Etikettarkiv: klimatförhandling

Regelboken antagen! COP sammanfattat (första analys, andra uppdateringen)

Vid tiotiden på lördagskvällen antog COP24 regelboken för Parisavtalet. Det skedde efter ett drygt dygns försening, med många rykten om vad som var orsaken – men nu finns en regelbok att analysera och arbeta vidare med!

Vid halvåtta-tiden lördag kväll lade COP-ordförande fram det kompromissförslag på drygt 130 sidor som senare på kvällen enhälligt kunde antas. Vi återkommer förstås med en utförlig analys i dagarna, och har redan idag måndag seminarium i Malmö, men här är inledande reflexioner:

  • Golvet är lagt. ”It does not present a credible respons to the challenges we face” sade miljöorganisationerna i sitt gemensamma slutanförande, och det stämmer. Parisavtalet och regelboken lägger golvet, sen måste regioner som EU, länder som Sverige, kommuner, företag, organisationer och individer göra mer. Men det underlättas av att det finns ett globalt avtal att stå på. Skarpa mål kan förhoppningsvis komma på FN:s generalsekretarares Climate Summit i höst.
  • IPCC välkomnades – inte. Hur IPCCs rapport om 1.5-gradersmålet skulle tas emot blev denna COPs stora symbolstrid, som klimatminister Lövin fick ett särskilt ansvar att lösa. I sluttexten välkomnar COP att rapporten levererades i tid, men noterar bara innehållet – så kunde man lösa den symbolfråga som hotade att förlama hela COP24.
  • Mekanismen för överföring va utsläppsminskningar mellan och inom länder, artikel 6, sköts på, efter att Brasilien ville  ha skrivningar som de flesta andra bedömde skulle äventyra säkerheten i att utsläppsminskningarna faktiskt sker. Det blir därmed en av de stora frågorna för COP25, men räkna inte med att det blir lätt då heller; flera länder insisterar på stor frihet i vad de kan handla med, vilket står mot kravet på verkliga, beständiga och additionella utsläppsminskningar.
  • Internationell finansiering efter 2025 hanteras längre fram, som tidigare sagts, men vilket flera utvecklingsländer protesterade mot. Att även lån ska kunna räknas med när i-länder visar att man kommer upp till 100 miljarder USD per år i internationell klimatfinansiering väckte också missnöje. Flera finansierings-löften gladde däremot; Norge och Tyskland ska båda dubbla sina bidrag till Gröna Klimatfonden där Norge nu av allt att döma övertar Sveriges position som största givare per capita, Sverige gav 50 milj kr vardera till Anpassningsfonden och LDC-fonden, och den som ville kunde genom ett kreditkortsbolag själv bidra till att AP fick mer medel.
  • NDC:erna, nationally determined contributions, får en process för att de successivt ska bli mer lika, för transparens i hur man räknar och för att skärpa ambitionerna senast 2020. LDC:er får lägre krav på vad de ska redovisa.
  • Klimatanpassning refereras till, men länder får fortsatt i stor utsträckning bestämma hur mycket det ska vara med i NDC:erna, där svårigheten att kvantifiera gör anpassning svårare att hantera. Anpassningsfonden ska från årsskiftet lyda under Parisavtalet. Loss&Damage ingår inte i NDC-redovisning, och ingen särskild fond har skapats för detta, vilket vissa länder önskar.
  • ”Just transition” diskuterades mycket, för att Frankrikes gula västar-protester och Polens kolgruvearbetare synliggör vikten av att inte ha för stora grupper som ser sig som förlorare i omställningen. I huvudsak hanterades detta i Silesiadeklarationen, med mindre tyngd än regelboken, där det bara finns med i en not.
  • Åtskilliga klimatinitiativ från näringslivet pekade på högre ambitioner, bl.a. modeindustrins klimatåtagande (med svenska H&M) och finansiella sektorns utökade investeringar.
  • … men COP24:s stora stjärna, förutom FN:s generalsekreterare Antonio Guterres som medverkade tre gånger trots pågående Jemen-medling utanför Stockholm, var svenska femtonåriga Greta Thunberg, vars rättframma tal refererades av oerhört många och säkert bidrog till höjda ambitioner på många håll.

Utförligare analys kommer här på klimatforhandling.se!

Mattias Goldmann (vers 3)

Nuläget på COP: Slutna rum, texter utvecklas, konflikter kvarstår

”Att inte komma överens skulle inte bara vara omoraliskt utan också självmordsbenäget”.

Orden är FN:s generalsekreterare Antonio Guterres, och nu försöker COP24 enas om regelboken för klimatavtalet. Förhandlingarna sker nu bakom stängda dörrar, på tv-monitorerna är dagordningen nu kort, det står”Closed for observers” på de flesta punkter och plenaren skjuts på i tretimmarssjok. De viktigaste knäckfrågorna har fått ministrar som ansvarar för att få fram texter, och som rapporterar direkt till COP-ordförande.

Ordförande har lanserat ”Sejmik” som mötesform, för att hedra 550-årsdagen av den polska riksdagen – troligen omedveten om att det är ett skällsord i många länder. I princip är det rundabordssamtal med delegationsledarna, som tänks ha mandat från andra länder att komma framåt – men det betyder också att vissa länder känner sig utestängda från dialogen, att de som förhandlar samtidigt måste rapportera bakåt, och att allt det man enas om här måste leda till konsensus i respektive förhandlingskonstellation innan det kan föras fram till plenum.

I tre vändor har vi fått nya texter de senaste timmarna; i går kväll, mitt i natten och strax efter tio i morse. Förhandlingsländerna kommer allt närmare en överenskommelse, men det sker på punkt efter punkt genom att texterna är väldigt öppna – man söker kompromiss-ordval som alla kan godta snarare än att kohandla, så att alla får något på ett område mot att man ger på ett annat. Detta betyder troligen att en regelbok antas här på COP24, gissningsvis lördag eftermiddag, men också att den blir så vag att den behöver skärpas över tid. Detta har också varit Sveriges linje hela tiden, och historiskt har det skett, t.ex. var CDM-mekanismen väldigt vag till en början men skärptes över tid. Men denna gång blir det svårare, eftersom varje land har åtaganden; det är ett noga balanserat bräde.

Torsdag eftermiddag rapporterade de som COP-ordförande utsett som ansvariga in enligt följande:

Finansiering: Tyskland och Egypten har fått fram klara texter kring marknadsmekanismen, GEFs roll, gröna klimatfondens roll, mer frågetecken kring anpassningsfonden och transparens, långsiktig finansiering och loss&damage.

Transparens: Spanien och Sydafrika rapporterar att oenigheten inte är särskilt stor.

Utsläppsminskningar (mitigation) Singapore och Norge rapporterar att det finns stora skillnader kvar om hur tydligt ambitioner och mål ska skrivas in.

Anpassning: Gambia och Finland rapporterar att det fortsatt behöver förtydligas hur anpassningsbehov uppskattas, hur anpassningssatsningar räknas och hur man säkerställer att anpassning också ger utsläppsminskningar och vice versa. Texter är nästan klara, och representerar ett väl balanserat dokument.

Global stocktake: Marshallöarna och Luxemburg rapporterar: Fyra områden är kvar, särskilt på equity finns det flera möjligheter kvar.

IPCC-rapporten och Talanoa-dialogen: Sverige och Costa Rica rapporterar att man i princip enats om ett textförslag.

Artikel sex, marknadsmekanismer: Nya Zealand och Chile ansvarar, här finns många kvarstående frågetecken – inte orimligt eftersom enighet här förutsätter att man enats på andra områden.

Klimatforhandling.se kommer förstås att noga analysera hela avtalet från COP24, men väljer att inte i detalj analysera de texter som finns nu, eftersom de inte är antagna och kommer att förändras.

Mattias Goldmann 

Talanoa: Snacka duger inte

Onsdag eftermiddag avslutades Talanoa-dialogen. Ordet kommer från COP23 då värdlandet Fiji introducerade konceptet, som står för en inkluderande, deltagande och öppen dialog där man ska nå kloka beslut för det gemensamma bästa. UNFCCC anger att ”Under processen i Talanoa-dialogen kommer parterna att bygga förtroende och fördjupa kunskap genom empati och förståelse.” Den som vill, har i två omgångar under året kunnat lämna in sina förslag till denna dialog, med över hundra sessioner runt om i världen. Talanua kulminerade nu i att 138 länder och 42 icke-statliga organisationer i dialogform och rundabordssamtal på COP försökt finna en väg framåt, med fokus på att skärpa klimatkraven.

Det är lätt att ha stor sympati för talanoa-processen, men när man lyssnar på inläggen, är det lätt att förstå att COP-ordförande och FN:s generalsekreterare ursäktar sig så fort de inlett sessionen, och lämnar mötet. Det vi sedan hör från de länder och förhandlingsgrupper som medverkar, är i princip samma som i inledningsanföranden. De icke-statliga organisationerna är också förutsägbara, även om det fortfarande är uppfriskande att höra näringslivet (BINGO) uppmana regeringar att skärpa sina åtaganden för att nå nettonoll i utsläpp så fort som möjligt, helt i linje med vad miljöorganisationerna (ENGO) genom Climate Action Network (CAN) efterlyser. För oss som inte upprörs över att också unga får höras i klimatsamtalet, är det också välgörande att se två barn med lika delar blyghet och tydlighet adressera klimatmötet; ni måste skärpa er!

Vad som händer med talanoa framgent är inte helt givet. COP23-ordförande Voreqe Bainimarama angav att ”nu måste dialogen vara över, och vi övergår till Talanoa Call for Action”, men flera vill att konceptet ska fortsätta, på nästa COP och på klimat-toppmötet nästa höst. Sverige och Costa Rica har en särskild roll i att utforma vad som ska hända framgent – vi återkommer när det klarnar!

Mattias Goldmann

COP: EU presenterar skärpt 2050-mål, men ingen väg dit

Idag presenterar EU-kommission sitt förslag till långsiktig klimatstrategi på COP. I dessa dagar är det en välkommen och viktig signal att de utgår från att vi ska klara att begränsa uppvärmningen till 1.5°C, alltså det högre målet och det som IPCC i sin av USA inte välkomnade rapport visar hur det kan ske.

EU:s förslag innebär nettonoll i klimatpåverkan 2050, en tydlig skärpning jämfört med tidigare målet på 80% till 2050. Nettonoll betyder inte nollutsläpp, eftersom utsläpp kan buffras i hav och skog, utan betyder ungefär 93% minskade utsläpp. Många frågor till EU på COP rör målen för 2030, som inte föreslås skärpas, vilket innebär en väldigt snabb utsläppsminskning efter år 2030 och högre ackumulerade utsläpp än om delmålen skärps. Kommissionen säger nästan uttryckligen att man inte vill öppna förhandlingar om 2030-målet för att man riskerar att det nuvarande urholkas. Kommissionen anger att utsläppen förväntas minska med 46% med existerande styrmedel 1990-2030, alltså mer än målet på 40%, delvis genom att förnybarhetsmålet, effektiviseringsmålet och andra mål och policies ”bakvägen” skärper klimatarbetet.

Vissa EU-länder, som Nederländerna, och Europaparlamentet föreslår ett mål på minst 55 %, och bland annat Naturskyddsföreningen kräver att EU uttalar ett sådant mål här på COP. Det kommer inte att hända, eftersom medlemsstaterna i ministerrådet inte medverkat i processen och inte gör så på COP heller. En ”best case” kan då vara att EU till nästa år skärper sitt NDC-utsläppsåtagande, och att de tidigt uttalar att det kommer att ske vilket ökar trycket på andra länder att göra så. Det vore i linje med den förhoppning om skärpta NDC:s 2020 som bl.a. Sverige uttryckt, och som vore rimligt givet IPCC:s tydliga rapport om 1.5-gradersmålet och UN Environments Emissions Gap, som visar att vi med nuvarande mål är på väg mot tre graders temperaturhöjning eller mer.

Mattias Goldmann

Sverige öppnar klimatplånboken – och förhandlingarna?

Sverige ger 55 miljoner till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden för de minst utvecklade länderna – kan det bidra till att öppna upp förhandlingarna?

Som på så många andra COP:s är finansieringsfrågan helt central för att komma framåt i andra frågor; det är sättet många utvecklingsländer och miljöorganisationer mäter vilka ambitioner länder med höga utsläpp verkligen har att göra bot och bättring. År 2020 ska ju de globala klimatfinansieringsströmmarna vara uppe i 100 miljarder dollar per år, och från 2025 ska ett nytt mål med minst samma summa per år slås fast (Läs UNFCCCs beskrivning här). Framför allt vissa u-länder vill redan nu slå fast 2025-skrivningarna, men det är inte realistiskt – bland annat eftersom förhandlarna fortsatt inte är ense om hur man räknar till 100; vad ingår i internationell klimatfinansiering?

Oenigheten gör det än viktigare att visa framsteg i praktisk handling, och Karolina Skog, miljöminister i övergångsregeringen, fick i COP-plenaren applåder för att Sverige skjuter till 55 miljoner kronor till Anpassningsfonden och lika mycket till LDC-fonden för de minst utvecklade länderna. Det är inga enorma summor, men i en tid då diskussionen mer präglas av att USA drar sig ur sina finansiella åtaganden och lämnar ett stort hål efter sig, är det mycket välkommet. Eftersom pengarna anslogs redan i vårändringsbudgeten (”VÄB18” som Karolina Skog skriver i sin tweet till oss), beslutades de innan valet – men det är nog klokt att annonsera det på COP eftersom det sätter press på andra att också annonsera nya eller utökade stöd. Ingen ska tro att 110 miljoner kronor i sig öppnar förhandlingarna, men tillsammans med andra länders finansieringslöften kan det vara en välgörande nyckel för de sista dagarna.

I Fores guide till COP24 finns båda fonder beskrivna, och många beskriver åtminstone Anpassningsfonden som obyråkratisk och snabbfotad. LDC-fonden är per definition förbehållen LDC-länder, där det kan vara intressant att notera att det inte specifikt handlar om hur fattigt landet är, utan också om bl.a. andelen läskunniga vuxna och ekonomisk sårbarhet. Flera länder som uppfyller kriterierna har vägrat vara med; Ghana, Papua Nya Guinea och Zimbabwe. I nuläget är 47 länder med.

Vi återkommer om andra finansieringslöften, inklusive Gröna Klimatfonden, samt förstås om konkreta skärpningar av utsläppsåtaganden ges.

Mattias Goldmann

Klimatförhandlingarna öppnar med oro över den amerikanska delegationens instruktioner

Den rekordsnabba uppslutningen bakom Parisavtalet fortsätter att imponera. Även Nicaragua – som öppet motsatte sig en uppgörelse under slutförhandlingarna i Paris – har nu överraskande ratificerat avtalet. I och med Nicaraguas ratificering har 169 kontraktsparter anslutit sig till Parisavtalet.

USA lägger en skugga över denna positiva utveckling. Under 2017 har Trump bland annat:

  1. Aviserat att USA kommer att dra sig ur Parisavtalet.
  2. Strypt USA:s bidrag till FN:s Klimatpanel, IPCC. Det är bekymmersamt eftersom USA stod för nästan halva budgeten 2016.
  3. Annonserat att inga ytterligare bidrag skall göras till den Gröna klimatfonden, GCF.
  4. Påbörjat tillbakadragandet av USA:s “Clean Power Plan”, landets främsta klimatpolitiska verktyg för att nå sina uppsatta klimatmål.

Trots det har den amerikanska delegation till mellanmötet i Bonn i maj och under förmötet till COP23 på Fiji i oktober inte antagit en mer destruktiv inriktning. USA:s öppningsanförande bekräftar visserligen Trumps uttalande i Rosenträdgården 1 juni år: USA ska lämna Pariavtalet. Samtidigt håller USA kvar vid ambitionen att de vill omförhandla avtalet för att möjliggöra ett eventuellt återinträde.

Förhandlingarna har börjat utan större överraskningar. De kommande dagarna blir dock högintressanta. Vi kommer att följa vad USA:s uttalande innebär i praktiken. Har de en tydligt destruktiv instruktion att försöka urholka Parisavtalets regelbok? Kommer de att hålla en fortsatt relativt låg profil och låta förhandlingarna ha sin gill gång? Det finns stor anledning att återkomma till ämnet senare i veckan.

Figur | USA:s respektive Sveriges bidrag till IPCC:s budget [MSEK]

COPs vinnare och förlorare: 2 gånger Topp-5

Jag vet, det är lite kvällstidningsaktigt, men jag kunde inte hålla mig, här är fem vinnare och fem förlorare från COP22 i Marrakesh.

Vinnare

  1. Parisavtalet. Ibland behövs det en yttre fiende för att man ska stå upp för det man har, och denna gång gjorde valet av Trump mitt i klimatförhandlingarnas första vecka att hela världen samlades kring Parisavtalet. Även om framstegen i att konkretisera det var små, är avtalet som sådant kraftigt stärkt.
  1. Klimatanpassning. Efter att i alla år varit ”lillasystern” till utsläppsminskningar, var klimatanpassning COP22:s stora vinnare. Hur den relativt lilla Anpassningsfonden ska hanteras framgent var en av förhandlingarnas stora knäckfrågor, medan den stora Gröna Klimatfonden redovisade att man satsar mer på anpassning än utsläppsminskning. Också valet av nästa års COP-värd Fiji, en önation som känner av klimatförändringarna völdigt starkt, signalerar klimatanpassning.
  1. NDCs. Alla räknar på ländernas klimatåtaganden, alla funderar på hur de ska jämföras, hur och när de ska kunna skärpas… på mycket kort tid har denna beståndsdel ur Parisavtalet blivit en helt självklar del i hur vi värderar länders klimatambitioner, hur vi hittar ingångar för näringslivet att göra gröna affärer och hur vi bedömer möjligheten att klara ”väl under två grader”

4. Carbon clubs. På ett COP där procedur- och tekniska frågor dominerar, är initiativen som lanseras strax intill de formella förhandlingarna extra viktiga. På COP22 slogs nytt rekord i sådana initiativ, och många var stora och viktiga, som samarbetet för att stärka klimatåtaganden (NDCs), samarbetet kring 2050-mål eller samverkan för att nå 100% förnybar energi. UNEP visade redan före COP att ”carbon clubs” kan få stor betydelse för att klara utsläppsmålen, det är ännu tydligare efter Marrakesh

5. Näringslivet. Flera av de viktigaste initiativen i anslutning till COP var starkt näringslivsdrivna, och sällan har näringslivet varit så populärt som när över 300 företagsledare skrev ett COP-brev till Donald Trump där de uppmanade honom att medverka i, snarare än motverka, klimatarbetet.

Förlorare

  1. Trump. Det tog inte många timmar efter att Trump valts, så hade såväl förhandlingsledare från jordens alla hörn som företagsledare från näringslivets alla grenar tagit avstånd från Trumps klimatskepticism. Hans hot om att lämna klimatförhandlingarna fick mycket mindre negativ inverkan på förhandlingarna än många förutspått, och gav många en extra sporre att visa upp ett tydligt klimatengagemang.
  1. Öppenheten. Sällan har ett COP varit så slutet. Förhandlande länder upplevde att de fick mindre information än tidigare, Marockos eget högtidlighetsdokument var inte tänkt att förhandlas alls, observatörer fick mindre tillgång till mötena än förut och uppenbart fredliga manifestationer som CAN:s Fossil of the Day fick inte genomföras som förr. Denna jämförelse gäller inte bara med Paris, utan också t.ex. med COP i Qatar, som ju inte heller är ett under av öppenhet generellt, men som var mycket öppnare som COP.
  1. Gröna Klimatfonden. Ropen ”fill the fund” gällde inte längre gröna klimatfonden, vars tält mitt på COP:s huvudstråk ofta stod tomt. Fonden redovisade förvisso hur medlen tänks spenderas, men alltfler i korridorerna undrar hur smart det egentligen var att gå ”all in” på en fond som vi inte vet om den kan leverera, som inte har egen utförandekapacitet och som har skyhöga overhead-kostnader. Sverige var inte ensamma om att diskret markera ett begynnande ifrågasättande genom att ge medel till diverse andra fonder, men inte GCF.
  1. Kyotoprotokollet. På COP i Doha 2012 var den stora stridsfrågan att få till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som är det internationella klimatavtalet fram till år 2020. Men det är ännu inte ratificerat, och skrivningarna från COP22 om att det är ”urgent” att anta KP2 möts med en gäspning även i Sverige som inte har några planer på att göra det.
  1. Västsahara. Inför COP trodde många att det skulle bli en diskussion om Marockos ockupation av Västsahara, särskilt som en stor del av Marockos (i övrigt mycket positiva) satsning på förnybar energi sker där. I Sverige har både miljöpartiet och socialdemokraterna kongressbeslut på att erkänna Västsahara, och FN:s eget CDM-system avvisar uttryckligen satsningar på energi där. Ändå blev diskussionen minimal och Marockos pr-apparat närmast oemotsagd.

Det finns fler som borde vara med på listan. Kina, John Kerry och Fiji bland vinnarna. Turkiet, Bolivia och clean coal bland förlorarna. Men så här ser min dubbla topp-5 ut. Hur är din?

/Mattias

Slutdokumentet förhandlas: Här är texten med vår analys

Nu har vi fått en ny förhandlingstext för det avgörande COP-beslutet, som informellt ska diskuteras klockan 11 (12 svensk tid). Här är vår analys av vad förslaget innebär med fokus på de viktigaste kvarvarande knäckfrågorna. Denna text kommer att uppdateras!

COP-ordförandeskapet påpekar i sin inledning att det rått oenighet om besluten om hur Parisavtalet ska implementeras och om de delar av Parisavtalet som ska beslutas vid det första partsmötet efter ikraftträdandet, alltså här.

Parisförhandlingarna stänger inte. I Parisavtalet står en rad viktiga frågor som ska beslutas på första mötet efter att avtalet trätt i kraft. Det skedde som bekant snabbare än många trott, och Marrakech är detta första möte. Men man är inte ens nära att komma överens, bl.a. om den nya finansiella mekanismen som ska användas när länder gör utsläppsminskningar tillsammans. Därför beslutar man enligt förslaget att COP23 senhösten 2017 också blir ”as the meeting of the Parties to the Paris Agreement, at its resumed first session”, mötet ajourneras alltså till dess – i linje med vår bedömning från början att man inte var redo att gå till beslut här. Arbetsprogrammet under avtalet ska avslutas ”så snart som möjligt”.

Detta är baserat på ordförandens analys att ”It is my view, after listening carefully to all Parties, that it would not be possible to reach consensus at this session. The proposed COP decision requests the APA to continue its consideration of additional matters and asks it to forward the outcome in 2017. This approach would allow Parties more time, combined with a clear timeframe and process for reaching an outcome.”

Beslut skjuts upp: Frågorna om hur klimatmålen skärps över tid, om vad varje land ska bidra med, och om vad som ska ske på den särskilda NDC-konferensen 2018, är fortsatt oklara. I maj 2017 ska detta förtydligas, för återrapportering till COP23 i december 2017:

Requests the President of the Conference of the Parties at its twenty-second session, in collaboration with the incoming President of the Conference of the Parties at its twenty-third session, to undertake inclusive and transparent consultations with Parties on the organization of the facilitative dialogue referred to in decision 1/CP.21, paragraph 20, on the margins of the sessions of the subsidiary bodies to be convened in May 2017, and to report back to the Conference of the Parties at its twenty-third session;

Anpassningsfonden in i Parisavtalet: Anpassningsfonden ligger, som vi skrivit om tidigare, under Kyotoprotokollet och upphör därmed 2020. Ska den leva kvar, bör den flyttas till Parisavtalet, men många är skeptiska, för här ligger redan Gröna Klimatfonden som jobbar mycket med anpassning. Skrivningarna indikerar en flytt, presidenten skriver i sin ”explanatory note” att ”It is proposed that the Fund should serve the Paris Agreement, subject to the arrangements and modalities that need to be clarified.”

Länderna ska under våren klargöra sina positioner i denna fråga; ”Invites Parties to submit, by 31 March 2017, their views on the governance and institutional arrangements, safeguards and operating modalities for the Adaptation Fund to serve the Paris Agreement”.

Kyotoprotokollet: I vanlig ordning insisterar FN på att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, Dohatilläggen, måste ratificeras, eftersom det är det nu gällande internationella klimatavtalet, fram till år 2020, ”Underscores the urgent need for the entry into force of the Doha Amendment”, men det kommer inte att ske, bedömer vi.

Marrakesh Partnership for Global Climate Action:  Detta högtidlighetsdokument som vi har bedömt tidigare, ”välkomnas”, vilket förtydligar att det inte har någon egentlig status.

High-level champions, den nya funktionen centralt under UNFCC formaliseras genom att den omnämns, ”Commends the high-level champions and welcomes the Marrakesh Partnership for Global Climate Action”. Man noterar i en senare paragraf att det får finansiella konsekvenser, dvs det tillkommer en ny kostnad.

Övriga delar är enligt ordförande i princip oförändrade jämfört med tidigare förslag, vilket vi får anledning att granska.

Kvarvarande frågor som inte adresseras här är bl.a.

  • Hur klimatfinansieringen ska öka och vilka länder som ska ha tillgång till medel från Gröna Klimatfonden, där Turkiet insisterar på att få full tillgång.
  • Loss & Damage, denna mekanism som beslutades på COP i Warszawa och där länderna ska ge sin syn på finansiering till den 27 februari.
  • Ordförandeskapet för COP23 och 24 är också beslut som fattas separat; 23 blir troligen i Bonn med Fiji som värd och 24 i Polen, som i så fall blir först att ha varit värd för COP tre gånger.

Har du kompletterande tankar eller frågor om förslaget till avtal? Hör av dig!

Mattias Goldmann

Brexit och klimatet

Klimatfrågan var inte central i den brittiska Brexit-debatten, så nu är det hög tid att analysera vad Brexit kommer att innebära för klimatet och miljön!

Storbritanniens klimatarbete

“Don’t tell me that a new Brexit-led British government is going to put environmental regulations at top of its pile on June 24. It is not going to happen.”

Stanley Johnson, Environmentalists for Europe.[1]

Storbritannien var först i världen att sätta långsiktiga, legalt bindande klimatmål, genom Climate Act. Också själva klimatmålet, -80% till 2050, har stått modell för bl.a. Sveriges ambitioner. Inget av detta påverkas direkt av att Storbritannien lämnar EU, men det kan ändå komma att förändras.[2]

Ledande aktörer i Brexit-rörelsen argumenterade för att Storbritannien ska kunna agera fritt inom en rad miljöfrågor där man upplever EU som en begränsning. Det gäller främst EU:s artskyddsdirektiv och regler i kemikalier i jordbruket[3]. På klimatområdet betonar Boris Johnson betonar att han inte vill se sänkta ambitioner[4], men andra ledande företrädare inom Brexit-rörelsen är näranog klimatskeptiker, som tidigare ministern Nigel Lawson. De som röstat för Brexit är klart mindre engagerade i klimatfrågan än övriga; 18% av de britter som vill lämna EU är håller inte med om påståendet “human activity is causing climate change” mot 10% av de britter som vill stanna i EU. 68% av de som vill lämna menar att “the media exaggerates the level of scientific agreement there is on human activity causing climate change”. De som vill lämna EU är också mer generellt skeptiska till vetenskap, motståndare till förnybar energi och positiva till skiffergas.[5]

Hur stora de ekonomiska konsekvenserna blir för Storbritannien av att lämna EU skulle förstås bero på vilken typ av avtal man istället sluter med EU. Men flertalet bedömare tycks ense om att Brexit skule bli en ekonomisk förlust för Storbritannien, och miljöorganisationen E3G (Third Generation Environmentalism) kopplar detta till ett mindre aktivt klimatarbete, ”You’ll have a government that has no money to invest in a shift to a low carbon infrastructure”.[6] Med en pressad ekonomi försämras förutsättningarna att lämna kol och olja, med minskad potential att stimulera förnybart och stärkt tryck att utnyttja potentialen till skiffergas. Därtill måste Storbritannien troligen avbryta (eller inte påbörja) beslutade några av de klimat- och energiprojekt som EU delfinansierar. Totalt handlar det om cirka 3,5 miljarder euro enbart från Europeiska Investeringsbanken, enbart inom förnybar energi.[7] Stora infrastrukturinvesteringar kan också komma att avbrytas eller skjutas upp, vilket ur klimatsynpunkt ses som både bra och dåligt; det gäller såväl nya linjer för snabbtåget som Heathrows nya landningsbana.[8]

EU:s klimatarbete

“It is absurd to suggest that Brexit could be good for the environment when the major challenges we face, not least the risk of catastrophic climate change, are international by their nature.”

Clive Lewis, Labours skuggminister för energi och klimat[9]

Storbritannien är ofta på den mer ambitiösa sidan i EU:s klimat- och energiförhandlingar, inte sällan allierad med Sverige, Tyskland och Frankrike. Det gäller inte minst den nyligen antagna klimatpakten och de pågående förhandlingarna om bördefördelningen, men också revideringen av EU:s utsläppshandel och hur stark klimatkomponenten ska vara i EU:s jordbruks- och transportpolitik[10]. Denna balans är skör, med ett antal länder i framför allt Central- och Östeuropa som gärna ser lägre ambitioner, och kan alltså påverkas till det negativa om Storbritannien lämnar. Det anger bl.a. tankesmedjan Institute for European Environmental Policy.[11]

“Those who cling to an energy future based on coal, oil and gas will now fight all the harder to protect the value of their assets. Just when we need a redoubling of effort, Brexit would gravely weaken Europe’s capacity to act on climate”, uttrycker parlamentsledamot (MP) Caroline Lucas och John Ashton från miljöorganisationen E3G.[12]

En stor osäkerhetsfaktor är om Storbritannien, om de lämnar EU, skulle stanna kvar i utsläppshandeln ETS, där ju EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein redan ingår trots att de inte är med i EU.

Det skulle få långtgående konsekvenser och tvinga fram en besvärlig omförhandling om de lämnade systemet, med stor risk för att systemet tappar ytterligare styrfart.[13]

FN:s klimatarbete

”Britain isn’t leaving the international community, and we’re certainly not leaving the planet. That means the Paris agreement is every bit as vital to our future as it was yesterday. In fact, sticking to our Paris promises is more important than ever: we are about to negotiate new trade deals, and the last thing we can afford to do is break the commitments we made to the world just six months ago.”

John Sauven, VD för Greenpeace UK[14]

I FN:s klimatförhandlingar ska EU tala med en röst. Vilken denna position är, är liksom EU:s övriga klimatpolitik, föremål för knepiga förhandlingar där Storbritannien jämte Sverige ofta arbetat för en linje med snabba utsläppsminskningar. Det är troligt att EU:s linje i FN skulle försvagas om Storbritannien lämnar EU, men å andra sidan kan Storbritannien då driva en egen linje vilket Sverige är förhindrat att göra. Sedan tidigare har Norge och Schweiz, som fristående från EU, i klimatförhandlingarna ofta kunnat driva en kraftfullare linje och agera friare, och det är inte självklart att det vore negativt att Storbritannien också fick en sådan roll.

Specifikt för det kommande, långsiktiga klimatavtalet, har UNFCCC:s tidigare chef Christiana Figueres slagit fast att Brexit kräver någon form av ”rekalibrering”, vilket även klimatanalytikerna Sandbag bedömer.[15]

Oron sprider sig nu att detta kan öppna för andra aktörer som vill omförhandla, inte minst om Trump vinner presidentvalet i USA – han har utlovat att han ”minst” vill omförhandla avtalet.[16] Ledande miljöorganisationer vill förhindra detta genom att Storbritannien snabbt följer Frankrikes exempel och ratificerar avtalet, vilket skulle skicka en stark och positiv signal att klimatåtagandena ligger fast, och kan ske innan Cameron formellt lämnar sin post, men det skulle uppröra många Brexit-talespersoner.[17]

Konkret behöver Storbritannien som icke-EU-land formulera en egen NDC (nationally determined contributions) med sina klimatåtaganden, vilket blir ett tidigt lackmustest för vilken klimatpolitik ett Storbritannien utanför EU avser föra.[18]

 Sveriges klimatarbete

Brexit får givetvis konsekvenser för Sverige, även på klimatområdet. Men vilka de blir beror mycket på vilket förhållande Storbritannien får med EU, samt vilka nya, direkta relationer Storbritannien och Sverige skulle etablera. Fores avser återkomma med en analys av detta, och regelbundet revidera denna analys.

Mattias Goldmann
Vd, Fores

 

Referenser

[1] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[2] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

[3] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[4] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462846/boris-johnson-vows-to-continue-to-work-with-europe-to-improve-the-environment?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[5] https://www.theguardian.com/environment/2016/jun/16/brexit-voters-almost-twice-as-likely-to-disbelieve-in-manmade-climate-change

[6] http://money.cnn.com/2016/04/18/news/economy/brexit-eu-referendum-economy-scenarios-impact/

[7] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

[8] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462846/boris-johnson-vows-to-continue-to-work-with-europe-to-improve-the-environment?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[9] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[10] http://blogs.lse.ac.uk/brexitvote/2016/04/20/cut-out-brexit-would-put-the-eus-efforts-to-cut-carbon-emissions-at-risk/

[11] http://thinkprogress.org/climate/2016/06/14/3788530/brexit-bad-climate-change/

[12] http://www.theguardian.com/commentisfree/2016/jun/12/win-climate-struggle-remain-europe-paris-summit. Se också http://tomburke.co.uk/.

[13] http://carbon-pulse.com/21319/

[14] https://www.theguardian.com/environment/2016/jun/25/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt

[15] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462845/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[16] http://klimatforhandling.se/2016/05/17/trump-och-klimatavtalet/

[17] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462845/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[18] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector