Etikettarkiv: Lima

COPs vinnare och förlorare: 2 gånger Topp-5

Jag vet, det är lite kvällstidningsaktigt, men jag kunde inte hålla mig, här är fem vinnare och fem förlorare från COP22 i Marrakesh.

Vinnare

  1. Parisavtalet. Ibland behövs det en yttre fiende för att man ska stå upp för det man har, och denna gång gjorde valet av Trump mitt i klimatförhandlingarnas första vecka att hela världen samlades kring Parisavtalet. Även om framstegen i att konkretisera det var små, är avtalet som sådant kraftigt stärkt.
  1. Klimatanpassning. Efter att i alla år varit ”lillasystern” till utsläppsminskningar, var klimatanpassning COP22:s stora vinnare. Hur den relativt lilla Anpassningsfonden ska hanteras framgent var en av förhandlingarnas stora knäckfrågor, medan den stora Gröna Klimatfonden redovisade att man satsar mer på anpassning än utsläppsminskning. Också valet av nästa års COP-värd Fiji, en önation som känner av klimatförändringarna völdigt starkt, signalerar klimatanpassning.
  1. NDCs. Alla räknar på ländernas klimatåtaganden, alla funderar på hur de ska jämföras, hur och när de ska kunna skärpas… på mycket kort tid har denna beståndsdel ur Parisavtalet blivit en helt självklar del i hur vi värderar länders klimatambitioner, hur vi hittar ingångar för näringslivet att göra gröna affärer och hur vi bedömer möjligheten att klara ”väl under två grader”

4. Carbon clubs. På ett COP där procedur- och tekniska frågor dominerar, är initiativen som lanseras strax intill de formella förhandlingarna extra viktiga. På COP22 slogs nytt rekord i sådana initiativ, och många var stora och viktiga, som samarbetet för att stärka klimatåtaganden (NDCs), samarbetet kring 2050-mål eller samverkan för att nå 100% förnybar energi. UNEP visade redan före COP att ”carbon clubs” kan få stor betydelse för att klara utsläppsmålen, det är ännu tydligare efter Marrakesh

5. Näringslivet. Flera av de viktigaste initiativen i anslutning till COP var starkt näringslivsdrivna, och sällan har näringslivet varit så populärt som när över 300 företagsledare skrev ett COP-brev till Donald Trump där de uppmanade honom att medverka i, snarare än motverka, klimatarbetet.

Förlorare

  1. Trump. Det tog inte många timmar efter att Trump valts, så hade såväl förhandlingsledare från jordens alla hörn som företagsledare från näringslivets alla grenar tagit avstånd från Trumps klimatskepticism. Hans hot om att lämna klimatförhandlingarna fick mycket mindre negativ inverkan på förhandlingarna än många förutspått, och gav många en extra sporre att visa upp ett tydligt klimatengagemang.
  1. Öppenheten. Sällan har ett COP varit så slutet. Förhandlande länder upplevde att de fick mindre information än tidigare, Marockos eget högtidlighetsdokument var inte tänkt att förhandlas alls, observatörer fick mindre tillgång till mötena än förut och uppenbart fredliga manifestationer som CAN:s Fossil of the Day fick inte genomföras som förr. Denna jämförelse gäller inte bara med Paris, utan också t.ex. med COP i Qatar, som ju inte heller är ett under av öppenhet generellt, men som var mycket öppnare som COP.
  1. Gröna Klimatfonden. Ropen ”fill the fund” gällde inte längre gröna klimatfonden, vars tält mitt på COP:s huvudstråk ofta stod tomt. Fonden redovisade förvisso hur medlen tänks spenderas, men alltfler i korridorerna undrar hur smart det egentligen var att gå ”all in” på en fond som vi inte vet om den kan leverera, som inte har egen utförandekapacitet och som har skyhöga overhead-kostnader. Sverige var inte ensamma om att diskret markera ett begynnande ifrågasättande genom att ge medel till diverse andra fonder, men inte GCF.
  1. Kyotoprotokollet. På COP i Doha 2012 var den stora stridsfrågan att få till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som är det internationella klimatavtalet fram till år 2020. Men det är ännu inte ratificerat, och skrivningarna från COP22 om att det är ”urgent” att anta KP2 möts med en gäspning även i Sverige som inte har några planer på att göra det.
  1. Västsahara. Inför COP trodde många att det skulle bli en diskussion om Marockos ockupation av Västsahara, särskilt som en stor del av Marockos (i övrigt mycket positiva) satsning på förnybar energi sker där. I Sverige har både miljöpartiet och socialdemokraterna kongressbeslut på att erkänna Västsahara, och FN:s eget CDM-system avvisar uttryckligen satsningar på energi där. Ändå blev diskussionen minimal och Marockos pr-apparat närmast oemotsagd.

Det finns fler som borde vara med på listan. Kina, John Kerry och Fiji bland vinnarna. Turkiet, Bolivia och clean coal bland förlorarna. Men så här ser min dubbla topp-5 ut. Hur är din?

/Mattias

Nya avtalsförslaget analyserat!

Övergripande

  • Detta förslag har svagare skrivningar om klimatmål än tidigare; visserligen nämns att man ska hålls sig klart under två grader och försöka nå 1.5, men varken procenttal eller årtal anges. Däremot att parterna ska sträva mot att utsläppen ska “peaka” så snart som möjligt, för att under århundradets andra hälft “aim to” nå växthusgasutsläppsneutralitet.
  • Uppdelningen mellan i- och u-länder är i stora delar kvar, särskilt vad gäller finansiering, medan utsläppsminskningar ska ske “in light of national circumstances”
  • Den långsiktiga finansieringen tydliggörs till minst 100 miljarder USD/år från år 2020, som ska komma från utvecklade länder, med stor flexibilitet kring vad som ingår och hur medlen används. Gröna Klimatfonden nämns t.ex. inte specifikt här.
  • Loss&Damage är fortsatt oklart, det kan bli en egen mekanism eller Warszawa-avtalet kan fortsätta gälla.
  • Kring transparens (mätning och rapportering av utsläpp) finns allternativ kring differentiering som skiljer sig mycket åt.
  • Flyg och sjöfart är inte med alls
  • Det finns fortsatt tydliga öppningar till utsläppshandel, men de är som helhet inom hakparantes. REDD+ finns inte med, men väl skrivningar om minskad avskogning.
  • Förutom kring marknader och Loss&Damage är det få hakparenteser kvar, dvs vi är troligen relativt nära en färdig text.

Temperaturhöjning (paragraf 2.1)
“Hold the increase in the global average temperature to well below 2 °C above pre-industrial levels and to pursue efforts to limit the temperature increase to 1.5 °C”. Detta ligger väl i linje med vad man kunde vänta. EU och USA har accepterat skrivning om 1,5, men inte som mål – detta bör vara en kompromiss alla kan leva med även om en del ö-stater kommer att mena att det är för svagt.

Långsiktigt utsläppsmål (3:1)
Skrivningana att parterna siktar mot att utsläppen ska  “Peak as soon as possible” och genomföra kraftiga utsläppsminsknignar som leder “towards reaching greenhouse gas emissions neutrality in the second half of the century” är svagare än väntat. Det påminner om ett löfte om en ambition, vilket kommer att leda till protester. Även utvecklingsländer har ett ansvar, och differentieringen är så otydligt beskriven att det bör vara acceptabelt för alla parter; “recognizing that peaking will take longer for developing country Parties”

NDC, stock take och uppföljning (2 bis m fl)
Det blir bindande (shall) att förbereda NDC, och att vidta åtgärder för att uppfylla dem. Men vad gäller att uppnå sina mål används “intend”.

De länder vars INDC täcker hela ekonomin ska fortsätta ha det. Övriga länder ska sikta mot ha heltäckande utsläppsmål, i enlighet med nationella omständigheter (light of national circumstances).

Vad de nationella utsläppsåtagandena ska innehålla är oförändrat sedan COP20 i Lima. NDC ska rapporteras vart femte år, med undantag för LDC (och inom hakparantes ö-stater och afrikanska länder) som kan kommunicera dem enligt “discretion”, när de så finner lämpligt. Avseende kontinuerlig skärpning av NDC innehåller båda paragraferna i 2bis, samt 3:6, att efterföljande NDC ska innebära en successiv förbättring och avspegla högsta möjliga ambitionsnivå. Vid första mötet för avtalets parter ska man enas om gemensamma årtal för NDC. Global stocktake sker vart femte år med start 2023 (Artikel 10, paragraf 2).

Därutöver ska det enligt det medölföljande beslutet ska det 2019 hållas en “facilitative dialogue among Parties to take stock of the collective efforts of Parties” (paragraf 20), men 2023 bör vara första reella tillfället att skärpa ambitionerna.

Marknader och utsläppshandel
Allt om marknader är skrivet inom hakparentes. Texten om cooperative approaches, innehåller en öppning för fortsatt utsläppshandel mellan länder, “internationally transferred emission reductions”, som måste gynna hållbar utveckling och miljömässig integritet och som ska undvika dubbelräkning av utsläppsminskningar. Varje land bestämmer själv om man vill medverka inom denna del (artikel 3, paragraf 20)

Texten om en ny mekanism finns kvar. Försvunnit har en skrivning om “avoidance” av utsläpp, vilken av somliga tolkades som en möjlighet att använda skogskrediter för att “offsetta” alla sina utsläpp. I beslutstext står att “modalitites and procedures” för denna mekanism ska utformas vid möte mellan parterna, tidigare stod vid det första. REDD+ nämns inte, men man kan vidta “positive incentives for reducing emissions from deforestation and forest degradation” i utvecklingsländer.

Loss & Damage (artikel 5)
L&D ligger nu i en egen artikel (5), men i en fotnot anges att det inte betyder att det blir en egen artikel – denna stridsfråga är alltså inte löst. Inte heller är det löst om en egen mekanism ska etableras eller om Warsaw International Mechanism for Loss and Damage finns kvar och hanterar L&D

Finansiering (artikel 6)
Redan första paragrafen visar på stor oenighet om hur finansieringsfrågan ska hanteras, “Developed country Parties shall provide [new,] [additional,] [adequate,] [predictable,] [accessible,] [sustained] and [scaled-up] financial resources to assist developing country Parties”

USD 100 mdr/år i klimatfinansiering från utvecklade länder etableras som ett golv, men det slås fast att det kan komma från många olika källor, instrument och kanaler, där offentlig finansiering särskilt lyfts fram men inte kvantifieras. Det ska vara en balans mellan utsläppsminskningar och klimatanpassning i finansieringen. Fördelning mellan länder eller typer av länder preciseras inte mer än att särskild hänsyn ska tas till sårbara stater, med LDC, SIDS och afrikaska stater i hakparentes.

Utvecklade länder ska vartannat år ge transparent information om vilket stöd man gett till utvecklingsländer.

Transparens (MRV)
Här finns det olika alternativ på två ställen, på båda ställen handlar det om differentiering.

I 9:1 finns tre alternativ för hur “transparensramverket” ska se ut: Förslag 1 utifrån uppdelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, baserat systemet på nuvarande system enligt Cancunavtalet. Förslag 3 utgår också från “existing arrangements” men utan lika tydlig differentiering, medan förslag 2 inte innehåller differentiering.

I 9:7 finns två olika förslag om hur rapporterna som länderna lämnar ska utvärderas. Förslag 1 innehåller är mer omfattande men innehåller undantag för de minst utvecklade länderna. Förslag två innehåller tydlig uppdelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, där de förras ska utvärderas utifrån efterlevnad, medan utvärderingen av utvecklingsländernas ska leda till dialog och slutsatser som respekterar nationella suveräniteten.

 

Juridisk karaktär
Avtalet kallas “Agreement”, dess juridiska karaktär är ännu oklar men det viktigaste är ordvalen, där “shall” är bindande, “should”, “aim to” etc inte är det. Några sanktioner nämns inte utan ska utformas vid senare möten, och tidigast tre år efter att avtalet trätt i kraft kan undertecknande parter lämna det utan några konsekvenser annat än att man inte längre ingår i avtalet.

Ikraftträdande (artikel 18)
Minst 55 medlemsstater ska skriva under, som ska representera minst 55 eller 70 % av de totala utsläppen (två förslag) såsom de var vid den mest uppdaterade mätningen (det preciseras inte mer än så)

Analyserat av Daniel Engström Stenson & Mattias Goldmann

Slutspurt för avtalet: Fokusera på utsläppen!

I klimatförhandlingarnas slutspurt står det klart att avtalet blir en kompromiss där alla måste offra något för att få något annat. Viktigast är att vi får ett ambitiöst avtal –frågan om det blir bindande utsläppsmål är mer akademisk.

Nu förhandlas det tänkta klimatavtalet i informella grupper, med målet att få fram skrivningar som kan antas av alla. Det är ett svårt pussel, där Sverige och miljöminister Romson har en nyckelroll gällande klimatanpassning, och där alla kommer att få ge och ta för att vi ska kunna få ett avtal.

Läs också: Topp- och flopplistan

I slutspurten är det viktigt att fokusera på själva utsläppen. Vi behöver långtgående utsläppsmål, metoder som gör det troligt att nå dem och en kostnadsmodell som håller nere kostnaderna så att omställningen blir så aptitlig som möjlig. Då förstärks efterfrågan för förnybar och effektiv teknik, och då kan målen successivt skärpas så att klimatet kan räddas.

Men det finns ett reellt hot att klimatavtalet i Paris aldrig träder i kraft; en betydande men ännu ej fastställd majoritet av länderna och utsläppen måste anta det. Vi vet redan att bland annat USA vägrar ratificera ett avtal som binder dem vid utsläppsmål, och att insistera på ett legalt bindande avtal är därmed att riskera hela den process som världen med så stor möda mejslat fram.

Läs också: Vad handlar sista veckan om?

Därtill är det faktiska värdet av bindande utsläppsminskningar inte stort. Kyotoprotokollet är legalt bindande, men de som inte uppnådde målen har inte drabbats av sanktioner. Det är ungefär som att man inte får gå mot rött men inte får några böter om man gör det, och det är otänkbart att världen enas om starkt styrande böter för länder som missar sina mål.

Viktigare är alltså att fokusera på ambitiösa, långsiktiga klimatmål, minskningar i närtid och en tydlig process för skärpta ambitioner. Här finns en god grund i de 185 nationella klimatåtaganden – i stort sett bara ”failed states” saknar ännu egna åtaganden. Men för att dessa åtaganden ska bli verklighet, krävs ökad klimatfinansiering, från många fler källor än FN:s gröna fonder. Gröna obligationer, pensionsfonder och stimulans till näringslivet att investera är viktiga delar att få till.

Mätbara utsläppsmål är avgörande; utan dem kan vi inte sätta press på att länderna ska leva upp till sina åtaganden, vilket i sig är den främsta drivkraften för att långsiktigt klara klimatet.

Läs också: Anpassning – hur öka finansiering från privata aktörer?

Paris är också en chans att stärka det frivilliga klimatarbetet. Mängder av företag, kommuner och andra organisationer åtar sig långtgående utsläppsmål, inklusive regeringens nya initiativ ”fossilfritt Sverige” och den breda konstellationen som står bakom målet om en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. Den som frivilligt, stolt och publikt avgivit klimatlöften kommer att kämpa för att uppnå dem, särskilt när vi som konsumenter tydligt belönar dem och väljer bort de som inte gör något bortom vad de är legalt bundna till.

Mattias (som också skrivit detta som replik på bl.a. Isabella Lövin, som i ett pressmeddelande fokuserar på att avtalet ska vara bindande)

P-A-R-I-S – klimatåret 2015 på fem bokstäver

På Fores seminarium om processen fram till Paris-mötet tog jag fram fem viktiga punkter utifrån bokstäverna P-A-R-I-S. Flera hörde av sig efteråt och ville ha dessa förtydligade. Se dem här eller läs dem här.

P som i Party-driven process. FN:s klimatförhandlingar är partnerdrivna, med medlemsstaterna och EU som parter. Att nå fram till beslut kräver enhällighet bland dessa nästan 200 parter, vilket förklarar hur svårt det är att komma överens. Ibland enas man om att vara överens om bara väldigt få är oense, men det riskerar alltid att så bakut – som när ordförande för klimatmötet i Doha klubbade igenom beslut mot Rysslands och Ukrainas vilja. Flera år senare är de fortfarande griniga och sinkar processen.

Detta förklarar också varför FN-processen har så svårt att engagera icke-stater. Snart sagt alla är överens om vikten av att få med näringslivet, lokala myndigheter och den ideella sektorn i klimatarbetet, men eftersom de inte är parter, är det formellt knepigt. Det visar därmed också på betydelsen av kompletterande satsningar vid sidan om FN-förhandlingarna där det är lättare att få in andra aktörer, det vi kallar ”carbon clubs”. Däremot bör det inte betyda att FN-spåret inte duger; mantrat heter komplettera, inte ersätta.

A som i Anpassning. Klimatanpassning, adaptation på FN-språk, var länge i klimatförhandlingarna lillasystern till utsläppsminskningar, mitigation. Men den är nu jämnbördig, vilket bland annat märks i att Gröna Klimatfondens medel ska fördelas lika mellan dessa två ben, och att parternas åtaganden (se I, längre ner) ska innehålla både vad man gör för att minska utsläppen och hur man bidrar till klimatanpassning. Sedan tidigare finns FN:s särskilda Anpassningsfond, som bl.a. finansieras genom en transaktionsavgift på CDM-utsläppsmekanismen.

Enkelt uttryckt så betonar utvecklingsländer klimatanpassning mer, och utvecklade länder har starkare fokus på allas bidra till utsläppsminskningar. Själva uppdelningen kan förstås ifrågasättas; det är rimligt att säkerställa att anpassning minskar klimatpåverkan och inte ökar den – t.ex. genom att istället för betongvallar längs kusten anlägga mangroveskog.

R som i Reduktion, utsläppsminskning. IPCC slår fast att de klimatpåverkande utsläppen måste minska med 40-70% till år 2050 och i princip vara noll eller helst under noll vid nästa sekelskifte. Detta för att klara målet att jämfört med förindustriell tid högst öka medeltemperaturen med två grader eller 1.5 grader celsius – FN-systemet arbetar med båda mål.

Den största skillnaden mellan det befintliga Kyoto-protokollet och det nya långsiktiga klimatavtalet som tänks antas i Paris, är att alla länder nu tänks bidra med utsläppsminskningar. CBDR, Commun But Differentiated Responsibilities, är utgångspunkten för FN, numera med tillägget ”in light of different national circumstances”, vilket inför Paris öppnar för mycket knepiga tolkningar och förhandlingar om hur mycket respektive part ska minska sina utsläpp.

I som i INDC, Intended Nationally Determined Contributions, det stora trätoämnet i Lima. Här avgörs vad respektive land (egentligen part) ska utlova i termer av utsläppsminskningar och – numera – anpassningsåtgärder. Därtill anges här hur det ska mätas och redovisas, vilken periodicitet utsläppsmålen ska ha, och därmed hur jämförbara målen blir. Med dålig jämförbarhet och uppföljning, och kanske därtill med olika årtal för åtgärderna, blir det mycket svårt att veta hur pass nära vi är att nå utsläppsmålet med ländernas löften. Därtill diskuteras om dessa INDC ska kunna revideras neråt, så att man alltså kan minska sina utsläppsåtaganden över tid, eller om de bara kan skärpas. Under årets första kvartal ska ”those parties ready to do so” redovisa sina INDC, en skrivning som gör det lätt att redovisa detta först senare under året. Därmed är det först ganska tätt inpå Paris som vi får en överblick över ländernas åtaganden.

S som i synergieffekter. Att 2015 är det stora klimatåret beror inte bara på mötet i Paris den 30 november till 11 december, och dess förmöten, med Genève 8-13 februari först ut. Tre andra stora FN-mötet leder fram till Paris:

Hyogo Framework for Action, 14-18 mars, Sendi, Japan. Här antas tioårsplaner för resiliens, vilket till en början framför allt handlade om humanitärt skydd mot jordbävningar och liknande, men nu har fått en allt starkare klimatdimension.
Financing for Development, 13-16 juli, Addis Abeba, Etiopien. Det tredje FN-mötet någonsin om hur utvecklingsagendan bättre ska kunna finansieras, också här för första gången med en stark klimatdimension, huvudsakligen kring anpassning.
Sustainable Development Goals, 25-27 september, New York. Millenniemålen ska ersättas med mål för hållbar utveckling. En viktig skillnad är att de befintliga målen bara gällde utvecklingsländer, medan de nya målen ska gälla alla. De 17 förslag till mål som finns nu ska troligen minskas till 10-12, och en av de stora frågorna är om minskad klimatpåverkan ska vara ett separat mål eller om det ska genomsyra de andra målen, och i så fall hur.

Som påpekades på Fores frukostseminarium om klimatförhandlingarna (se https://www.youtube.com/watch?v=7y-7ONaXIj8), så blir PARIS baklänges SIRAP. Helt klart har klimatförhandlingarna varit tröga, men låt oss hoppas att det som till slut kommer ut är sött och gott.

Mattias Goldmann

Lima: På väg mot ”compromise of the unwilling”

Nu är texten så urvattnad att alla bör kunna gå med på den, med väldigt svaga skrivningar om vad länder måste göra, ingen lösning på hur fördelningen av ansvaret ska se ut mellan länder, inga utsläppsmål, inga summor för finansiering, inga krav på klimatanpassningsåtgärder.. Samtidigt är den så bra den kan bli givet förutsättningarna – så här ser en ”compromise of the unwilling” ut.

Tidig morgon i Lima. Det ser ut som att den grå dimman aldrig ska lätta, men det har den gjort framåt förmiddagen varje morgon. I klimatförhandlingarna är vi i det läge vi förutspådde tidigare; en ny text på fyra sidor kom vid halv tre i natt, (http://unfccc.int/resource/docs/2014/adp2/eng/l05.pdf). När den skulle presenteras, handlade diskussionen – som på tidigare förhandlingar – om att man måste få mer tid på sig, om att det är orimligt att texten kom så sent, om att man är besviken på innehållet.

Besvikna är även ordförandeskapet för COP:en, de påstår inte ens att det är en bra text, utan presenterar det som bästa möjliga kompromiss. Innehållsmässigt är denna text, som ju ska lägga grunden för ett långsiktigt klimatavtal i Paris, försvagad jämfört med vad sekretariatet hoppats från början:

  • Parterna får en ”invitation to communicate vilka ”intended nationally determined contribution” man tänker sig för att nå klimatmålen
  • Varje INDC ska (”agrees”) vara stärkta ambitioner jämfört med tidigare
  • LDC och små ö-stater får lägre krav, ”reflecting their special circumstances” (inte specat)
  • Anpassning kan finnas med i INDC (”invites to consider”)
  • INDC ska vara klara sista mars ”for those in a position to do so”, vilket dessutom satts i parantes
  • Målet är att ha en färdig text i maj 2015, vilket krävs för beslut i Paris
  • Arbetsmötet i juni för att öka förståelsen för INDC-processen finns kvar (”requests”), vilket sista juli ska ge ett ”technical paper” i frågan från UNFCCC
  • Stöd till finansiering och kapacitetsuppbyggnad till utvecklingsländer ska bedömas av alla parter (”assess”)

Utöver själva förslaget till beslut finns en 37-sidig ”Elements”, som inte förändrats sen den 10:e december, där punkterna som ska förhandlas om framgent helt enkelt är samlade i en katalog med väldigt många vägval kvar. Den texten kommer knappast att röras mer förrän på nästa möte i Geneve i februari. http://unfccc.int/files/meetings/lima_dec_2014/in-session/application/pdf/adp2-7_3_10dec2014t_np.pdf. Den ligger fortsatt som Annex 1 till dokumentet, medan Annex 2, med punkter för INDC helt tagits bort.

Nu är texten så urvattnad att alla bör kunna gå med på den, med väldigt svaga skrivningar om vad länder måste göra, ingen lösning på hur fördelningen av ansvaret ska se ut mellan länder, inga utsläppsmål, inga summor för finansiering, inga krav på klimatanpassningsåtgärder.. Samtidigt är den så bra den kan bli givet förutsättningarna – så här ser en ”compromise of the unwilling” ut.

Klockan tio lokal tid tänks det vara ADP closing ceremony. Det tror jag inte på. Det återstår mycket att förhandla om, och faktiskt är inte finansieringsdelen (long-term finance och delen om Gröna Klimatfonden) inte avslutad eftersom man ville avvakta besluten om processen. Mitt stalltips är fortsatt att lucia är klimatförhandlingsdag. Lucia kommer ju med ljuset i en tid av mörker. Hoppas på det.

Figueres och Pulgar; trötta och inte så väldigt nöjda.
Figueres och Pulgar; trötta och inte så väldigt nöjda.

Mattias Goldmann, Lima

Lima: Lång natts färd mot dag…

Nu var tanken att COP-presidenten skulle slå klubban i bordet och avsluta mötet i Lima. I skrivande stund väntar vi på att COP-mötet ska börja igen (00.30 lokal tid), med ett nytt kontaktmöte för fortsatta förhandlingar efter det. Kort sagt; det blir en lång natts färd mot dag… och eventuellt mot avtal.

Det finns kvar diametralt olika åsikter i vissa punkter i ADP-förhandlingarna, alltså om det långsiktiga avtalet bortom år 2020. Sent torsdag kväll släpptes ett nytt utkast till ADP-gruppen som under dagen har kommenterat detta. En positiv sak är att förhandlingarna  äntligen har fokuserat mer på själva utkastet än arbetsprocessen. Det negativa är att processen fortfarande är långsam eftersom allt för många parter upprepar sina ståndpunkter och visar liten vilja till att kompromissa.

Trots att flera parter har uttryckt en vilja till att kompromissa, till exempel EU som kan tänka sig att släppa in anpassningsfrågan i INDC:s mot deras vilja, tycks förhandlingarna fortfarande vara en bra bit från konsensus. Det senaste utkastet var kortare än tidigare, med ett tydligare fokus på utformningen av INDC:s – den fråga som är nödvändig att lösa i Lima för att få ett avtal i Paris 2015.

Men vad är det egentligen parterna är så oeniga om? Här är de punkterna där det tycks finnas mest arbete kvar:

  • Paragraf 6 är den som varit mest omdiskuterad under dagen – en del parter vill till och med stryka den. Problemet är formuleringen ”Agrees that developed country Parties and other parties in a position to do so” som indikerar en öppning av den Annex-indelning mellan utvecklingsländer och utvecklade länder i ansvarsbörda. Många parter trycker fortfarande på vikten av ”common but differented responsibilites” och ”equity”, vilket har lett till att bland annat Nya Zeeland och USA påpekat att frågan om Annex bör lyftas till kommande år.
  • Information till INDC. Vad ska egentligen ingå i INDC:s – endast åtgärder för utsläppsminskning eller även anpassningsåtgärder, finansiering med mera? Och vem ska egentligen bidra med vad? Denna stora fråga tycks fortfarande vara långt ifrån löst eftersom flera parter

Detta är frågor som varit närvarande under två veckor, och oavsett hur det går här i Lima lär diskussionen kring detta fortsätta framöver. På sikt kommer även utvecklingsländerna behöva bidra med utsläppsminskningar, vilket de säkert är medvetna om, men i nuläget är det en fråga som sätter käppar i hjulet för att nå konsensus i förhandlingarna. Frågan är inte vad som är bäst för klimatet utan vem som härdar ut längst…

 

Poker Face – COP version (NEW lyrics!)

Poker Face – COP version

We wanna hold em like they do in Texas, please
Fold them, let em hit us raise it baby stay with us (we love it)
Luck and intuition play the cards with Spades to start
And after they’ve been hooked we’ll play the one that’s on their heart

Oh, oh, oh
climate’s getting hot, burning all we’ve got
Oh, oh, oh
climate’s getting hot, burning all we’ve got

(Europe&USA sings)

Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(We’ve got them begging for it)
Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(We’ve got them begging for it)

P-p-p-poker face, p-p-poker face
(Mum mum mum mah)
P-p-p-poker face, p-p-poker face
(Mum mum mum mah)

We wanna roll with them a hard pair we will be
A little gambling is fun when you’re with me, I love it
Russian Roulette is not the same without a gun
And baby when it’s climate if it’s not rough it isn’t fun, fun

Oh, oh, oh
We’ll get it hot, burn all that we’ve got
Oh, oh, oh
We’ll get it hot, burn all that we’ve got
(G77+China sings)

Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(They will pay us much more money)
Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(They will pay us much more money)

P-p-p-poker face, p-p-poker face
(Mum mum mum mah)
P-p-p-poker face, p-p-poker face
(Mum mum mum mah)
(Mum mum mum mah)
(Mum mum mum mah)

(All sing)

I won’t tell you that I trick you
negotiate you
Cause I’m bluffin’ with my emissions
I’m not lying I’m just delaying all decisions

Just like a chick in the casino
Take your bank before I pay you out
I promise this, promise this
Check this hand cause I’m marvelous

(Europe&USA sings)

Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(We’ve got them begging for it)
Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(We’ve got them begging for it)

(G77+China sings)

Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(They will pay us much more money)
Can’t read our, can’t read our
No they can’t read our poker face
(They will pay us much more money)

Sing this as karaoke using http://www.youtube.com/watch?v=eezfOJLVUEg

Vad är klimatfinansiering – egentligen?

Många aktörer begär mer klimatfinansiering i klimatavtalet, med målet 100 miljarder dollar år 2020 och krav på en förtydligad väg dit. Så vad är egentligen klimatfinansiering?

FN har ingen enhetlig definition av begreppet och UNFCCC har ingen alls. Därför varierar uppskattningarna av hur stor den internationella klimatfinansieringen är kraftigt. UFCCC:s Standing Committee on Finances utvärdering 2014 anger att den är mellan USD 340 och 650 miljarder dollar per år, ”eller högre”. Men det kan också vara lägre, för ”vissa siffror avser hela investeringen och inte bara den klimatrelaterade delen”.

Storleken på klimatstödet från utvecklade länder till utvecklingsländer är av samma skäl oklart, någonstans i spannet 40-175 mdr USD per år, åter enligt UFCCC. Av detta är 35-50 mdr USD offentliga medel och 5-125 mdr är privata medel. 44-51% av klimatstödet sker genom multilaterala klimatfonder och klimatrelaterat bistånd., 11-24% klassas som anpassning, med tecken på att andelen ökar.

38-53% av klimatfinansieringen har gått till Asien och Stillahavsområdet, medan Latinamerika och Karibien respektive Afrika söder om Sahara vardera fått ca 12-15%, och 13-20% gått till globala program. Över 25% av klimatbiståndet har gått till Afrika.

Så beroende på hur man räknar är vi antingen ännu långt ifrån de 100 miljarder dollar per år i internationell klimatfinansiering som vi ska nå år 2020 – eller långt över målet redan. Man kan förstås hävda att det inte behövs någon definition, och att det är medlen till Gröna Klimatfonden som ska nå 100 miljarder dollar per år från år 2020. Men när man synar det påståendet lite närmare, är det nästan ingen som egentligen vill det. Stöd till Anpassningsfonden, GEF och många andra befintliga instrument (och säkert andra tillkommande) ingår förstås. Att privata sektorn ska vara med tycker också de allra flesta.

Summa sumarum: Bör vi inte veta vad klimatfinansiering är, innan vi tvärsäkert slår fast hur mycket det ska vara?

Mattias tycker det vore bra att veta var vi står i klimatfinanseringen - hur stor är den?
Mattias tycker det vore bra att veta var vi står i klimatfinanseringen – hur stor är den?

Nytt förslag granskat och 7 troliga punkter för kommande dygnet

Nu diskuterar vi en ny text, som eventuellt ska tas senare under dagen. Nedan går vi igenom den punkt för punkt, men först ett par troliga scenarier:

  • Räkna med att vi får ett avtal antaget här i Lima, men att det inte svarar på särskilt många av de frågor vi kom hit med.
  • Grundtexten kommer att tas i någon form, tyvärr ofta med lägsta ambitionsnivån när det finns vägval.
  • Annex 1 i dokumentet, det som behandlas separat som ”Elements” stryks, och det finns med informellt som åtgärdskatalog för behandlingarna i vår.
  • Annex 2, en slags önskelista för INDC stryks också, det är för otydligt vad syftet är och eftersom det inte görs någon åtskillnad mellan olika länders åtaganden.
  • Förhandlingar fortsätter under dagen; några länder kommer nu att få leda mer avgränsade diskussioner och försöka ta fram ett förslag.
  • Klockan 13 lokal tid (19 svensk tid) ska vi få en genomgång av hur vi ligger till med ADP-dokumenten. Räkna med att det försenas, och att man där anger att vi behöver mer tid.
  • Jag räknar med att mötet slutar sent imorgon lördag lokal tid, efter nattmangling och med protester från länder som anser sig inte ha blivit hörda.

Hela texten, ADP 2-7 agenda item 3 Implementation of all the elements of decision 1/CP.17 Version 2 of 11 December 2014 at 22:30 Draft COP decision proposed by the Co-Chairs, hittar du på http://unfccc.int/files/meetings/lima_dec_2014/in-session/application/pdf/adp2-7_i3_11dec14t2230_dt.pdf

Bindande?

I §5 anges att texten inte på något sätt innebär att det ska tas ett juridiskt bindande beslut vare sig övergripande om klimatavtalet eller specifikt om INDC:s, alltså vad länderna ska utlova.

Fördelning anpassning-utsläppsminskning

§6 anger att ”developed country Parties and other Parties in a position to do so” ska stödja ambitiös handling inom utsläppsminskning och anpassning, med särskilt fokus på de särskilt sårbara. Här slås direkt fast att de båda delarna av klimatavtalet är jämbördiga, däremot nämns inte finansiering här.

Innehåll/scope INDC

§7 om INDC, har tre möjligheter, där endast den tredje specifikt nämner att man också ska rapportera om åtgärder för anpassning, finansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, frågor som ex EU anger bör ligga utanför INDC.

När?

§8 säger att de som kan, ska lämna sitt bidrag senast sista mars, övriga i god tid innan Paris, utan specificering.

Jämförbarhet

§9 har tre olika förslag på graden av precisering av INDCs, med olika ambitionsnivåer avseende basår, tidsperioder, etc. Endast option 3 anger att marknadsmekanismer kan anges som ett sätt att nå målen.

UNFCCCs roll

§11 anger vad UNFCCC ska göra med inkomna INDCs, i alternativ 1 ska de bara publiceras, i alternativ 2 ska ett möte ordnas i juni 2015 för att underlätta kunskapsöverföring, och ett tekniskt dokument ska tas fram, och i alternativ 3 ska UNFCCC även ansvara för en bedömning av de samlade effekterna av allas INDCs.

Kyotoprotokollet

Alla Kyotoprotokollets aktörer uppmanas att ratificera den andra åtagandeperioden, efter lverenskommelsen i Doha (§12)

Pre-2020

En ”Accelerated Implementation Mechanism” föreslås i alternativ 3, § 13., som 2016 och 2017 ska påskynda utsläppsminskningar före 2020.

Förhandlingstexten/ ”Elements”

I Annex 1 ska finnas ”Elements for a draft negotiating text”, alltså utgångspunkter för det som så småningom ska bli själva det långsiktiga klimatavtalet att anta i Paris. Annexet är i nuläget tomt.

INDC fördjupat

I Annex 2 finns ”Complementary information on intended nationally determined contributions of Parties”, fördjupningar avseende vad INDC kan, bör eller ska innehålla – i nuläget är det en punktlista vars betydelse är oklar. Punkterna är uppdelade på utsläppsminskningar (Mitigation), anpassning (Adaptation), finansiering, teknik och kapacitetsuppbyggnad (Finance, technology and capacity-building), samt övrigt (Other). Här finns ingen uppdelning efter landkategori (Annex 1 och icke-Annex, LDC, mest sårbara länder, etc), inte heller ”koncentriska cirklar” eller någon successiv höjning av ambitionsnivån.

Gåre så gåre med Gore

Efter 12 dagar på COP har jag varit på 47 side event och hört en bra bit över 100 talare. Det är en av de stora behållningarna med att vara på klimatförhandlingarna utan att egentligen förhandla – det är som ett globalt Almedalen bara om klimat. Jag har lärt mig massor, varav en del redan återgetts här på bloggen, annat kommer med i Fores framtida skrifter och vissa bitar är direkt relevanta för vår referensgrupp för internationell klimatpolitik eller 2030-sekretariatet. Men bara en gång har jag tårögd ställt mig upp och applåderat. På Al Gores dragning.

Ingen har en sådan pedagogik som Gore, ingen så snygga bilder, nej filmer, ingen en sådan malström av fakta, ingen lämnar en med en så stark känsla av att ”detta fixar vi” – med en stark betoning på vi, på att detta gör vi tillsammans, att det jag gör också är viktigt.

Efter en timma med Gore förstår jag äntligen konflikten i Syrien. Åren Syrien: 2006-2010 förstörde den extrema torken 60% av Syriens jordbruk och 80% av boskapsskötseln. Klart folk flydde till städerna, där det redan var överfullt. Klart det blev konflikt. Jag förstår också att det förstås inte är ryssen som är det stora säkerhetshotet, utan att US Department of Defence gör alldeles rätt som pekar på klimatförändringarna.

Men framför allt förstår jag att vi är på eller mycket nära en tipping point, inte den det så mycket talas om där klimateffekterna inte längre går att stoppa, utan den där förnybart och energiefektivt blir så lönsamt att det inte längre går att stoppa. Vindkraft och solel har växt 13 respektive 20 gånger mer än vad som förutspåddes för tio år sedan, och i år är solel-tillväxten 55 gånger större än IEA angav år 2000. 55 gånger!

I 79 länder är solel redan konkurrenskraftig med den traditionella elen, ofta från kol, och solelens kostnader fortsätter att sjunka så att 82% av världens befolkning redan om sex år bor där det är lönsamt att välja solel. Utan subventioner.

”Oljan blir dyrare igen snart”, säger Gore trösterikt, och slår fast att merparten av oljan – inte bara kolet – som vi hittar nu måste stanna i backen, eller under isarna.

Ett pris på klimatpåverkan är det viktigaste som kan hända, säger Gore, och det är på väg. Det bestäms inte i klimatförhandlingarna, men tillsammans med avskaffandet av subventioner för fossila bränslen blir det effektivaste sättet att nå sina klimatåtaganden. Och WTO räknar koldioxidskatt på samma sätt som moms; den dras av när man exporterar och läggs på när man importerar, så man behöver inte vara så rädd för att införa den före sina grann- eller konkurrentländer.

Gore säger ju att han aldrig tänker på de där Floridarösterna som avgjorde allt, så jag ska inte göra det heller. Det viktiga är inte vad han med en handfull röster inte fick mandat att göra för snart femton år sen, utan vad vi själva ger oss mandat att göra, här och nu.

Al Gore snackar på COP i Lima - en stor inspirationskälla!
Al Gore snackar på COP i Lima – en stor inspirationskälla!