Etikettarkiv: ICAO

COP: Top-five room for improvement (Mattias list)

Here are the countries and actors that can improve the most in the climate negotiations last, critical days.

Saudi Arabia and OPEC
Problem:
Saudi Arabia and other OPEC countries that base their economy on oil, are skeptical of an ambitious agreement that reduces the usage of fossil fuels; Saudi Arabia is even asking for compensation for loss of future income. According to the Kyoto Protocol, many oil states hve no formal commitment to reduce their emissions and are pitted against a more sliding burden sharing.

Solution: A partial solution is the solar energy and perhaps the production of aquatic biomass such as algae – on land. Qatar has already embraced this with the argument; “we have the sun, heat and space requirements.” It’s probably also important to have financial mechanisms enabling these countries to implement part of their emission reductions elsewhere.

India
Problem: India’s climate impact is expected to peak in 2040 rather than 2030, as the population and economy are growing, and coal account for a large part of the energy mix. An agreement with strong emissions reduction pledges may face difficulties in finding Indian support.

Solution: The ”Shared but Differentiated” design is crucial, as well as how large and how concrete promises on climate financing will be. India also has interest in getting other countries to invest in their very comprehensive solar applications.

ALBA: Venezuela, Nicaragua
These countries are not obvious opponent of a far-reaching agreements, but are critical of how the conferences are held and agreements reached. Often they hold inflammatory speeches in the plenary, often receiving applause from civil society actors for this – but are sometimes more constructive than we give them credit for.

Solution: Ensure a good representation and great openness of the process – which is not easy because tough bargains may require negotiators ti close the door behind them.

Poland
Poland’s new government is pro-coal, the prime minister is the daughter of a coal miner and Poland have indicated that they will defend their own coal interests in the negotiations. They are still backing the EU’s negotiating position, which was adopted in September, but if a new route quickly has to be developed anddopted at the end of the negotiations, Poland can be problematic.

Solution: The EU must find a way to better deal with Poland because these dynamics occur in every climate negotiations – even when the COP was held in Warsaw. There should be some kind of link between the EU’s various forms of support to member states and to climate performance.

IMO and ICAO
The climate treaty now under discussion, and the INDCs presented by the member states, do not include international shipping and aviation – and so the UN agencies for international sea and air would like it to remain. They have not proposed much in terms of concrete climate commitments in the near term, much less that they should be part of a climate agreement, although both sectors climate impact is thought to increase over time when prosperity and trade increase.

Solution: Especially in shipping, but also in aviation, more and more organizations want to be part of the solution, and see financial opportunities in this – even the IMO itself demonstrates the potential for a 70% reduction in emissions. But to make this binding needs consensus, which may not be possible as long as greener shipping is seen as expensive and a threat to trade.

I am sure that others will think that the EU has the greatest potential for improvement – they’ve not done enough in terms of becoming a role model for others and have no clear, united plan for climate financing. Others again will find other actors that are underperforming. But this is my list – what does yours look like?

Mattias Goldmann

Topp-fem förbättringspotential på klimatförhandlingen (Mattias lista)

Många kallar dem bromsklossar… inte jag, här finns de länder som under klimatförhandlingarnas sista, avgörande dagar kan förbättra sig allra mest.

Läs också: Förhandlingsgruppernas reaktioner när texten överlämnas

Saudiarabien och OPEC

Problem: Saudiarabien och andra OPEC-länder som baserar sin ekonomi på olja, är skeptiska till ett långtgående avtal som minskar användningen av fossila bränslen, och Saudiarabien har begärt skadestånd för uteblivna framtida intäkter. Många oljestater har med Kyotoprotokollets uppdelning inte heller något formelt åtagande att minska sina utsläpp och kämpar emot en mer glidande bördefördelning.

Lösning: En partiell lösning är solenergi och kanske produktion av akvatiska biobränslen som alger – på land. Qatar har omfamnat detta med argumentet; vi har solen, värmen och utrymmet som krävs”. Det är nog också viktigt att med finansiella mekanismer möjliggöra för dessa länder att genomföra delar av sina utsläppsminskningar på annat håll.

Indien

Problem: Indiens klimatpåverkan peakar enligt beräkningen snarare 2040 än 2030, eftersom befolkningen och ekonomin växer och kolet står för stor del av energimixen. Under en tid skulle klimatmål med egna starka åtaganden vara svåra att uppnå, och Indien är skeptiska till dem.

Lösning: Hur ”shared but differentiated” utformas är avgörande, liksom hur stora och konkreta löftena om klimatfinansiering blir. Indien har också intresse av att få andra länder att investera i deras mycket omfattande solenergi-program.

Läs också: Inför COP21 – vart har vi Indien?

ALBA: Venezuela, Nicaragua m fl

Dessa länder är egentligen inte självklara motståndare till ett långtgående avtal, utan har mer kritik mot själva formerna avtalet tas fram. Håller ofta brandtal i plenum, får ofta applåder från civilsamhällets aktörer för detta – men är ibland mer konstruktiva än vad man ger dem credit för.

Lösning: Säkerställa en god representation och stor öppenhet i processen – vilket inte är enkelt eftersom tuffa uppgörelser kan kräva att man får stänga dörren bakom sig.

Polen

Polens nya regering är pro-kol, premiärministern är dotter till en kolgruvearbetare och Polen har markerat att de kommer att försvara den egna kolindustrins intresse i förhandlingarna. De står ändå bakom EU:s förhandlingslinje, som antogs i september, men när en ny linje snabbt ska antas under förhandlingens sista dagar kan Polen bli problematiska.

Lösning: EU måste hitta ett sätt att bättre hantera Polen, eftersom denna dynamik uppträder på varje klimatförhandling – även när COP hölls i Warszawa. En del bör kunna vara att koppla olika former av stöd till klimatprestanda.

IMO och ICAO

De klimatmål som nu diskuteras, och det som tagits fram i ländernas INDC, omfattar inte internationell sjöfart och flyg – och så vill FN:s organ för internationell sjöfart respektive flyg att det ska förbli. Några konkreta klimatåtaganden i närtid har de inte föreslagit, än mindre att de ska ingå i ett klimatavtal, trots att båda sektorers klimatpåverkan tänks öka över tid när välstånd och handel ökar.

Lösning: Framför allt inom sjöfarten, men också hos flyget, finns alltfler aktörer som vill att man ska vara en del av lösningen, och som ser finansiella möjligheter i detta – IMO visar själva en potential för 70% minskade utsläpp. Men för att göra detta bindande behövs enighet, och då får det inte verka som att sjöfarten blir dyr och handeln därmed drabbas.

Säkert tycker någon att EU har den största förbättringspotentialen – de har gjort för lite som förebild för andra och har ingen tydlig, gemensam plan för klimatfinansiering. Eller någon annan aktör som man uppfattar underpresterar. Men detta är min lista – hur ser din ut?

Mattias Goldmann