Etikettarkiv: Loss&Damage

Slutdokumentet förhandlas: Här är texten med vår analys

Nu har vi fått en ny förhandlingstext för det avgörande COP-beslutet, som informellt ska diskuteras klockan 11 (12 svensk tid). Här är vår analys av vad förslaget innebär med fokus på de viktigaste kvarvarande knäckfrågorna. Denna text kommer att uppdateras!

COP-ordförandeskapet påpekar i sin inledning att det rått oenighet om besluten om hur Parisavtalet ska implementeras och om de delar av Parisavtalet som ska beslutas vid det första partsmötet efter ikraftträdandet, alltså här.

Parisförhandlingarna stänger inte. I Parisavtalet står en rad viktiga frågor som ska beslutas på första mötet efter att avtalet trätt i kraft. Det skedde som bekant snabbare än många trott, och Marrakech är detta första möte. Men man är inte ens nära att komma överens, bl.a. om den nya finansiella mekanismen som ska användas när länder gör utsläppsminskningar tillsammans. Därför beslutar man enligt förslaget att COP23 senhösten 2017 också blir ”as the meeting of the Parties to the Paris Agreement, at its resumed first session”, mötet ajourneras alltså till dess – i linje med vår bedömning från början att man inte var redo att gå till beslut här. Arbetsprogrammet under avtalet ska avslutas ”så snart som möjligt”.

Detta är baserat på ordförandens analys att ”It is my view, after listening carefully to all Parties, that it would not be possible to reach consensus at this session. The proposed COP decision requests the APA to continue its consideration of additional matters and asks it to forward the outcome in 2017. This approach would allow Parties more time, combined with a clear timeframe and process for reaching an outcome.”

Beslut skjuts upp: Frågorna om hur klimatmålen skärps över tid, om vad varje land ska bidra med, och om vad som ska ske på den särskilda NDC-konferensen 2018, är fortsatt oklara. I maj 2017 ska detta förtydligas, för återrapportering till COP23 i december 2017:

Requests the President of the Conference of the Parties at its twenty-second session, in collaboration with the incoming President of the Conference of the Parties at its twenty-third session, to undertake inclusive and transparent consultations with Parties on the organization of the facilitative dialogue referred to in decision 1/CP.21, paragraph 20, on the margins of the sessions of the subsidiary bodies to be convened in May 2017, and to report back to the Conference of the Parties at its twenty-third session;

Anpassningsfonden in i Parisavtalet: Anpassningsfonden ligger, som vi skrivit om tidigare, under Kyotoprotokollet och upphör därmed 2020. Ska den leva kvar, bör den flyttas till Parisavtalet, men många är skeptiska, för här ligger redan Gröna Klimatfonden som jobbar mycket med anpassning. Skrivningarna indikerar en flytt, presidenten skriver i sin ”explanatory note” att ”It is proposed that the Fund should serve the Paris Agreement, subject to the arrangements and modalities that need to be clarified.”

Länderna ska under våren klargöra sina positioner i denna fråga; ”Invites Parties to submit, by 31 March 2017, their views on the governance and institutional arrangements, safeguards and operating modalities for the Adaptation Fund to serve the Paris Agreement”.

Kyotoprotokollet: I vanlig ordning insisterar FN på att Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, Dohatilläggen, måste ratificeras, eftersom det är det nu gällande internationella klimatavtalet, fram till år 2020, ”Underscores the urgent need for the entry into force of the Doha Amendment”, men det kommer inte att ske, bedömer vi.

Marrakesh Partnership for Global Climate Action:  Detta högtidlighetsdokument som vi har bedömt tidigare, ”välkomnas”, vilket förtydligar att det inte har någon egentlig status.

High-level champions, den nya funktionen centralt under UNFCC formaliseras genom att den omnämns, ”Commends the high-level champions and welcomes the Marrakesh Partnership for Global Climate Action”. Man noterar i en senare paragraf att det får finansiella konsekvenser, dvs det tillkommer en ny kostnad.

Övriga delar är enligt ordförande i princip oförändrade jämfört med tidigare förslag, vilket vi får anledning att granska.

Kvarvarande frågor som inte adresseras här är bl.a.

  • Hur klimatfinansieringen ska öka och vilka länder som ska ha tillgång till medel från Gröna Klimatfonden, där Turkiet insisterar på att få full tillgång.
  • Loss & Damage, denna mekanism som beslutades på COP i Warszawa och där länderna ska ge sin syn på finansiering till den 27 februari.
  • Ordförandeskapet för COP23 och 24 är också beslut som fattas separat; 23 blir troligen i Bonn med Fiji som värd och 24 i Polen, som i så fall blir först att ha varit värd för COP tre gånger.

Har du kompletterande tankar eller frågor om förslaget till avtal? Hör av dig!

Mattias Goldmann

Det är klart! Ett globalt klimatavtal

Så var det klart.

Nästan två timmar efter utsatt tid kunde ordförande Fabius klubba texten.

Med några redaktionella ändringar, varav en rörde artikel 4.4 där shall blev should.

Att det var ett önskemål från USA var naturligtvis en tillfällighet.

Lättnad och jubel.

Vänliga anföranden av de stora grupperna. De påtalade att avtalet inte är perfekt och upprepade de ståndpunkter som vi hört i några år nu.

Och så stod Nicaragua för det nu återkommande teatraliska inslaget att i efterhand klaga på att Fabius inte såg dem innan han klubbade. För de hade minsann en massa åsikter om avtalet som inte tagits hänsyns till.

Vi har analyserat texten nedan och menar att den i stort är det bästa som går att nå i FN-sammanhang.

Det går inte att underskatta vilken roll det franska ordförandeskapet med Laruence Tubiana och Laurent Fabius i spetsen spelat. Det är i hög utsträckning en diplomatisk framgång. Med en stor diplomatisk kår och realistiska förväntningar rodde de detta i land. Under veckan har de sedvanliga långrandiga klagomålen över processen varit nästan frånvarande.

Därtill har naturligtvis verkligheten utanför spelat roll. Länderna är mer medvetna om klimatförändringens negativa konsekvenser. Och att priset för omställning sjunkit.

Men att det på inte sätt innebär att klimatet är ”räddat”.

Nu är det upp till alla 196 parter och alla som ryms däri att se till att utsläppen minskar i enlighet med avtalets mål. Med hjälp av avtalet har vi fått några verktyg och en bättre möjlighet till internationell samordning.

 

 

—-

Den nya avtalstexten som presenterades är i många avseende bättre än vi väntade oss.

Den ger femåriga utvärdering av nationella utsläppsmål, den gör möjlighet för länkade utsläppsmarknader och det etableras ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp. 1,5 grader finns kvar i texten, men utsläppsmålet på långt sikt är rejält otydligt; en balans mellan utsläpp och sänkor.

Såhär tolkar vi huvudpunkterna. En genomgång av nyckeldelarna finns nedan.

  • Det långsiktiga temparturmålet blir “well below” 2 grader med sikte på 1,5. Det hade vi inte väntat oss när vi åkte till Paris.
  • Det långsiktiga utsläppsmålet är otydligt. Peaka så snart som möjligt och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpp och sänkor under seklets andra hälft. Det är bindande att lämna in dem, men inte att uppfylla dem.
  • De nationellt bestämda bidragen ska lämnas in vart femte år, för alla parter (med undantagsmöjlighet för LDC), och de ska innehålla klimatmässiga skärpning.ar
  • Avtalet möjliggör för länder som vill länka sina utsläppsmarknader att samarbeta för att uppnå sina utsläppsmål
  • Finansieringen innehåller i avtalstexten ingen referens till 100 miljarder USD, det står bara att finansiering ska öka från nuvarande nivåer. Utvecklade länder har ansvaret för detta. Andra får bidra friviliigt. Däremot finns i beslutstexten att länderna senast 2025 med 100 miljarder USD som golv ska ha tagit fram ett nytt kvantifierat mål.
  • Loss&Damage: Man fortsätter med Warszawamekanismen som kan skärpas vid senare möten. Det nämns en rad ämnen för samarbete, och i beslutstexten nämns uttryckligen att det inte innebär ”liability or compensation”.
  • Transparens. Ett nytt system för mätning och rapportering av utsläpp,med inbyggd flexibilitet upprättas. Ingen tydlig indelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, men minst utvecklade länder och små ö-stater nämns särskilt. 

Nu sitter alla och analyserar texten. De initiala reaktionerna från civilsamhället verkar positiva. Frågan är hur utvecklingsländerna reagerar på att siffersatta mål för klimatfinansiering flyttas till beslutstext.

Med tanke på den triumfatoriska stämningen Hollande och Fabius försökte skapa under mötet tidigare idag vore det närmast en förödmjukelse om texten nu inte antas under eftermiddagen. Det gör också att tröskeln för att faktisk kräva att få ändra i texten är hög.

 

LONG TERM GOAL 
Målet är ”klart under” (well below) 2 grader, och vidta ansträngning för att nå under 1,5 grader. Peaka så snart som möjligt, och därefter snabba minskningar som ger balans mellan utsläpps och sänkor under seklets andra hälft.

NATIONELLT BESTÄMDA BIDRAG (Artikel 4)
4:2 Varje land ska förberedera och kommunicera NDC som de har intentionsen att uppnå

4:3 Varje NDC ska vara en progression, utifrån CBDR (gemensamt men delat ansvar) och i ljuset av nationella omständigheter

4.4. Utvecklade länder ska leda genom att ha nationella mål (economy wide) medan utvecklingsländer uppmuntras att gå mot nationella mål eller begränsande utsläppsmål i ljuset av olika nationella omständigheter

4.9 Varje part skall kommunicera NDC vart femte år

Artikel 14
En global stocktake ska ske vart femte år.

I beslutstexten står också att det blir en facilitativ dialog år 2018 för att se hur länderna kollektivt presterar gentemot målen i avtalet.

MARKNADER (Artikel 6)
6:1 Erkänner att länder kan samarbeta frivilligt för att gemensamt uppnå NDC.

6:2 När man använder sig av internationellt överförbara reduceringsenheter (utsläppsrätter) ska man ha robust bokföring som förhindrar dubbelräkning.

6:4. En mekanism för att bidra till minskade utsläpp och hållbar utveckling. Regler utvecklas senare.

6.8 Non market based approaches erkänns. 

LOSS&DAMAGE (Artikel 8)
Warszawamekanismen blir kvar, kan stärkas vid framtida COP, samt nämner ett antal saker där man kan samarbeta. I beslutstexten paragraf 52 nämns uttryckligen att artikel 8 i avtalet inte inkluderar eller skapar grund ansvar och kompensation ”liability or compensation”

FINANSIERING (Artikel 9)
Utvecklade länder ska bidra med finansiering till utvecklingsländer. Övriga parter uppmuntras att på bidra frivilligt.

Finansiering ska öka från nuvarande nivåer, men ingen siffra om 100 mdr USD i avtalstexten. Däremot står i beslutstexten att man senast 2025 ska ha kommit fram till ett nytt kvantifierat mål, med 100 mdr USD som golv.

TRANSPARENS: MÄTNING OCH RAPPORTER (Artikel 13)
Det etableras ett nytt system för mätning och rapportering, med inbyggd flexibilitet och som tar hänsyn till parterna olika kapacitet. Varje land ska återkommande rapportera in vad som krävs för att att förstå hur väl landet är på väg att uppnå sina NDC och mäta utsläpp och sänkor enligt metoder som är accepterade av IPCC.

I beslutet står också att man etablerar ett kapactitetsbyggande initiativ särskilt för transparens.

IKRAFTTRÄDANDE (Artikel 21)
När 55 länder och 55 procent av utsläppen lämnat in papper på att de accepterat eller ratificerat avtalet, träder avtalet i kraft.

Det är inte tillåtet att göra reservationer mot enskilda artiklar (vilket Venezuela ska ha hotat med i samband med diskussion om marknadsmekanismer).

UTTRÄDE (Artikel 28)
Det finns en explicit skrivning om att länder när som helst, efter att det gått tre år sedan avtalet trädde i kraft, kan lämna det genom en skriftlig notifering.

Nya avtalsförslaget analyserat!

Övergripande

  • Detta förslag har svagare skrivningar om klimatmål än tidigare; visserligen nämns att man ska hålls sig klart under två grader och försöka nå 1.5, men varken procenttal eller årtal anges. Däremot att parterna ska sträva mot att utsläppen ska “peaka” så snart som möjligt, för att under århundradets andra hälft “aim to” nå växthusgasutsläppsneutralitet.
  • Uppdelningen mellan i- och u-länder är i stora delar kvar, särskilt vad gäller finansiering, medan utsläppsminskningar ska ske “in light of national circumstances”
  • Den långsiktiga finansieringen tydliggörs till minst 100 miljarder USD/år från år 2020, som ska komma från utvecklade länder, med stor flexibilitet kring vad som ingår och hur medlen används. Gröna Klimatfonden nämns t.ex. inte specifikt här.
  • Loss&Damage är fortsatt oklart, det kan bli en egen mekanism eller Warszawa-avtalet kan fortsätta gälla.
  • Kring transparens (mätning och rapportering av utsläpp) finns allternativ kring differentiering som skiljer sig mycket åt.
  • Flyg och sjöfart är inte med alls
  • Det finns fortsatt tydliga öppningar till utsläppshandel, men de är som helhet inom hakparantes. REDD+ finns inte med, men väl skrivningar om minskad avskogning.
  • Förutom kring marknader och Loss&Damage är det få hakparenteser kvar, dvs vi är troligen relativt nära en färdig text.

Temperaturhöjning (paragraf 2.1)
“Hold the increase in the global average temperature to well below 2 °C above pre-industrial levels and to pursue efforts to limit the temperature increase to 1.5 °C”. Detta ligger väl i linje med vad man kunde vänta. EU och USA har accepterat skrivning om 1,5, men inte som mål – detta bör vara en kompromiss alla kan leva med även om en del ö-stater kommer att mena att det är för svagt.

Långsiktigt utsläppsmål (3:1)
Skrivningana att parterna siktar mot att utsläppen ska  “Peak as soon as possible” och genomföra kraftiga utsläppsminsknignar som leder “towards reaching greenhouse gas emissions neutrality in the second half of the century” är svagare än väntat. Det påminner om ett löfte om en ambition, vilket kommer att leda till protester. Även utvecklingsländer har ett ansvar, och differentieringen är så otydligt beskriven att det bör vara acceptabelt för alla parter; “recognizing that peaking will take longer for developing country Parties”

NDC, stock take och uppföljning (2 bis m fl)
Det blir bindande (shall) att förbereda NDC, och att vidta åtgärder för att uppfylla dem. Men vad gäller att uppnå sina mål används “intend”.

De länder vars INDC täcker hela ekonomin ska fortsätta ha det. Övriga länder ska sikta mot ha heltäckande utsläppsmål, i enlighet med nationella omständigheter (light of national circumstances).

Vad de nationella utsläppsåtagandena ska innehålla är oförändrat sedan COP20 i Lima. NDC ska rapporteras vart femte år, med undantag för LDC (och inom hakparantes ö-stater och afrikanska länder) som kan kommunicera dem enligt “discretion”, när de så finner lämpligt. Avseende kontinuerlig skärpning av NDC innehåller båda paragraferna i 2bis, samt 3:6, att efterföljande NDC ska innebära en successiv förbättring och avspegla högsta möjliga ambitionsnivå. Vid första mötet för avtalets parter ska man enas om gemensamma årtal för NDC. Global stocktake sker vart femte år med start 2023 (Artikel 10, paragraf 2).

Därutöver ska det enligt det medölföljande beslutet ska det 2019 hållas en “facilitative dialogue among Parties to take stock of the collective efforts of Parties” (paragraf 20), men 2023 bör vara första reella tillfället att skärpa ambitionerna.

Marknader och utsläppshandel
Allt om marknader är skrivet inom hakparentes. Texten om cooperative approaches, innehåller en öppning för fortsatt utsläppshandel mellan länder, “internationally transferred emission reductions”, som måste gynna hållbar utveckling och miljömässig integritet och som ska undvika dubbelräkning av utsläppsminskningar. Varje land bestämmer själv om man vill medverka inom denna del (artikel 3, paragraf 20)

Texten om en ny mekanism finns kvar. Försvunnit har en skrivning om “avoidance” av utsläpp, vilken av somliga tolkades som en möjlighet att använda skogskrediter för att “offsetta” alla sina utsläpp. I beslutstext står att “modalitites and procedures” för denna mekanism ska utformas vid möte mellan parterna, tidigare stod vid det första. REDD+ nämns inte, men man kan vidta “positive incentives for reducing emissions from deforestation and forest degradation” i utvecklingsländer.

Loss & Damage (artikel 5)
L&D ligger nu i en egen artikel (5), men i en fotnot anges att det inte betyder att det blir en egen artikel – denna stridsfråga är alltså inte löst. Inte heller är det löst om en egen mekanism ska etableras eller om Warsaw International Mechanism for Loss and Damage finns kvar och hanterar L&D

Finansiering (artikel 6)
Redan första paragrafen visar på stor oenighet om hur finansieringsfrågan ska hanteras, “Developed country Parties shall provide [new,] [additional,] [adequate,] [predictable,] [accessible,] [sustained] and [scaled-up] financial resources to assist developing country Parties”

USD 100 mdr/år i klimatfinansiering från utvecklade länder etableras som ett golv, men det slås fast att det kan komma från många olika källor, instrument och kanaler, där offentlig finansiering särskilt lyfts fram men inte kvantifieras. Det ska vara en balans mellan utsläppsminskningar och klimatanpassning i finansieringen. Fördelning mellan länder eller typer av länder preciseras inte mer än att särskild hänsyn ska tas till sårbara stater, med LDC, SIDS och afrikaska stater i hakparentes.

Utvecklade länder ska vartannat år ge transparent information om vilket stöd man gett till utvecklingsländer.

Transparens (MRV)
Här finns det olika alternativ på två ställen, på båda ställen handlar det om differentiering.

I 9:1 finns tre alternativ för hur “transparensramverket” ska se ut: Förslag 1 utifrån uppdelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, baserat systemet på nuvarande system enligt Cancunavtalet. Förslag 3 utgår också från “existing arrangements” men utan lika tydlig differentiering, medan förslag 2 inte innehåller differentiering.

I 9:7 finns två olika förslag om hur rapporterna som länderna lämnar ska utvärderas. Förslag 1 innehåller är mer omfattande men innehåller undantag för de minst utvecklade länderna. Förslag två innehåller tydlig uppdelning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, där de förras ska utvärderas utifrån efterlevnad, medan utvärderingen av utvecklingsländernas ska leda till dialog och slutsatser som respekterar nationella suveräniteten.

 

Juridisk karaktär
Avtalet kallas “Agreement”, dess juridiska karaktär är ännu oklar men det viktigaste är ordvalen, där “shall” är bindande, “should”, “aim to” etc inte är det. Några sanktioner nämns inte utan ska utformas vid senare möten, och tidigast tre år efter att avtalet trätt i kraft kan undertecknande parter lämna det utan några konsekvenser annat än att man inte längre ingår i avtalet.

Ikraftträdande (artikel 18)
Minst 55 medlemsstater ska skriva under, som ska representera minst 55 eller 70 % av de totala utsläppen (två förslag) såsom de var vid den mest uppdaterade mätningen (det preciseras inte mer än så)

Analyserat av Daniel Engström Stenson & Mattias Goldmann

Fortsatt osäkra men på högre nivå – Delegationsmöte minnesanteckningar

Möte med svenska delegationen 10 december
Nedanstående är vad den svenska delegationen angav på mötet med civilsamhället. Längst ner min egen kommentar.

Övergripande om förhandlingsläget
Vi fick igår eftermiddag ett utkast till förhandlingstext, som parterna fick beakta innan Pariskommittén – det gemensamma mötet – samlades för att parterna ska dela med sig av sina synpunkter. I en lång plenar fanns en samsyn om att texten är en bra grund för fortsatta förhandlingar. En part sade att alla är lika missnöjda, så det är bra (läs vem i våra minnesanteckningar från igår)

LÄS OCKSÅ: NU BÖRJAR SLUTFÖRHANDLINGARNA

Man såg skiljelinjerna mellan parter och texten är kortare, har färre hakparenters och tydligare beslutsdelar. Därefter sammankallades Indaba, där grupper av parter förhandlade om substansen i texten, framför allt utifrån de tre frågorna:

  • Differentiering
  • Ambition
  • Finansiering

Dessa frågor har präglat förhandlingen under lång tid. Därtill träffades man i mindre draftinggrupper och försökte hitta bryggtexter som kan överbrygga motsättningar. De sista avslutade vid 5-6 i morse, och nu arbetar det franska ordförandeskapet med resultatet av dessa möten och lägger fram en ny version snart – vi hörde lunch men det kan bli senare.

LÄS OCKSÅ: BASIC IS BACK SOM SVAR PÅ HIGH AMBITION COALITION?

Det finns fortfarande ett förtroende för ordförandeskapet, för processen och för det inledande ”Leader’s event” som gav ett starkt mandat att ta fram ett avtal. Samtidigt ser vi att differentieringsfrågan är särskilt svår; hur själva konventionens principer om CBDR-RD. Det kopplar till finansiering och frågan om eventuella mål.

Ambitionsfrågan är väldigt viktig för svenska delegationen, här har vi många element i texten som vi är beroende av för att få ett starkt avtal; temperaturmålet, långsiktiga utsläppsmålet, hur vi fångar in INDC:erna och hur de kan stärkas över tid.

I frågan om anpassning och Loss&Damage har Sverige en särskild roll, där Åsa Romson faciliterar diskussionerna.

LÄS OCKSÅ: ÅSA ROMSONS HUVUDVÄRK: LOSS&DAMAGE

Finansiering:
Ur svenskt perspektiv är att det är viktigt att även utvecklingsländer som har möjlighet att göra så ska kunna bidra till klimatfinansieringen; Peru, Indonesien och senast Vietnam är exempel. Ska ambitionsnivån om finansiering på 100 mdr USD/år år 2020 uttryckas som ett golv och ska det siffersättas hur utvecklingen därefter ser ut.

Som svar på frågor:

  • Uppdatering och uppgradering av mål: 2023/2024 är det år som nu anges, Sverige och EU har önskat tidigare datum. 2017/2018 kan man ha en granskning, innan avtalet trätt i kraft. Ska vi få nya åtaganden för perioden 2025 och framåt, så bör de komma in i god tid innan, troligen 2021-2022.
  • Fossilfritt, ”decarbonization” 2050: Text finns i artikel 3, syftesförklaringen av avtalet, där finns två alternativ till ”collective long term goal”, där det första är att snabbt vända utsläppen neråt och nå noll detta sekel, med alternativa utslppsmål för 2050, och ett andra alternativ med klimatneutralitet till nästa sekelskifte. Sverige vill ha så starka skrivningar som möjligt, med procent och årtal. Sverige och EU vill ha ”så långt under tvågradersmålet som möjligt”, vi har en vetenskaplig process som inte gått i mål än om det är 1.5 grader eller något annat som är rätt och vi vill gärna hänvisa till vetenskapen, så det är en av anledningarna.
  • Loss & Damage: Förhandlingarna måste avgöra om L&D hamnar i artikel 5 eller under artikel 4, Sverige och EU driver på att det ska finnas ett erkännande i avtalet, men i vår nya ”bryggroll” hände det ganska mycket i natt och man jobbade hela natten med texter – men är inte överens ännu. Frågan handlar om vi ska bygga på Warszawa-avtalet eller skapa något nytt , och om det blir permanent under avtalet.
  • Målbilderna för finansiering: I nuvarande utkast finns olika val för finansiering; kontinuerlig och/eller ökande. Problematiskt för oss vore att låsa fast oss i en struktur som innebär att vissa aktörer alltid ska bidra på en viss nivå. Vi kan leva med att återbekräfta 100 mdr USD/år som ett slags golv, men det beror också på i vilken kontext, då måste de u-länder som vill också kunna bidra.
  • Om frågan om differentiering kan landa i vaga skrivningar, för framtida lösning: Det är definitivt en av de svåraste knäckfrågorna, som måste hanteras på många olika håll.
  • Gröna Klimatfonden: Skyddet av befolkningen, inte minst ursprungsbefolkningen är central i de safeguards GCF har.
  • Legalt bindande avtal: Vi ser att det kan bli ett rättsligt bindande avtal, men allt är givetvis beroende av vad som står i avtalet.
  • Näringslivet är besvikna att inte nämnas i avtalet: Roligt att se att näringslivet är med så pass mycket, även om de inte nämns i preambeln.
  • Uppföljningen av INDC:s genomförande: Skrivningen om hur INDC ska följas är en av de mest känsliga med massa hakparenteser. Vi vill ha ett gemensamt regelverk med transparens. Villkorade delarna av INDC är viktiga delar för många u-länder, och allt tyder på att den globala stocktake vart femte år kommer att ha stor betydelse också för anpassning och finansiering.

Kommentar
Att torsdag eftermiddag inte vara framme vid ett avtal är inget nytt; så blir det när man spelat samma chicken race” i drygt 20 år. Och de flesta frågorna går att lösa, om inte inom sitt område så med kohandel dem emellan. Det kan även gälla Loss&Damage, även om det fortsatt riskerar bli en verklig Svartepetter för Romson, regeringen och Sverige eftersom USA med flera insisterar på att inte få en rättsligt bindande ersättningsmekanism, medan bl.a. åtskilliga ö-riken insisterar på kraftfulla skrivningar.

LÄS OCKSÅ: FÖRSLAGET GRANSKAT

Undantaget är differentiering, den absolut svåraste frågan. INDC:s är en slags självdifferentiering, men öppnar för länder att ha mycket svaga ambitioner även om man har relativt god ekonomi. Denna öppning vill inte utvecklade länder ha, medan länder i utveckling, som Indien, insisterar på det, och i stort sett vill behålla den tudelning som Kyotoprotokollet har.

Jag tror vi får ett avtal, med relativt lösa skrivningar och mycket som återstår att tolka under kommande år, särskilt gällande differentiering, med konkretiseringar på COP22 i Marrakesh. Dit tar det två dygn och fyra timmar med tåg från Stockholm.

Vid tangenterna Mattias Goldmann

 

Förslaget granskat: 40% enighet, 30% kohandel, 30 % oenighet

Övergripande
De stora frågorna är ännu olösta i den text som nu lagts fram:

  • Hur ansvarsfördelningen ska se ut mellan olika länder, den långa “common but differentiated responsibilities and respective capabilities, in the light of different national circumstances” finns alldeles i inledningen men förklaras inte
  • Vilket det långsiktiga klimatmålet är, såväl avseende temperaturmålet som hur mycket utsläppen måste minska i procent
  • Om Loss&Damage är en särskild fråga eller en del av klimatanpassning
  • Målet för klimatfinansieringen, hur det ska räknas och vem som ska bidra

LÄS OCKSÅ: INGÅNGSVÄRDEN FÖR SLUTFÖRHANDLINGARNA

Däremot finns vissa klara framsteg, och vi har en text av väsentligt mindre omfång och med klart färre hakparenteser än förut. Sammantaget räcker det för att vi – och många andra bedömare – ska våga tro att vi landar i ett avtal i Paris, om än inte så precist, eller ambitiöst som vi önskat (och kanske inte till fredag).

En konkret framgång är att oron att allt skulle kunna gå om intet för att för få ratificerar avtalet i praktiken är undanröjt; ikraftträdandet kräver bara 60 medlemsstaters signaturer vilket bör vara lätt att uppnå.

Nedan preciserar vi område för område vad förslagen innebär:

Långsiktiga mål
Två förslag om temperaturmål med 1,5 grader. Ett som tydligt säger att 1,5 är målet. Ett som säger att målet är så långt som möjligt under 2 grader, men att man bör skala upp ambitionerna för att hålla ökningen under 1,5 grader. Blir det skrivningar om 1,5 grader, vilket inte framstår som omöjligt, måste det ses som en oväntad framgång

LÄS OCKSÅ: ALL POLITICS IS LOCAL

För utsläppsmål finns två alternativ. Det ena handlar om kvantifierade utsläppsmål till 2050, som en väg mot nollnettoutsläpp vid århundradets slut. Det andra är tydligare med att det handlar om ett klimatneutralitet eller liknande till århundradets slut. Utan tvekan får det första ses som mer ambitiös och den andra kan lätt bli så fluffig att den knappt kan ses som en framgång.

Klimatanpassning
Klimatanpassningstexten är i huvudsak skriven i enighet, men också med stor vaghet; ”Each Party shall, as appropriate, submit an adaptation communication, which may include its priorities, support needs, plans and actions.” Oenighet råder om vilka länder som kan få särskilt stöd från FN:s mekanismer; är det baradeveloping country Parties” eller – som i hakparentesen – ”and other countries”, utan begränsning?

Finansiering
Avsnittet om finansiering innehåller ett nytt inledande stycke, där det anges att “Developed country Parties shall provide [new,] [additional,] [adequate,] [predictable,] [accessible,] [sustained] and [scaled-up] financial resources to assist developing country Parties with respect to both mitigation and adaptation.” Som synes är inte enigheten särskilt stor om ordvalet.

Sedan finns tre olika förslag om mobilisering av finansiering, där det tredje förslaget är delvis nytt och troligen kommer från ordförandeskapet. Det öppnar upp för “a wide variety of sources, instruments and channels, including public, private, bilateral, multilateral, domestic, and international.”

För det långsiktiga finansieringsmålet finns också tre alternativ, där ena alternativet nog är klart orealistiskt eftersom det föreslår “a clear burdon shall be scaled up from a floor of US$100 billion per year, including a clear burden-sharing formula, and in line with needs and priorities identified by developing country Parties”

Loss&Damage
Skrivningen om Loss&Damage har inte utvecklats jämfört med tidigare alternativ och det är i textförslaget fortsatt oklart om den ska ingå i Anpassning, eller om den ska få ett eget avsnitt. Det är också oklart om Loss&Damage ska innehålla finansiering för rehabilitering och om man ska utröna finansiell kompensation för “slow onset events” såsom havsnivåhöjningar.

LÄS OCKSÅ: ROMSONS HUVUDVÄRK – LOSS&DAMAGE

INDC, översyn, skärpning av nationella bidrag
Artikel 3:2 beskriver att parterna ska (shall, alltså starkt bindande) förbereda och kommunicera sina INDC (eller det de framöver ska kallas). Därefter finns ett antal förslag på hur bindande det ska vara att implementera dem. Det är framförallt oenigheten mellan USA och EU avseende juridisk bindning finns.

Redan i Artikel 2 bis finns nu skrivningar om att framtida bidrag ska innebära en skärpning, och att länder efter global stocktake ska innebära “progression” utifrån ländernas gemensamma men fördelade ansvar och i ljuset av nationella omständigheter (en gammal favorit från USA och Kinas överenskommelse. Liknande formuleringar återkommer i 3:6, där det står att progression ska avspegla högsta möjliga ambition. Frågan blir om det föregås av ett shall/should/will vilket ungefär avspeglar graderingen av hur bindande det blir.

NDC:s (alltså de INDC som lämnats in) ska förnyas vart femte år (art 3, para 8); detta såg ut att bli en stridsfråga inför COP och det har sagts att Indien krävt tioåriga perioder, men nu synes alla eniga. Global “stocktake” ska också ske vart femte år, med start 2023 eller 2024, och där det inte preciseras särskilt väl vad det ska innebära. Därtil finns i beslutstexten en paragraf som antingen bjuder in eller beslutar om en facilitetsdialog 2018 eller 2019 för att utvärdera nuvarande bidrag, vilket ska informera de som utformat NDC, utan några krav på att det ska leda till skärpning. Sammantaget är “skärpningsmekanismen” svag.

Marknadsmekanismer
Jämfört med det förslag som EU och Brasilien tagit fram är texten om “cooperative approaches” kortare och reducerad till en paragraf, men som sannolikt är tillräcklig. Den innehåller krav på att undvika dubbelräkning, men möjliggör för länder som vill använda varandras utsläppsrätter att göra så för att uppnå sina NDC. Denna paragraf, som är den viktigaste paragrafen avseende marknader, står som helhet inom brackets vilket innebär att det inte är säkert (men troligt) att den blir kvar.

När det gäller mekanismen för hållbar utveckling (en kreditmekanism efter 2020 som eventuellt innehåller en utvecklinga av dagens CDM) har EU-Brasilien texten sällskap av ett förslag som framstår som mindre marknadsorienterad.

EU:s och Brasiliens förslag har också berikats med en extra omgång hakparenteser, kring skrivningen om att det bara är länder med absoluta utsläppsmål som ska få använda sig av mekanismen. Det underlättar om deltagande länder har absoluta mål, men är inte nödvändigt. I beslutstexten finns också en text om “modalites and procedures” för den nya mekanismen ska tas fram under första mötet i APA (den grupp som ska jobba med beslut tillhörande Parisavtalet fram till 2020)

På många utvecklingsländers begäran finns en särskild referens till skogsskyddsmekanismen REDD+ (artikel 3 bis), med stärkt fokus på “non-carbon benefits” och på tillvägaggångssätt som kombinerar utsläppsminskningar och klimatanpassning. Men hela denna paragraf är inom hakparentes och kan alltså utgå, i linje med att EU inte önskat att REDD+ lyfts fram specifikt när andra mekanismer inte gör det.

Transparens (MRV)
Här är man överens sånär som på den avgörande differentieringen mellan vilka krav man ställer på olika länder, där det i paragraf 1 finns tre alternativ. Alternativ 1 skriver tydligt att ramverkt för MRV ska skilja sig mellan utvecklade länder, medan det i alternativ 2 och 3 skrivs om flexibilitet och nationella förutsättningar.

Kopplat till MRV etableras enligt beslutstexten ett initiativ för kapacitetsbyggande just för att stärka möjligheten att mäta och rapportera utsläppen. Här har bland annat Sverige och USA varit drivande.

Gender &ursprungsbefolkningar
Vissa grupper har engagerat sig mycket i att ursprungsbefolkningar, unga och gender ska skrivas in i avtalet, de finns alla med i den  inledande texten men inom hakparentes – det är alltså ännu oklart om det kommer med.

Vad händer nu?
Nu behandlas den existerande texten av alla ländernas förhandlare, med kvällsmöten i de nationella delegationerna och därefter i sina respektive grupper (Sverige t.ex. i EU). Ikväll kl 19:30 ska de ge sina första reaktioner i plenum. Kommer de lugna stämningen från igår fortsätta – eller är det nu tumult uppstår?

Oavsett reaktionerna kommer nya ministerkonsultationer att vidta. Ordförande Fabius lyfte i sitt anförande att man då särskilt skulle fokusera på:

  1. Differentiering
  2. Finansiering
  3. Ambition

Nu börjar också kohandeln mellan de olika frågorna. De viktigaste frågorna där är då:

  • Vad krävs för att EU och USA ska vara nöjda med hur det står skrivet att medelinkomstländer också ska minska sina utsläpp framöver?
  • Vad behövs för att i-länder ska godta att Loss&Damage får en egen rubrik, alternativt för att utvecklingsländer ska acceptera att det arbetas in i anpassning? Och hur länkas det till 1,5-gradersmålet?
  • Vilket temperaturmål, vilken utsläppskurva och vilken process för successiva skärpningar kan vi enas om?
  • Hur ser skrivningarna ut som tillfredsställer både USA:s krav på att utsläppsmålen inte ska vara bindande, och EU:s och många utvecklingsländers krav på att de ska vara bindande?
  • Hur precisa eller allmänt hållna kan vi vara när det gäller hur vi ska uppnå 100 miljarder USD i samlad klimatfinansiering till år 2020 och hur ska en eventuellt uppskalning därefter se ut; och vad ingår i begreppet?

Topp- och flopplistan från COP21

Flopp-nedräkningen först:

Läs också: Vad handlar sista veckan om

  1. Ikraftträdande. Ett avtal är inte mycket värt om det inte faktiskt träder i kraft – och vad som gäller för detta är inte klart. EU har den luddiga formuleringen att ”a significant share” av världens utsläpp ska ha antagit avtalet för att det ska träda i kraft, men Polen kräver att minst 90 % av utsläppen ska vara representerade för att avtalet ska gälla, och stora utsläppsländer som Indien och Kina har liknande tankar. I så fall räcker det med att någon av de stora utsläpparna inte är med för att vi får ett avtal i Paris som sedan inte träder i kraft.
  1. Finansiella mekanismer. Ett sjuttiotal INDCs – ländernas egna föreslagna klimatåtgärder – närmast förutsätter för full implementering någon form av finansiell mekanism som underlättar att andra genomför en del av sin utsläppsminskning i dessa länder. Men arbetet med att få fram dessa mekanismer går trögt, och framtiden för befintliga mekanismer som CDM och REDD+ är osäker, särskilt som tunga förhandlare som Kinas Su Wei, uttryckligen inte prioriterar frågan.

Läs också: hur öka privat finansiering till anpassning

  1. Gradexercis. Frågan om temperaturmål skapar heta känslor; många länder vill skärpa skrivningarna till 1.5 grader eller ”så nära som möjligt” eller liknande. Men så länge det inte finns någon trovärdighet bakom att ens klara tvågradersmålet, är det en lek med siffror som flyttar uppmärksamheten från centrala frågor.
  1. Mätbarhet. Om utsläppen inte rapporteras och sammanställs på ett enhetligt och robust sätt, är inte klimatmålen mycket värda. Men någon enhetlig rapportering blir det inte; diskussionen handlar om vilka som ska få rapportera på en lägre nivå – LDC:s, SIDS, kanske alla utvecklingsländer…
  1. Finansiering. Sverige några få länder till, Quebec som region och Paris som kommun kom med lite nya klimatfinansieringspengar, men det räckte inte långt för att skapa enighet. EU och USA:s insisterande på att ”those in a position to do so” ska medverka till den långsiktiga klimatfinansieringen möts av protester från G77+Kina som menar att i-världen smiter från sitt ansvar. Är det en punkt avtalet verkligen kan spricka på, så är det denna.

Topp-nedräkningen:

  1. Leva som man lär. I skarp kontrast mot tidigare klimatkonferenser, är COP21 klimatsmart i sig själv. 200 elbilar, vattenflaskor till alla deltagare, minimal pappersförbrukning och mycket annat. Kul – och viktig symbol.
  1. Föregångsländer. Sverige, Tyskland, Storbritannien, Danmark och Nederländerna annulerar alla sina oanvända utsläppsrätter, totalt 634 miljoner ton CO2. Sverige lyfter också fossiloberoende fordonsflotta och det ännu ganska esoteriska ”fossilfritt Sverige”, vilket allt pekar på att alltfler ser värdet av att agera föregångsland.

Läs också. Topp-5 förbättringspotential i Paris

  1. Loss&Damage. Inför COP såg loss&damage ut att bli tuvan som kunde stjälpa hela lasset, men nu verkar man kunna hitta en kompromiss alla kan acceptera, troligen att L&D arbetas in i anpassningsskrivningarna men där får en hög synlighet och någon form av finansieringsspår inom de existerande fonderna.
  1. Periodicitet. Inför förhandlingarna lyfte bland annat Naturskyddsföreningen fram att avtalet måste ha femårsperioder, så att det blir lätt att skärpa målen. Det ser nu ut att inte ens bli en diskussionsfråga – alla tycks gå med på femåriga avtal, däremot är det inte klart hur skärpningsproceduren ser ut. Det ökar ändå hoppet inför framtiden.
  1. INDC. COP:s stora framgång är att 185 av 196 möjliga parter har tagit fram sina Intended Nationally Determined Contributions, ofta med spännande (men inte alltid konkretiserade eller finansierade) klimatsatsningar. De enda som inte gjort det är ”failed states” samt Nicaragua som avstår i någon sorts protest mot vad de i förväg bedömt som ett svagt avtal – och det kan det bli, om INDC:erna i princip häftas ihop och sen kallas det för avtalet.

Så ser listorna ut just nu – och med dem vad som framför allt behöver fokuseras på de sista dagarna för att få ett meningsfullt, utsläppsminskande avtal. Följ uppdateringarna här!

Läs mer:
Dragning från svenska delegation 7 december
Vad handlar sista veckan om?
Till vårt nyhetsbrev

Mattias COP
Mattias Goldmann

Sensation: Någon erkänner sig INTE vara ”mest sårbar”

På det tjugonde klimattoppmötets nionde dag hände något unik. Perus president Ollante Humala lyfte i sitt tal fram små ö-nationer som de mest sårbara och bröt därmed den långa och globalt erkända traditionen att alltid utmåla sig själv som mest sårbar.

”Latinamerika har störst biodiversitet och är mest känsliga för klimatförändringarna”, säger exempelvis Humalas kollega, Perus miljöminister Manuel Pulgar-Vidal, tillika ordförande för COP20. ”Det kan inte råda någon som helst tvekan om att Afrika drabbas värst av klimatförändringarna och är mest sårbart”, säger Kenyas representant. AOSIS, som representerar små ö-stater, berättar att de är mest utsatta – en havsnivåhöjning på en halvmeter räcker för att stora delar av deras territorium hamnar under vatten. Filippinerna, som just nu är utsatta för ännu en våldsam orkan, slår fast att de är mest sårbara. LDC slår fast att de minst utvecklade länderna är mest utsatta eftersom man inte har råd att skydda sig mot klimateffekterna. Ursprungsbefolkningarnas samordningsgrupp anger att de är mest utsatta, eftersom de är mest beroende av att ekosystemtjänster inte slås ut. ”Ingen är mer utsatt än lantbrukarna”, sade deras organ nyss.  Saudiarabien och ett antal andra oljeländer skär kakan på en annan ledd; eftersom deras ekonomi är helt baserad på att sälja olja är de mest utsatta om ett globalt och ambitiöst klimatavtal förverkligas.

Det är lätt att hitta invändningar mot många av dessa påståenden. Ett rikt oljeland har goda möjligheter att diversifiera sin ekonomi. Afrika som kontinent är knappast mest utsatt, eftersom det till stora delar är högland som påverkas relativt lite.

FN-terminologin bryr sig inte om vem som är mest utsatt, men väl om vilka som är särskilt sårbara. För dem finns särskilda medel att hämta, och såväl Anpassningsfonden som Gröna Klimatfonden har ett särskilt ansvar för dem. Hur Loss&Damage-mekanismen kommer att se ut vet vi inte än, men räkna med att det finns mer att hämta ju mer utsatt man är. Så att kampen om ”Mest Utsatt” hårdnar är inte så konstigt, det överraskande och positiva är att någon vågar säga att det kanske inte är just jag själv som är mest sårbar.

Perus miljöminister Pulgar "vi är mest sårbara"
Perus miljöminister Pulgar ”vi är mest sårbara”