Etikettarkiv: klimatförhandling

Knäckfrågeanalys: Loss&damage

Klimatförändringarna leder inte bara till ett anpassningsbehov, utan också till svåra skador med stora kostnader. Det kan bero på översvämningar, torka och orkaner, vars årliga kostnader anges till uppemot 400 miljarder dollar om året, men också mer långsiktiga skeenden som att glaciärer smälter och jordbruket då inte kan fortsätta som förut. Utifrån detta har många utvecklingsländer argumenterat för behovet av en en ny mekanism, bortom klimatanpassning, för att hantera detta.

Efter svåra förhandlingar kunde förra klimatmötet enas om Warsaw International Mechanism for Loss and Damage, vilket näranog var en förutsättning för att mötet inte skulle bryta ihop. I överenskommelsen finns skrivningar om riskfördelning, återuppbyggnad och kapacitetsuppbyggnad, samt ett kortsiktigt mandat att utveckla frågan. Däremot finns ingen referens till ansvarsfrågan – hur mycket ansvar har de som historiskt stått för stora utsläpp för vad som händer nu och vad innebär detta ansvar ekonomiskt, juridiskt och moraliskt? Avsaknaden av detta får en del organisationer att bedöma Loss&damage som måttligt värdefull. Men det avvisar exempelvis Martin Khor på South Centre, en av de organisationer som länge arbetat för mekanismen.
”UNFCCC mobiliserar medel för utsläppsminskningar och klimatanpassning, men har tills nu inte haft ett klart mandat att hjälpa länder återhämta sig efter de förluster klimatförändringarna kan ge”, anger han.

I förhandlingarnas slutskede är Loss&Damage en av de mest svårlösta frågorna, som det ofta blir när man ska försöka konkretisera och uttolka en tidigare sista minuten-kompromiss som främst skapades för att kunna klubba av mötet. AOSIS, LDC-länderna, AILAC och Afrikagruppen vill se Loss&damage som ett helt eget element i det nya avtalet, med egen finansiell och teknisk kapacitet, vilket bland annat EU och Australien motsätter sig. USA motsätter sig mer generellt nya mekanismer, och tycks som outtalad strategi att aldrig få den operationell; en vansklig strategi eftersom det nu finns en process som rullar.

Många har svårt att förstå gränsdragningen mot Anpassningsfonden, som redan nu är en rad projekt i linje med vad Loss&Damage tänks göra, t.ex. ett försäkringssystem som automatiskt betalar ut ersättning till jordbruket om nederbörden är under en viss nivå – innan skadan ens uppstått. Gränsdragningen mot andra organisationer, både inom FN och i form av t.ex. Läkare Utan Gränser och Röda Korset, med resurser och mandat att arbeta med katastrofer, är också svår och kostnadseffektiviteten med att skapa en ny enhet osäker. Därtill kommer gränsdragningen mot det nationella ansvaret; hur mycket av t.ex. problem i jordbruket beror på dåliga nationella nationella beslut och policies, och hur mycket ska lastas i-världens historiska utsläpp?

”Warszawa-mekanismen blir inte meningsfull över en natt”, anger Martin Khor, och det är osäkert om vi i Lima kommer närmare en lösning, eller ens i Paris. I så fall är den redan beslutade översynen år 2016 avgörande.

Mattias på COP, där han konstaterar att andra mekanismer redan gör mycket av vad Gröna Klimatfonden tänks göra.
Mattias på COP, där han konstaterar att andra mekanismer redan gör mycket av vad Gröna Klimatfonden tänks göra.

Klimatet ÄR en genderfråga (men borde inte vara det)

Idag är det Gender Day på klimatförhandlingarna. Egentligen bör inte klimatfrågan vara en genderfråga. Men så länge världen inte är jämställd, så är den det. Klimatet drabbar de fattigaste och mest utsatta värst, och 70% av världens fattigaste är kvinnor. I dagens värld är kvinnor också överrepresenterade i de yrken och sysslor som först drabbas av klimatförändringarna.

Klimatsatsningar ger inte per definition ökad jämställdhet. FN varnar själva för att klimatanpassning faktiskt kan försämra jämställdheten, men pekar också på att exempelvis den finansiella mekanismen CDM har lett till miljardinvesteringar i jämställdhetsstärkande och utsläppsminskande teknik, såsom energieffektiva spisar och vattenrening.

Samtidigt är ett kvinnligt beteende en del av lösningen. Världen över, inte minst i Sverige, åker kvinnor mer kollektivt och mindre bil, väljer snålare bilar och kör mer bränsleeffektivt. Könsuppdelningen i Naturvårdsverkets och Trafikverkets Bilindex är förfärande läsning för killar.

Ingen naturlag säger att besluten blir bättre med bättre jämställdhet, men sannolikheten ökar – och att de blir mer representativa är självklart. Därför är det bekymmersamt att åtskilliga av FN:s egna klimatorgan, etablerade under Kyotoprotokollet, har under 30% kvinnor, i vissa fall bara drygt 10%.

När UNFCCC idag firar Gender Day, är det bara för tredje gången. På COP18 i Doha uppmanades alla delegationer att förbättra genderbalansen, och på COP19 diskuterades ”gender sensitive climate policies” formellt. På COP20 menar samordnarna för jämställdhet att nya steg har tagits, men vill se tydligare skrivningar om kvinnor i klimatavtalen. Det är inte helt lätt, eftersom män, barn eller andra arter inte heller omnämns annat än helt i förbigående – texterna handlar om procentsatser, årtal, dollar, fonder…

Det är lätt att trampa fel i genderfrågan. Christiana Figueres fick hård kritik när hon i fjol uppmanade kvinnor att inte fokusera på enskilda detaljer i protokollen utan på visionerna. Säkert är flera av mina ordval dåligt gendersäkrade. Det stärker bara min tes; klimatfrågan bör inte vara en genderfråga. Men idag är den det.

Läs mer om UNFCCC och gender här. 

Rimligt jämställd i ledningen av klimatförhandlingarna - men inte i förhandlingarna i stort.
Rimligt jämställd i ledningen av klimatförhandlingarna – men inte i förhandlingarna i stort.

Exklusivt: Lena Eks lägesbedömning

Förre miljöministern Lena Ek skriver om läget i Lima.
Förre miljöministern Lena Ek skriver om läget i Lima.

En av världens viktigaste veckor ha startat. Klimatförhandlingarna i Lima. Lite högstämt kan man säga att världens öde avgörs här. Vi vet ju alla vad forskningen i form av IPCCs konsensusrapport säger om vikten av att få ned klimatutsläppen och att det är människan som åstadkommit problemen.

När världen på FNs klimatförhandlingar bestämde sig för ett mål om max temperaturhöjningar om två grader var det inte för att det är en optimal nivå, utan för att då har vi chans att klara effekter och verkningar i form av översvämningar, stormar, sjukdomar, torka eller höjda havsnivåer.

Stämningen i Lima är god men spänd. Idag måndag levererades en text i ADP-gruppen (arbetsgruppen för Durbanplattformen). Den innehåller alla olika förslag och spretar åt alla håll, men är i all fall en text. Och text behövs enligt FNs regler. Många har ju trott att Lima bara ska passeras, men om inte en grundtext finns klar sex månader innan slutförhandlingarna i Paris i november blir det inget Paris. Därför hoppas vi nu att en text accepteras så vi kan förhandla under våren.

Nyckelordet idag är element. Vilka delar eller element ska grundtexten innehålla? Här syns naturligtvis olika länders och förhandlingsgruppers inställning tydligt. Världen har tidigare varit indelat i annexländer, industriländer respektive utvecklingsländer. Annexindelningen avgör rättigheter och skyldigheter i det stora klimatförhandlingskomplexet. USA och EU tycker att världen förändrats under de senaste decennierna och vill inte ha denna indelning. Men mitt tips är att u-länder inte kommer att gå med på att släppa annexindelningen innan de vet att de får hjälp med utsläppsminskningar, anpassning, finansiering och tekniköverföring. Svårt alltså.

Världens nya klimatöverenskommelse kommer att bygga på frivillighet. Det är en stor skillnad mot tidigare. Därför flyttar nu fokus mot transparens och rapportering. Hur ska man kunna lita på att minskningar sker och att finansiering kommer? Idag avslutade en träningsövning där länder rapporterat om sitt klimatarbete och hur det går. Monitoring assessments som det heter. Rapporterna finns på FNs hemsida och länder kunde fråga ut varandra. Sverige redovisade minskade utsläpp med 23% och ökad tillväxt i ekonomin, viktigt för länder som behöver förena fattigdomsbekämpning med utsläppsminskningar. USA började med att visa hur beslutssystemen ser ut, förståeligt med tanke på alla låsningar i kongressen. Det här arbetssättet behöver förstås bli tydligare men jag blev glatt överraskad över hur mycket arbete olika delegationer lagt ner på detta. Bra början.

Frivilligheten har naturligtvis sina risker. Därför är MRV (monitoring, reporting, verifying) tillbaka mitt på förhandlingsbordet. För några år sedan var det Kinas största stötesten och man var helt emot att öppna sig och nationell statistik. Vi får se om tiderna förändrats…

Finansiering diskuteras förstås men har efter det positiva New York mötet i september blivit något mera avslappnat. Tro inte att det är lätt, men alternativ a källor har blivit mera trovärdiga när t ex pensionsfonder till slut börjat satsa mera hållbart.

Slutsatsen blir att många kollegor börjar kunna säga att det kanske blir en grundtext med rätt sorts element. Om elementen är med oss…. I så fall är det inte början till slutet, kanske är det början på början!

Vad gör Peru för klimatet? Uppdaterad & utökad

I Peru, värdlandet för de nyligen avslutade klimatförhandlingarna, är behovet av både minskade utsläpp och klimatanpassning tydligt. Landet påverkas redan nu av klimatförändringarna, bland annat genom att glaciärer i Anderna smälter, ytan har minskat med 40% sedan 1970-talet. Det har i sin tur lett till flera allvarliga jordskred och betyder längre fram att jordbruket i både Peru och grannländerna Bolivia och Chile riskerar att drabbas av torka. Havsnivåhöjningen är också ett hot, eftersom 47% av befolkningen bor kustnära.

Till år 2100 bedöms Peru förlora 11.4-15.4% av BNP på grund av klimatförändringarna, enligt en ny studie från Cepal. Effekterna blir särskilt allvarliga för fisket, gruvnäringen, turismen, vattenkraften, hälsan, jordbruket, och den andinska boskapssektorn slås närmast helt ut eftersom betet försvinner.

Avskogningen på 130 000 hektar per år står idag för 41% av landets totala utsläpp, och är därmed den sektor som har störst påverkan, men med ökat välstånd ökar transport- och energiområdenas utsläpp.  Med ”business as usual” skulle Perus egen klimatpåverkan öka med 50% till år 2050.

Perus eget klimatåtagande är att till år 2021 stoppa nettoavskogningen och helst nå en positiv balans för kol bundet i biomassa. Enligt Jaime de Althaus på ledande affärstidningen El Comercio är det svårt att nå så länge de oklara ägandeförhållandena för skog består; av de nio miljoner hektar skog som gått förlorad är enbart 19% på privat mark, resten är huvudsakligen hos de som brukar skogen utan tydliga rättigheter,  vilket försvårar ett långsiktigt hållbart engagemang och ökar risken för illegal avverkning. Endast 2700 hektar är enligt officiella siffror kopplade till exploatering av olja och gas, men risken för ett ökat tryck härifrån är stor.

Perus elmix  domineras av vattenkraft och naturgas, men med lång kust, stora arealer öken och många soldagar är Peru lämpligt både för sol och vind. År 2016 ska sol och vind stå för 5% av elförbrukningen, med  232 MW ny vind och 500 000 hushåll ska ha solceller för delar av sin elförsörjning. Tio mikrofinansinstitut är involverade i att få ut solelen brett.

Peru var första latinamerikanska land att ha en teknik-specifik upphandling av förnybar energi. Staten har nu hållt fem auktioner, två för sol och tre för vind, där man får lägga anbud på hur mycket man behöver få betalt för att etablera en miss mängd av den förnybara energin i det område staten ställer till förfogande. Den som lägger lägsta budet vinner, och får av staten mellanskillnaden mellan marknadspriset för el och budet, med en prisgaranti i tjugo år.

Som ett förarbete till att ta fram INDC:s, har Peru tagit fram sin ”Plan CC” med 77 klimatprojekt, varav många rör transportsektorn, med stark koppling också till lokal luftkvalitet och hälsa. Men här finns också ersättning av eldrivna vattenvärmare med solfångare, produktion av biodiesel från jatropha och effektivisering av cementindustrin. Totalt kostar klimatplanen cirka 60 miljarder kronor, varav Peru hoppas få en tredjedel finansierat av bland annat Gröna Klimatfonden, som Peru – som ett av få utvecklingsländer – varit med att finansiera.

I TransPeru, utvecklat med stöd av tyskt bistånd, är fokus på transporterna i Lima. Här föreslås ytterligare fem metrolinjer utöver den första som startades 2010 och delfinansieras med VCS-utsläppsrätter, en utökad BRT-satsning med en moderniserad bussflotta, 60 km cykelvägar och 16 000 cykelparkeringar samt en kampanj för ökat cyklande. På nationell nivå ska en förbrukningsmärkning av personbilar och lätta transportfordon tas fram. Om alla förslagen genomförs, kan de åren 2015-2025 minska utsläppen med totalt fem megaton koldioxidekvivalenter, med tillkommande värden i form av färre trafikdöda och bättre hälsa.

Redan nu stängs centrala gator i Lima av för biltrafik på söndagar, så att man kan gå, springa och cykla där istället. I sig har bilfria dagen tveksam klimatnytta – bilresorna blir längre och cyklisterna är försvinnande få – men det är en rolig signal som ingen huvudstad i Europa ännu vågat sig på.

Peru har flera initiativ som pekar i rätt riktning. Men för den som vill mer är läget inte så muntert. Peru är der fjärde farligaste landet i världen att vara miljöengagerad i, enligt Transparency Internationals nya siffror. Särskilt riskabelt är det att kämpa för minskad avskogning.

Mattias Goldmann

 

Lima har börjat få BRT-system.
Lima har börjat få BRT-system, och cykelbanor etableras men de är dåligt sammankopplade mellan kommunerna. 

peru cykelväg

I Lima är många cyklister på cykel.
I Lima är en del poliser cykelburna, men bara 0.5% av alla resor sker med cykel.

Lima: Ropa inte Bingo än!

Idag är det BINGO-dag på klimatförhandlingarna i Lima. Business International Non-government organisations står det för, och betyder att vi en dag av klimatförhandlingarnas tolv ska tänka särskilt på näringslivet. När nu BINGO ändå är en förkortning, så låt oss använda den som ett sätt att på några korta minuter sammanfatta hur läget är i Lima…

Läs hela texten här: http://www.tricorona.com/sv/content/lima-ropa-inte-bingo-%C3%A4n

REDD kan öka ambitionen i klimatförhandlingarna – gästkrönika från Marlene Grundström

På klimatförhandlingarna i Lima är det mycket fokus på mekanismer för utsläppsminskningar, och REDD behandlas under en rad seminarier på fredagen och på Landscapes Day (fd Forest Day) i helgen. Därför har vi bett REDD-experten Marlene Grundström bena ut begreppen för oss.

En knäckfråga i de pågående klimatförhandlingarna i Lima är hur utsläppen från den globala avskogningen kan minskas. I centrum för diskussionerna är mekanismen REDD (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation), som är en del av förhandlingarna sedan 2005. Stora framsteg på detta område gjordes i Warszawa förra året, men fortfarande kvarstår stora frågetecken som måste lösas ut innan Paris 2015. Under rätt förutsättningar kan REDD bidra till att stoppa den globala avskogningen till 2030, och samtidigt öka den totala ambitionen för utsläppsminskningar under ett globalt klimatavtal.

REDD innebär att länder som har skyldigheter att minska sina utsläpp under FN:s klimatkonvention kan betala fattiga länder för att de låter sin skog stå kvar. Fördelen med att möjliggöra reduktioner i skogssektorn är att det gör det billigare att minska utsläppen totalt, vilket ligger i rika länders intresse eftersom det ökar acceptansen för ambitiösa mål. Det blir möjligt att göra mer till en billigare penning. Preliminära studier visar att det skulle bli nästan 60 % dyrare att begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader om man inte inkluderar REDD+ som ett sätt att minska utsläppen.

Samtidigt innebär REDD en ny potentiell inkomstkälla för utvecklingsländer. Styrkan ligger delvis i att REDD i grunden inte är en traditionell biståndsmekanism utan potentiellt kan stimulera mycket större finansiella flöden från utsläppshandeln. Vidare har REDD ett mycket brett internationellt erkännande och stöd i klimatförhandlingarna.

Men fler knäckfrågor kvarstår.

Det finns ingen enighet om hur REDD ska finansieras bortom 2020, då ett nytt globalt klimatavtal väntas träda i kraft. Detta hänger ihop med de bredare finansieringsfrågorna som är en av de stora politiska kärnfrågorna i förhandlingarna. Ursprungstanken var att REDD ska kopplas till globala CO2-marknader, men i och med att världen misslyckades nå ett globalt klimatavtal 2009 skjöts dessa planer på framtiden. Det finns även oenighet om huruvida REDD ska få användas som ”offsetmekanism”, dvs om rika länder ska få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar genom krediter de köpt genom internationella mekanismer som REDD och CDM.

Utöver finansiering av REDD post-2020 råder osäkerhet över finansieringen även på kortare sikt. Efterfrågan på befintliga REDD-krediter är begränsad så länge REDD inte är knutet till utsläppshandeln. Idag finansieras REDD framförallt genom bistånd och den frivilliga utsläppshandeln. Enligt Global Canopy Programme och UNEP Finance Initiative krävs upp till 14-48 miljarder USD under denna period för att överbrygga det rådande glappet.

På kort sikt är FN:s Gröna Klimatfond (GCF) en viktig tänkbar finansieringskälla. Förutsättningarna har förbättrats betydligt under andra halvåret av 2014, då 9.3 miljarder USD av det kortsiktiga målet tio miljarder har utlovats av bl a USA, UK, Japan, Sverige och flera andra EU-länder. Men även om 33-50% av utlovade GCF-medel skulle tilldelas REDD+ under 2015-2020 kvarstår fortfarande ett betydande glapp.

I och med osäkerheten kring REDD:s finansiering skulle klimatmötet i Lima kunna spela en viktig roll genom att ingjuta nytt hopp och förtroende för processen. Detta skulle även kunna bidra till att höja den totala ambitionsnivån för ett globalt klimatavtal i Paris nästa år, genom fyra viktiga steg:

1. Parter till konventionen presenterar tidigt i förhandlingarna tillräckligt höga mål för utsläppsminskningar post-2020, för att begränsa uppvärmningen till två grader. EU skulle inom de närmaste sex månaderna kunna gå ut med ett tydligt besked att man är beredd att lägga till ett additionellt ”borta-mål”, t ex ytterligare 20% utsläppsminskning genom REDD+ och andra offsets till 2030. Detta mål skulle vara utöver dagens 40% där inga offsets tillåts, med andra ord totalt 60%.

2. Tydliga skrivningar om att utsläppshandeln bör vara en av finansieringskällorna för REDD+ bortom 2020. Inkludering i utsläppshandeln bör ske på sätt som respekterar den miljömässiga integriteten och samtidigt bevarar incitamenten för en omställning på hemmaplan i rika länder. Enskilda existerande utsläppsmarknader som Kalifornien skulle kunna annonsera i Lima att de accepterar REDD-krediter.

3. Överenskommelse om finansiering av REDD+ 2015-2020, genom en öronmärkning av en andel av den Gröna Klimatfonden, ytterligare medel till den Gröna Klimatfonden för att bidra till målet 100 miljarder USD i internationell klimatfinansiering till 2020, samt ytterligare offentliga medel för att stimulera investeringar i REDD+ från privat sektor på kort och medellång sikt.

4. ”Payments for Performance” för REDD+ genom Gröna Klimatfonden, är ett viktigt steg för att ingjuta förtroende i processen inför Paris. Regler för hur detta kan ske etablerades genom Warsaw REDD+ Framework 2013. Lima-mötet kan sätta ytterligare politiska tryck på att den Gröna Klimatfonden ska påbörja sina utbetalningar så fort som möjligt. Sverige och andra givare till den Gröna Klimatfonden kan spela en drivande roll. Implementerande REDD-länder kan samtidigt bidra genom att redovisa tydliga framsteg, genom bl a att utveckla referensscenarion för utsläpp i skogssektorn, reformer av lagstiftning till skydd för ursprungsbefolkningars rättigheter, landrättigheter och rätten till deltagande i beslutsfattande kring REDD+.

”Snacka ihop er” – och det gick!

LDC möte cop

Med en smart ordförande kan konflikter ibland lösas enkelt. På LDC-finansieringsmötet nyss var paragraf sju av tio den enda som de förhandlande parterna inte kunde enas om, och replikerna som fälldes såg ut att gräva parterna längre ner i skyttegravarna snarare än att skapa ökad enighet.

Då ajournerade ordföranden mötet i fem minuter med uppmaningen ”snacka ihop er” till de som inte var eniga. Medan övriga kollade sin mejl, kunde de berörda samlas i en ända av rummet. När mötet åter började, kunde en av parterna läsa upp kompromissen och de andra en efter en begära ordet för att stödja förslaget. Hela denna del av en del av en del av klimtaförhandlingarna var sedan klar och ordförande fick en välförtjänt applåd.

Självklart är det inte alltid så här enkelt, men det visar ändå på vikten av en kreativ ordförande och prestigelösa, lösningsinriktade förhandlare som inte är bundna av allt för detaljerade instruktioner. Så når vi ett avtal!

Så påverkar regeringskrisen klimatförhandlingarna (uppdaterad)

Ingenting. Det är det korta svaret på vad regeringskrisen innebär för de svenska klimatförhandlingarna och klimatförhandlarna. De hundra sidor långa förhandlingsinstruktionerna gäller och hur som helst är Sverige bundna av EU:s förhandlingsbud. Men verkligheten är som alltid mer komplicerad. På åtminstone fem områden är osäkerheten redan här, på klimatförhandlingarna:

1. Klimatfinansiering. Medlen för Gröna Klimatfonden ligger, tvärtemot vad många (inkl jag själv) trott, inte i budgetproppen utan i höständringsbudgeten. Denna sällan omtalade budget är till just för långsiktiga åtaganden, t.ex. stöd till GEF och vissa utvecklingsbanker. Däremot blir satsningen på Anpassningsfonden som det ser ut nu inte av, eftersom det är ett år-för-år beslut och därmed inte finns i höständringsbudgeten. Det samma gäller den LDC-fond som diskuteras.

2. Finansiella mekanismer. Sverige har genom åren haft en ledande position i arbetet med finansiella mekanismer för utsläppsminskningar, bl.a. CDM. Kimatminister Romsons besked på Fores Limamöte var att en minskad tilltro till finansiella mekanismer är den största skillnaden gentemot Alliansen. Detta ”håll igen”-besked till svenska experter såväl på myndigheter som i handlande sektorn, kan man nu lättare lägga åt sidan.

3. Sverige som modelland. Romson är måttligt övertygad om att det är lysande att Sverige enligt OECD är världsbäst på att öka tillväxten och minska utsläppen, eftersom miljöpartiet ifrågasätter tillväxten och menar att konsumtionsperspektivet måste in i utsläppsberäkningarna. Men de rödgröna vill ändå ge en bild av Sverige som modelland; det är så vi som liten aktör kan göra skillnad. Men med vilken tyngd kan Romson, som del av en expeditionsministär, framföra denna bild på COP20, i plenum och bilaterala möten? Kan hon och Lena Ek, som ingår i delegationen som oppositionens representant, snacka ihop sig om en bred lösning?

4. Bilaterala avtal. COP20 är platsen för hundratals möten mellan biståndsgivare och mottagare, inte minst på myndighetsnivå. Att planera långsiktiga samarbeten är mycket svårt när regeringssituationen, budgetläget och den politiska inriktningen är så oklar. Många av de strategiska inriktningar för biståndet (vilka länder prioriteras, vilka väljs bort, vilka sakområden lyfts fram) som nyligen annonserats, får nu räknas som ogiltiga – men vad som faktiskt gäller är oklart.

5. Korridorssnacket. Sveriges regeringskris och nyvalet den 22 mars är stort uppslagen i internationell press och på de stora tv-kanalerna. I korridorssnacket är det klart att det kommer upp, och eftersom förhandling inte bara är fakta utan också psykologi och relationer, inverkar det menligt på den tyngd man ger vad Sverige framför.

Mattias Goldmann, Lima

(Vill du läsa Höständringsbudgeten?  http://www.regeringen.se/sb/d/18202/a/248342, sök på klimat för att hitta Gröna Klimatfonden)