Etikettarkiv: klimat

COPs vinnare och förlorare: 2 gånger Topp-5

Jag vet, det är lite kvällstidningsaktigt, men jag kunde inte hålla mig, här är fem vinnare och fem förlorare från COP22 i Marrakesh.

Vinnare

  1. Parisavtalet. Ibland behövs det en yttre fiende för att man ska stå upp för det man har, och denna gång gjorde valet av Trump mitt i klimatförhandlingarnas första vecka att hela världen samlades kring Parisavtalet. Även om framstegen i att konkretisera det var små, är avtalet som sådant kraftigt stärkt.
  1. Klimatanpassning. Efter att i alla år varit ”lillasystern” till utsläppsminskningar, var klimatanpassning COP22:s stora vinnare. Hur den relativt lilla Anpassningsfonden ska hanteras framgent var en av förhandlingarnas stora knäckfrågor, medan den stora Gröna Klimatfonden redovisade att man satsar mer på anpassning än utsläppsminskning. Också valet av nästa års COP-värd Fiji, en önation som känner av klimatförändringarna völdigt starkt, signalerar klimatanpassning.
  1. NDCs. Alla räknar på ländernas klimatåtaganden, alla funderar på hur de ska jämföras, hur och när de ska kunna skärpas… på mycket kort tid har denna beståndsdel ur Parisavtalet blivit en helt självklar del i hur vi värderar länders klimatambitioner, hur vi hittar ingångar för näringslivet att göra gröna affärer och hur vi bedömer möjligheten att klara ”väl under två grader”

4. Carbon clubs. På ett COP där procedur- och tekniska frågor dominerar, är initiativen som lanseras strax intill de formella förhandlingarna extra viktiga. På COP22 slogs nytt rekord i sådana initiativ, och många var stora och viktiga, som samarbetet för att stärka klimatåtaganden (NDCs), samarbetet kring 2050-mål eller samverkan för att nå 100% förnybar energi. UNEP visade redan före COP att ”carbon clubs” kan få stor betydelse för att klara utsläppsmålen, det är ännu tydligare efter Marrakesh

5. Näringslivet. Flera av de viktigaste initiativen i anslutning till COP var starkt näringslivsdrivna, och sällan har näringslivet varit så populärt som när över 300 företagsledare skrev ett COP-brev till Donald Trump där de uppmanade honom att medverka i, snarare än motverka, klimatarbetet.

Förlorare

  1. Trump. Det tog inte många timmar efter att Trump valts, så hade såväl förhandlingsledare från jordens alla hörn som företagsledare från näringslivets alla grenar tagit avstånd från Trumps klimatskepticism. Hans hot om att lämna klimatförhandlingarna fick mycket mindre negativ inverkan på förhandlingarna än många förutspått, och gav många en extra sporre att visa upp ett tydligt klimatengagemang.
  1. Öppenheten. Sällan har ett COP varit så slutet. Förhandlande länder upplevde att de fick mindre information än tidigare, Marockos eget högtidlighetsdokument var inte tänkt att förhandlas alls, observatörer fick mindre tillgång till mötena än förut och uppenbart fredliga manifestationer som CAN:s Fossil of the Day fick inte genomföras som förr. Denna jämförelse gäller inte bara med Paris, utan också t.ex. med COP i Qatar, som ju inte heller är ett under av öppenhet generellt, men som var mycket öppnare som COP.
  1. Gröna Klimatfonden. Ropen ”fill the fund” gällde inte längre gröna klimatfonden, vars tält mitt på COP:s huvudstråk ofta stod tomt. Fonden redovisade förvisso hur medlen tänks spenderas, men alltfler i korridorerna undrar hur smart det egentligen var att gå ”all in” på en fond som vi inte vet om den kan leverera, som inte har egen utförandekapacitet och som har skyhöga overhead-kostnader. Sverige var inte ensamma om att diskret markera ett begynnande ifrågasättande genom att ge medel till diverse andra fonder, men inte GCF.
  1. Kyotoprotokollet. På COP i Doha 2012 var den stora stridsfrågan att få till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som är det internationella klimatavtalet fram till år 2020. Men det är ännu inte ratificerat, och skrivningarna från COP22 om att det är ”urgent” att anta KP2 möts med en gäspning även i Sverige som inte har några planer på att göra det.
  1. Västsahara. Inför COP trodde många att det skulle bli en diskussion om Marockos ockupation av Västsahara, särskilt som en stor del av Marockos (i övrigt mycket positiva) satsning på förnybar energi sker där. I Sverige har både miljöpartiet och socialdemokraterna kongressbeslut på att erkänna Västsahara, och FN:s eget CDM-system avvisar uttryckligen satsningar på energi där. Ändå blev diskussionen minimal och Marockos pr-apparat närmast oemotsagd.

Det finns fler som borde vara med på listan. Kina, John Kerry och Fiji bland vinnarna. Turkiet, Bolivia och clean coal bland förlorarna. Men så här ser min dubbla topp-5 ut. Hur är din?

/Mattias

Biofuture Platform – Sverige med i ny coalition of the willing

Transporter står för 23% av världens energirelaterade kilmatpåverkan och eftersom transporterna växer så snabbt är de en av de största utmaningarna för att klara klimatmålen. Därför lanseras nu på COP Biofuture Platform, där målet är att ”kickstarta global, avancerad bioenergi”. Initiativet är brasilianskt, med en lång rad medverkande länder, däribland Sverige.

Analysen är lik 2030-sekretariatets och miljömålsberedningens; elbilar är oerhört viktiga för att minska utsläppen, men det behövs kompletterande och omedelbara lösningar för att klara klimatmålen. Här har avancerade biodrivmedel, som cellulosaetanol, en viktig roll. Några av dem är redan kommersiellt tillgängliga, medan andra behöver mer forskning och utveckling, såsom bio-butanol, algbaserade drivmedel och flygdrivmedel.

Initiativet ska skala upp hållbara, cirkulära biodrivmedel, och svarar upp mot flertalet av de globala hållbara utvecklingsmålen. Målet är inte att skapa en ny organisation, utan ett samarbete för att möta de nya utmaningarna och svara upp mot behovet av ledarskap som

Samarbetet gäller bränslen med minst 50% lägre totalt klimatavtryck än de fossila de kan ersätta. De exakta reglerna ska utformas de närmaste månaderna, enplattform där man utnyttjar befintliga initiativ och fyller gapen mellan dem, med målen att bl.a. öka internationell dialog, underlätta för investeringar i avancerade biodrivmedel, stimulera forskning och utveckling,

Brasiliens jordbruksminister Blairo Maggi tog upp frågan om food versus fuel, men ”jag vet verkligheten och kan mycket bestämt slå fast att biobränslena som används i en majoritet av våra fordon inte konkurrerar med mat.”

Utöver Brasilien medverkar 20 länder, bland annat Argentina, Danmark, Finland, Indien, Indonesien, Kina Moçambique, Storbritannien, USA och Sverige. Initiativet stöds också av FAO, vars generalsekreterare José Graziano da Silva poängterade att det måste komplettera andra liknande satsningar, och av IEA som slår fast att tvågradersmålet kräver minst 25% klimatsmarta, hållbara biodrivmedel i transportsektorn.

Att Sverige är med är logiskt; sju partier står bakom målet om en fossiloberoende fordonsflotta konkretiserat till 70% minskade utsläpp från transportsektorn till år 2030. Liksom Finland och Brasilien, så har vi också en stor egen produktion av klimatsmarta, hållbara biodrivmedel och kan alltså vara en klar vinnare i denna omställning. Hoppas initiativet blir en framgång!

/Mattias Goldmann

Lövins anförande analyserat

Här är vad Isabella Lövin sade (i kursivt) och vår analys

Dear Ministers, Excellences, Distinguished Delegates, Ladies and Gentlemen,

In less than a year after COP21 we celebrate the entry into force of the Paris agreement. That is a big success! Sweden has ratified and is a proud party to the agreement that is undoubtedly one of the most important of our time.

110 länder har nu ratificerat, Sverige fick bråttom att göra det efter att det stod klart att kraven på 55/55 skulle uppfyllas inför COP, och det är absolut en framgång.

The Paris agreement is indeed ambitious, but we can make it! We have to make it and we will make it.

Vore spännande att veta vad Sverige menar med ”make it”; det finns ju ett brett spann i Parisavtalet och mycket är inte färdigförhandlat.

What make me confident are the changes we already see. Renewable energy is already competitive and electric cars will be within short. Many solutions are underway. No person or country can stop the New Climate Economy as the benefits are so large.

Tydlig passning till alla som oroar sig för att Trump ska förhindra omställningen. När New Climate Economy skrivs med stora bokstäver, hänvisar ministern troligen till  http://newclimateeconomy.net/ , det initiativ Sverige var med att ta för några år sen.

Colleagues, as politicians we have to remove the obstacles for the new solutions and create the right incentives. The reward for the global society will be enormous.

En passning till regeringskollegorna? De rödgröna har ju infört en del sådana ”obstacles”, bl.a. höjt skatten på förnybara drivmedel, infört en skatt på solel, och kollegan Karolina Skog (också på COP) måste i riksdagen förklara varför företag inte får återvinna textilier.

Here in Marrakesh we focus on implementation and the priorities for Sweden are threefold:

Keep the 1.5 degree objectives within reach. Even if all our announced commitments are implemented the warming is estimated to become about three degrees. The ambition cycle and increased mitigation ambition will be absolutely crucial for the years to come.

Spännande vad detta innebär konkret, ”within reach” betyder ju inte att det ska uppnås,  Sverige bör t.ex. vara pådrivande för att EU:s klimatmål ska skärpas – det utgår fortfarande från tvågradersmålet.

Develop the Paris rule book. An enhanced transparency system with aligned accounting rules that allows us to track collective efforts and achievements towards the overall targets must be a key feature. Parties and societies need to get clear and comparable information to ensure that we continue to build trust in the Paris agreement. Keep the balance in the Paris agreement and support those who need assistance in building capacity and develop their national strategies for cutting emissions and tackling the effects of climate change. The Paris agreement and Agenda 2030 are in this respect complementary and mutually reinforcing.

Ruckas denna delikata balans för mycket, så riskerar allt att falla – kanske skickar Lövin en varningssignal till arrangörerna, vars Marrakech Call For Action riskerar att göra just detta (läs analys här). För att konkret koppla ihop Agenda 2030 och Paris har Sverige tagit initiativ för en FN-konferens om havsfrågor, läs analys här.

Sweden is certainly not waiting. After Paris a broad majority of parties in the Swedish parliament has agreed to a proposal for a new climate framework with tougher targets. We aim to be climate neutral by 2045 and cut emissions from transport by 70% within the coming 14 years. A robust new climate framework and climate law will be presented by the government early next year.

Lövin hoppar över ett par steg här; klimatmålen är från en utredning och har inte lagts fram för riksdagen, långt mindre beslutats, och regeringen presenterar ingen klimatramlag till våren utan  ett lagförslag som sedan måste remiss- och lagrådsbehandlas och till slut antas av riksdagen. Att då behålla den breda majoritet som Lövin med rätta pekar på i sitt tal kräver nog att (mp) avstår från att lägga in en del av sina favoritfrågor här, och lyssnar in andras åsikter.

We also take responsibility for supporting countries in need. As the biggest donor per capita to the Green Climate Fund and the Global Environmental Facility Sweden is fully committed towards delivering our part of the 100 billion USD. It is an important promise, not least for supporting climate adaptation. However, we must not forget the bigger picture. Many trillions will need to be invested in key sectors over the coming years to support global development. Greening those investments will be the key challenge.

Som största finansiär per capita av Gröna Klimatfonden är det märkligt att aldrig höra Sverige bedöma om stödet är kostnadseffektivt – att vi nu ger medel till FN:s andra fonder (se nedan) är kanske en tyst signal om att GCF inte självklart är bästa stället att lägga mer pengar. Lövin har helt rätt, de  stora finansiella strömmarna  är avgörande; här väntar vi sedan en tid ivrigt på initiativ från finansmarknadsminister Bolund.

Before COP21, Sweden pledged to nearly double its contributions to multilateral climate finance in 2016, compared to 2015. I am happy to be able to conclude that we have reached, and even exceeded that goal. In addition to our pledge in Paris 2015, I am today proud to announce new contributions of approximately 27 million USD for multilateral climate finance, including support to the Adaptation Fund, the Least Developed Countries Fund and the new Capacity Building Initiative for Transparency.

Dessa medel går främst till Anpassningsfonden och LDC-fonden, läs fördelningen och analysen av det här.

Colleagues, It is now time for action and implementation. Pursuing efforts towards 1.5 degrees will demand more from all of us. In Paris we all decided to do more and to do it together. We must hold on to that spirit of cooperation.

Denna ”spirit” är vad vi är rädda att förlora när vi går från en situation liknande en nyårsfest med högtidliga löften, till den mycket svårare genomförandefasen.  Men lite mer svensk ”action” vore inte dumt – nu ökar Sveriges klimatpåverkande utsläpp för tredje kvartalet i rad efter en lång tids minskning, och det riskerar till slut att nagga vår trovärdighet i kanten.

Talet är hämtat från http://www.regeringen.se/tal/2016/11/swedish-national-statement-at-cop-22-16-november-marrakesh/

Lövin lovar anpassningspengar – så fördelas de

När Isabella Lövin förde Sveriges talan på High-Level segmentet onsdag förmiddag utlovade hon ungefär 27 miljoner dollar i klimatfinansiering. 

Dessa 250 miljoner kronor fördelas, enligt vad vi erfar, på 100 miljoner kronor till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden, 30 miljoner till nya Capacity Building Initiative for Transparency och några mindre poster vi inte fått specificerade.

Detta är positiva besked . Anpassningsfonden gapar tom efter att inkomstströmmen från CDM-transaktioner nästan helt torkat ut och fokus för statlig finansiering hamnat på Gröna Klimatfonden. Detta trots att vi vet att Anpassningsfonden varit effektiv i sina projekt men – och här uttrycker jag mig försiktigt – inte vet hur kostnadseffektiv Gröna Klimatfonden är.

Anpassningsfondens framtid har också blivit central i förhandlingarna här på COP22, eftersom det är oklart och förhandlarna är oeniga om och hur den ska flyttas från att ligga under Kyotoprotokollet till det nya Parisavtalet. Dess roll gentemot Gröna Klimatfonden behöver också klargöras.

LDC-fonden är jag mer osäker på nyttan av. Fonden  är sällan med i samtalen och själva den avgränsade fokuseringen försvårar för den typ av syd-nord och syd-syd-samarbete som många pekar på en nyckel i klimatfrågan.

Men pengarna är preciserade snarare än nya. De är redan anslagna i höständringsbudgeten samt budgetpropositionen för 2017,  men hur de ska användas har inte preciserats förrän nu. Noga räknat är budgetpropositionen inte heller antagen av riksdagen än, så brasklappen ”pending parliament approval” är värd att ha med sig.

Men man får inse politikens logik; att det finns ett behov av att presentera något på COP och att det mycket väl kan inspirera andra att höja sina åtaganden – på samma sätt anslog Tyskland 50 miljoner euro till Anpassningsfonden här i Marrakech.

I tider där mycket kring Trump är osäkert, men det får ses som självklart att han drar tillbaks USA:s internationella klimatfinansiering, är det svenska bidraget en viktig signal.  Då får vi tåla att det är pengar som redan aviserats förut.

Mattias

Lövins anförande finns här.

COPtrain – när går ditt flyg?

När går ditt flyg? Vill du ha skjuts till flygplatsen? Vilken väg flyger du till Marrakech? Trots att varje seminarium, rundabordssamtal, intervju och konferens har inletts med en beskrivning av att jag åker tåg till Marrakech, så kommer dessa frågor ofelbart. Flyget har blivit normen och slentriansvaret, och det är vad COPtrain vill utmana.

COPtrain är inte en kampanj mot flyget, som en del har tolkat det som. Ibland behöver vi flyga – jag gjorde det själv till klimatmötet i Lima och jag har kollat flygtider för att snabbt kunna åka hem om en närstående som inte mår bra blir sämre. Många personer med samma klimatengagemang som jag, eller mer, flyger till klimatmötet. Kanske för att de har ett seminarium hemma de inte kan missa, kanske för att familjesituationen inte tillåter flera dagar på tåget.

Innan man bokar flygresan bör man fundera på om den går att undvika. Det är det tänkesätt vi vill stimulera med COPtrain. Ta tåget åtminstone ena vägen; då nästan halveras klimatpåverkan (inte riktigt, för tåget har inte nollutsläpp). Eller ta tåget en del av vägen, så långt du orkar eller hinner med, eller till ett ställe på vägen du har anledning att besöka; klimatpåverkan minskar förstås mer ju längre del av resan tåget står för. Och kom ihåg att ibland ska flyget inte ersättas av en tågresa, utan med ett distansmöte eller ett webinarium.

Att vidga definitionen av arbetsplats är också ett syfte, precis som med Jobba Hemma-dagen som vi driver. Denna text skriver jag på ett TGV-tåg, med snabb uppkoppling via mobilen, och roamingen är ju numera i princip gratis inom hela EU. Därmed fungerar tåget näranog lika bra för det jag vill göra som min vanliga arbetsplats och ärligt talat jobbar jag nog lite för mycket när jag ändå sitter på tåget med datorn och landskapet utanför fönstret bara är förtrollande vackert en del av tiden. För kollegor och andra är jag fortsatt tillgänglig; vi har haft Skypemöten, anställningssamtal och telefonintervjuer och sällan svarar jag så snabbt på mejl som när jag sitter framför datorn på tåget.

Att resan är målet med vår färd stämmer i diktens värld och kanske på semestern men sällan på jobbet; huvudsyftet är ju att komma fram, i detta fall till COP i Marrakech. Men istället för en resa som i flygets fall bara innebär en förlorad arbetsdag, så har jag meningsfulla möten längs vägen. Därför är också frågan ”hur lång tid tar det?” egentligen fel ställd; vore det tre dygn utan utbyten under tiden så skulle det ha varit för länge, men fem dygn med sju konferenser på vägen är effektivt och gör att jag kommer fram med mer i det kunskapsmässiga bagaget. Smörrebröd i Köpenhamn, en espresso i Eiffeltornets skugga, tapas på Barcelonas trottoarer och mintte i Tanger förgyller också arbetsdagen.

Flyget skärper sig när fler tar tåget. När tåget upplevs som ett reellt alternativ, måste flyget fungera bättre som arbetsplats och arbeta hårdare med sin klimatpåverkan, som behöver minskas kraftfullt bl.a. genom effektivare flygplan, smartare rutter och byte till biobränslen. När vi själva överväger tåget som alternativ till flyget, blir vi också mer benägna att ta ansvar för den klimatpåverkan vår flygresa ger upphov till; vi ser vilka stora skillnader det faktiskt finns mellan bolagen och vi kommer ihåg att klimatkompensera resans utsläpp.

Tågbolagen behöver också press på sig, och när fler överväger att resa också lite längre med tåg får de anstränga sig mer att vara riktigt bra arbetsplatser och att verkligen minimera sin klimatpåverkan. Erfarenheterna och beräkningarna från COPtrain förmedlas till dem, förhoppningsvis till gagn för andra resenärer.

COPtrain vill vara mer än en tågresa till Marrakech, mer än stoppen Göteborg-Malmö-Köpenhamn-Hamburg-Köln-Bryssel-Paris-Barcelona-Tanger. Det vill vara en liten pusselbit  i den framväxande bilden av ett systematiskt hållbarhetstänk kring våra resor. Har det förstärkt en tanke hos dig så har vi lyckats.

Mattias Goldmann
Vd, Fores med 2030-sekretariatet

Brexit och klimatet

Klimatfrågan var inte central i den brittiska Brexit-debatten, så nu är det hög tid att analysera vad Brexit kommer att innebära för klimatet och miljön!

Storbritanniens klimatarbete

“Don’t tell me that a new Brexit-led British government is going to put environmental regulations at top of its pile on June 24. It is not going to happen.”

Stanley Johnson, Environmentalists for Europe.[1]

Storbritannien var först i världen att sätta långsiktiga, legalt bindande klimatmål, genom Climate Act. Också själva klimatmålet, -80% till 2050, har stått modell för bl.a. Sveriges ambitioner. Inget av detta påverkas direkt av att Storbritannien lämnar EU, men det kan ändå komma att förändras.[2]

Ledande aktörer i Brexit-rörelsen argumenterade för att Storbritannien ska kunna agera fritt inom en rad miljöfrågor där man upplever EU som en begränsning. Det gäller främst EU:s artskyddsdirektiv och regler i kemikalier i jordbruket[3]. På klimatområdet betonar Boris Johnson betonar att han inte vill se sänkta ambitioner[4], men andra ledande företrädare inom Brexit-rörelsen är näranog klimatskeptiker, som tidigare ministern Nigel Lawson. De som röstat för Brexit är klart mindre engagerade i klimatfrågan än övriga; 18% av de britter som vill lämna EU är håller inte med om påståendet “human activity is causing climate change” mot 10% av de britter som vill stanna i EU. 68% av de som vill lämna menar att “the media exaggerates the level of scientific agreement there is on human activity causing climate change”. De som vill lämna EU är också mer generellt skeptiska till vetenskap, motståndare till förnybar energi och positiva till skiffergas.[5]

Hur stora de ekonomiska konsekvenserna blir för Storbritannien av att lämna EU skulle förstås bero på vilken typ av avtal man istället sluter med EU. Men flertalet bedömare tycks ense om att Brexit skule bli en ekonomisk förlust för Storbritannien, och miljöorganisationen E3G (Third Generation Environmentalism) kopplar detta till ett mindre aktivt klimatarbete, ”You’ll have a government that has no money to invest in a shift to a low carbon infrastructure”.[6] Med en pressad ekonomi försämras förutsättningarna att lämna kol och olja, med minskad potential att stimulera förnybart och stärkt tryck att utnyttja potentialen till skiffergas. Därtill måste Storbritannien troligen avbryta (eller inte påbörja) beslutade några av de klimat- och energiprojekt som EU delfinansierar. Totalt handlar det om cirka 3,5 miljarder euro enbart från Europeiska Investeringsbanken, enbart inom förnybar energi.[7] Stora infrastrukturinvesteringar kan också komma att avbrytas eller skjutas upp, vilket ur klimatsynpunkt ses som både bra och dåligt; det gäller såväl nya linjer för snabbtåget som Heathrows nya landningsbana.[8]

EU:s klimatarbete

“It is absurd to suggest that Brexit could be good for the environment when the major challenges we face, not least the risk of catastrophic climate change, are international by their nature.”

Clive Lewis, Labours skuggminister för energi och klimat[9]

Storbritannien är ofta på den mer ambitiösa sidan i EU:s klimat- och energiförhandlingar, inte sällan allierad med Sverige, Tyskland och Frankrike. Det gäller inte minst den nyligen antagna klimatpakten och de pågående förhandlingarna om bördefördelningen, men också revideringen av EU:s utsläppshandel och hur stark klimatkomponenten ska vara i EU:s jordbruks- och transportpolitik[10]. Denna balans är skör, med ett antal länder i framför allt Central- och Östeuropa som gärna ser lägre ambitioner, och kan alltså påverkas till det negativa om Storbritannien lämnar. Det anger bl.a. tankesmedjan Institute for European Environmental Policy.[11]

“Those who cling to an energy future based on coal, oil and gas will now fight all the harder to protect the value of their assets. Just when we need a redoubling of effort, Brexit would gravely weaken Europe’s capacity to act on climate”, uttrycker parlamentsledamot (MP) Caroline Lucas och John Ashton från miljöorganisationen E3G.[12]

En stor osäkerhetsfaktor är om Storbritannien, om de lämnar EU, skulle stanna kvar i utsläppshandeln ETS, där ju EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein redan ingår trots att de inte är med i EU.

Det skulle få långtgående konsekvenser och tvinga fram en besvärlig omförhandling om de lämnade systemet, med stor risk för att systemet tappar ytterligare styrfart.[13]

FN:s klimatarbete

”Britain isn’t leaving the international community, and we’re certainly not leaving the planet. That means the Paris agreement is every bit as vital to our future as it was yesterday. In fact, sticking to our Paris promises is more important than ever: we are about to negotiate new trade deals, and the last thing we can afford to do is break the commitments we made to the world just six months ago.”

John Sauven, VD för Greenpeace UK[14]

I FN:s klimatförhandlingar ska EU tala med en röst. Vilken denna position är, är liksom EU:s övriga klimatpolitik, föremål för knepiga förhandlingar där Storbritannien jämte Sverige ofta arbetat för en linje med snabba utsläppsminskningar. Det är troligt att EU:s linje i FN skulle försvagas om Storbritannien lämnar EU, men å andra sidan kan Storbritannien då driva en egen linje vilket Sverige är förhindrat att göra. Sedan tidigare har Norge och Schweiz, som fristående från EU, i klimatförhandlingarna ofta kunnat driva en kraftfullare linje och agera friare, och det är inte självklart att det vore negativt att Storbritannien också fick en sådan roll.

Specifikt för det kommande, långsiktiga klimatavtalet, har UNFCCC:s tidigare chef Christiana Figueres slagit fast att Brexit kräver någon form av ”rekalibrering”, vilket även klimatanalytikerna Sandbag bedömer.[15]

Oron sprider sig nu att detta kan öppna för andra aktörer som vill omförhandla, inte minst om Trump vinner presidentvalet i USA – han har utlovat att han ”minst” vill omförhandla avtalet.[16] Ledande miljöorganisationer vill förhindra detta genom att Storbritannien snabbt följer Frankrikes exempel och ratificerar avtalet, vilket skulle skicka en stark och positiv signal att klimatåtagandena ligger fast, och kan ske innan Cameron formellt lämnar sin post, men det skulle uppröra många Brexit-talespersoner.[17]

Konkret behöver Storbritannien som icke-EU-land formulera en egen NDC (nationally determined contributions) med sina klimatåtaganden, vilket blir ett tidigt lackmustest för vilken klimatpolitik ett Storbritannien utanför EU avser föra.[18]

 Sveriges klimatarbete

Brexit får givetvis konsekvenser för Sverige, även på klimatområdet. Men vilka de blir beror mycket på vilket förhållande Storbritannien får med EU, samt vilka nya, direkta relationer Storbritannien och Sverige skulle etablera. Fores avser återkomma med en analys av detta, och regelbundet revidera denna analys.

Mattias Goldmann
Vd, Fores

 

Referenser

[1] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[2] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

[3] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[4] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462846/boris-johnson-vows-to-continue-to-work-with-europe-to-improve-the-environment?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[5] https://www.theguardian.com/environment/2016/jun/16/brexit-voters-almost-twice-as-likely-to-disbelieve-in-manmade-climate-change

[6] http://money.cnn.com/2016/04/18/news/economy/brexit-eu-referendum-economy-scenarios-impact/

[7] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

[8] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462846/boris-johnson-vows-to-continue-to-work-with-europe-to-improve-the-environment?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[9] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[10] http://blogs.lse.ac.uk/brexitvote/2016/04/20/cut-out-brexit-would-put-the-eus-efforts-to-cut-carbon-emissions-at-risk/

[11] http://thinkprogress.org/climate/2016/06/14/3788530/brexit-bad-climate-change/

[12] http://www.theguardian.com/commentisfree/2016/jun/12/win-climate-struggle-remain-europe-paris-summit. Se också http://tomburke.co.uk/.

[13] http://carbon-pulse.com/21319/

[14] https://www.theguardian.com/environment/2016/jun/25/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt

[15] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462845/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[16] http://klimatforhandling.se/2016/05/17/trump-och-klimatavtalet/

[17] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462845/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[18] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

Trump och klimatavtalet

“I think one of the dumbest statements I’ve ever heard in politics, in the history of politics as I know it, which is pretty good, was Obama’s statement that our No 1 problem is global warming.” Så sade Donald Trump i samband med klimatmötet i Paris, och i maj sade han till Reuters att ”I will be looking at that very, very seriously, and at a minimum I will be renegotiating those agreements, at a minimum. And at a maximum I may do something else.” Han menar att andra länder, särskilt Kina, inte följer avtalet. Så frågan på allas läppar är ”vad händer med avtalet om Donald Trump blir amerikansk president”? Vi har svaret i tre delar:

  1. Avtalet ratificeras – men urvattnas. USA under president Obama kommer att ratificera avtalet under våren, långt innan presidentvalet – och avtalet är skrivet just för att han ska kunna ratificera det snabbt, utan att behöva konsultera senaten och kongressen.

Alla som var på plats i Paris minns hur COP-ordförande Fabius på mötets sista dag, efter en lång och oroande försening, förklarade att man gjort vissa redaktionella förändringar i texten, som han sen mycket snabbt gick igenom. En av dem stack ut, där det stod ”shall” skulle det stå ”should”. I en slags global tyst överenskommelse lät alla det passera som vore det redaktionellt, men denna förändrade ordalydelse betyder just att avtalet är så pass lite bindande att USA:s president kan ratificera det på egen hand. Det i sin tur är avgörande för hela avtalet; ratificerar inte USA (18% av utsläppen) så gör inte Kina (20%) , så gör inte Ryssland (8%), och då börjar det bli svårt att nå de 55% av världens utsläpp som krävs för att avtalet alls ska bli giltigt. Läs mer om detta i tidigare inlägg på klimatforhandling.se! 

Under de närmaste åren ska avtalet kompletteras och konkretiseras, bl.a. avseende finansiella mekanismer (läs Fores särskilda rapporter om detta), hur utsläpp beräknas och jämförs och hur den långsiktiga klimatfinansieringen ska ske. I alla dessa frågor skulle USA:s förhandlare under en Trump-ministär få i uppdrag att minimera ambitionerna. Det är också teoretiskt möjligt att faktiskt riva upp USA:s ratificering, men bedömare anger att det är en för stor diplomatisk nesa att göra så att inte ens Trump skulle ge sig på det.

  1. Sidoavtal hotas. Klimatavtalet i sig räcker inte alls för att nå det ”väl under två grader” som är målet, de nationella åtagandena är avgörande. Här har USA under våren visat vägen med regionala avtal med Kanada och Mexiko och bilaterala avtal med Kina och Indien. Konkretiseringen av dessa avtal är starkt beroende av en president som dels är engagerad i frågan, dels respekterar den andra parten. Trumps uttalande om ett handelskrig med Kina och en mur mot Mexiko, som mexikanerna dessutom ska finansiera, gör det svårt att tro att avtalen har en framtid under Trump.
  1. Drivet uteblir. Bortom avtalen, krävs en stark medverkan från det civila samhället; alltifrån näringslivet till forskningen. Trump, som uttryckligen sagt att “I am not a great believer in manmade climate change” står för motsatsen till ett sådant engagemang, och kan förväntas kraftfullt dra ner på ambitionerna i klimatfrågan. Just detta varnar Frankrikes tidigare COP21-ordförande Laurent Fabius särskilt för; ”Vi får inte tänka att allt är klart.”

Mattias Goldmann, VD för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

Det är klart! Ett globalt klimatavtal

Så var det klart.

Nästan två timmar efter utsatt tid kunde ordförande Fabius klubba texten.

Med några redaktionella ändringar, varav en rörde artikel 4.4 där shall blev should.

Att det var ett önskemål från USA var naturligtvis en tillfällighet.

Lättnad och jubel.

Vänliga anföranden av de stora grupperna. De påtalade att avtalet inte är perfekt och upprepade de ståndpunkter som vi hört i några år nu.

Och så stod Nicaragua för det nu återkommande teatraliska inslaget att i efterhand klaga på att Fabius inte såg dem innan han klubbade. För de hade minsann en massa åsikter om avtalet som inte tagits hänsyns till.

Vi har analyserat texten nedan och menar att den i stort är det bästa som går att nå i FN-sammanhang.

Det går inte att underskatta vilken roll det franska ordförandeskapet med Laruence Tubiana och Laurent Fabius i spetsen spelat. Det är i hög utsträckning en diplomatisk framgång. Med en stor diplomatisk kår och realistiska förväntningar rodde de detta i land. Under veckan har de sedvanliga långrandiga klagomålen över processen varit nästan frånvarande.

Därtill har naturligtvis verkligheten utanför spelat roll. Länderna är mer medvetna om klimatförändringens negativa konsekvenser. Och att priset för omställning sjunkit.

Men att det på inte sätt innebär att klimatet är ”räddat”.

Nu är det upp till alla 196 parter och alla som ryms däri att se till att utsläppen minskar i enlighet med avtalets mål. Med hjälp av avtalet har vi fått några verktyg och en bättre möjlighet till internationell samordning.

 

 

—-

Den nya avtalstexten som presenterades är i många avseende bättre än vi väntade oss.

Den ger femåriga utvärdering av nationella utsläppsmål, den gör möjlighet för länkade utsläppsmarknader och det etableras ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp. 1,5 grader finns kvar i texten, men utsläppsmålet på långt sikt är rejält otydligt; en balans mellan utsläpp och sänkor.

Såhär tolkar vi huvudpunkterna. En genomgång av nyckeldelarna finns nedan.

  • Det långsiktiga temparturmålet blir “well below” 2 grader med sikte på 1,5. Det hade vi inte väntat oss när vi åkte till Paris.
  • Det långsiktiga utsläppsmålet är otydligt. Peaka så snart som möjligt och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpp och sänkor under seklets andra hälft. Det är bindande att lämna in dem, men inte att uppfylla dem.
  • De nationellt bestämda bidragen ska lämnas in vart femte år, för alla parter (med undantagsmöjlighet för LDC), och de ska innehålla klimatmässiga skärpning.ar
  • Avtalet möjliggör för länder som vill länka sina utsläppsmarknader att samarbeta för att uppnå sina utsläppsmål
  • Finansieringen innehåller i avtalstexten ingen referens till 100 miljarder USD, det står bara att finansiering ska öka från nuvarande nivåer. Utvecklade länder har ansvaret för detta. Andra får bidra friviliigt. Däremot finns i beslutstexten att länderna senast 2025 med 100 miljarder USD som golv ska ha tagit fram ett nytt kvantifierat mål.
  • Loss&Damage: Man fortsätter med Warszawamekanismen som kan skärpas vid senare möten. Det nämns en rad ämnen för samarbete, och i beslutstexten nämns uttryckligen att det inte innebär ”liability or compensation”.
  • Transparens. Ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp,med inbyggd flexibilitet upprättas. Ingen tydlig indelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, men minst utvecklade länder och små ö-stater nämns särskilt. 

Nu sitter alla och analyserar texten. De initiala reaktionerna från civilsamhället verkar positiva. Frågan är hur utvecklingsländerna reagerar på att siffersatta mål för klimatfinansiering flyttas till beslutstext.

Med tanke på den triumfatoriska stämningen Hollande och Fabius försökte skapa under mötet tidigare idag vore det närmast en förödmjukelse om texten nu inte antas under eftermiddagen. Det gör också att tröskeln för att faktisk kräva att få ändra i texten är hög.

 

LONG TERM GOAL 
Målet är ”klart under” (well below) 2 grader, och vidta ansträngning för att nå under 1,5 grader. Peaka så snart som möjligt, och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpps och sänkor under seklets andra hälft.

NATIONELLT BESTÄMDA BIDRAG (Artikel 4)
4:2 Varje land ska förberedera och kommunicera NDC som de har intentionsen att uppnå

4:3 Varje NDC ska vara en progression, utifrån CBDR (gemensamt men delat ansvar) och i ljuset av nationella omständigheter

4.4. Utvecklade länder ska leda genom att ha nationella mål (economy wide) medan utvecklingsländer uppmuntras att gå mot nationella mål eller begränsande utsläppsmål i ljuset av olika nationella omständigheter

4.9 Varje part skall kommunicera NDC vart femte år

Artikel 14
En global stocktake ska ske vart femte år.

I beslutstexten står också att det blir en facilitativ dialog år 2018 för att se hur länderna kollektivt presterar gentemot målen i avtalet.

MARKNADER (Artikel 6)
6:1 Erkänner att länder kan samarbeta frivilligt för att gemensamt uppnå NDC.

6:2 När man använder sig av internationellt överförbara reduceringsenheter (utsläppsrätter) ska man ha robust bokföring som förhindrar dubbelräkning.

6:4. En mekanism för att bidra till minskade utsläpp och hållbar utveckling. Regler utvecklas senare.

6.8 Non market based approaches erkänns. 

LOSS&DAMAGE (Artikel 8)
Warszawamekanismen blir kvar, kan stärkas vid framtida COP, samt nämner ett antal saker där man kan samarbeta. I beslutstexten paragraf 52 nämns uttryckligen att artikel 8 i avtalet inte inkluderar eller skapar grund ansvar och kompensation ”liability or compensation”

FINANSIERING (Artikel 9)
Utvecklade länder ska bidra med finansiering till utvecklingsländer. Övriga parter uppmuntras att på bidra frivilligt.

Finansiering ska öka från nuvarande nivåer, men ingen siffra om 100 mdr USD i avtalstexten. Däremot står i beslutstexten att man senast 2025 ska ha kommit fram till ett nytt kvantifierat mål, med 100 mdr USD som golv.

TRANSPARENS: MÄTNING OCH RAPPORTER (Artikel 13)
Det etableras ett nytt system för mätning och rapportering, med inbyggd flexibilitet och som tar hänsyn till parterna olika kapacitet. Varje land ska återkommande rapportera in vad som krävs för att att förstå hur väl landet är på väg att uppnå sina NDC och mäta utsläpp och sänkor enligt metoder som är accepterade av IPCC.

I beslutet står också att man etablerar ett kapactitetsbyggande initiativ särskilt för transparens.

IKRAFTTRÄDANDE (Artikel 21)
När 55 länder och 55 procent av utsläppen lämnat in papper på att de accepterat eller ratificerat avtalet, träder avtalet i kraft.

Det är inte tillåtet att göra reservationer mot enskilda artiklar (vilket Venezuela ska ha hotat med i samband med diskussion om marknadsmekanismer).

UTTRÄDE (Artikel 28)
Det finns en explicit skrivning om att länder när som helst, efter att det gått tre år sedan avtalet trädde i kraft, kan lämna det genom en skriftlig notifering.

Nya avtalsförslaget analyserat!

Övergripande

  • Detta förslag har svagare skrivningar om klimatmål än tidigare; visserligen nämns att man ska hålls sig klart under två grader och försöka nå 1.5, men varken procenttal eller årtal anges. Däremot att parterna ska sträva mot att utsläppen ska “peaka” så snart som möjligt, för att under århundradets andra hälft “aim to” nå växthusgasutsläppsneutralitet.
  • Uppdelningen mellan i- och u-länder är i stora delar kvar, särskilt vad gäller finansiering, medan utsläppsminskningar ska ske “in light of national circumstances”
  • Den långsiktiga finansieringen tydliggörs till minst 100 miljarder USD/år från år 2020, som ska komma från utvecklade länder, med stor flexibilitet kring vad som ingår och hur medlen används. Gröna Klimatfonden nämns t.ex. inte specifikt här.
  • Loss&Damage är fortsatt oklart, det kan bli en egen mekanism eller Warszawa-avtalet kan fortsätta gälla.
  • Kring transparens (mätning och rapportering av utsläpp) finns allternativ kring differentiering som skiljer sig mycket åt.
  • Flyg och sjöfart är inte med alls
  • Det finns fortsatt tydliga öppningar till utsläppshandel, men de är som helhet inom hakparantes. REDD+ finns inte med, men väl skrivningar om minskad avskogning.
  • Förutom kring marknader och Loss&Damage är det få hakparenteser kvar, dvs vi är troligen relativt nära en färdig text.

Temperaturhöjning (paragraf 2.1)
“Hold the increase in the global average temperature to well below 2 °C above pre-industrial levels and to pursue efforts to limit the temperature increase to 1.5 °C”. Detta ligger väl i linje med vad man kunde vänta. EU och USA har accepterat skrivning om 1,5, men inte som mål – detta bör vara en kompromiss alla kan leva med även om en del ö-stater kommer att mena att det är för svagt.

Långsiktigt utsläppsmål (3:1)
Skrivningana att parterna siktar mot att utsläppen ska  “Peak as soon as possible” och genomföra kraftiga utsläppsminsknignar som leder “towards reaching greenhouse gas emissions neutrality in the second half of the century” är svagare än väntat. Det påminner om ett löfte om en ambition, vilket kommer att leda till protester. Även utvecklingsländer har ett ansvar, och differentieringen är så otydligt beskriven att det bör vara acceptabelt för alla parter; “recognizing that peaking will take longer for developing country Parties”

NDC, stock take och uppföljning (2 bis m fl)
Det blir bindande (shall) att förbereda NDC, och att vidta åtgärder för att uppfylla dem. Men vad gäller att uppnå sina mål används “intend”.

De länder vars INDC täcker hela ekonomin ska fortsätta ha det. Övriga länder ska sikta mot ha heltäckande utsläppsmål, i enlighet med nationella omständigheter (light of national circumstances).

Vad de nationella utsläppsåtagandena ska innehålla är oförändrat sedan COP20 i Lima. NDC ska rapporteras vart femte år, med undantag för LDC (och inom hakparantes ö-stater och afrikanska länder) som kan kommunicera dem enligt “discretion”, när de så finner lämpligt. Avseende kontinuerlig skärpning av NDC innehåller båda paragraferna i 2bis, samt 3:6, att efterföljande NDC ska innebära en successiv förbättring och avspegla högsta möjliga ambitionsnivå. Vid första mötet för avtalets parter ska man enas om gemensamma årtal för NDC. Global stocktake sker vart femte år med start 2023 (Artikel 10, paragraf 2).

Därutöver ska det enligt det medölföljande beslutet ska det 2019 hållas en “facilitative dialogue among Parties to take stock of the collective efforts of Parties” (paragraf 20), men 2023 bör vara första reella tillfället att skärpa ambitionerna.

Marknader och utsläppshandel
Allt om marknader är skrivet inom hakparentes. Texten om cooperative approaches, innehåller en öppning för fortsatt utsläppshandel mellan länder, “internationally transferred emission reductions”, som måste gynna hållbar utveckling och miljömässig integritet och som ska undvika dubbelräkning av utsläppsminskningar. Varje land bestämmer själv om man vill medverka inom denna del (artikel 3, paragraf 20)

Texten om en ny mekanism finns kvar. Försvunnit har en skrivning om “avoidance” av utsläpp, vilken av somliga tolkades som en möjlighet att använda skogskrediter för att “offsetta” alla sina utsläpp. I beslutstext står att “modalitites and procedures” för denna mekanism ska utformas vid möte mellan parterna, tidigare stod vid det första. REDD+ nämns inte, men man kan vidta “positive incentives for reducing emissions from deforestation and forest degradation” i utvecklingsländer.

Loss & Damage (artikel 5)
L&D ligger nu i en egen artikel (5), men i en fotnot anges att det inte betyder att det blir en egen artikel – denna stridsfråga är alltså inte löst. Inte heller är det löst om en egen mekanism ska etableras eller om Warsaw International Mechanism for Loss and Damage finns kvar och hanterar L&D

Finansiering (artikel 6)
Redan första paragrafen visar på stor oenighet om hur finansieringsfrågan ska hanteras, “Developed country Parties shall provide [new,] [additional,] [adequate,] [predictable,] [accessible,] [sustained] and [scaled-up] financial resources to assist developing country Parties”

USD 100 mdr/år i klimatfinansiering från utvecklade länder etableras som ett golv, men det slås fast att det kan komma från många olika källor, instrument och kanaler, där offentlig finansiering särskilt lyfts fram men inte kvantifieras. Det ska vara en balans mellan utsläppsminskningar och klimatanpassning i finansieringen. Fördelning mellan länder eller typer av länder preciseras inte mer än att särskild hänsyn ska tas till sårbara stater, med LDC, SIDS och afrikaska stater i hakparentes.

Utvecklade länder ska vartannat år ge transparent information om vilket stöd man gett till utvecklingsländer.

Transparens (MRV)
Här finns det olika alternativ på två ställen, på båda ställen handlar det om differentiering.

I 9:1 finns tre alternativ för hur “transparensramverket” ska se ut: Förslag 1 utifrån uppdelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, baserat systemet på nuvarande system enligt Cancunavtalet. Förslag 3 utgår också från “existing arrangements” men utan lika tydlig differentiering, medan förslag 2 inte innehåller differentiering.

I 9:7 finns två olika förslag om hur rapporterna som länderna lämnar ska utvärderas. Förslag 1 innehåller är mer omfattande men innehåller undantag för de minst utvecklade länderna. Förslag två innehåller tydlig uppdelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, där de förras ska utvärderas utifrån efterlevnad, medan utvärderingen av utvecklingsländernas ska leda till dialog och slutsatser som respekterar nationella suveräniteten.

 

Juridisk karaktär
Avtalet kallas “Agreement”, dess juridiska karaktär är ännu oklar men det viktigaste är ordvalen, där “shall” är bindande, “should”, “aim to” etc inte är det. Några sanktioner nämns inte utan ska utformas vid senare möten, och tidigast tre år efter att avtalet trätt i kraft kan undertecknande parter lämna det utan några konsekvenser annat än att man inte längre ingår i avtalet.

Ikraftträdande (artikel 18)
Minst 55 medlemsstater ska skriva under, som ska representera minst 55 eller 70 % av de totala utsläppen (två förslag) såsom de var vid den mest uppdaterade mätningen (det preciseras inte mer än så)

Analyserat av Daniel Engström Stenson & Mattias Goldmann

COP21 – Nyhetsbrev direkt från Paris

Välkommen till nyhetsbrevet om COP21 – direkt från Paris!

Skärmavbild 2015-12-07 kl. 16.41.08

Klimatförhandling.se rapporterar direkt från COP21 i Paris. Du får en sammanfattningen av förhandlingarnas första vecka samt information om seminarium, nyheter och viktiga händelser med anknytning till klimatmötet.

Läs det senaste nyhetsbrevet här!
Anmäl dig till nyhetsbrevet

Tidigare brev
7 november COP21 – Nyhetsbrev

Läs också:
Vad handlar sista veckan om?

Åsa Romsons tal på Action Day