå står energisektorn, framför allt förbränningen av kol – inklusive uppvärmning av enskilda hushåll -, för merparten av luftföroreningarna och trafiken för bara 12 %, men i Warszawa står bilen för 60 %.

Elbilar kan också öka intresset för att investera i det sedan länge dåligt underhållna elnät och bidra till att bättre balansera elnätet. I nuläget handlar det om att öka efterfrågan på el nattetid – då elbilar kan laddas – medan det längre framåt handlar mer om att lagra tillfälligt elöverskott från framtida havsbaserad vindkraft, anger Polityka Insight i rapporten ”Silent revolution in the energy sector”.

EU är orsak och verkan
EU-kommissionen har återkommande markerat mot medlemsstater – även Sverige – att fortsatt olagligt dålig luft på sikt leder till dryga böter, vilket är en viktig drivkraft för omställningen. Också EU:s krav på att alla medlemsländer ska ha en alternativ-bränslestrategi var varit viktigt; här har Polen varit mer ambitiösa än Sverige, som fick underkänt från kommissionen. Eldrift, fordonsgas (CNG) och vätgas är EU:s prioriterade alternativa drivmedel, och också de som – i denna ordning – nu lyfts av Polen.

Målet: Egen industri
Polen hade fram till nittiotalet en egen bilindustri, som tillverkade bilar med namn som Polonez och Polda. Idag är tillverkningen större men de egna märkena borta. Det vill Polen råda bot på med hjälp av elbilarna; med statligt stöd ska en mindre, helt ny elbil tillverkas i Polen från 2019, hoppas man. Dessutom vill man att nya företag ska växa fram inom innovativ bildelning, med elbilen som grund.
På bussidan ligger man bättre till; Solaris säljer elbussar på många marknader och Volvo har all sin busstillverkning för Europa i Polen. Alla deras stadsbussar är nu elektrifierade i någon form.
I Polen finns också storskalig batteriproduktion för elfordon, inklusive NorthVolt som börjar montera batterier här. Polen vill nu ta steget och bli tillverkare från grunden, och kan dra nytta av att EU är alltmer oroliga att hamna på efterkälken i batterifrågan.

Ambitioner och stimulans
Målet en miljon elbilar 2025 uttrycks inte i lagen, men återkommande av regeringen. Det ska uppnås genom en rad konkreta satsningar:

Elbilar befrias från accis som annars står för en stor del av nya bilars kostnad i Polen, beroende på bilens cylindervolym. Beroende på bil och jämförelseobjekt blir stimulansen väl så stor som den svenska elbilspremien/bonusen. Momsbefrielse, som i Norge, har diskuterats men ingår inte i nuläget, däremot kanske närmare år 2025.

 Elbilar ska få köra i bussfilen och parkera gratis, vilket ju visat sig vara en viktig och kostnadseffektiv del av Norges elbilsboom och vilket en rad polska städer redan infört. I motsats till Norge anger Polen dock inget slutdatum eller maxantal elbilar för stimulansen.

Laddplatser: 2020 ska det finnas 6400, delfinansierade av staten. Om målet inte är i det närmaste uppfyllt i slutet av 2019, ankommer det på kommunerna att komplettera med vad som saknas. Kommuner med över en miljon invånare och minst 600 000 fordon ska ha minst 1000 laddplatser vid 2020 års utgång, de med över 300 000 invånare minst 210 laddplatser, över 150 000 invånare ska ha 100 och över 100 000 ska ha 60 laddplatser.

Miljözoner för personbilar får införas av kommunerna, där de som inte uppfyller kraven antingen förbjuds från att köra in eller måste betala 30 PLN, cirka 75 kronor för passagen.

Offentlig upphandling går före. Statliga myndigheter ska nå 10 % elbilar i sina flottor 1 januari 2020 och 20 % 2023. Kommuner med upp till 50 000 invånare ska nå minst 30 % elbilar i sin totala flotta, och kollektivtrafiken ska till minst 30 % drivas med el eller fordonsgas, i linje med EU-kommissionens inriktning för offentligt upphandlade transporter som nu förhandlas. Andelen nollutsläppsbussar ska vara 5 % från 1 januari 2021, 10 % 2023 och 20 % 2025.

Laddplatser. Offentliga byggnader, flerfamiljshus och externa parkeringsplatser i större kommuner ska utrustas med laddpunkter med en effekt på minst 3,7 kW.

Statligt stöd. År 2018 anslår regeringen 4 010 000 PLN för elektromobilitet, vilket år 2020 når 13 716 000 PLN för att därefter kraftigt minska och sedan åter höjas, till 19 689 000 PLN år 2025(1 PLN = 2,43 kr), varefter stödet fasas ut till år 2027.

Böter. Nio böteskategorier med nivåer upp till två miljoner PLN (ca 4.5 miljoner kronor) för de som inte uppfyller kraven.

Läs mer här

Storbritannien: 100 miljoner pund till förnybar energi Afrika

Bäst som alla räknat ut Storbritannien, så ökar de kraftigt finansieringen för förnybar energi där den kanske gör som störst skillnad – i Afrika söder om Sahara.

Brittiska regeringen genom energi- och ren tillväxtminister Claire Perry meddelar idag på COP24 en betydande ökning av finansieringen för Renewable Energy Performance Platform, med 100 miljoner pund som går till upp till 40 nya förnybara energiprojekt i Afrika söder om Sahara. Medlen ska fördelas de kommande fem åren, med fokus på småskaliga sol-, vind-, vatten- och geotermiska anläggningar som ska ge ny eller förbättrad tillgång till ren energi för upp till 2,4 miljoner människor per år. Utsläppen ska därmed minska med totalt omkring tre miljoner ton koldioxid, motsvarande nästan en miljon bilar.

”Hemma är vi världsledande för att minska utsläppen samtidigt som vi i utlandet visar vårt internationella ledarskap genom att ge länderna en hjälpande hand att byta till grönare och renare ekonomier”, sade Perry, som också betonade de många gröna jobben som skapas. Satsningen är är en del av Storbritanniens åtagande att investera 5,8 miljarder pund i internationell klimatfinansiering senast 2020.

Stödet går till REPP, Renewable Energy Performance Platform, som redan har 18 förnybara energiprojekt i Afrika, bl.a. vattenkraft i Kenya, solenergi i Tanzania och mini-nät i Nigeria.

Den brittiska regeringen har också stöttat länder som är utsatta för klimatförändringar att delta i COP-förhandlingarna, bidragit med 45 miljoner pund till NAMA-faciliteten, och ytterligare 1 miljon pund för Global Innovation Lab, som syftar till att hjälpa innovativa klimatfinansieringsförslag att snabbare nå genomförandefasen.

Satsningen kan vara värdefull ur tre perspektiv:

  • Storbritannien visar att de varken tappat klimatambitionerna eller sitt internationella engagemang med Brexit.
  • Britterna ökar trycket på andra aktörer att leverera mer av klimatfinansiering – på samma sätt som Sverige gör med sitt stöd till Anpassningsfonden och LDC-fonden.
  • Britterna visar genom att ge pengar till REPP att att internationell klimatfinansiering inte alltid måste gå genom de officiella FN-kanalerna; låt kostnadseffektivitet och snabbhet vara avgörande!

Mattias Goldmann

Modeindustrin är med: klimatneutralt 2050-initiativ

43 ledande företag lanserar på COP Fashion Industry Charter for Climate Action, med klädmärkena bl.a. H&M, Burberry, Esprit, Guess, Gapm Hugo Boss, Levi Strauss, Puma SE och Stella McCartney (bilden), transportören Maersk och WWF International. Initaitivet har 16 principer och mål, som ska leda till klimatneutralitet 2050. Produktionen ska bli fossilfri, transporterna effektivare, dialogen med konsumenterna bättre och arbetet med den finansiella sektorn intensifieras. På vägen dit ska utsläppen till 2030 minska med 30%, jämfört med 2015 eller senare. Alla tre scope ingår, alltså även t.ex. transporter och tillförd energi. UN Climate Change ska övervaka att målen efterföljs.

Läser man UFCCCs sammanfattning så ska kol inte längre användas i egna anläggnignar efter år 2025, men läser man den faktiska chartern (finns inte på nätet än) så är det mer försiktigt; ”As soon as possible and latest by 2025, commit to not installing new coal-fired boilers or other sources of coal-fired heat and power generation”. I gengäld får det sägas vara rejält tufft att ha med hela scope tre, som med en vid tolkning också inbegriper hur kläderna används.

USA håller kol-seminarium, Keep It In The Ground avbryter med sång

Under måndagen höll USA det kanske hetast emotsedda seminariet eller sidoeventet på COP. Syftet var enligt US State Department att ”showcase ways to use fossil fuels as cleanly and efficiently as possible”. Upplägget påminde om USAs seminarium på COP23 i fjol, och är ett led i USAs strävan att skapa en fastare konstellation av länder med stora fossilbränsleindustrier, i linje med hur USA, Saudiarabien, Kuwait och Ryssland inte kunde ”välkomna” IPCC:s 1.5 gradersrapport. Det är också i linje med hur USA:s naturvårdsverk EPA förra torsdagen, mitt under COP, ändrade reglerna så att kolkraftverk tillåts släppa ut 35% mer koldioxid; 1900 pund per MWh mot 1400 pund under Obamas regler som var en del i att över 250 kolkraftverk stängts sedan 2010.

Om USA lyckades med sitt uppsåt eller inte beror på vem man frågar. Seminariet var fullsatt, men till stor del av #Keepitintheground som efter en stund avbröt mötet för att fredligt men ljudligt protestera och markera att klimatmålen förutsätter en mycket snabb minskning av användningen av fossila bränslen. Därmed blev detta sideevent måndagens snackis, och kanske har delar av miljörörelsen och kollobbyn i alla fall något gemensamt; önskan om konfrontation och synlighet?

Se Keep It In The Ground här och bestäm själv om du vill sjunga med! Själv är jag skeptisk mot att avbryta seminarium och konferenser, men när det sker så här snyggt och dessutom mot den aktör som kanske mer än någon annan försvårar förhandlingarna är det svårt att inte känna sympati.

Sverige öppnar klimatplånboken – och förhandlingarna?

Sverige ger 55 miljoner till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden för de minst utvecklade länderna – kan det bidra till att öppna upp förhandlingarna?

Som på så många andra COP:s är finansieringsfrågan helt central för att komma framåt i andra frågor; det är sättet många utvecklingsländer och miljöorganisationer mäter vilka ambitioner länder med höga utsläpp verkligen har att göra bot och bättring. År 2020 ska ju de globala klimatfinansieringsströmmarna vara uppe i 100 miljarder dollar per år, och från 2025 ska ett nytt mål med minst samma summa per år slås fast (Läs UNFCCCs beskrivning här). Framför allt vissa u-länder vill redan nu slå fast 2025-skrivningarna, men det är inte realistiskt – bland annat eftersom förhandlarna fortsatt inte är ense om hur man räknar till 100; vad ingår i internationell klimatfinansiering?

Oenigheten gör det än viktigare att visa framsteg i praktisk handling, och Karolina Skog, miljöminister i övergångsregeringen, fick i COP-plenaren applåder för att Sverige skjuter till 55 miljoner kronor till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden för de minst utvecklade länderna. Det är inga enorma summor, men i en tid då diskussionen mer präglas av att USA drar sig ur sina finansiella åtaganden och lämnar ett stort hål efter sig, är det mycket välkommet. Eftersom pengarna anslogs redan i vårändringsbudgeten (”VÄB18” som Karolina Skog skriver i sin tweet till oss), beslutades de innan valet – men det är nog klokt att annonsera det på COP eftersom det sätter press på andra att också annonsera nya eller utökade stöd. Ingen ska tro att 110 miljoner kronor i sig öppnar förhandlingarna, men tillsammans med andra länders finansieringslöften kan det vara en välgörande nyckel för de sista dagarna.

I Fores guide till COP24 finns båda fonder beskrivna, och många beskriver åtminstone Anpassningsfonden som obyråkratisk och snabbfotad. LDC-fonden är per definition förbehållen LDC-länder, där det kan vara intressant att notera att det inte specifikt handlar om hur fattigt landet är, utan också om bl.a. andelen läskunniga vuxna och ekonomisk sårbarhet. Flera länder som uppfyller kriterierna har vägrat vara med; Ghana, Papua Nya Guinea och Zimbabwe. I nuläget är 47 länder med.

Vi återkommer om andra finansieringslöften, inklusive Gröna Klimatfonden, samt förstås om konkreta skärpningar av utsläppsåtaganden ges.

Mattias Goldmann

Ett ord betyder så mycket: Välkomna IPCC:s rapport eller inte?

COP21 beställde IPCC:s specialrapport om vad 1.5 graders uppvärmning innebär, hur stor skillnaden är gentemot två grader och vad som krävs för att klara att begränsa uppvärmningen till 1.5°C. IPCC har lämnat över rapporten, och nu bråkar COP om hur den ska tas emot.

Medan nästan alla länder vill ”välkomna den”, insisterar USA, Ryssland, Saudiarabien och Kuwait att enbart ”notera den”. Skillnaden må verka försumbar, och kan säkert förstärka bilden av att klimatförhandlingarna bråkar om detaljer medan de stora frågorna förblir olösta, men den har stor betydelse.

USA anger att de är beredda att uttrycka sin tacksamhet till de forskare som tagit fram rapporten, men inte att välkomna den, eftersom det skulle betyda att de ställer sig bakom rapporten och dess slutsatser. Inget av de fyra länderna uttrycker konkret vad de inte vill välkomna eller ställa sig bakom, men troligen är det IPCC:s tydliga markering att 1.5 gradersmålet kräver att fossila bränslen är utfasade till 2050 som gör att dessa stora fossilbränsleproducerande länder räds konsekvenserna av att välkomna IPCC-rapporten. En av IPCC:s co-chairs, Valerie Masson-Delmotte, var också i sina kommentarer mycket tydlig med att det är mycket stor skillnad i vilka utsläppsminskningar som krävs för att nå 2 respektive 1.5 grader. Mer övergripande har USA – som i nuläget är kvar i Parisavtalet – och Saudiarabien under denna COPs första vecka inte varit konsekvent konstruktiva, för att uttrycka sig försiktigt.

I slutändan kunde förhandlingsspåret SBSTA  inte enas om ordvalet, utan politiken får lösa om COP välkomnar, noterar eller på något annat sätt hanterar IPCC:s rapport – ett ordval som betyder mycket mer än vad som omedelbart framgår.

Regelbokens utmaningar: exemplet klimatfinansiering

Att navigera i förhandlingarna är inte alltid lätt. Det är många dagordningar, många punkter på varje dagordning, många referenser till artiklar i avtal liksom paragrafer i beslut och många versioner av utkast till text. Det krävs ett litet lexikon och en nypa envishet för att hitta rätt.

Komplexiteten gör att det kan vara svårt att överblicka i vilken riktning förhandlingarna går och varför regelboken, i rent konkreta termer, är svår att nå. Det är lättare att överblicka de mer principiella åsiktsskillnaderna, de som handlar om synen på begrepp som rättvisa eller kostnadseffektivitet.

Frågan om finansiellt stöd kan tjäna som exempel för att konkretisera hur de stora konflikterna tar sig uttryck i förhandlingsrummen. Två dagordningspunkter har extra stor relevans för finansiering:

  1. Fråga 15 på dagordningen till underorganet för implementeringsfrågor (SBI), en punkt som handlar om Parisavtalets Artikel 9.5; att identifiera den information som utvecklade länder ska tillhandahålla om stöd till finansiellt stöd utvecklingsländer.
  2. Fråga 12 på dagordningen till underorganet för vetenskaplig och teknisk rådgivning (SBSTA), en punkt som handlar om Parisavtalets Artikel 9.7; att utveckla metoder för bokföring av finansiella resurser som levererats av eller mobiliserats genom offentliga interventioner.

Det är tydligt att frågorna hänger samman. Under SBI:s punkt 15 diskuteras exempelvis om det behövs information om vilka finansiella instrument som används och om belopp skall anges. Under SBSTA:s punkt 12 diskuteras exempelvis kategorier av instrument (villkorade lån, försäkran, mm) och metoder för omräkning till enhetlig valuta i vilken beloppen skall bokföras.

Varför är detta känsligt? Frågan om vilken information som ska lämnas ut och hur denna ska bokföras i centrala register, eller på exempelvis en hemsida, hänger ihop med frågor om ansvarsfördelning; vem ska agera och vem ska bära kostnaden. Redan 2009 lovade de rika länderna att, från och med 2020, mobilisera 100 miljarder USD årligen i stöd till fattiga länders klimatarbete. Dessutom skulle det vara ”nya och additionella” medel. I Paris utlovades att detta stöd ska öka från och med 2025, även om exakta volymer inte spikades.

Ett löfte, alltså, om 100 miljarder i klimatfinansiering. Det är inte småpotatis, även om behovet är betydligt större. Sedan överenskommelsen slöts 2009 har det diskuterats en hel del om vad orden ”mobilisera”, ”nya och additionella” samt ”klimatfinansiering” faktiskt betyder. Andra liknande frågor har också rönt uppmärksamhet, exempelvis hur pengarna ska administreras; ska det vara nationellt beslutat och på så vis i händerna på rika länder eller ska de kanaliseras exempelvis genom Gröna klimatfonden, där rika och fattiga länder mer likvärdigt inflytande över vilka aktiviteter som pengarna ska stödja.

Att förhandla under SBI punkt 12 och SBSTA punkt 15, om vilken information som ska lämnas och hur den ska bokföras, handlar i hög grad just om hur begrepp som ”klimatfinansiering” ska definieras. Det är alltså dags att närma sig frågan hur mycket 100 miljarder USD är, i praktiken.

I hur stor grad skiljer sig synen på detta belopp? OECD rapporterar årligen om sin syn på klimatfinansiering och dess volym. Inför Katowice rapporterade OECD att nya rekord slagits, med 57 miljarder USD från offentliga källor under 2017. Det är en ökning med 17 procent jämfört med samma siffror för 2016. Under 2016 reagerade avdelningen för klimatfinansiering vid det Indiska finansministeriet på denna rapport. Det beräknade volymen på klimatfinansiering med utgångspunkt i sin definition av klimatfinansiering med slutsatsen: OECD har dramatiskt blåst upp siffrorna, i själva verket levererades cirka 2 miljarder USD i klimatfinansiering 2016. Det, menade de, är väldigt långt från löftet och väldigt långt från att närma sig en rättvis ansvarsfördelning.

I SBI:s och SBSTA:s tekniska förhandlingarna om klimatfinansiering ryms alltså, indirekt, en politisk dragkamp om synen på rättvisa och ansvarsfördelning. Andra frågor, även de på pappret till synes tekniska, härbärgerar liknande politiska dimensioner. Detta faktum utgör en viktig delförklaring till varför förhandlingarna om regelboken är svåra att slutföra.

Ordföranden vid halvtid i Katowice: “Fortfarande återstår mycket arbete”

På en presskonferens idag rapporterade ordförande Michał Kurtyka om svårlösta frågor i de återstående förhandlingarna. Snarare än att utveckla vari svårigheterna består valde Kurtyka att peka på en positiva dynamik i förhandlingarna.

Kurtyka tackade statsledarna för ett positivt uppstartsmöte 3 december, under ledarskap av Polens president Andrzej Duda. Mötet gav bra politisk vägledning, uppmuntran och momentum för att initiera arbetet med Parisavtalets regelbok.

Kurtyka välkomnade också budskapet från Kristalina Georgieva, verkställande direktör på Världsbanken, som utlovat en mobilisering av 200 miljarder USD under de kommande fem åren, det vill säga 40 miljarder USD per år.

Just nu jobbar förhandlarna 24 timmar om dygnet. När mötet närmar sig sin mittpunkt är det dags att övergå från tekniska till politiska förhandlingar. Kurtyka meddelade att det vid denna tidpunkt är dags för ordförandeskapet att engagera sig extra mycket, för att få de komplexa förhandlingarna om nationellt beslutad men internationellt orkestrerad klimatpolitik att fortskrida i högt tempo.

Däremot ville Kurtyka inte gå in på detaljer i förhandlingsprocessen eller hur transitionen från teknisk till politisk nivå löper på. Han lyfter istället Polens arbete med att lansera deklarationer om elektromobilitet och rättvis omställning som exempel på framgång. Att det ännu inte går att uttala sig om vägen framåt skvallrar om svårigheterna att komma framåt.

Även Patricia Espinosa, ledare för Klimatgonventionens sekretariat, nämner också den goda stämningen på statsledarna inledningsmöte samt Världsbankens arbete med klimatfinansiering som positiva signaler till förhandlarna, men också Gröna klimatfondens arbete och det faktum att dess första påfyllnadsfas påbörjats. Tyskland har utlovat en dubblering av sitt stöd till GCF, vilket Espinosa använder som ett bra smörjmedel och ett exempel på att finansieringslöftena tas på allvar.

Samtidigt är även Espinosa sparsam med detaljer om hur förhandlingarna går, de ledtrådar hon ger skvallrar om att svåra frågor återstår. Hon ställer stort hopp till att ministrarna ska kunna lösa upp knutarna runt de större åsiktsskillnaderna för att nå fram till ett positivt resultat.