Etikettarkiv: klimatförhandling

Klimatförhandlingarna öppnar med oro över den amerikanska delegationens instruktioner

Den rekordsnabba uppslutningen bakom Parisavtalet fortsätter att imponera. Även Nicaragua – som öppet motsatte sig en uppgörelse under slutförhandlingarna i Paris – har nu överraskande ratificerat avtalet. I och med Nicaraguas ratificering har 169 kontraktsparter anslutit sig till Parisavtalet.

USA lägger en skugga över denna positiva utveckling. Under 2017 har Trump bland annat:

  1. Aviserat att USA kommer att dra sig ur Parisavtalet.
  2. Strypt USA:s bidrag till FN:s Klimatpanel, IPCC. Det är bekymmersamt eftersom USA stod för nästan halva budgeten 2016.
  3. Annonserat att inga ytterligare bidrag skall göras till den Gröna klimatfonden, GCF.
  4. Påbörjat tillbakadragandet av USA:s “Clean Power Plan”, landets främsta klimatpolitiska verktyg för att nå sina uppsatta klimatmål.

Trots det har den amerikanska delegation till mellanmötet i Bonn i maj och under förmötet till COP23 på Fiji i oktober inte antagit en mer destruktiv inriktning. USA:s öppningsanförande bekräftar visserligen Trumps uttalande i Rosenträdgården 1 juni år: USA ska lämna Pariavtalet. Samtidigt håller USA kvar vid ambitionen att de vill omförhandla avtalet för att möjliggöra ett eventuellt återinträde.

Förhandlingarna har börjat utan större överraskningar. De kommande dagarna blir dock högintressanta. Vi kommer att följa vad USA:s uttalande innebär i praktiken. Har de en tydligt destruktiv instruktion att försöka urholka Parisavtalets regelbok? Kommer de att hålla en fortsatt relativt låg profil och låta förhandlingarna ha sin gill gång? Det finns stor anledning att återkomma till ämnet senare i veckan.

Figur | USA:s respektive Sveriges bidrag till IPCC:s budget [MSEK]

COPs vinnare och förlorare: 2 gånger Topp-5

Jag vet, det är lite kvällstidningsaktigt, men jag kunde inte hålla mig, här är fem vinnare och fem förlorare från COP22 i Marrakesh.

Vinnare

  1. Parisavtalet. Ibland behövs det en yttre fiende för att man ska stå upp för det man har, och denna gång gjorde valet av Trump mitt i klimatförhandlingarnas första vecka att hela världen samlades kring Parisavtalet. Även om framstegen i att konkretisera det var små, är avtalet som sådant kraftigt stärkt.
  1. Klimatanpassning. Efter att i alla år varit ”lillasystern” till utsläppsminskningar, var klimatanpassning COP22:s stora vinnare. Hur den relativt lilla Anpassningsfonden ska hanteras framgent var en av förhandlingarnas stora knäckfrågor, medan den stora Gröna Klimatfonden redovisade att man satsar mer på anpassning än utsläppsminskning. Också valet av nästa års COP-värd Fiji, en önation som känner av klimatförändringarna völdigt starkt, signalerar klimatanpassning.
  1. NDCs. Alla räknar på ländernas klimatåtaganden, alla funderar på hur de ska jämföras, hur och när de ska kunna skärpas… på mycket kort tid har denna beståndsdel ur Parisavtalet blivit en helt självklar del i hur vi värderar länders klimatambitioner, hur vi hittar ingångar för näringslivet att göra gröna affärer och hur vi bedömer möjligheten att klara ”väl under två grader”

4. Carbon clubs. På ett COP där procedur- och tekniska frågor dominerar, är initiativen som lanseras strax intill de formella förhandlingarna extra viktiga. På COP22 slogs nytt rekord i sådana initiativ, och många var stora och viktiga, som samarbetet för att stärka klimatåtaganden (NDCs), samarbetet kring 2050-mål eller samverkan för att nå 100% förnybar energi. UNEP visade redan före COP att ”carbon clubs” kan få stor betydelse för att klara utsläppsmålen, det är ännu tydligare efter Marrakesh

5. Näringslivet. Flera av de viktigaste initiativen i anslutning till COP var starkt näringslivsdrivna, och sällan har näringslivet varit så populärt som när över 300 företagsledare skrev ett COP-brev till Donald Trump där de uppmanade honom att medverka i, snarare än motverka, klimatarbetet.

Förlorare

  1. Trump. Det tog inte många timmar efter att Trump valts, så hade såväl förhandlingsledare från jordens alla hörn som företagsledare från näringslivets alla grenar tagit avstånd från Trumps klimatskepticism. Hans hot om att lämna klimatförhandlingarna fick mycket mindre negativ inverkan på förhandlingarna än många förutspått, och gav många en extra sporre att visa upp ett tydligt klimatengagemang.
  1. Öppenheten. Sällan har ett COP varit så slutet. Förhandlande länder upplevde att de fick mindre information än tidigare, Marockos eget högtidlighetsdokument var inte tänkt att förhandlas alls, observatörer fick mindre tillgång till mötena än förut och uppenbart fredliga manifestationer som CAN:s Fossil of the Day fick inte genomföras som förr. Denna jämförelse gäller inte bara med Paris, utan också t.ex. med COP i Qatar, som ju inte heller är ett under av öppenhet generellt, men som var mycket öppnare som COP.
  1. Gröna Klimatfonden. Ropen ”fill the fund” gällde inte längre gröna klimatfonden, vars tält mitt på COP:s huvudstråk ofta stod tomt. Fonden redovisade förvisso hur medlen tänks spenderas, men alltfler i korridorerna undrar hur smart det egentligen var att gå ”all in” på en fond som vi inte vet om den kan leverera, som inte har egen utförandekapacitet och som har skyhöga overhead-kostnader. Sverige var inte ensamma om att diskret markera ett begynnande ifrågasättande genom att ge medel till diverse andra fonder, men inte GCF.
  1. Kyotoprotokollet. På COP i Doha 2012 var den stora stridsfrågan att få till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som är det internationella klimatavtalet fram till år 2020. Men det är ännu inte ratificerat, och skrivningarna från COP22 om att det är ”urgent” att anta KP2 möts med en gäspning även i Sverige som inte har några planer på att göra det.
  1. Västsahara. Inför COP trodde många att det skulle bli en diskussion om Marockos ockupation av Västsahara, särskilt som en stor del av Marockos (i övrigt mycket positiva) satsning på förnybar energi sker där. I Sverige har både miljöpartiet och socialdemokraterna kongressbeslut på att erkänna Västsahara, och FN:s eget CDM-system avvisar uttryckligen satsningar på energi där. Ändå blev diskussionen minimal och Marockos pr-apparat närmast oemotsagd.

Det finns fler som borde vara med på listan. Kina, John Kerry och Fiji bland vinnarna. Turkiet, Bolivia och clean coal bland förlorarna. Men så här ser min dubbla topp-5 ut. Hur är din?

/Mattias

Slutdokumentet förhandlas: Här är texten med vår analys

Nu har vi fått en ny förhandlingstext för det avgörande COP-beslutet, som informellt ska diskuteras klockan 11 (12 svensk tid). Här är vår analys av vad förslaget innebär med fokus på de viktigaste kvarvarande knäckfrågorna. Denna text kommer att uppdateras!

COP-ordförandeskapet påpekar i sin inledning att det rått oenighet om besluten om hur Parisavtalet ska implementeras och om de delar av Parisavtalet som ska beslutas vid det första partsmötet efter ikraftträdandet, alltså här.

Parisförhandlingarna stänger inte. I Parisavtalet står en rad viktiga frågor som ska beslutas på första mötet efter att avtalet trätt i kraft. Det skedde som bekant snabbare än många trott, och Marrakech är detta första möte. Men man är inte ens nära att komma överens, bl.a. om den nya finansiella mekanismen som ska användas när länder gör utsläppsminskningar tillsammans. Därför beslutar man enligt förslaget att COP23 senhösten 2017 också blir ”as the meeting of the Parties to the Paris Agreement, at its resumed first session”, mötet ajourneras alltså till dess – i linje med vår bedömning från början att man inte var redo att gå till beslut här. Arbetsprogrammet under avtalet ska avslutas ”så snart som möjligt”.

Detta är baserat på ordförandens analys att ”It is my view, after listening carefully to all Parties, that it would not be possible to reach consensus at this session. The proposed COP decision requests the APA to continue its consideration of additional matters and asks it to forward the outcome in 2017. This approach would allow Parties more time, combined with a clear timeframe and process for reaching an outcome.”

Beslut skjuts upp: Frågorna om hur klimatmålen skärps över tid, om vad varje land ska bidra med, och om vad som ska ske på den särskilda NDC-konferensen 2018, är fortsatt oklara. I maj 2017 ska detta förtydligas, för återrapportering till COP23 i december 2017:

Requests the President of the Conference of the Parties at its twenty-second session, in collaboration with the incoming President of the Conference of the Parties at its twenty-third session, to undertake inclusive and transparent consultations with Parties on the organization of the facilitative dialogue referred to in decision 1/CP.21, paragraph 20, on the margins of the sessions of the subsidiary bodies to be convened in May 2017, and to report back to the Conference of the Parties at its twenty-third session;

Anpassningsfonden in i Parisavtalet: Anpassningsfonden ligger, som vi skrivit om tidigare, under Kyotoprotokollet och upphör därmed 2020. Ska den leva kvar, bör den flyttas till Parisavtalet, men många är skeptiska, för här ligger redan Gröna Klimatfonden som jobbar mycket med anpassning. Skrivningarna indikerar en flytt, presidenten skriver i sin ”explanatory note” att ”It is proposed that the Fund should serve the Paris Agreement, subject to the arrangements and modalities that need to be clarified.”

Länderna ska under våren klargöra sina positioner i denna fråga; ”Invites Parties to submit, by 31 March 2017, their views on the governance and institutional arrangements, safeguards and operating modalities for the Adaptation Fund to serve the Paris Agreement”.

Kyotoprotokollet: I vanlig ordning insisterar FN på att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, Dohatilläggen, måste ratificeras, eftersom det är det nu gällande internationella klimatavtalet, fram till år 2020, ”Underscores the urgent need for the entry into force of the Doha Amendment”, men det kommer inte att ske, bedömer vi.

Marrakesh Partnership for Global Climate Action:  Detta högtidlighetsdokument som vi har bedömt tidigare, ”välkomnas”, vilket förtydligar att det inte har någon egentlig status.

High-level champions, den nya funktionen centralt under UNFCC formaliseras genom att den omnämns, ”Commends the high-level champions and welcomes the Marrakesh Partnership for Global Climate Action”. Man noterar i en senare paragraf att det får finansiella konsekvenser, dvs det tillkommer en ny kostnad.

Övriga delar är enligt ordförande i princip oförändrade jämfört med tidigare förslag, vilket vi får anledning att granska.

Kvarvarande frågor som inte adresseras här är bl.a.

  • Hur klimatfinansieringen ska öka och vilka länder som ska ha tillgång till medel från Gröna Klimatfonden, där Turkiet insisterar på att få full tillgång.
  • Loss & Damage, denna mekanism som beslutades på COP i Warszawa och där länderna ska ge sin syn på finansiering till den 27 februari.
  • Ordförandeskapet för COP23 och 24 är också beslut som fattas separat; 23 blir troligen i Bonn med Fiji som värd och 24 i Polen, som i så fall blir först att ha varit värd för COP tre gånger.

Har du kompletterande tankar eller frågor om förslaget till avtal? Hör av dig!

Mattias Goldmann

Brexit och klimatet

Klimatfrågan var inte central i den brittiska Brexit-debatten, så nu är det hög tid att analysera vad Brexit kommer att innebära för klimatet och miljön!

Storbritanniens klimatarbete

“Don’t tell me that a new Brexit-led British government is going to put environmental regulations at top of its pile on June 24. It is not going to happen.”

Stanley Johnson, Environmentalists for Europe.[1]

Storbritannien var först i världen att sätta långsiktiga, legalt bindande klimatmål, genom Climate Act. Också själva klimatmålet, -80% till 2050, har stått modell för bl.a. Sveriges ambitioner. Inget av detta påverkas direkt av att Storbritannien lämnar EU, men det kan ändå komma att förändras.[2]

Ledande aktörer i Brexit-rörelsen argumenterade för att Storbritannien ska kunna agera fritt inom en rad miljöfrågor där man upplever EU som en begränsning. Det gäller främst EU:s artskyddsdirektiv och regler i kemikalier i jordbruket[3]. På klimatområdet betonar Boris Johnson betonar att han inte vill se sänkta ambitioner[4], men andra ledande företrädare inom Brexit-rörelsen är näranog klimatskeptiker, som tidigare ministern Nigel Lawson. De som röstat för Brexit är klart mindre engagerade i klimatfrågan än övriga; 18% av de britter som vill lämna EU är håller inte med om påståendet “human activity is causing climate change” mot 10% av de britter som vill stanna i EU. 68% av de som vill lämna menar att “the media exaggerates the level of scientific agreement there is on human activity causing climate change”. De som vill lämna EU är också mer generellt skeptiska till vetenskap, motståndare till förnybar energi och positiva till skiffergas.[5]

Hur stora de ekonomiska konsekvenserna blir för Storbritannien av att lämna EU skulle förstås bero på vilken typ av avtal man istället sluter med EU. Men flertalet bedömare tycks ense om att Brexit skule bli en ekonomisk förlust för Storbritannien, och miljöorganisationen E3G (Third Generation Environmentalism) kopplar detta till ett mindre aktivt klimatarbete, ”You’ll have a government that has no money to invest in a shift to a low carbon infrastructure”.[6] Med en pressad ekonomi försämras förutsättningarna att lämna kol och olja, med minskad potential att stimulera förnybart och stärkt tryck att utnyttja potentialen till skiffergas. Därtill måste Storbritannien troligen avbryta (eller inte påbörja) beslutade några av de klimat- och energiprojekt som EU delfinansierar. Totalt handlar det om cirka 3,5 miljarder euro enbart från Europeiska Investeringsbanken, enbart inom förnybar energi.[7] Stora infrastrukturinvesteringar kan också komma att avbrytas eller skjutas upp, vilket ur klimatsynpunkt ses som både bra och dåligt; det gäller såväl nya linjer för snabbtåget som Heathrows nya landningsbana.[8]

EU:s klimatarbete

“It is absurd to suggest that Brexit could be good for the environment when the major challenges we face, not least the risk of catastrophic climate change, are international by their nature.”

Clive Lewis, Labours skuggminister för energi och klimat[9]

Storbritannien är ofta på den mer ambitiösa sidan i EU:s klimat- och energiförhandlingar, inte sällan allierad med Sverige, Tyskland och Frankrike. Det gäller inte minst den nyligen antagna klimatpakten och de pågående förhandlingarna om bördefördelningen, men också revideringen av EU:s utsläppshandel och hur stark klimatkomponenten ska vara i EU:s jordbruks- och transportpolitik[10]. Denna balans är skör, med ett antal länder i framför allt Central- och Östeuropa som gärna ser lägre ambitioner, och kan alltså påverkas till det negativa om Storbritannien lämnar. Det anger bl.a. tankesmedjan Institute for European Environmental Policy.[11]

“Those who cling to an energy future based on coal, oil and gas will now fight all the harder to protect the value of their assets. Just when we need a redoubling of effort, Brexit would gravely weaken Europe’s capacity to act on climate”, uttrycker parlamentsledamot (MP) Caroline Lucas och John Ashton från miljöorganisationen E3G.[12]

En stor osäkerhetsfaktor är om Storbritannien, om de lämnar EU, skulle stanna kvar i utsläppshandeln ETS, där ju EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein redan ingår trots att de inte är med i EU.

Det skulle få långtgående konsekvenser och tvinga fram en besvärlig omförhandling om de lämnade systemet, med stor risk för att systemet tappar ytterligare styrfart.[13]

FN:s klimatarbete

”Britain isn’t leaving the international community, and we’re certainly not leaving the planet. That means the Paris agreement is every bit as vital to our future as it was yesterday. In fact, sticking to our Paris promises is more important than ever: we are about to negotiate new trade deals, and the last thing we can afford to do is break the commitments we made to the world just six months ago.”

John Sauven, VD för Greenpeace UK[14]

I FN:s klimatförhandlingar ska EU tala med en röst. Vilken denna position är, är liksom EU:s övriga klimatpolitik, föremål för knepiga förhandlingar där Storbritannien jämte Sverige ofta arbetat för en linje med snabba utsläppsminskningar. Det är troligt att EU:s linje i FN skulle försvagas om Storbritannien lämnar EU, men å andra sidan kan Storbritannien då driva en egen linje vilket Sverige är förhindrat att göra. Sedan tidigare har Norge och Schweiz, som fristående från EU, i klimatförhandlingarna ofta kunnat driva en kraftfullare linje och agera friare, och det är inte självklart att det vore negativt att Storbritannien också fick en sådan roll.

Specifikt för det kommande, långsiktiga klimatavtalet, har UNFCCC:s tidigare chef Christiana Figueres slagit fast att Brexit kräver någon form av ”rekalibrering”, vilket även klimatanalytikerna Sandbag bedömer.[15]

Oron sprider sig nu att detta kan öppna för andra aktörer som vill omförhandla, inte minst om Trump vinner presidentvalet i USA – han har utlovat att han ”minst” vill omförhandla avtalet.[16] Ledande miljöorganisationer vill förhindra detta genom att Storbritannien snabbt följer Frankrikes exempel och ratificerar avtalet, vilket skulle skicka en stark och positiv signal att klimatåtagandena ligger fast, och kan ske innan Cameron formellt lämnar sin post, men det skulle uppröra många Brexit-talespersoner.[17]

Konkret behöver Storbritannien som icke-EU-land formulera en egen NDC (nationally determined contributions) med sina klimatåtaganden, vilket blir ett tidigt lackmustest för vilken klimatpolitik ett Storbritannien utanför EU avser föra.[18]

 Sveriges klimatarbete

Brexit får givetvis konsekvenser för Sverige, även på klimatområdet. Men vilka de blir beror mycket på vilket förhållande Storbritannien får med EU, samt vilka nya, direkta relationer Storbritannien och Sverige skulle etablera. Fores avser återkomma med en analys av detta, och regelbundet revidera denna analys.

Mattias Goldmann
Vd, Fores

 

Referenser

[1] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[2] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

[3] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[4] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462846/boris-johnson-vows-to-continue-to-work-with-europe-to-improve-the-environment?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[5] https://www.theguardian.com/environment/2016/jun/16/brexit-voters-almost-twice-as-likely-to-disbelieve-in-manmade-climate-change

[6] http://money.cnn.com/2016/04/18/news/economy/brexit-eu-referendum-economy-scenarios-impact/

[7] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

[8] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462846/boris-johnson-vows-to-continue-to-work-with-europe-to-improve-the-environment?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[9] http://www.theguardian.com/politics/2016/may/30/brexit-spirit-crushing-green-directives-minister-george-eustice

[10] http://blogs.lse.ac.uk/brexitvote/2016/04/20/cut-out-brexit-would-put-the-eus-efforts-to-cut-carbon-emissions-at-risk/

[11] http://thinkprogress.org/climate/2016/06/14/3788530/brexit-bad-climate-change/

[12] http://www.theguardian.com/commentisfree/2016/jun/12/win-climate-struggle-remain-europe-paris-summit. Se också http://tomburke.co.uk/.

[13] http://carbon-pulse.com/21319/

[14] https://www.theguardian.com/environment/2016/jun/25/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt

[15] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462845/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[16] http://klimatforhandling.se/2016/05/17/trump-och-klimatavtalet/

[17] http://www.businessgreen.com/bg/news/2462845/eu-out-vote-puts-uk-commitment-to-paris-climate-agreement-in-doubt?utm_medium=email&utm_campaign=BG.Daily_RL.EU.A.U&utm_source=BG.DCM.Editors_Updates

[18] http://www.nortonrosefulbright.com/knowledge/publications/136979/impact-of-a-brexit-on-the-energy-sector

Trump och klimatavtalet

“I think one of the dumbest statements I’ve ever heard in politics, in the history of politics as I know it, which is pretty good, was Obama’s statement that our No 1 problem is global warming.” Så sade Donald Trump i samband med klimatmötet i Paris, och i maj sade han till Reuters att ”I will be looking at that very, very seriously, and at a minimum I will be renegotiating those agreements, at a minimum. And at a maximum I may do something else.” Han menar att andra länder, särskilt Kina, inte följer avtalet. Så frågan på allas läppar är ”vad händer med avtalet om Donald Trump blir amerikansk president”? Vi har svaret i tre delar:

  1. Avtalet ratificeras – men urvattnas. USA under president Obama kommer att ratificera avtalet under våren, långt innan presidentvalet – och avtalet är skrivet just för att han ska kunna ratificera det snabbt, utan att behöva konsultera senaten och kongressen.

Alla som var på plats i Paris minns hur COP-ordförande Fabius på mötets sista dag, efter en lång och oroande försening, förklarade att man gjort vissa redaktionella förändringar i texten, som han sen mycket snabbt gick igenom. En av dem stack ut, där det stod ”shall” skulle det stå ”should”. I en slags global tyst överenskommelse lät alla det passera som vore det redaktionellt, men denna förändrade ordalydelse betyder just att avtalet är så pass lite bindande att USA:s president kan ratificera det på egen hand. Det i sin tur är avgörande för hela avtalet; ratificerar inte USA (18% av utsläppen) så gör inte Kina (20%) , så gör inte Ryssland (8%), och då börjar det bli svårt att nå de 55% av världens utsläpp som krävs för att avtalet alls ska bli giltigt. Läs mer om detta i tidigare inlägg på klimatforhandling.se! 

Under de närmaste åren ska avtalet kompletteras och konkretiseras, bl.a. avseende finansiella mekanismer (läs Fores särskilda rapporter om detta), hur utsläpp beräknas och jämförs och hur den långsiktiga klimatfinansieringen ska ske. I alla dessa frågor skulle USA:s förhandlare under en Trump-ministär få i uppdrag att minimera ambitionerna. Det är också teoretiskt möjligt att faktiskt riva upp USA:s ratificering, men bedömare anger att det är en för stor diplomatisk nesa att göra så att inte ens Trump skulle ge sig på det.

  1. Sidoavtal hotas. Klimatavtalet i sig räcker inte alls för att nå det ”väl under två grader” som är målet, de nationella åtagandena är avgörande. Här har USA under våren visat vägen med regionala avtal med Kanada och Mexiko och bilaterala avtal med Kina och Indien. Konkretiseringen av dessa avtal är starkt beroende av en president som dels är engagerad i frågan, dels respekterar den andra parten. Trumps uttalande om ett handelskrig med Kina och en mur mot Mexiko, som mexikanerna dessutom ska finansiera, gör det svårt att tro att avtalen har en framtid under Trump.
  1. Drivet uteblir. Bortom avtalen, krävs en stark medverkan från det civila samhället; alltifrån näringslivet till forskningen. Trump, som uttryckligen sagt att “I am not a great believer in manmade climate change” står för motsatsen till ett sådant engagemang, och kan förväntas kraftfullt dra ner på ambitionerna i klimatfrågan. Just detta varnar Frankrikes tidigare COP21-ordförande Laurent Fabius särskilt för; ”Vi får inte tänka att allt är klart.”

Mattias Goldmann, VD för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

Nu sak Parisavtalet träda ikraft!

I december 2015 enades 195 av världens länder om att den globala uppvärmningen ska hållas ”klart under” två grader. Den historiska Paris-överenskommelsen har redan fått politiska effekter, trots att avtalet ännu inte är juridiskt bindande. Först efter att minst 55 länder, som ska representera minst 55 % av de globala växthusgasutsläppen, har ratificerat avtalet kommer det vinna laga kraft.

Den 22 april i år (2016) hålls en högtidlig signerings-ceremoni på FN:s högkvarter i New York. Därefter kommer ledare för världens länder kunna skriva under avtalet löpande under ett års tid. Runt 12o länder förväntas skriva under avtalet och eftersom Paris-överenskommelsen fått så mycket uppmärksamhet väntas de flesta närvara vid ceremonin i april. Några länder har dock redan godkänt överenskommelsen, Fiji blev först i världen!

I december antogs alltså Paris-avtalet, i april kommer det signeras och efter det måste länderna som skriver under också bli så kallade ”Parties to the Paris Agreement” genom att formellt sett godkänna att avtalet blir bindande. Utöver det ska planer bli verklighet. Grunden till förhandlingarna i Paris lades genom Intended Nationally Determined Contributions (INDCS) som de respektive medlemsländerna frivilligt kunde skicka in. Dessa kommer nu övergå i Nationally Determined Contributions (NDCS), alltså steget längre än föresatser och ska beskriva hur länderna som godkänt avtalet ämnar uppnå dess målsättningar. Även här är det några som går före, i slutet av mars skickade Papua Nya Guinea som första land in sina NDCS. Strax därefter skickade Nauru, också en ö-nation i Stilla havet, in sina planer.

Kajsa Resare Sahlin

Vive la France: 5 avgörande punkter för fransk klimatdiplomati

Vive la France!

Att ro världens första långsiktiga, globala klimatavtal i hamn är en arbetsseger för alla inblandade, och många förtjänar att nämnas – men alldeles särskilt det franska värd- och ordförandeskapet. Frankrike är världens främsta diplomatination och det har märkts under dessa dagar. Här är deras arbete i fem punkter!

1. Bygga från grunden
Till skillnad från både Kyotoprotokollet och försöket att nå ett avtal i Köpenhamn, så bygger detta avtal på åtaganden från de 196 parterna, INDC (Intended Nationally Determined Contributions). Detta har knappast undgått någon som följt förhandlingarna, även om vi kanske inte stannat upp vid språkbruket ”nationellt beslutade” som för många länder är väldigt viktigt och hanterar motviljan – eller de rent legala problemen – många har med ett avtal som uppfattas som bindande.

INDC:erna som sådana är ju inte Frankrikes påfund, men alla har nog inte uppmärksammat hur oerhört pådrivande Frankrike in i det sista varit med att få in dem, med alltifrån diplomatiska påtryckningar till teknisk assistans.

Till den första deadlinen sista mars (”for those in a position to do so”) hade långt under hälften av världens länder lämnat in, när förmötet hölls några veckor innan COP såg det fortfarande inte lysande ut, men under konferensen låg 185 INDC:s av 196 möjliga på bordet. De som saknas är failed states utan riktig regering (Libyen, Somalia) och Nicaragua och Venezuela som ville markera mot kapitalismen genom att inte lämna in – och i slutplenaren angav Venezuela att också de skulle lämna in sin INDC. Dessa INDC gav förhandlarna ett slags lugn; misslyckas allt annat så häftar man ihop INDC:erna och kallar det avtal.

2. Långsiktig diplomati
Frankrike är världens främsta diplomatination och det har märkts under året. Alla ambassader har prioriterat klimatfrågan och arbetat brett med näringsliv, tankesmedjor, miljöorganisationer, fackförbund… ofta med förhandlingsledaren Laurence Tubianas personliga engagemang. I Sverige har vi varit särskilt gynnade genom att Frankrikes förre förhandlingsledare Jacques Lapouge nu är ambassadör (och en större del i ett framgångsrikt avtal än vad många inser och han själv skulle erkänna), men alla vi talar med vittnar om ett starkt engagemang runt hela jordklotet. På stat-till-stat-nivå har utrikesminister Faibus mött nästan all världens ledare under året.

3. Ledarskap
Att förhandlingarna leddes av utrikesminister Fabius snarare än miljöminister Royal var en uppgradering av frågan som inte passerat obemärkt, och som betydde mer pondus och manöverutrymme när svåra frågor måste lösas – både för Frankrike själva och när Fabius kan kontakta sin motsvarighet i andra länder.

Att ha statscheferna med från början och få deras starka signal om vikten av ett avtal betydde också att det politiska ledarskapet fanns med från början, i motsats till Köpenhamn där det kom in då det närmast var för sent. President Hollande har också själv varit mycket involverad, med en sakkunskap vida överstigande statschefer som mer ceremoniellt invigt eller avslutat andra COP (jämför t.ex. med president Zuma i Durban).

4. Symbolbruk
”Vi fortsätter nu i indaba-form”, sade COP-ordförande Fabius flera gånger. Det betyder bara mer informella grupper och hade utmärkt kunnat kallas ”réunions informelles”, men att plocka upp zulu-uttrycket från klimatmötet i Durban är en passning till afrikanska delegater som uppskattas. Samma sak gäller den framträdande roll förre COP-ordförande från Lima Manuel Perez Vidal fick; inte bara en avlastning och tillförande av kompetens utan en viktig symbol att det inte är i-världens konferens utan att alla är med på lika villkor.

5. Lugnt & bekvämt
När förhandlingarna redan gått en bra bit in på övertid och texten som skulle läggas fram uppenbart fortfarande skulle innehålla flera svårsmälta skrivningar – då kallade fransmännen till lunch. Mellan det att ordförandeskapet klubbade av mötet och att texten gjordes tillgänglig, var det en dryg timmas paus för att äta i lugn och ro. Ett annat ordförandeskap hade släppt texten direkt och så hade folk skyndat att läsa och kommentera på bekostnad av lunch, och kanske hade resultatet blivit sämre.

Journalister kommenterar hur välstädade toaletterna är, miljöorganisationer gläds åt att man kan få en fyllig crêpe för fyra euro, tankesmedjor njuter av att hitta en soffhörna där man kan analysera texter i lugn och ro. Uppkoppling funkar nästan jämt – vilket är oerhört svårt när tusentals vill lägga upp bloggar och filmsnuttar samtidigt – och det finns uttag nog för alla. Ingen kö är längre än en kvart, säkerhetskontrollen går på minuter trots terrordåden några veckor tidigare – jämför med Köpenhamn där många köade i fem timmar eller mer, utomhus i snöglop.

Inget av detta är slump, Laurence Tubiana berättar hur hon själv engagerat sig i förhandlarnas bekvämlighet ner på detaljnivå. Bland annat ersatte hon den typiskt hårda kongressbelysningen med mildare, varmare belysning.

Det är lätt att avfärda mycket av detta som petitesser – ett fint franskt ord – som inte ska påverka förhandlingarna. Men i slutändan är vi bara människor och det har fransmännen förstått.

/Mattias

Idag besegrade mänskligheten fossilerna

Golvet är lagt – nu bygger vi vidare!

Det går inte att hålla tillbaka tårarna och rösten stockar, för det är så stort det här. Efter alla års arbete, efter alla misslyckanden längs vägen och med de oerhörda insatser som varit, så har vi fått ett globalt och långsiktigt klimatavtal. Yes! Oui! Ja!

Vi vet, och vi har skrivit blogg på blogg, analys på analys, om att detta inte räcker. Om att det är synd att det inte finns konkreta utsläppsmål, att det saknas delmål, att finansieringen är för otydlig, att det finns för många ”aim to” och ”invite” istället för skarpare skrivingar. Att ”1.5 grader” mest är en bonad på väggen än så länge.

Visst, det är inte fullt ut enligt min eller någon annans önskelista,  men denna golvläggarfest har blivit så bra den kunde bli – vi har lagt ett stabilt golv att bygga vidare. För EU och andra regioner att prestera Energiunioner och liknande, för Sverige att konkretisera Fossilfrihet och Fossilbränsleoberoende, för kommuner att göra än mer, för näringslivet att göra verklighet av allt de utlovat, och för oss alla att vara de klimathjältar vi vill vara. Vi bygger klimathuset tillsammans, vi måste göra det själva, men utan golvet som lades idag hade det inte gått.

Någon kan säkert klaga på en minister, en förhandlare, en miljöorganisation, ett land – alla hade i något läge kunnat göra mer, mycket hade kunnat hända tidigare. Men alla har tillsammans lagt detta golv som vi nu står stadigt på, som lägger grunden för att verkligen rädda klimatet och bygga en bättre framtid. Alla behövdes, alla kommer att behövas, för idag den 12 december 2015, i Paris, började vi den nya eran. Stora ord, floskler kanske, men i grunden sant. Golvet är lagt, nu bygger vi vidare. Idag besegrade mänskligheten fossilerna!

M

Det är klart! Ett globalt klimatavtal

Så var det klart.

Nästan två timmar efter utsatt tid kunde ordförande Fabius klubba texten.

Med några redaktionella ändringar, varav en rörde artikel 4.4 där shall blev should.

Att det var ett önskemål från USA var naturligtvis en tillfällighet.

Lättnad och jubel.

Vänliga anföranden av de stora grupperna. De påtalade att avtalet inte är perfekt och upprepade de ståndpunkter som vi hört i några år nu.

Och så stod Nicaragua för det nu återkommande teatraliska inslaget att i efterhand klaga på att Fabius inte såg dem innan han klubbade. För de hade minsann en massa åsikter om avtalet som inte tagits hänsyns till.

Vi har analyserat texten nedan och menar att den i stort är det bästa som går att nå i FN-sammanhang.

Det går inte att underskatta vilken roll det franska ordförandeskapet med Laruence Tubiana och Laurent Fabius i spetsen spelat. Det är i hög utsträckning en diplomatisk framgång. Med en stor diplomatisk kår och realistiska förväntningar rodde de detta i land. Under veckan har de sedvanliga långrandiga klagomålen över processen varit nästan frånvarande.

Därtill har naturligtvis verkligheten utanför spelat roll. Länderna är mer medvetna om klimatförändringens negativa konsekvenser. Och att priset för omställning sjunkit.

Men att det på inte sätt innebär att klimatet är ”räddat”.

Nu är det upp till alla 196 parter och alla som ryms däri att se till att utsläppen minskar i enlighet med avtalets mål. Med hjälp av avtalet har vi fått några verktyg och en bättre möjlighet till internationell samordning.

 

 

—-

Den nya avtalstexten som presenterades är i många avseende bättre än vi väntade oss.

Den ger femåriga utvärdering av nationella utsläppsmål, den gör möjlighet för länkade utsläppsmarknader och det etableras ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp. 1,5 grader finns kvar i texten, men utsläppsmålet på långt sikt är rejält otydligt; en balans mellan utsläpp och sänkor.

Såhär tolkar vi huvudpunkterna. En genomgång av nyckeldelarna finns nedan.

  • Det långsiktiga temparturmålet blir “well below” 2 grader med sikte på 1,5. Det hade vi inte väntat oss när vi åkte till Paris.
  • Det långsiktiga utsläppsmålet är otydligt. Peaka så snart som möjligt och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpp och sänkor under seklets andra hälft. Det är bindande att lämna in dem, men inte att uppfylla dem.
  • De nationellt bestämda bidragen ska lämnas in vart femte år, för alla parter (med undantagsmöjlighet för LDC), och de ska innehålla klimatmässiga skärpning.ar
  • Avtalet möjliggör för länder som vill länka sina utsläppsmarknader att samarbeta för att uppnå sina utsläppsmål
  • Finansieringen innehåller i avtalstexten ingen referens till 100 miljarder USD, det står bara att finansiering ska öka från nuvarande nivåer. Utvecklade länder har ansvaret för detta. Andra får bidra friviliigt. Däremot finns i beslutstexten att länderna senast 2025 med 100 miljarder USD som golv ska ha tagit fram ett nytt kvantifierat mål.
  • Loss&Damage: Man fortsätter med Warszawamekanismen som kan skärpas vid senare möten. Det nämns en rad ämnen för samarbete, och i beslutstexten nämns uttryckligen att det inte innebär ”liability or compensation”.
  • Transparens. Ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp,med inbyggd flexibilitet upprättas. Ingen tydlig indelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, men minst utvecklade länder och små ö-stater nämns särskilt. 

Nu sitter alla och analyserar texten. De initiala reaktionerna från civilsamhället verkar positiva. Frågan är hur utvecklingsländerna reagerar på att siffersatta mål för klimatfinansiering flyttas till beslutstext.

Med tanke på den triumfatoriska stämningen Hollande och Fabius försökte skapa under mötet tidigare idag vore det närmast en förödmjukelse om texten nu inte antas under eftermiddagen. Det gör också att tröskeln för att faktisk kräva att få ändra i texten är hög.

 

LONG TERM GOAL 
Målet är ”klart under” (well below) 2 grader, och vidta ansträngning för att nå under 1,5 grader. Peaka så snart som möjligt, och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpps och sänkor under seklets andra hälft.

NATIONELLT BESTÄMDA BIDRAG (Artikel 4)
4:2 Varje land ska förberedera och kommunicera NDC som de har intentionsen att uppnå

4:3 Varje NDC ska vara en progression, utifrån CBDR (gemensamt men delat ansvar) och i ljuset av nationella omständigheter

4.4. Utvecklade länder ska leda genom att ha nationella mål (economy wide) medan utvecklingsländer uppmuntras att gå mot nationella mål eller begränsande utsläppsmål i ljuset av olika nationella omständigheter

4.9 Varje part skall kommunicera NDC vart femte år

Artikel 14
En global stocktake ska ske vart femte år.

I beslutstexten står också att det blir en facilitativ dialog år 2018 för att se hur länderna kollektivt presterar gentemot målen i avtalet.

MARKNADER (Artikel 6)
6:1 Erkänner att länder kan samarbeta frivilligt för att gemensamt uppnå NDC.

6:2 När man använder sig av internationellt överförbara reduceringsenheter (utsläppsrätter) ska man ha robust bokföring som förhindrar dubbelräkning.

6:4. En mekanism för att bidra till minskade utsläpp och hållbar utveckling. Regler utvecklas senare.

6.8 Non market based approaches erkänns. 

LOSS&DAMAGE (Artikel 8)
Warszawamekanismen blir kvar, kan stärkas vid framtida COP, samt nämner ett antal saker där man kan samarbeta. I beslutstexten paragraf 52 nämns uttryckligen att artikel 8 i avtalet inte inkluderar eller skapar grund ansvar och kompensation ”liability or compensation”

FINANSIERING (Artikel 9)
Utvecklade länder ska bidra med finansiering till utvecklingsländer. Övriga parter uppmuntras att på bidra frivilligt.

Finansiering ska öka från nuvarande nivåer, men ingen siffra om 100 mdr USD i avtalstexten. Däremot står i beslutstexten att man senast 2025 ska ha kommit fram till ett nytt kvantifierat mål, med 100 mdr USD som golv.

TRANSPARENS: MÄTNING OCH RAPPORTER (Artikel 13)
Det etableras ett nytt system för mätning och rapportering, med inbyggd flexibilitet och som tar hänsyn till parterna olika kapacitet. Varje land ska återkommande rapportera in vad som krävs för att att förstå hur väl landet är på väg att uppnå sina NDC och mäta utsläpp och sänkor enligt metoder som är accepterade av IPCC.

I beslutet står också att man etablerar ett kapactitetsbyggande initiativ särskilt för transparens.

IKRAFTTRÄDANDE (Artikel 21)
När 55 länder och 55 procent av utsläppen lämnat in papper på att de accepterat eller ratificerat avtalet, träder avtalet i kraft.

Det är inte tillåtet att göra reservationer mot enskilda artiklar (vilket Venezuela ska ha hotat med i samband med diskussion om marknadsmekanismer).

UTTRÄDE (Artikel 28)
Det finns en explicit skrivning om att länder när som helst, efter att det gått tre år sedan avtalet trädde i kraft, kan lämna det genom en skriftlig notifering.