Etikettarkiv: ndc

Talanoa: Snacka duger inte

Onsdag eftermiddag avslutades Talanoa-dialogen. Ordet kommer från COP23 då värdlandet Fiji introducerade konceptet, som står för en inkluderande, deltagande och öppen dialog där man ska nå kloka beslut för det gemensamma bästa. UNFCCC anger att ”Under processen i Talanoa-dialogen kommer parterna att bygga förtroende och fördjupa kunskap genom empati och förståelse.” Den som vill, har i två omgångar under året kunnat lämna in sina förslag till denna dialog, med över hundra sessioner runt om i världen. Talanua kulminerade nu i att 138 länder och 42 icke-statliga organisationer i dialogform och rundabordssamtal på COP försökt finna en väg framåt, med fokus på att skärpa klimatkraven.

Det är lätt att ha stor sympati för talanoa-processen, men när man lyssnar på inläggen, är det lätt att förstå att COP-ordförande och FN:s generalsekreterare ursäktar sig så fort de inlett sessionen, och lämnar mötet. Det vi sedan hör från de länder och förhandlingsgrupper som medverkar, är i princip samma som i inledningsanföranden. De icke-statliga organisationerna är också förutsägbara, även om det fortfarande är uppfriskande att höra näringslivet (BINGO) uppmana regeringar att skärpa sina åtaganden för att nå nettonoll i utsläpp så fort som möjligt, helt i linje med vad miljöorganisationerna (ENGO) genom Climate Action Network (CAN) efterlyser. För oss som inte upprörs över att också unga får höras i klimatsamtalet, är det också välgörande att se två barn med lika delar blyghet och tydlighet adressera klimatmötet; ni måste skärpa er!

Vad som händer med talanoa framgent är inte helt givet. COP23-ordförande Voreqe Bainimarama angav att ”nu måste dialogen vara över, och vi övergår till Talanoa Call for Action”, men flera vill att konceptet ska fortsätta, på nästa COP och på klimat-toppmötet nästa höst. Sverige och Costa Rica har en särskild roll i att utforma vad som ska hända framgent – vi återkommer när det klarnar!

Mattias Goldmann

COP: EU presenterar skärpt 2050-mål, men ingen väg dit

Idag presenterar EU-kommission sitt förslag till långsiktig klimatstrategi på COP. I dessa dagar är det en välkommen och viktig signal att de utgår från att vi ska klara att begränsa uppvärmningen till 1.5°C, alltså det högre målet och det som IPCC i sin av USA inte välkomnade rapport visar hur det kan ske.

EU:s förslag innebär nettonoll i klimatpåverkan 2050, en tydlig skärpning jämfört med tidigare målet på 80% till 2050. Nettonoll betyder inte nollutsläpp, eftersom utsläpp kan buffras i hav och skog, utan betyder ungefär 93% minskade utsläpp. Många frågor till EU på COP rör målen för 2030, som inte föreslås skärpas, vilket innebär en väldigt snabb utsläppsminskning efter år 2030 och högre ackumulerade utsläpp än om delmålen skärps. Kommissionen säger nästan uttryckligen att man inte vill öppna förhandlingar om 2030-målet för att man riskerar att det nuvarande urholkas. Kommissionen anger att utsläppen förväntas minska med 46% med existerande styrmedel 1990-2030, alltså mer än målet på 40%, delvis genom att förnybarhetsmålet, effektiviseringsmålet och andra mål och policies ”bakvägen” skärper klimatarbetet.

Vissa EU-länder, som Nederländerna, och Europaparlamentet föreslår ett mål på minst 55 %, och bland annat Naturskyddsföreningen kräver att EU uttalar ett sådant mål här på COP. Det kommer inte att hända, eftersom medlemsstaterna i ministerrådet inte medverkat i processen och inte gör så på COP heller. En ”best case” kan då vara att EU till nästa år skärper sitt NDC-utsläppsåtagande, och att de tidigt uttalar att det kommer att ske vilket ökar trycket på andra länder att göra så. Det vore i linje med den förhoppning om skärpta NDC:s 2020 som bl.a. Sverige uttryckt, och som vore rimligt givet IPCC:s tydliga rapport om 1.5-gradersmålet och UN Environments Emissions Gap, som visar att vi med nuvarande mål är på väg mot tre graders temperaturhöjning eller mer.

Mattias Goldmann

NDC: Processen diskuteras, skiljelinjerna klarnar

En av de helt stora skiljelinjerna på denna COP är de nationella klimatåtagandena; vad de ska innehålla och hur de ska granskas och skärpas. Det diskuteras i en särskild session under onsdagen, ledd av Singapore och Österrike, där vi fångat upp ett par viktiga tendenser under fyra rubriker.

Perioder

De nuvarande NDC:erna tänks träda i kraft år 2020, men om NDC:er ska gälla i fem eller tio år är inte uppenbart – eller om det blir en kombination av dessa två. Femåriga perioder får starkt stöd av många av de mest utsatta länderna; i Afrikagruppen, AOSIS (små ö-nationer) och CARICOM (Karibien). Deras oro är att alternativet, tioåriga perioder, betyder att klimatåtagandena inte skärps förrän år 2030 – och UNEP:s Gap Report visar att vi behöver skärpta mål.

Inför 2020

Vad som ska hända innan NDC:erna börjar gälla år 2020 diskuteras egentligen på andra håll, men tangerades också här. Flera olika förhandlande parter föreslår att FN 2017 anordnar workshops kring hur NDC ska uppfyllas. Brasilien vill att dessa ska vara slutna för observatörer och USA att det ska vara ett “non-intrusive” åsiktsutbyte.

År 2018 ska hållas en första dialog kring NDC:erna, då vill bland annat miljörörelsen att en första skärpning ska kunna ske, men många förhandlande parter håller emot med argumentet att de inte ens trätt i kraft än. Kanada önskar att 2018 ska användas för förtydliganden och konkretiseringar, så att länderna kan uppdatera sina NDC:er till 2020.

Jämförbarhet

CBDR-principen; Common but differentiated responsibilities, är den grundläggande principen som Parisavtalet utgår ifrån, men den är förstås öppen för tolkningar och det märks när nu NDC-åtagandena ska konkretiseras.

Aosis betonar att NDC:s måste vara transparenta och jämförbara, hur vet vi annars vart vi står gentemot 1.5 graders målet? Afrikagruppen betonar istället att reglerna för NDC ska vara flexibla, så att utvecklingsländers NDC:s kan vara mindre specifika, en inställning Indien delar.

Schweiz anger att NDC:erna måste ange utsläppsminskningar som man klarar på egen hand, alltså utan finansiellt stöd utifrån.

Saudi Arabien anger att det inte finns något krav I Parisavtalet på att NDC:er ska vara kvantifierade eller kvantifierbara; vill man få in detta så kan det leda till att hela avtalet behöver förhandlas om.

Anpassning eller ej?

Afrikagruppen poängterar vikten av att NDCer inkluderar klimatanpassning, vilket stöttas av bl.a. Iran och Saudi Arabien. De anger att det saknas krav på att NDC:er ska vara kvantifierade eller kvantifierbara. Om detta ska med så kan det leda till att hela Parisöverenskommelsen behöver förhandlas om.

Allt på en gång?

Föga överraskande kom den klassiska svårigheten upp: det går inte att diskutera NDC:er utan att också prata finansiering och tekniköverföring, anger bland annat Indien. Men vi kan inte diskutera allt överallt, utan måste kunna begränsa förhandlingarna, anger bland annat USA.