Etikettarkiv: INDC

Vive la France: 5 avgörande punkter för fransk klimatdiplomati

Vive la France!

Att ro världens första långsiktiga, globala klimatavtal i hamn är en arbetsseger för alla inblandade, och många förtjänar att nämnas – men alldeles särskilt det franska värd- och ordförandeskapet. Frankrike är världens främsta diplomatination och det har märkts under dessa dagar. Här är deras arbete i fem punkter!

1. Bygga från grunden
Till skillnad från både Kyotoprotokollet och försöket att nå ett avtal i Köpenhamn, så bygger detta avtal på åtaganden från de 196 parterna, INDC (Intended Nationally Determined Contributions). Detta har knappast undgått någon som följt förhandlingarna, även om vi kanske inte stannat upp vid språkbruket ”nationellt beslutade” som för många länder är väldigt viktigt och hanterar motviljan – eller de rent legala problemen – många har med ett avtal som uppfattas som bindande.

INDC:erna som sådana är ju inte Frankrikes påfund, men alla har nog inte uppmärksammat hur oerhört pådrivande Frankrike in i det sista varit med att få in dem, med alltifrån diplomatiska påtryckningar till teknisk assistans.

Till den första deadlinen sista mars (”for those in a position to do so”) hade långt under hälften av världens länder lämnat in, när förmötet hölls några veckor innan COP såg det fortfarande inte lysande ut, men under konferensen låg 185 INDC:s av 196 möjliga på bordet. De som saknas är failed states utan riktig regering (Libyen, Somalia) och Nicaragua och Venezuela som ville markera mot kapitalismen genom att inte lämna in – och i slutplenaren angav Venezuela att också de skulle lämna in sin INDC. Dessa INDC gav förhandlarna ett slags lugn; misslyckas allt annat så häftar man ihop INDC:erna och kallar det avtal.

2. Långsiktig diplomati
Frankrike är världens främsta diplomatination och det har märkts under året. Alla ambassader har prioriterat klimatfrågan och arbetat brett med näringsliv, tankesmedjor, miljöorganisationer, fackförbund… ofta med förhandlingsledaren Laurence Tubianas personliga engagemang. I Sverige har vi varit särskilt gynnade genom att Frankrikes förre förhandlingsledare Jacques Lapouge nu är ambassadör (och en större del i ett framgångsrikt avtal än vad många inser och han själv skulle erkänna), men alla vi talar med vittnar om ett starkt engagemang runt hela jordklotet. På stat-till-stat-nivå har utrikesminister Faibus mött nästan all världens ledare under året.

3. Ledarskap
Att förhandlingarna leddes av utrikesminister Fabius snarare än miljöminister Royal var en uppgradering av frågan som inte passerat obemärkt, och som betydde mer pondus och manöverutrymme när svåra frågor måste lösas – både för Frankrike själva och när Fabius kan kontakta sin motsvarighet i andra länder.

Att ha statscheferna med från början och få deras starka signal om vikten av ett avtal betydde också att det politiska ledarskapet fanns med från början, i motsats till Köpenhamn där det kom in då det närmast var för sent. President Hollande har också själv varit mycket involverad, med en sakkunskap vida överstigande statschefer som mer ceremoniellt invigt eller avslutat andra COP (jämför t.ex. med president Zuma i Durban).

4. Symbolbruk
”Vi fortsätter nu i indaba-form”, sade COP-ordförande Fabius flera gånger. Det betyder bara mer informella grupper och hade utmärkt kunnat kallas ”réunions informelles”, men att plocka upp zulu-uttrycket från klimatmötet i Durban är en passning till afrikanska delegater som uppskattas. Samma sak gäller den framträdande roll förre COP-ordförande från Lima Manuel Perez Vidal fick; inte bara en avlastning och tillförande av kompetens utan en viktig symbol att det inte är i-världens konferens utan att alla är med på lika villkor.

5. Lugnt & bekvämt
När förhandlingarna redan gått en bra bit in på övertid och texten som skulle läggas fram uppenbart fortfarande skulle innehålla flera svårsmälta skrivningar – då kallade fransmännen till lunch. Mellan det att ordförandeskapet klubbade av mötet och att texten gjordes tillgänglig, var det en dryg timmas paus för att äta i lugn och ro. Ett annat ordförandeskap hade släppt texten direkt och så hade folk skyndat att läsa och kommentera på bekostnad av lunch, och kanske hade resultatet blivit sämre.

Journalister kommenterar hur välstädade toaletterna är, miljöorganisationer gläds åt att man kan få en fyllig crêpe för fyra euro, tankesmedjor njuter av att hitta en soffhörna där man kan analysera texter i lugn och ro. Uppkoppling funkar nästan jämt – vilket är oerhört svårt när tusentals vill lägga upp bloggar och filmsnuttar samtidigt – och det finns uttag nog för alla. Ingen kö är längre än en kvart, säkerhetskontrollen går på minuter trots terrordåden några veckor tidigare – jämför med Köpenhamn där många köade i fem timmar eller mer, utomhus i snöglop.

Inget av detta är slump, Laurence Tubiana berättar hur hon själv engagerat sig i förhandlarnas bekvämlighet ner på detaljnivå. Bland annat ersatte hon den typiskt hårda kongressbelysningen med mildare, varmare belysning.

Det är lätt att avfärda mycket av detta som petitesser – ett fint franskt ord – som inte ska påverka förhandlingarna. Men i slutändan är vi bara människor och det har fransmännen förstått.

/Mattias

Det är klart! Ett globalt klimatavtal

Så var det klart.

Nästan två timmar efter utsatt tid kunde ordförande Fabius klubba texten.

Med några redaktionella ändringar, varav en rörde artikel 4.4 där shall blev should.

Att det var ett önskemål från USA var naturligtvis en tillfällighet.

Lättnad och jubel.

Vänliga anföranden av de stora grupperna. De påtalade att avtalet inte är perfekt och upprepade de ståndpunkter som vi hört i några år nu.

Och så stod Nicaragua för det nu återkommande teatraliska inslaget att i efterhand klaga på att Fabius inte såg dem innan han klubbade. För de hade minsann en massa åsikter om avtalet som inte tagits hänsyns till.

Vi har analyserat texten nedan och menar att den i stort är det bästa som går att nå i FN-sammanhang.

Det går inte att underskatta vilken roll det franska ordförandeskapet med Laruence Tubiana och Laurent Fabius i spetsen spelat. Det är i hög utsträckning en diplomatisk framgång. Med en stor diplomatisk kår och realistiska förväntningar rodde de detta i land. Under veckan har de sedvanliga långrandiga klagomålen över processen varit nästan frånvarande.

Därtill har naturligtvis verkligheten utanför spelat roll. Länderna är mer medvetna om klimatförändringens negativa konsekvenser. Och att priset för omställning sjunkit.

Men att det på inte sätt innebär att klimatet är ”räddat”.

Nu är det upp till alla 196 parter och alla som ryms däri att se till att utsläppen minskar i enlighet med avtalets mål. Med hjälp av avtalet har vi fått några verktyg och en bättre möjlighet till internationell samordning.

 

 

—-

Den nya avtalstexten som presenterades är i många avseende bättre än vi väntade oss.

Den ger femåriga utvärdering av nationella utsläppsmål, den gör möjlighet för länkade utsläppsmarknader och det etableras ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp. 1,5 grader finns kvar i texten, men utsläppsmålet på långt sikt är rejält otydligt; en balans mellan utsläpp och sänkor.

Såhär tolkar vi huvudpunkterna. En genomgång av nyckeldelarna finns nedan.

  • Det långsiktiga temparturmålet blir “well below” 2 grader med sikte på 1,5. Det hade vi inte väntat oss när vi åkte till Paris.
  • Det långsiktiga utsläppsmålet är otydligt. Peaka så snart som möjligt och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpp och sänkor under seklets andra hälft. Det är bindande att lämna in dem, men inte att uppfylla dem.
  • De nationellt bestämda bidragen ska lämnas in vart femte år, för alla parter (med undantagsmöjlighet för LDC), och de ska innehålla klimatmässiga skärpning.ar
  • Avtalet möjliggör för länder som vill länka sina utsläppsmarknader att samarbeta för att uppnå sina utsläppsmål
  • Finansieringen innehåller i avtalstexten ingen referens till 100 miljarder USD, det står bara att finansiering ska öka från nuvarande nivåer. Utvecklade länder har ansvaret för detta. Andra får bidra friviliigt. Däremot finns i beslutstexten att länderna senast 2025 med 100 miljarder USD som golv ska ha tagit fram ett nytt kvantifierat mål.
  • Loss&Damage: Man fortsätter med Warszawamekanismen som kan skärpas vid senare möten. Det nämns en rad ämnen för samarbete, och i beslutstexten nämns uttryckligen att det inte innebär ”liability or compensation”.
  • Transparens. Ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp,med inbyggd flexibilitet upprättas. Ingen tydlig indelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, men minst utvecklade länder och små ö-stater nämns särskilt. 

Nu sitter alla och analyserar texten. De initiala reaktionerna från civilsamhället verkar positiva. Frågan är hur utvecklingsländerna reagerar på att siffersatta mål för klimatfinansiering flyttas till beslutstext.

Med tanke på den triumfatoriska stämningen Hollande och Fabius försökte skapa under mötet tidigare idag vore det närmast en förödmjukelse om texten nu inte antas under eftermiddagen. Det gör också att tröskeln för att faktisk kräva att få ändra i texten är hög.

 

LONG TERM GOAL 
Målet är ”klart under” (well below) 2 grader, och vidta ansträngning för att nå under 1,5 grader. Peaka så snart som möjligt, och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpps och sänkor under seklets andra hälft.

NATIONELLT BESTÄMDA BIDRAG (Artikel 4)
4:2 Varje land ska förberedera och kommunicera NDC som de har intentionsen att uppnå

4:3 Varje NDC ska vara en progression, utifrån CBDR (gemensamt men delat ansvar) och i ljuset av nationella omständigheter

4.4. Utvecklade länder ska leda genom att ha nationella mål (economy wide) medan utvecklingsländer uppmuntras att gå mot nationella mål eller begränsande utsläppsmål i ljuset av olika nationella omständigheter

4.9 Varje part skall kommunicera NDC vart femte år

Artikel 14
En global stocktake ska ske vart femte år.

I beslutstexten står också att det blir en facilitativ dialog år 2018 för att se hur länderna kollektivt presterar gentemot målen i avtalet.

MARKNADER (Artikel 6)
6:1 Erkänner att länder kan samarbeta frivilligt för att gemensamt uppnå NDC.

6:2 När man använder sig av internationellt överförbara reduceringsenheter (utsläppsrätter) ska man ha robust bokföring som förhindrar dubbelräkning.

6:4. En mekanism för att bidra till minskade utsläpp och hållbar utveckling. Regler utvecklas senare.

6.8 Non market based approaches erkänns. 

LOSS&DAMAGE (Artikel 8)
Warszawamekanismen blir kvar, kan stärkas vid framtida COP, samt nämner ett antal saker där man kan samarbeta. I beslutstexten paragraf 52 nämns uttryckligen att artikel 8 i avtalet inte inkluderar eller skapar grund ansvar och kompensation ”liability or compensation”

FINANSIERING (Artikel 9)
Utvecklade länder ska bidra med finansiering till utvecklingsländer. Övriga parter uppmuntras att på bidra frivilligt.

Finansiering ska öka från nuvarande nivåer, men ingen siffra om 100 mdr USD i avtalstexten. Däremot står i beslutstexten att man senast 2025 ska ha kommit fram till ett nytt kvantifierat mål, med 100 mdr USD som golv.

TRANSPARENS: MÄTNING OCH RAPPORTER (Artikel 13)
Det etableras ett nytt system för mätning och rapportering, med inbyggd flexibilitet och som tar hänsyn till parterna olika kapacitet. Varje land ska återkommande rapportera in vad som krävs för att att förstå hur väl landet är på väg att uppnå sina NDC och mäta utsläpp och sänkor enligt metoder som är accepterade av IPCC.

I beslutet står också att man etablerar ett kapactitetsbyggande initiativ särskilt för transparens.

IKRAFTTRÄDANDE (Artikel 21)
När 55 länder och 55 procent av utsläppen lämnat in papper på att de accepterat eller ratificerat avtalet, träder avtalet i kraft.

Det är inte tillåtet att göra reservationer mot enskilda artiklar (vilket Venezuela ska ha hotat med i samband med diskussion om marknadsmekanismer).

UTTRÄDE (Artikel 28)
Det finns en explicit skrivning om att länder när som helst, efter att det gått tre år sedan avtalet trädde i kraft, kan lämna det genom en skriftlig notifering.

Förslaget granskat: 40% enighet, 30% kohandel, 30 % oenighet

Övergripande
De stora frågorna är ännu olösta i den text som nu lagts fram:

  • Hur ansvarsfördelningen ska se ut mellan olika länder, den långa “common but differentiated responsibilities and respective capabilities, in the light of different national circumstances” finns alldeles i inledningen men förklaras inte
  • Vilket det långsiktiga klimatmålet är, såväl avseende temperaturmålet som hur mycket utsläppen måste minska i procent
  • Om Loss&Damage är en särskild fråga eller en del av klimatanpassning
  • Målet för klimatfinansieringen, hur det ska räknas och vem som ska bidra

LÄS OCKSÅ: INGÅNGSVÄRDEN FÖR SLUTFÖRHANDLINGARNA

Däremot finns vissa klara framsteg, och vi har en text av väsentligt mindre omfång och med klart färre hakparenteser än förut. Sammantaget räcker det för att vi – och många andra bedömare – ska våga tro att vi landar i ett avtal i Paris, om än inte så precist, eller ambitiöst som vi önskat (och kanske inte till fredag).

En konkret framgång är att oron att allt skulle kunna gå om intet för att för få ratificerar avtalet i praktiken är undanröjt; ikraftträdandet kräver bara 60 medlemsstaters signaturer vilket bör vara lätt att uppnå.

Nedan preciserar vi område för område vad förslagen innebär:

Långsiktiga mål
Två förslag om temperaturmål med 1,5 grader. Ett som tydligt säger att 1,5 är målet. Ett som säger att målet är så långt som möjligt under 2 grader, men att man bör skala upp ambitionerna för att hålla ökningen under 1,5 grader. Blir det skrivningar om 1,5 grader, vilket inte framstår som omöjligt, måste det ses som en oväntad framgång

LÄS OCKSÅ: ALL POLITICS IS LOCAL

För utsläppsmål finns två alternativ. Det ena handlar om kvantifierade utsläppsmål till 2050, som en väg mot nollnettoutsläpp vid århundradets slut. Det andra är tydligare med att det handlar om ett klimatneutralitet eller liknande till århundradets slut. Utan tvekan får det första ses som mer ambitiös och den andra kan lätt bli så fluffig att den knappt kan ses som en framgång.

Klimatanpassning
Klimatanpassningstexten är i huvudsak skriven i enighet, men också med stor vaghet; ”Each Party shall, as appropriate, submit an adaptation communication, which may include its priorities, support needs, plans and actions.” Oenighet råder om vilka länder som kan få särskilt stöd från FN:s mekanismer; är det baradeveloping country Parties” eller – som i hakparentesen – ”and other countries”, utan begränsning?

Finansiering
Avsnittet om finansiering innehåller ett nytt inledande stycke, där det anges att “Developed country Parties shall provide [new,] [additional,] [adequate,] [predictable,] [accessible,] [sustained] and [scaled-up] financial resources to assist developing country Parties with respect to both mitigation and adaptation.” Som synes är inte enigheten särskilt stor om ordvalet.

Sedan finns tre olika förslag om mobilisering av finansiering, där det tredje förslaget är delvis nytt och troligen kommer från ordförandeskapet. Det öppnar upp för “a wide variety of sources, instruments and channels, including public, private, bilateral, multilateral, domestic, and international.”

För det långsiktiga finansieringsmålet finns också tre alternativ, där ena alternativet nog är klart orealistiskt eftersom det föreslår “a clear burdon shall be scaled up from a floor of US$100 billion per year, including a clear burden-sharing formula, and in line with needs and priorities identified by developing country Parties”

Loss&Damage
Skrivningen om Loss&Damage har inte utvecklats jämfört med tidigare alternativ och det är i textförslaget fortsatt oklart om den ska ingå i Anpassning, eller om den ska få ett eget avsnitt. Det är också oklart om Loss&Damage ska innehålla finansiering för rehabilitering och om man ska utröna finansiell kompensation för “slow onset events” såsom havsnivåhöjningar.

LÄS OCKSÅ: ROMSONS HUVUDVÄRK – LOSS&DAMAGE

INDC, översyn, skärpning av nationella bidrag
Artikel 3:2 beskriver att parterna ska (shall, alltså starkt bindande) förbereda och kommunicera sina INDC (eller det de framöver ska kallas). Därefter finns ett antal förslag på hur bindande det ska vara att implementera dem. Det är framförallt oenigheten mellan USA och EU avseende juridisk bindning finns.

Redan i Artikel 2 bis finns nu skrivningar om att framtida bidrag ska innebära en skärpning, och att länder efter global stocktake ska innebära “progression” utifrån ländernas gemensamma men fördelade ansvar och i ljuset av nationella omständigheter (en gammal favorit från USA och Kinas överenskommelse. Liknande formuleringar återkommer i 3:6, där det står att progression ska avspegla högsta möjliga ambition. Frågan blir om det föregås av ett shall/should/will vilket ungefär avspeglar graderingen av hur bindande det blir.

NDC:s (alltså de INDC som lämnats in) ska förnyas vart femte år (art 3, para 8); detta såg ut att bli en stridsfråga inför COP och det har sagts att Indien krävt tioåriga perioder, men nu synes alla eniga. Global “stocktake” ska också ske vart femte år, med start 2023 eller 2024, och där det inte preciseras särskilt väl vad det ska innebära. Därtil finns i beslutstexten en paragraf som antingen bjuder in eller beslutar om en facilitetsdialog 2018 eller 2019 för att utvärdera nuvarande bidrag, vilket ska informera de som utformat NDC, utan några krav på att det ska leda till skärpning. Sammantaget är “skärpningsmekanismen” svag.

Marknadsmekanismer
Jämfört med det förslag som EU och Brasilien tagit fram är texten om “cooperative approaches” kortare och reducerad till en paragraf, men som sannolikt är tillräcklig. Den innehåller krav på att undvika dubbelräkning, men möjliggör för länder som vill använda varandras utsläppsrätter att göra så för att uppnå sina NDC. Denna paragraf, som är den viktigaste paragrafen avseende marknader, står som helhet inom brackets vilket innebär att det inte är säkert (men troligt) att den blir kvar.

När det gäller mekanismen för hållbar utveckling (en kreditmekanism efter 2020 som eventuellt innehåller en utvecklinga av dagens CDM) har EU-Brasilien texten sällskap av ett förslag som framstår som mindre marknadsorienterad.

EU:s och Brasiliens förslag har också berikats med en extra omgång hakparenteser, kring skrivningen om att det bara är länder med absoluta utsläppsmål som ska få använda sig av mekanismen. Det underlättar om deltagande länder har absoluta mål, men är inte nödvändigt. I beslutstexten finns också en text om “modalites and procedures” för den nya mekanismen ska tas fram under första mötet i APA (den grupp som ska jobba med beslut tillhörande Parisavtalet fram till 2020)

På många utvecklingsländers begäran finns en särskild referens till skogsskyddsmekanismen REDD+ (artikel 3 bis), med stärkt fokus på “non-carbon benefits” och på tillvägaggångssätt som kombinerar utsläppsminskningar och klimatanpassning. Men hela denna paragraf är inom hakparentes och kan alltså utgå, i linje med att EU inte önskat att REDD+ lyfts fram specifikt när andra mekanismer inte gör det.

Transparens (MRV)
Här är man överens sånär som på den avgörande differentieringen mellan vilka krav man ställer på olika länder, där det i paragraf 1 finns tre alternativ. Alternativ 1 skriver tydligt att ramverkt för MRV ska skilja sig mellan utvecklade länder, medan det i alternativ 2 och 3 skrivs om flexibilitet och nationella förutsättningar.

Kopplat till MRV etableras enligt beslutstexten ett initiativ för kapacitetsbyggande just för att stärka möjligheten att mäta och rapportera utsläppen. Här har bland annat Sverige och USA varit drivande.

Gender &ursprungsbefolkningar
Vissa grupper har engagerat sig mycket i att ursprungsbefolkningar, unga och gender ska skrivas in i avtalet, de finns alla med i den  inledande texten men inom hakparentes – det är alltså ännu oklart om det kommer med.

Vad händer nu?
Nu behandlas den existerande texten av alla ländernas förhandlare, med kvällsmöten i de nationella delegationerna och därefter i sina respektive grupper (Sverige t.ex. i EU). Ikväll kl 19:30 ska de ge sina första reaktioner i plenum. Kommer de lugna stämningen från igår fortsätta – eller är det nu tumult uppstår?

Oavsett reaktionerna kommer nya ministerkonsultationer att vidta. Ordförande Fabius lyfte i sitt anförande att man då särskilt skulle fokusera på:

  1. Differentiering
  2. Finansiering
  3. Ambition

Nu börjar också kohandeln mellan de olika frågorna. De viktigaste frågorna där är då:

  • Vad krävs för att EU och USA ska vara nöjda med hur det står skrivet att medelinkomstländer också ska minska sina utsläpp framöver?
  • Vad behövs för att i-länder ska godta att Loss&Damage får en egen rubrik, alternativt för att utvecklingsländer ska acceptera att det arbetas in i anpassning? Och hur länkas det till 1,5-gradersmålet?
  • Vilket temperaturmål, vilken utsläppskurva och vilken process för successiva skärpningar kan vi enas om?
  • Hur ser skrivningarna ut som tillfredsställer både USA:s krav på att utsläppsmålen inte ska vara bindande, och EU:s och många utvecklingsländers krav på att de ska vara bindande?
  • Hur precisa eller allmänt hållna kan vi vara när det gäller hur vi ska uppnå 100 miljarder USD i samlad klimatfinansiering till år 2020 och hur ska en eventuellt uppskalning därefter se ut; och vad ingår i begreppet?

Korridorssnack från COP

Vad snackas det om i korridorerna medan man väntar på förhandlingstexter? Nu har vi fyllt på listan igen!

Två mycket centrala svenska förhandlare satte sig lugnt på Sveriges platser – i åhörarrummet. Så småningom ingrep en rådig svensk observatör och frågade om de inte borde vara i rummet där själva förhandlingarna ägde rum, varpå de skyndade dit.

USA:s chefsförhandlare Todd Stern stod i kön till den billiga brick-maten som en helt vanlig hen strax före förhandlingarna, och USA var sedan enda större land som inte sade något alls under hela mötet. Samtidigt är John Kerry på plats hela konferensen och spelar bakom skynket.

Det papperslösa samhället? Pah… När det kommer nya versioner av förslaget till avtal är köerna långa till informationsdeskarna där man kan få en utskrift, trots att appen Negotiator har allt material och det förstås finns på UNFCCC:s hemsida. Värst på att slösa papper är annars CAN, miljöorganisationernas samarbetsorgan, som formligen trycker sitt dagliga nyhetsbrev på alla deltagarna, trots att man fått det på mejlen någon timma tidigare.

Romson (och Goldmann) tog tåget till Paris, centerpartisterna tog Teslan, miljöräven Urpo Taskinen cyklade hela vägen medan Cameron hängs ut i brittisk press för att han flög till Paris och i korridorerna planeras redan för hur man tar sig till Marrakesh på grönaste, mest uppseendeväckande sätt. Det är lite långt för Teslan och cykeln… Tåget från Stockholm till färjan till Marocko tar två dygn och fyra timmar; vem bokar?

Många drog en suck av lättnad när Filippinernas förhandlare fick sluta, för sin alltför konfrontatoriska och långrandiga stil. Men på COP21 dyker hon dyker upp igen, denna gång som Bolivias representant. Återvinning kan gå till överdrift.

Klimattänk genomsyrar stora delar av konferensen, med 200 elbilar för den som bokar i tid, elbussar och eldrivna lövblåsare på området. Men tänket sträckte sig inte till näringslivets utställningshall, där man inte ens har pappers- eller plaståtervinning.

LÄS OCKSÅ: PARISKOMMITTÉN TISDAG

Att ta en elbil från Renault-Nissan är för övrigt en bra chans till spännande möten; de flesta som kör är inte proffs-chaufförer utan jobbar åt bilkoncernen, många av dem på höga poster. Vi åkte t.ex. med den som ansvarar för att hyra fabriker av franska staten, som kunde berätta om vilka miljökrav som (inte) ställs. Mer om elbilar och hållbara transporter idag 13.15, utställningshallen, sal 2.

Att alla vill vara på klimatmötet betyder att många varit kreativa med hur man skaffar ackreditering. Störst överraskning var kanske att se den frispråkige och ofta mycket kritiske före detta miljöorganisationsordföranden nu ha officiell förhandlingsdelegations-ackreditering, med tillägget ”overflow”

LÄS OCKSÅ: UTSLÄPPSHANDEL DEL 1 – UTANFÖR FÖRHANDLINGARNA

Nicaragua är enda respektabla land som inte lämnat någon INDC. Motivet? Vi vill inte medverka på en ”väg till misslyckande”, som chefsförhandlare Paul Oquist säger. Med 0,03% av världens utsläpp gör det ingen stor praktisk skillnad, men grannlandet Costa Rica är upprörda – och Nicas sällskap av icke-signerande länder imponerar inte: Nordkorea, Östtimor, Uzbekistan och Libyen.

Nästan inga av officiella förhandlarna gick på miljöorganisationernas stora fest. Varför? För att man för att få komma in skulle göra tecknet för 1,5 grader – som många u-länder vill ha in i avtalet som högsta acceptabla temperaturhöjning. Medan många förhandlare sympatiserar med kravet, som också kommer med i texten i någon form, så är man ändå orolig att det skulle tas bilder när man gör tecknet som sedan kan användas mot en.

”Vi fick allt tillbaks i knät”, som en tjänstehen uttryckte det efter att man högtidligt i lördags klargjort att tjänstemannadelen var klar och att det nu skulle förhandlas politiskt. För att direkt återuppta förhandlingar om särskilt utvalda frågor – som visade sig vara de flesta – med samma tjänstehen som förut, om än under politisk ledning.

Dyraste giveaways finns i saudiska montern, ett stort extrabatteri för att ladda mobiler och annat. Men taktiken att smöra intresseorganisationerna har inte funkat; Saudi Arabien närmast prenumererar på Fossil Of The Day. Citatet att man inte ska diskriminera mellan bränslen landade inte särskilt väl…

LÄS OCKSÅ: GORE HAR PEAKAT

Om Fores egen Mattias Goldmann hade haft agenturen för sin kick-bike-väska hade han varit rik nu… Listan på ministrar, förhandlare och journalister som testat den och direkt lagt ett bud på den är lång.

Tyska loungen har bäst kaffe (ingen av baristas är tyska) och påsarna med nötter på hyllorna är gratis om man ber snällt. I japanska loungen nästan mitt emot har de inkastare till sina seminarium – ofta om den innovativa finansieringsmekanismen Japan lanserat tillsammans med över tio andra länder – och man brukar få mat och miljövidriga giveaways.

Laurence Tubiana berättade i en stor intervju i Herald hur hon planerat i minsta detalj för framgångsrika förhandlingar. En del i detta är att man kan äta en god bit mat till lunch med en flaska fint vin, skriver Herald. Kanske inte riktigt hur vi nordbor hade gjort, men Köpenhamn visade ju hur det går när vi får bestämma…

Mer korridorssnack kommer – och du kan bidra! Mejla (anonymt om du vill) till brev@fores.se!

Topp- och flopplistan från COP21

Flopp-nedräkningen först:

Läs också: Vad handlar sista veckan om

  1. Ikraftträdande. Ett avtal är inte mycket värt om det inte faktiskt träder i kraft – och vad som gäller för detta är inte klart. EU har den luddiga formuleringen att ”a significant share” av världens utsläpp ska ha antagit avtalet för att det ska träda i kraft, men Polen kräver att minst 90 % av utsläppen ska vara representerade för att avtalet ska gälla, och stora utsläppsländer som Indien och Kina har liknande tankar. I så fall räcker det med att någon av de stora utsläpparna inte är med för att vi får ett avtal i Paris som sedan inte träder i kraft.
  1. Finansiella mekanismer. Ett sjuttiotal INDCs – ländernas egna föreslagna klimatåtgärder – närmast förutsätter för full implementering någon form av finansiell mekanism som underlättar att andra genomför en del av sin utsläppsminskning i dessa länder. Men arbetet med att få fram dessa mekanismer går trögt, och framtiden för befintliga mekanismer som CDM och REDD+ är osäker, särskilt som tunga förhandlare som Kinas Su Wei, uttryckligen inte prioriterar frågan.

Läs också: hur öka privat finansiering till anpassning

  1. Gradexercis. Frågan om temperaturmål skapar heta känslor; många länder vill skärpa skrivningarna till 1.5 grader eller ”så nära som möjligt” eller liknande. Men så länge det inte finns någon trovärdighet bakom att ens klara tvågradersmålet, är det en lek med siffror som flyttar uppmärksamheten från centrala frågor.
  1. Mätbarhet. Om utsläppen inte rapporteras och sammanställs på ett enhetligt och robust sätt, är inte klimatmålen mycket värda. Men någon enhetlig rapportering blir det inte; diskussionen handlar om vilka som ska få rapportera på en lägre nivå – LDC:s, SIDS, kanske alla utvecklingsländer…
  1. Finansiering. Sverige några få länder till, Quebec som region och Paris som kommun kom med lite nya klimatfinansieringspengar, men det räckte inte långt för att skapa enighet. EU och USA:s insisterande på att ”those in a position to do so” ska medverka till den långsiktiga klimatfinansieringen möts av protester från G77+Kina som menar att i-världen smiter från sitt ansvar. Är det en punkt avtalet verkligen kan spricka på, så är det denna.

Topp-nedräkningen:

  1. Leva som man lär. I skarp kontrast mot tidigare klimatkonferenser, är COP21 klimatsmart i sig själv. 200 elbilar, vattenflaskor till alla deltagare, minimal pappersförbrukning och mycket annat. Kul – och viktig symbol.
  1. Föregångsländer. Sverige, Tyskland, Storbritannien, Danmark och Nederländerna annulerar alla sina oanvända utsläppsrätter, totalt 634 miljoner ton CO2. Sverige lyfter också fossiloberoende fordonsflotta och det ännu ganska esoteriska ”fossilfritt Sverige”, vilket allt pekar på att alltfler ser värdet av att agera föregångsland.

Läs också. Topp-5 förbättringspotential i Paris

  1. Loss&Damage. Inför COP såg loss&damage ut att bli tuvan som kunde stjälpa hela lasset, men nu verkar man kunna hitta en kompromiss alla kan acceptera, troligen att L&D arbetas in i anpassningsskrivningarna men där får en hög synlighet och någon form av finansieringsspår inom de existerande fonderna.
  1. Periodicitet. Inför förhandlingarna lyfte bland annat Naturskyddsföreningen fram att avtalet måste ha femårsperioder, så att det blir lätt att skärpa målen. Det ser nu ut att inte ens bli en diskussionsfråga – alla tycks gå med på femåriga avtal, däremot är det inte klart hur skärpningsproceduren ser ut. Det ökar ändå hoppet inför framtiden.
  1. INDC. COP:s stora framgång är att 185 av 196 möjliga parter har tagit fram sina Intended Nationally Determined Contributions, ofta med spännande (men inte alltid konkretiserade eller finansierade) klimatsatsningar. De enda som inte gjort det är ”failed states” samt Nicaragua som avstår i någon sorts protest mot vad de i förväg bedömt som ett svagt avtal – och det kan det bli, om INDC:erna i princip häftas ihop och sen kallas det för avtalet.

Så ser listorna ut just nu – och med dem vad som framför allt behöver fokuseras på de sista dagarna för att få ett meningsfullt, utsläppsminskande avtal. Följ uppdateringarna här!

Läs mer:
Dragning från svenska delegation 7 december
Vad handlar sista veckan om?
Till vårt nyhetsbrev

Mattias COP
Mattias Goldmann

Rädda skogen eller klimatet går åt skogen

Idag är skogen i fokus på klimatförhandlingarna. Sägs det. I verkligheten är förhandlingarna i fokus på förhandlingarna. I förhandlingsrummen, många av dem utan fönster och utan plats för observatörer, tar man inte mycket notis om de olika temadagarna som utannonseras. Och lika bra är väl det – man har ett klimat att rädda, ett avtal att förhandla fram. Men för oss som inte nu kavlar upp ärmarna och börjar förhandlingarna, är det värt att ändå tänka lite extra på skogen.

Om vi ska klara tvågradersmålet, helst ännu bättre och som absolut lägstanivå något som är absolut i närheten av det, så måste vi klara skogen. Vi måste minska avskogningen – i många fall ren skövling – som står för över 15 % av den samlade klimatpåverkan, och som globalt sett inte minskar alls som den måste. Vi måste nog också öka återbeskogningen och öka biomassan i skogen. Mer konkret ändå: Missar vi att rädda skogen i Amazonas eller skogen i Congo Basin så kan vi nog glömma klimatmålet.

På FN-språk heter lösningen REDD – Reducing Emissions from Deforestation and Degradation of forests. Det är en mekanism i vardande, som under resans gång fått ett plustecken tillagt, där + innebär att fler kriterier än klimat lagts till, men också ibland känns som en ”catch all” för att få in sådant man själv önskar. I flera år har REDD+ varit det man lyft fram som en förhandlingsframgång när mycket annat gått trögt, och REDD-aktörer som Wildlife Works är optimistiska även denna gång. Bland annat tänks det integreras i flera nationella eller regionala utsläppshandelssystem. REDD+ ingår inte uttryckligen i särskilt många av de drygt 170 länders INDC, men många har med skogsskydd, minskad avskogning och ökad återbeskogning.

ABBBA-projektet (African Biofuel & Bioenergy Business Assessment), som jag leder, har precis publicerat den första svenska skriften om REDD+ i klimatförhandlingarna. Läs den på
www.fores.se/redd, eller se REDD Talks-konferensen här

21 ny inkomna bidrag (INDCs) under senaste veckan tar oss flera steg närmare Paris

  • Inlämnade INDC uppskattas täcka 90 % av globala utsläpp.
  • Storutsläpparna Indonesien och Brasilien bland de nyinkomna bidragen.
  • Indien väntas lämna in sitt bidrag snart.

I veckan öppnas FNs generalförsamling, vilket i vanlig ordning får världens ledare att samlas i New York. På plats i helgen var även Påven, som spenderat den föregående veckan i landet och återigen passat på att belysa klimatfrågan. Även utan andlig ledning var klimatet en självklar del av diskussionerna. Dels för att man skulle anta målen för hållbar utveckling (Sustainable Development Goals), samtidigt som årets klimatförhandling i Paris närmar sig med stormsteg. Under den senaste veckan kom man även närmare en av Parisavtalets grundpelare, då ytterligare 21 länder lämnade in sina nationellt bestämda bidrag (INDCs).

Tanken med de nationellt bestämda bidragen är att inför förhandlingarna ha alla korten på borden. Detta skiljer sig från tidigare möten där parterna istället kunnat välja att först i sista stund ange vilka åtaganden man är beredd att göra, vilket länge försvårat förhandlingsprocessen. Det är upp till varje enskilt land att besluta om sina egna bidrag, en så kallad ”bottom-up approach”. Detta skiljer sig från den ”top-down approach” som bland annat EU och många utvecklingsländer förespråkat. Det skulle istället innebära att man i ett avtal skulle bestämt det mål för länderna skulle arbetat mot. Alla bidrag ska om möjligt vara tillhands när förhandlingarna börjar i Paris. Tanken är att man på så vis, i större utsträckning än tidigare, kommer ha spelplanen klar innan förhandlingarna börjar – en långt ifrån obetydlig fördel.

Under det föregående klimatmötet i Lima 2014 bestämdes att de länder som hade möjlighet skulle lämna in sina bidrag under första kvartalet av 2015. Däribland återfinns många av de viktiga parterna, så som USA och Kina. I början av september hade UNFCCC och generalsekreterare Figueres fått in bidrag som täckte 70 % av de globala utsläppen. Man saknade fortfarande bidrag från bland andra Indien, Brasilien och Indonesien, vars utsläpp är på plats nummer fyra, sju respektive åtta i världen. Den ”mjuka” deadline till 1 oktober som satts för de resterande parterna verkar fungera hyggligt. Under veckan mottogs INDCs från Albanien, Eritrea, Ghana, Madagaskar, Mongoliet, samt Indonesien. Indonesien åtar sig att minska sina utsläpp med 29 % under business-as-usual nivåer till 2030; därmed ökar man knappt sitt mål att minska utsläppen med 26 % till 2020, men tillägger att det kan ökas till 41 % mot att man får internationellt stöd. Med dessa uppskattas att de  inlämnade bidragen tillsammans täcker 90 % av världens utsläpp.

Dessa följdes den här veckan av fler inlämnade bidrag från Peru, Guyana, Kazhakstan, Myanmar, Kamerun, Gambia, Senegal, Burkina Faso, Tchad, Centralafrikanska Republiken, Maldiverna, Barbados, Mauritius, Kiribati, och Brasilien. Brasilien åtar sig att mot 2005 års nivåer minska sina utsläpp med 37 % till år 2025 och har som riktlinje att uppnå 43 % till år 2030. Därmed har 97 parter i skrivande stund lämnat in sina bidrag inför Paris. Ett av de bidrag som fortfarande saknas är Indiens, trots att det var förväntat till den 27 september. Det spekuleras att Indien förväntas annonsera att man kommer ha som mål att minska sin carbon intensity med 35 % till år 2030, men att man inte kommer ange ett år för när utsläppen ska börja minska.

Till följd av att varje enskilt land bestämmer sitt bidrag är de redan inlämnade bidragen svåra att jämföra; parterna har valt olika basår att jämföra sina utsläpp emot, olika takt de ska minska med, samt olika årtal till när de ska börja minska. Därutöver kan bidragen kritiseras för bristande ambition, vilket är av vikt då det i förlängningen riskerar att man inte kommer lyckas hålla utsläppen under tvågraders-målet. Denna kritik har bland annat riktats mot Rysslands bidrag, vilket landet försvarat med att dess utvecklings-ekonomi inte ska jämföras med USA och EUs mer utvecklade ekonomier.

Liknande kritik med liknande svar kommer säkerligen att upprepas många gånger framöver mellan flera av klimatkonventionens parter, möjligtvis när Indiens bidrag kommer in.

/Kajsa Sterner