Etikettarkiv: klimat

Regelboken antagen! COP sammanfattat (första analys, andra uppdateringen)

Vid tiotiden på lördagskvällen antog COP24 regelboken för Parisavtalet. Det skedde efter ett drygt dygns försening, med många rykten om vad som var orsaken – men nu finns en regelbok att analysera och arbeta vidare med!

Vid halvåtta-tiden lördag kväll lade COP-ordförande fram det kompromissförslag på drygt 130 sidor som senare på kvällen enhälligt kunde antas. Vi återkommer förstås med en utförlig analys i dagarna, och har redan idag måndag seminarium i Malmö, men här är inledande reflexioner:

  • Golvet är lagt. ”It does not present a credible respons to the challenges we face” sade miljöorganisationerna i sitt gemensamma slutanförande, och det stämmer. Parisavtalet och regelboken lägger golvet, sen måste regioner som EU, länder som Sverige, kommuner, företag, organisationer och individer göra mer. Men det underlättas av att det finns ett globalt avtal att stå på. Skarpa mål kan förhoppningsvis komma på FN:s generalsekretarares Climate Summit i höst.
  • IPCC välkomnades – inte. Hur IPCCs rapport om 1.5-gradersmålet skulle tas emot blev denna COPs stora symbolstrid, som klimatminister Lövin fick ett särskilt ansvar att lösa. I sluttexten välkomnar COP att rapporten levererades i tid, men noterar bara innehållet – så kunde man lösa den symbolfråga som hotade att förlama hela COP24.
  • Mekanismen för överföring va utsläppsminskningar mellan och inom länder, artikel 6, sköts på, efter att Brasilien ville  ha skrivningar som de flesta andra bedömde skulle äventyra säkerheten i att utsläppsminskningarna faktiskt sker. Det blir därmed en av de stora frågorna för COP25, men räkna inte med att det blir lätt då heller; flera länder insisterar på stor frihet i vad de kan handla med, vilket står mot kravet på verkliga, beständiga och additionella utsläppsminskningar.
  • Internationell finansiering efter 2025 hanteras längre fram, som tidigare sagts, men vilket flera utvecklingsländer protesterade mot. Att även lån ska kunna räknas med när i-länder visar att man kommer upp till 100 miljarder USD per år i internationell klimatfinansiering väckte också missnöje. Flera finansierings-löften gladde däremot; Norge och Tyskland ska båda dubbla sina bidrag till Gröna Klimatfonden där Norge nu av allt att döma övertar Sveriges position som största givare per capita, Sverige gav 50 milj kr vardera till Anpassningsfonden och LDC-fonden, och den som ville kunde genom ett kreditkortsbolag själv bidra till att AP fick mer medel.
  • NDC:erna, nationally determined contributions, får en process för att de successivt ska bli mer lika, för transparens i hur man räknar och för att skärpa ambitionerna senast 2020. LDC:er får lägre krav på vad de ska redovisa.
  • Klimatanpassning refereras till, men länder får fortsatt i stor utsträckning bestämma hur mycket det ska vara med i NDC:erna, där svårigheten att kvantifiera gör anpassning svårare att hantera. Anpassningsfonden ska från årsskiftet lyda under Parisavtalet. Loss&Damage ingår inte i NDC-redovisning, och ingen särskild fond har skapats för detta, vilket vissa länder önskar.
  • ”Just transition” diskuterades mycket, för att Frankrikes gula västar-protester och Polens kolgruvearbetare synliggör vikten av att inte ha för stora grupper som ser sig som förlorare i omställningen. I huvudsak hanterades detta i Silesiadeklarationen, med mindre tyngd än regelboken, där det bara finns med i en not.
  • Åtskilliga klimatinitiativ från näringslivet pekade på högre ambitioner, bl.a. modeindustrins klimatåtagande (med svenska H&M) och finansiella sektorns utökade investeringar.
  • … men COP24:s stora stjärna, förutom FN:s generalsekreterare Antonio Guterres som medverkade tre gånger trots pågående Jemen-medling utanför Stockholm, var svenska femtonåriga Greta Thunberg, vars rättframma tal refererades av oerhört många och säkert bidrog till höjda ambitioner på många håll.

Utförligare analys kommer här på klimatforhandling.se!

Mattias Goldmann (vers 3)

Nuläget på COP: Slutna rum, texter utvecklas, konflikter kvarstår

”Att inte komma överens skulle inte bara vara omoraliskt utan också självmordsbenäget”.

Orden är FN:s generalsekreterare Antonio Guterres, och nu försöker COP24 enas om regelboken för klimatavtalet. Förhandlingarna sker nu bakom stängda dörrar, på tv-monitorerna är dagordningen nu kort, det står”Closed for observers” på de flesta punkter och plenaren skjuts på i tretimmarssjok. De viktigaste knäckfrågorna har fått ministrar som ansvarar för att få fram texter, och som rapporterar direkt till COP-ordförande.

Ordförande har lanserat ”Sejmik” som mötesform, för att hedra 550-årsdagen av den polska riksdagen – troligen omedveten om att det är ett skällsord i många länder. I princip är det rundabordssamtal med delegationsledarna, som tänks ha mandat från andra länder att komma framåt – men det betyder också att vissa länder känner sig utestängda från dialogen, att de som förhandlar samtidigt måste rapportera bakåt, och att allt det man enas om här måste leda till konsensus i respektive förhandlingskonstellation innan det kan föras fram till plenum.

I tre vändor har vi fått nya texter de senaste timmarna; i går kväll, mitt i natten och strax efter tio i morse. Förhandlingsländerna kommer allt närmare en överenskommelse, men det sker på punkt efter punkt genom att texterna är väldigt öppna – man söker kompromiss-ordval som alla kan godta snarare än att kohandla, så att alla får något på ett område mot att man ger på ett annat. Detta betyder troligen att en regelbok antas här på COP24, gissningsvis lördag eftermiddag, men också att den blir så vag att den behöver skärpas över tid. Detta har också varit Sveriges linje hela tiden, och historiskt har det skett, t.ex. var CDM-mekanismen väldigt vag till en början men skärptes över tid. Men denna gång blir det svårare, eftersom varje land har åtaganden; det är ett noga balanserat bräde.

Torsdag eftermiddag rapporterade de som COP-ordförande utsett som ansvariga in enligt följande:

Finansiering: Tyskland och Egypten har fått fram klara texter kring marknadsmekanismen, GEFs roll, gröna klimatfondens roll, mer frågetecken kring anpassningsfonden och transparens, långsiktig finansiering och loss&damage.

Transparens: Spanien och Sydafrika rapporterar att oenigheten inte är särskilt stor.

Utsläppsminskningar (mitigation) Singapore och Norge rapporterar att det finns stora skillnader kvar om hur tydligt ambitioner och mål ska skrivas in.

Anpassning: Gambia och Finland rapporterar att det fortsatt behöver förtydligas hur anpassningsbehov uppskattas, hur anpassningssatsningar räknas och hur man säkerställer att anpassning också ger utsläppsminskningar och vice versa. Texter är nästan klara, och representerar ett väl balanserat dokument.

Global stocktake: Marshallöarna och Luxemburg rapporterar: Fyra områden är kvar, särskilt på equity finns det flera möjligheter kvar.

IPCC-rapporten och Talanoa-dialogen: Sverige och Costa Rica rapporterar att man i princip enats om ett textförslag.

Artikel sex, marknadsmekanismer: Nya Zealand och Chile ansvarar, här finns många kvarstående frågetecken – inte orimligt eftersom enighet här förutsätter att man enats på andra områden.

Klimatforhandling.se kommer förstås att noga analysera hela avtalet från COP24, men väljer att inte i detalj analysera de texter som finns nu, eftersom de inte är antagna och kommer att förändras.

Mattias Goldmann 

Polsk elektromobilitet: Mål en miljon elbilar 2025

COP24-ordförandelandet Polen får mycket kritik för sitt kol, men de har också en ny elektromobilitetslag med målet en miljon elbilar till 2025 – och en rad incitament för att göra det möjligt. Upphovsmannen är samma minister som nu är ordförande för COP24!

Försiktigt uttryckt så har Polen inte alltid varit en starkt pådrivande kraft i klimatarbetet på EU- och FN-nivå, även om delar av den polska regeringen bedyrar att man tvärtemot oberoende analytikers bild kommer att klara klimatmålet inom EU för år 2020. Klimatet är inte heller i fokus för elbilssatsningen, utan luftkvaliteten. I nästan alla Polens större städer är luften tidvis så dålig att den bryter mot EU:s bindande luftkvalitetsnormer för både kväveoxid och partiklar. På nationell nivå står energisektorn, framför allt förbränningen av kol – inklusive uppvärmning av enskilda hushåll -, för merparten av luftföroreningarna och trafiken för bara 12 %, men i Warszawa står bilen för 60 %.

Elbilar kan också öka intresset för att investera i det sedan länge dåligt underhållna elnät och bidra till att bättre balansera elnätet. I nuläget handlar det om att öka efterfrågan på el nattetid – då elbilar kan laddas – medan det längre framåt handlar mer om att lagra tillfälligt elöverskott från framtida havsbaserad vindkraft, anger Polityka Insight i rapporten ”Silent revolution in the energy sector”.

EU är orsak och verkan
EU-kommissionen har återkommande markerat mot medlemsstater – även Sverige – att fortsatt olagligt dålig luft på sikt leder till dryga böter, vilket är en viktig drivkraft för omställningen. Också EU:s krav på att alla medlemsländer ska ha en alternativ-bränslestrategi var varit viktigt; här har Polen varit mer ambitiösa än Sverige, som fick underkänt från kommissionen. Eldrift, fordonsgas (CNG) och vätgas är EU:s prioriterade alternativa drivmedel, och också de som – i denna ordning – nu lyfts av Polen.

Målet: Egen industri
Polen hade fram till nittiotalet en egen bilindustri, som tillverkade bilar med namn som Polonez och Polda. Idag är tillverkningen större men de egna märkena borta. Det vill Polen råda bot på med hjälp av elbilarna; med statligt stöd ska en mindre, helt ny elbil tillverkas i Polen från 2019, hoppas man. Dessutom vill man att nya företag ska växa fram inom innovativ bildelning, med elbilen som grund.
På bussidan ligger man bättre till; Solaris säljer elbussar på många marknader och Volvo har all sin busstillverkning för Europa i Polen. Alla deras stadsbussar är nu elektrifierade i någon form.
I Polen finns också storskalig batteriproduktion för elfordon, inklusive NorthVolt som börjar montera batterier här. Polen vill nu ta steget och bli tillverkare från grunden, och kan dra nytta av att EU är alltmer oroliga att hamna på efterkälken i batterifrågan.

Ambitioner och stimulans
Målet en miljon elbilar 2025 uttrycks inte i lagen, men återkommande av regeringen. Det ska uppnås genom en rad konkreta satsningar:

Elbilar befrias från accis som annars står för en stor del av nya bilars kostnad i Polen, beroende på bilens cylindervolym. Beroende på bil och jämförelseobjekt blir stimulansen väl så stor som den svenska elbilspremien/bonusen. Momsbefrielse, som i Norge, har diskuterats men ingår inte i nuläget, däremot kanske närmare år 2025.

 Elbilar ska få köra i bussfilen och parkera gratis, vilket ju visat sig vara en viktig och kostnadseffektiv del av Norges elbilsboom och vilket en rad polska städer redan infört. I motsats till Norge anger Polen dock inget slutdatum eller maxantal elbilar för stimulansen.

Laddplatser: 2020 ska det finnas 6400, delfinansierade av staten. Om målet inte är i det närmaste uppfyllt i slutet av 2019, ankommer det på kommunerna att komplettera med vad som saknas. Kommuner med över en miljon invånare och minst 600 000 fordon ska ha minst 1000 laddplatser vid 2020 års utgång, de med över 300 000 invånare minst 210 laddplatser, över 150 000 invånare ska ha 100 och över 100 000 ska ha 60 laddplatser.

Miljözoner för personbilar får införas av kommunerna, där de som inte uppfyller kraven antingen förbjuds från att köra in eller måste betala 30 PLN, cirka 75 kronor för passagen.

Offentlig upphandling går före. Statliga myndigheter ska nå 10 % elbilar i sina flottor 1 januari 2020 och 20 % 2023. Kommuner med upp till 50 000 invånare ska nå minst 30 % elbilar i sin totala flotta, och kollektivtrafiken ska till minst 30 % drivas med el eller fordonsgas, i linje med EU-kommissionens inriktning för offentligt upphandlade transporter som nu förhandlas. Andelen nollutsläppsbussar ska vara 5 % från 1 januari 2021, 10 % 2023 och 20 % 2025.

Laddplatser. Offentliga byggnader, flerfamiljshus och externa parkeringsplatser i större kommuner ska utrustas med laddpunkter med en effekt på minst 3,7 kW.

Statligt stöd. År 2018 anslår regeringen 4 010 000 PLN för elektromobilitet, vilket år 2020 når 13 716 000 PLN för att därefter kraftigt minska och sedan åter höjas, till 19 689 000 PLN år 2025(1 PLN = 2,43 kr), varefter stödet fasas ut till år 2027.

Böter. Nio böteskategorier med nivåer upp till två miljoner PLN (ca 4.5 miljoner kronor) för de som inte uppfyller kraven.

Läs mer här

Storbritannien: 100 miljoner pund till förnybar energi Afrika

Bäst som alla räknat ut Storbritannien, så ökar de kraftigt finansieringen för förnybar energi där den kanske gör som störst skillnad – i Afrika söder om Sahara.

Brittiska regeringen genom energi- och ren tillväxtminister Claire Perry meddelar idag på COP24 en betydande ökning av finansieringen för Renewable Energy Performance Platform, med 100 miljoner pund som går till upp till 40 nya förnybara energiprojekt i Afrika söder om Sahara. Medlen ska fördelas de kommande fem åren, med fokus på småskaliga sol-, vind-, vatten- och geotermiska anläggningar som ska ge ny eller förbättrad tillgång till ren energi för upp till 2,4 miljoner människor per år. Utsläppen ska därmed minska med totalt omkring tre miljoner ton koldioxid, motsvarande nästan en miljon bilar.

”Hemma är vi världsledande för att minska utsläppen samtidigt som vi i utlandet visar vårt internationella ledarskap genom att ge länderna en hjälpande hand att byta till grönare och renare ekonomier”, sade Perry, som också betonade de många gröna jobben som skapas. Satsningen är är en del av Storbritanniens åtagande att investera 5,8 miljarder pund i internationell klimatfinansiering senast 2020.

Stödet går till REPP, Renewable Energy Performance Platform, som redan har 18 förnybara energiprojekt i Afrika, bl.a. vattenkraft i Kenya, solenergi i Tanzania och mini-nät i Nigeria.

Den brittiska regeringen har också stöttat länder som är utsatta för klimatförändringar att delta i COP-förhandlingarna, bidragit med 45 miljoner pund till NAMA-faciliteten, och ytterligare 1 miljon pund för Global Innovation Lab, som syftar till att hjälpa innovativa klimatfinansieringsförslag att snabbare nå genomförandefasen.

Satsningen kan vara värdefull ur tre perspektiv:

  • Storbritannien visar att de varken tappat klimatambitionerna eller sitt internationella engagemang med Brexit.
  • Britterna ökar trycket på andra aktörer att leverera mer av klimatfinansiering – på samma sätt som Sverige gör med sitt stöd till Anpassningsfonden och LDC-fonden.
  • Britterna visar genom att ge pengar till REPP att att internationell klimatfinansiering inte alltid måste gå genom de officiella FN-kanalerna; låt kostnadseffektivitet och snabbhet vara avgörande!

Mattias Goldmann

Modeindustrin är med: klimatneutralt 2050-initiativ

43 ledande företag lanserar på COP Fashion Industry Charter for Climate Action, med klädmärkena bl.a. H&M, Burberry, Esprit, Guess, Gapm Hugo Boss, Levi Strauss, Puma SE och Stella McCartney (bilden), transportören Maersk och WWF International. Initaitivet har 16 principer och mål, som ska leda till klimatneutralitet 2050. Produktionen ska bli fossilfri, transporterna effektivare, dialogen med konsumenterna bättre och arbetet med den finansiella sektorn intensifieras. På vägen dit ska utsläppen till 2030 minska med 30%, jämfört med 2015 eller senare. Alla tre scope ingår, alltså även t.ex. transporter och tillförd energi. UN Climate Change ska övervaka att målen efterföljs.

Läser man UFCCCs sammanfattning så ska kol inte längre användas i egna anläggnignar efter år 2025, men läser man den faktiska chartern (finns inte på nätet än) så är det mer försiktigt; ”As soon as possible and latest by 2025, commit to not installing new coal-fired boilers or other sources of coal-fired heat and power generation”. I gengäld får det sägas vara rejält tufft att ha med hela scope tre, som med en vid tolkning också inbegriper hur kläderna används.

Sverige öppnar klimatplånboken – och förhandlingarna?

Sverige ger 55 miljoner till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden för de minst utvecklade länderna – kan det bidra till att öppna upp förhandlingarna?

Som på så många andra COP:s är finansieringsfrågan helt central för att komma framåt i andra frågor; det är sättet många utvecklingsländer och miljöorganisationer mäter vilka ambitioner länder med höga utsläpp verkligen har att göra bot och bättring. År 2020 ska ju de globala klimatfinansieringsströmmarna vara uppe i 100 miljarder dollar per år, och från 2025 ska ett nytt mål med minst samma summa per år slås fast (Läs UNFCCCs beskrivning här). Framför allt vissa u-länder vill redan nu slå fast 2025-skrivningarna, men det är inte realistiskt – bland annat eftersom förhandlarna fortsatt inte är ense om hur man räknar till 100; vad ingår i internationell klimatfinansiering?

Oenigheten gör det än viktigare att visa framsteg i praktisk handling, och Karolina Skog, miljöminister i övergångsregeringen, fick i COP-plenaren applåder för att Sverige skjuter till 55 miljoner kronor till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden för de minst utvecklade länderna. Det är inga enorma summor, men i en tid då diskussionen mer präglas av att USA drar sig ur sina finansiella åtaganden och lämnar ett stort hål efter sig, är det mycket välkommet. Eftersom pengarna anslogs redan i vårändringsbudgeten (”VÄB18” som Karolina Skog skriver i sin tweet till oss), beslutades de innan valet – men det är nog klokt att annonsera det på COP eftersom det sätter press på andra att också annonsera nya eller utökade stöd. Ingen ska tro att 110 miljoner kronor i sig öppnar förhandlingarna, men tillsammans med andra länders finansieringslöften kan det vara en välgörande nyckel för de sista dagarna.

I Fores guide till COP24 finns båda fonder beskrivna, och många beskriver åtminstone Anpassningsfonden som obyråkratisk och snabbfotad. LDC-fonden är per definition förbehållen LDC-länder, där det kan vara intressant att notera att det inte specifikt handlar om hur fattigt landet är, utan också om bl.a. andelen läskunniga vuxna och ekonomisk sårbarhet. Flera länder som uppfyller kriterierna har vägrat vara med; Ghana, Papua Nya Guinea och Zimbabwe. I nuläget är 47 länder med.

Vi återkommer om andra finansieringslöften, inklusive Gröna Klimatfonden, samt förstås om konkreta skärpningar av utsläppsåtaganden ges.

Mattias Goldmann

Sverige ratificerar Kyotoprotokollet och ger mer pengar till Anpassningsfonden

Briefing från klimatminister Isabella Lövin den 15/11

Isabella Lövin, som kom till klimatmötet tisdag den 14:e, sammanfattade läget och intrycken från klimatförhandlingarna, och gav två nyheter: Sverige ratificerar Kyotoprotokollet och ger mer pengar till Anpassningsfonden.

Ministern inledde med att berömma ordförandelandet Fiji som hållit ihop mötet bra, alla är nöjda med ordförandeskapet som också gett en bra balans mellan klimatfrågans olika delar, såsom Parisavtalet säger. De har varit starkt drivande för mer klimatfinansiering och att Anpassningsfonden ska kopplas till Parisavtalet, detta har särskilt hög relevans i Stilla Havet där flera länder riskerar att översvämmas. Fijis ordförandeskap och dess inriktning är särskilt rolig för Sverige, eftersom vi – Lövin själv – var medarrangör och medordförande med Fiji för FN:s havskonferens i juni. Lövin slog också fast att det inte – som diskuterats på COP – blir någon egen agendapunkt för havet (se tidigare blogg om Vad får Fiji?”).

Förhandlingarna
Lövin menar att delar av förhandlingarna går oväntat bra och snabbt, t.ex. ”förluster och skador”, loss and damage, som varit ett stort samtalsämne efter de våldsamma orkanerna och det extrema vädret senaste året. Man har nu enats om att samlas särskilt kring dessa frågor i maj 2018 och prata vidare om detta, inklusive finansieringsfrågorna.

En Gender Action Plan är i princip antagen, vilket Sverige varit pådrivande för. Sverige ser att de globala hållbarhetsfrågorna tydligare måste in klimatarbetet; jämställdhet, demokrati, mänskliga rättigheter – vi ska bort från att bara diskutera teknikaliteterna.

Ratificera Kyotoprotokollet
Det har varit spänt på EU-koordineringen, utifrån frågan om Doha-tillägget till Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. Kina och flera G77-länder har velat ha tydliga besked om vad Annex I-länder levererar inom Kyotoprotokollet fram till 2020, men EU har inte ratificerat avtalen. Tidigare har några enstaka EU-länder gjort det, medan övriga, såsom Sverige, velat att det ska ske på EU-nivå eftersom vi ska leva upp till åtaganden kollektivt.

Polen är inte framme ännu, men har inte gett någon förklaring till varför de inte kan ratificera, och därför väljer Sverige, Frankrike, Belgien, Luxemburg och Spanien att gå in med enskilda ratificeringar och därmed förhoppningsvis minska misstron mellan EU och G77. EU:s klimatkommissionär Cañete påminde om att EU lämnade in ratifikation på Parisavtalet innan alla länder var klara, och att det kan sker igen – frågan kommer upp på EU-koordineringen på torsdag.

Diskussionen om ambitioner före 2020-frågan lägger hinder i vägen för att få gott förtroende länder emellan, och används som ursäkt för att inte prata regelbok och transparens – det som länderna framför allt är här för att prata om.

”Parisavtalets anda inte här”
Parisavtalets anda finns inte här, menar Lövin, ”vi har backat tillbaka till att dela upp världen i olika delar med olika ansvar.” Avtalets flexibilitet men betoning av att alla länder måste ta klimatansvar måste gälla. Här ifrågasätter Likeminded-gruppen av länder, Iran, Saudiarabien, Kina och Indien om samma regler för rapportering och transparens som för resten. EU motsätter sig en stark differentiering här, och därför är det positivt att och viktigt att Fiji så starkt betonar trust building process, den facilitativa dialogen talanoa.

Skärpningsprocessen
På Fores fråga om behovet av att skärpa ambitionerna, angav Lövin att den senaste tidens larmrapporter om ökande globala klimatpåverkande utsläpp har ökat pressen på att skärpa ambitionerna. Den öppningen finns i Parisavtalet, men EU har inte kommit så långt att de är redo att skärpa målen redan redan nästa år och IPCCCs kommande rapport om hur temperaturhöjningen ska hållas under 1.5 grader är inte inarbetad i EU:s tidtabell. Den globala översynen och processen för skärpningar ligger först 2023, därför måste vi fortsätta jobba både med EU och med egna åtgärder.

Finansiering
Lövin offentliggör på high level segment på COP att Sverige går in med 185 miljoner kronor (drygt 22 miljoner dollar) i nya medel till Anpassningsfonden, fördelat på 100 miljoner i år och 85 miljoner nästa år. Samma åtagande görs för LDC-fonden. På high level-segmentet väntas ett antal andra stater, inte minst i Europa, göra liknande åtaganden.

COPs vinnare och förlorare: 2 gånger Topp-5

Jag vet, det är lite kvällstidningsaktigt, men jag kunde inte hålla mig, här är fem vinnare och fem förlorare från COP22 i Marrakesh.

Vinnare

  1. Parisavtalet. Ibland behövs det en yttre fiende för att man ska stå upp för det man har, och denna gång gjorde valet av Trump mitt i klimatförhandlingarnas första vecka att hela världen samlades kring Parisavtalet. Även om framstegen i att konkretisera det var små, är avtalet som sådant kraftigt stärkt.
  1. Klimatanpassning. Efter att i alla år varit ”lillasystern” till utsläppsminskningar, var klimatanpassning COP22:s stora vinnare. Hur den relativt lilla Anpassningsfonden ska hanteras framgent var en av förhandlingarnas stora knäckfrågor, medan den stora Gröna Klimatfonden redovisade att man satsar mer på anpassning än utsläppsminskning. Också valet av nästa års COP-värd Fiji, en önation som känner av klimatförändringarna völdigt starkt, signalerar klimatanpassning.
  1. NDCs. Alla räknar på ländernas klimatåtaganden, alla funderar på hur de ska jämföras, hur och när de ska kunna skärpas… på mycket kort tid har denna beståndsdel ur Parisavtalet blivit en helt självklar del i hur vi värderar länders klimatambitioner, hur vi hittar ingångar för näringslivet att göra gröna affärer och hur vi bedömer möjligheten att klara ”väl under två grader”

4. Carbon clubs. På ett COP där procedur- och tekniska frågor dominerar, är initiativen som lanseras strax intill de formella förhandlingarna extra viktiga. På COP22 slogs nytt rekord i sådana initiativ, och många var stora och viktiga, som samarbetet för att stärka klimatåtaganden (NDCs), samarbetet kring 2050-mål eller samverkan för att nå 100% förnybar energi. UNEP visade redan före COP att ”carbon clubs” kan få stor betydelse för att klara utsläppsmålen, det är ännu tydligare efter Marrakesh

5. Näringslivet. Flera av de viktigaste initiativen i anslutning till COP var starkt näringslivsdrivna, och sällan har näringslivet varit så populärt som när över 300 företagsledare skrev ett COP-brev till Donald Trump där de uppmanade honom att medverka i, snarare än motverka, klimatarbetet.

Förlorare

  1. Trump. Det tog inte många timmar efter att Trump valts, så hade såväl förhandlingsledare från jordens alla hörn som företagsledare från näringslivets alla grenar tagit avstånd från Trumps klimatskepticism. Hans hot om att lämna klimatförhandlingarna fick mycket mindre negativ inverkan på förhandlingarna än många förutspått, och gav många en extra sporre att visa upp ett tydligt klimatengagemang.
  1. Öppenheten. Sällan har ett COP varit så slutet. Förhandlande länder upplevde att de fick mindre information än tidigare, Marockos eget högtidlighetsdokument var inte tänkt att förhandlas alls, observatörer fick mindre tillgång till mötena än förut och uppenbart fredliga manifestationer som CAN:s Fossil of the Day fick inte genomföras som förr. Denna jämförelse gäller inte bara med Paris, utan också t.ex. med COP i Qatar, som ju inte heller är ett under av öppenhet generellt, men som var mycket öppnare som COP.
  1. Gröna Klimatfonden. Ropen ”fill the fund” gällde inte längre gröna klimatfonden, vars tält mitt på COP:s huvudstråk ofta stod tomt. Fonden redovisade förvisso hur medlen tänks spenderas, men alltfler i korridorerna undrar hur smart det egentligen var att gå ”all in” på en fond som vi inte vet om den kan leverera, som inte har egen utförandekapacitet och som har skyhöga overhead-kostnader. Sverige var inte ensamma om att diskret markera ett begynnande ifrågasättande genom att ge medel till diverse andra fonder, men inte GCF.
  1. Kyotoprotokollet. På COP i Doha 2012 var den stora stridsfrågan att få till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som är det internationella klimatavtalet fram till år 2020. Men det är ännu inte ratificerat, och skrivningarna från COP22 om att det är ”urgent” att anta KP2 möts med en gäspning även i Sverige som inte har några planer på att göra det.
  1. Västsahara. Inför COP trodde många att det skulle bli en diskussion om Marockos ockupation av Västsahara, särskilt som en stor del av Marockos (i övrigt mycket positiva) satsning på förnybar energi sker där. I Sverige har både miljöpartiet och socialdemokraterna kongressbeslut på att erkänna Västsahara, och FN:s eget CDM-system avvisar uttryckligen satsningar på energi där. Ändå blev diskussionen minimal och Marockos pr-apparat närmast oemotsagd.

Det finns fler som borde vara med på listan. Kina, John Kerry och Fiji bland vinnarna. Turkiet, Bolivia och clean coal bland förlorarna. Men så här ser min dubbla topp-5 ut. Hur är din?

/Mattias

Biofuture Platform – Sverige med i ny coalition of the willing

Transporter står för 23% av världens energirelaterade kilmatpåverkan och eftersom transporterna växer så snabbt är de en av de största utmaningarna för att klara klimatmålen. Därför lanseras nu på COP Biofuture Platform, där målet är att ”kickstarta global, avancerad bioenergi”. Initiativet är brasilianskt, med en lång rad medverkande länder, däribland Sverige.

Analysen är lik 2030-sekretariatets och miljömålsberedningens; elbilar är oerhört viktiga för att minska utsläppen, men det behövs kompletterande och omedelbara lösningar för att klara klimatmålen. Här har avancerade biodrivmedel, som cellulosaetanol, en viktig roll. Några av dem är redan kommersiellt tillgängliga, medan andra behöver mer forskning och utveckling, såsom bio-butanol, algbaserade drivmedel och flygdrivmedel.

Initiativet ska skala upp hållbara, cirkulära biodrivmedel, och svarar upp mot flertalet av de globala hållbara utvecklingsmålen. Målet är inte att skapa en ny organisation, utan ett samarbete för att möta de nya utmaningarna och svara upp mot behovet av ledarskap som

Samarbetet gäller bränslen med minst 50% lägre totalt klimatavtryck än de fossila de kan ersätta. De exakta reglerna ska utformas de närmaste månaderna, enplattform där man utnyttjar befintliga initiativ och fyller gapen mellan dem, med målen att bl.a. öka internationell dialog, underlätta för investeringar i avancerade biodrivmedel, stimulera forskning och utveckling,

Brasiliens jordbruksminister Blairo Maggi tog upp frågan om food versus fuel, men ”jag vet verkligheten och kan mycket bestämt slå fast att biobränslena som används i en majoritet av våra fordon inte konkurrerar med mat.”

Utöver Brasilien medverkar 20 länder, bland annat Argentina, Danmark, Finland, Indien, Indonesien, Kina Moçambique, Storbritannien, USA och Sverige. Initiativet stöds också av FAO, vars generalsekreterare José Graziano da Silva poängterade att det måste komplettera andra liknande satsningar, och av IEA som slår fast att tvågradersmålet kräver minst 25% klimatsmarta, hållbara biodrivmedel i transportsektorn.

Att Sverige är med är logiskt; sju partier står bakom målet om en fossiloberoende fordonsflotta konkretiserat till 70% minskade utsläpp från transportsektorn till år 2030. Liksom Finland och Brasilien, så har vi också en stor egen produktion av klimatsmarta, hållbara biodrivmedel och kan alltså vara en klar vinnare i denna omställning. Hoppas initiativet blir en framgång!

/Mattias Goldmann

Lövins anförande analyserat

Här är vad Isabella Lövin sade (i kursivt) och vår analys

Dear Ministers, Excellences, Distinguished Delegates, Ladies and Gentlemen,

In less than a year after COP21 we celebrate the entry into force of the Paris agreement. That is a big success! Sweden has ratified and is a proud party to the agreement that is undoubtedly one of the most important of our time.

110 länder har nu ratificerat, Sverige fick bråttom att göra det efter att det stod klart att kraven på 55/55 skulle uppfyllas inför COP, och det är absolut en framgång.

The Paris agreement is indeed ambitious, but we can make it! We have to make it and we will make it.

Vore spännande att veta vad Sverige menar med ”make it”; det finns ju ett brett spann i Parisavtalet och mycket är inte färdigförhandlat.

What make me confident are the changes we already see. Renewable energy is already competitive and electric cars will be within short. Many solutions are underway. No person or country can stop the New Climate Economy as the benefits are so large.

Tydlig passning till alla som oroar sig för att Trump ska förhindra omställningen. När New Climate Economy skrivs med stora bokstäver, hänvisar ministern troligen till  http://newclimateeconomy.net/ , det initiativ Sverige var med att ta för några år sen.

Colleagues, as politicians we have to remove the obstacles for the new solutions and create the right incentives. The reward for the global society will be enormous.

En passning till regeringskollegorna? De rödgröna har ju infört en del sådana ”obstacles”, bl.a. höjt skatten på förnybara drivmedel, infört en skatt på solel, och kollegan Karolina Skog (också på COP) måste i riksdagen förklara varför företag inte får återvinna textilier.

Here in Marrakesh we focus on implementation and the priorities for Sweden are threefold:

Keep the 1.5 degree objectives within reach. Even if all our announced commitments are implemented the warming is estimated to become about three degrees. The ambition cycle and increased mitigation ambition will be absolutely crucial for the years to come.

Spännande vad detta innebär konkret, ”within reach” betyder ju inte att det ska uppnås,  Sverige bör t.ex. vara pådrivande för att EU:s klimatmål ska skärpas – det utgår fortfarande från tvågradersmålet.

Develop the Paris rule book. An enhanced transparency system with aligned accounting rules that allows us to track collective efforts and achievements towards the overall targets must be a key feature. Parties and societies need to get clear and comparable information to ensure that we continue to build trust in the Paris agreement. Keep the balance in the Paris agreement and support those who need assistance in building capacity and develop their national strategies for cutting emissions and tackling the effects of climate change. The Paris agreement and Agenda 2030 are in this respect complementary and mutually reinforcing.

Ruckas denna delikata balans för mycket, så riskerar allt att falla – kanske skickar Lövin en varningssignal till arrangörerna, vars Marrakech Call For Action riskerar att göra just detta (läs analys här). För att konkret koppla ihop Agenda 2030 och Paris har Sverige tagit initiativ för en FN-konferens om havsfrågor, läs analys här.

Sweden is certainly not waiting. After Paris a broad majority of parties in the Swedish parliament has agreed to a proposal for a new climate framework with tougher targets. We aim to be climate neutral by 2045 and cut emissions from transport by 70% within the coming 14 years. A robust new climate framework and climate law will be presented by the government early next year.

Lövin hoppar över ett par steg här; klimatmålen är från en utredning och har inte lagts fram för riksdagen, långt mindre beslutats, och regeringen presenterar ingen klimatramlag till våren utan  ett lagförslag som sedan måste remiss- och lagrådsbehandlas och till slut antas av riksdagen. Att då behålla den breda majoritet som Lövin med rätta pekar på i sitt tal kräver nog att (mp) avstår från att lägga in en del av sina favoritfrågor här, och lyssnar in andras åsikter.

We also take responsibility for supporting countries in need. As the biggest donor per capita to the Green Climate Fund and the Global Environmental Facility Sweden is fully committed towards delivering our part of the 100 billion USD. It is an important promise, not least for supporting climate adaptation. However, we must not forget the bigger picture. Many trillions will need to be invested in key sectors over the coming years to support global development. Greening those investments will be the key challenge.

Som största finansiär per capita av Gröna Klimatfonden är det märkligt att aldrig höra Sverige bedöma om stödet är kostnadseffektivt – att vi nu ger medel till FN:s andra fonder (se nedan) är kanske en tyst signal om att GCF inte självklart är bästa stället att lägga mer pengar. Lövin har helt rätt, de  stora finansiella strömmarna  är avgörande; här väntar vi sedan en tid ivrigt på initiativ från finansmarknadsminister Bolund.

Before COP21, Sweden pledged to nearly double its contributions to multilateral climate finance in 2016, compared to 2015. I am happy to be able to conclude that we have reached, and even exceeded that goal. In addition to our pledge in Paris 2015, I am today proud to announce new contributions of approximately 27 million USD for multilateral climate finance, including support to the Adaptation Fund, the Least Developed Countries Fund and the new Capacity Building Initiative for Transparency.

Dessa medel går främst till Anpassningsfonden och LDC-fonden, läs fördelningen och analysen av det här.

Colleagues, It is now time for action and implementation. Pursuing efforts towards 1.5 degrees will demand more from all of us. In Paris we all decided to do more and to do it together. We must hold on to that spirit of cooperation.

Denna ”spirit” är vad vi är rädda att förlora när vi går från en situation liknande en nyårsfest med högtidliga löften, till den mycket svårare genomförandefasen.  Men lite mer svensk ”action” vore inte dumt – nu ökar Sveriges klimatpåverkande utsläpp för tredje kvartalet i rad efter en lång tids minskning, och det riskerar till slut att nagga vår trovärdighet i kanten.

Talet är hämtat från http://www.regeringen.se/tal/2016/11/swedish-national-statement-at-cop-22-16-november-marrakesh/