Etikettarkiv: Polen

Polsk elektromobilitet: Mål en miljon elbilar 2025

COP24-ordförandelandet Polen får mycket kritik för sitt kol, men de har också en ny elektromobilitetslag med målet en miljon elbilar till 2025 – och en rad incitament för att göra det möjligt. Upphovsmannen är samma minister som nu är ordförande för COP24!

Försiktigt uttryckt så har Polen inte alltid varit en starkt pådrivande kraft i klimatarbetet på EU- och FN-nivå, även om delar av den polska regeringen bedyrar att man tvärtemot oberoende analytikers bild kommer att klara klimatmålet inom EU för år 2020. Klimatet är inte heller i fokus för elbilssatsningen, utan luftkvaliteten. I nästan alla Polens större städer är luften tidvis så dålig att den bryter mot EU:s bindande luftkvalitetsnormer för både kväveoxid och partiklar. På nationell nivå står energisektorn, framför allt förbränningen av kol – inklusive uppvärmning av enskilda hushåll -, för merparten av luftföroreningarna och trafiken för bara 12 %, men i Warszawa står bilen för 60 %.

Elbilar kan också öka intresset för att investera i det sedan länge dåligt underhållna elnät och bidra till att bättre balansera elnätet. I nuläget handlar det om att öka efterfrågan på el nattetid – då elbilar kan laddas – medan det längre framåt handlar mer om att lagra tillfälligt elöverskott från framtida havsbaserad vindkraft, anger Polityka Insight i rapporten ”Silent revolution in the energy sector”.

EU är orsak och verkan
EU-kommissionen har återkommande markerat mot medlemsstater – även Sverige – att fortsatt olagligt dålig luft på sikt leder till dryga böter, vilket är en viktig drivkraft för omställningen. Också EU:s krav på att alla medlemsländer ska ha en alternativ-bränslestrategi var varit viktigt; här har Polen varit mer ambitiösa än Sverige, som fick underkänt från kommissionen. Eldrift, fordonsgas (CNG) och vätgas är EU:s prioriterade alternativa drivmedel, och också de som – i denna ordning – nu lyfts av Polen.

Målet: Egen industri
Polen hade fram till nittiotalet en egen bilindustri, som tillverkade bilar med namn som Polonez och Polda. Idag är tillverkningen större men de egna märkena borta. Det vill Polen råda bot på med hjälp av elbilarna; med statligt stöd ska en mindre, helt ny elbil tillverkas i Polen från 2019, hoppas man. Dessutom vill man att nya företag ska växa fram inom innovativ bildelning, med elbilen som grund.
På bussidan ligger man bättre till; Solaris säljer elbussar på många marknader och Volvo har all sin busstillverkning för Europa i Polen. Alla deras stadsbussar är nu elektrifierade i någon form.
I Polen finns också storskalig batteriproduktion för elfordon, inklusive NorthVolt som börjar montera batterier här. Polen vill nu ta steget och bli tillverkare från grunden, och kan dra nytta av att EU är alltmer oroliga att hamna på efterkälken i batterifrågan.

Ambitioner och stimulans
Målet en miljon elbilar 2025 uttrycks inte i lagen, men återkommande av regeringen. Det ska uppnås genom en rad konkreta satsningar:

Elbilar befrias från accis som annars står för en stor del av nya bilars kostnad i Polen, beroende på bilens cylindervolym. Beroende på bil och jämförelseobjekt blir stimulansen väl så stor som den svenska elbilspremien/bonusen. Momsbefrielse, som i Norge, har diskuterats men ingår inte i nuläget, däremot kanske närmare år 2025.

 Elbilar ska få köra i bussfilen och parkera gratis, vilket ju visat sig vara en viktig och kostnadseffektiv del av Norges elbilsboom och vilket en rad polska städer redan infört. I motsats till Norge anger Polen dock inget slutdatum eller maxantal elbilar för stimulansen.

Laddplatser: 2020 ska det finnas 6400, delfinansierade av staten. Om målet inte är i det närmaste uppfyllt i slutet av 2019, ankommer det på kommunerna att komplettera med vad som saknas. Kommuner med över en miljon invånare och minst 600 000 fordon ska ha minst 1000 laddplatser vid 2020 års utgång, de med över 300 000 invånare minst 210 laddplatser, över 150 000 invånare ska ha 100 och över 100 000 ska ha 60 laddplatser.

Miljözoner för personbilar får införas av kommunerna, där de som inte uppfyller kraven antingen förbjuds från att köra in eller måste betala 30 PLN, cirka 75 kronor för passagen.

Offentlig upphandling går före. Statliga myndigheter ska nå 10 % elbilar i sina flottor 1 januari 2020 och 20 % 2023. Kommuner med upp till 50 000 invånare ska nå minst 30 % elbilar i sin totala flotta, och kollektivtrafiken ska till minst 30 % drivas med el eller fordonsgas, i linje med EU-kommissionens inriktning för offentligt upphandlade transporter som nu förhandlas. Andelen nollutsläppsbussar ska vara 5 % från 1 januari 2021, 10 % 2023 och 20 % 2025.

Laddplatser. Offentliga byggnader, flerfamiljshus och externa parkeringsplatser i större kommuner ska utrustas med laddpunkter med en effekt på minst 3,7 kW.

Statligt stöd. År 2018 anslår regeringen 4 010 000 PLN för elektromobilitet, vilket år 2020 når 13 716 000 PLN för att därefter kraftigt minska och sedan åter höjas, till 19 689 000 PLN år 2025(1 PLN = 2,43 kr), varefter stödet fasas ut till år 2027.

Böter. Nio böteskategorier med nivåer upp till två miljoner PLN (ca 4.5 miljoner kronor) för de som inte uppfyller kraven.

Läs mer här

Topp-fem förbättringspotential på klimatförhandlingen (Mattias lista)

Många kallar dem bromsklossar… inte jag, här finns de länder som under klimatförhandlingarnas sista, avgörande dagar kan förbättra sig allra mest.

Läs också: Förhandlingsgruppernas reaktioner när texten överlämnas

Saudiarabien och OPEC

Problem: Saudiarabien och andra OPEC-länder som baserar sin ekonomi på olja, är skeptiska till ett långtgående avtal som minskar användningen av fossila bränslen, och Saudiarabien har begärt skadestånd för uteblivna framtida intäkter. Många oljestater har med Kyotoprotokollets uppdelning inte heller något formelt åtagande att minska sina utsläpp och kämpar emot en mer glidande bördefördelning.

Lösning: En partiell lösning är solenergi och kanske produktion av akvatiska biobränslen som alger – på land. Qatar har omfamnat detta med argumentet; vi har solen, värmen och utrymmet som krävs”. Det är nog också viktigt att med finansiella mekanismer möjliggöra för dessa länder att genomföra delar av sina utsläppsminskningar på annat håll.

Indien

Problem: Indiens klimatpåverkan peakar enligt beräkningen snarare 2040 än 2030, eftersom befolkningen och ekonomin växer och kolet står för stor del av energimixen. Under en tid skulle klimatmål med egna starka åtaganden vara svåra att uppnå, och Indien är skeptiska till dem.

Lösning: Hur ”shared but differentiated” utformas är avgörande, liksom hur stora och konkreta löftena om klimatfinansiering blir. Indien har också intresse av att få andra länder att investera i deras mycket omfattande solenergi-program.

Läs också: Inför COP21 – vart har vi Indien?

ALBA: Venezuela, Nicaragua m fl

Dessa länder är egentligen inte självklara motståndare till ett långtgående avtal, utan har mer kritik mot själva formerna avtalet tas fram. Håller ofta brandtal i plenum, får ofta applåder från civilsamhällets aktörer för detta – men är ibland mer konstruktiva än vad man ger dem credit för.

Lösning: Säkerställa en god representation och stor öppenhet i processen – vilket inte är enkelt eftersom tuffa uppgörelser kan kräva att man får stänga dörren bakom sig.

Polen

Polens nya regering är pro-kol, premiärministern är dotter till en kolgruvearbetare och Polen har markerat att de kommer att försvara den egna kolindustrins intresse i förhandlingarna. De står ändå bakom EU:s förhandlingslinje, som antogs i september, men när en ny linje snabbt ska antas under förhandlingens sista dagar kan Polen bli problematiska.

Lösning: EU måste hitta ett sätt att bättre hantera Polen, eftersom denna dynamik uppträder på varje klimatförhandling – även när COP hölls i Warszawa. En del bör kunna vara att koppla olika former av stöd till klimatprestanda.

IMO och ICAO

De klimatmål som nu diskuteras, och det som tagits fram i ländernas INDC, omfattar inte internationell sjöfart och flyg – och så vill FN:s organ för internationell sjöfart respektive flyg att det ska förbli. Några konkreta klimatåtaganden i närtid har de inte föreslagit, än mindre att de ska ingå i ett klimatavtal, trots att båda sektorers klimatpåverkan tänks öka över tid när välstånd och handel ökar.

Lösning: Framför allt inom sjöfarten, men också hos flyget, finns alltfler aktörer som vill att man ska vara en del av lösningen, och som ser finansiella möjligheter i detta – IMO visar själva en potential för 70% minskade utsläpp. Men för att göra detta bindande behövs enighet, och då får det inte verka som att sjöfarten blir dyr och handeln därmed drabbas.

Säkert tycker någon att EU har den största förbättringspotentialen – de har gjort för lite som förebild för andra och har ingen tydlig, gemensam plan för klimatfinansiering. Eller någon annan aktör som man uppfattar underpresterar. Men detta är min lista – hur ser din ut?

Mattias Goldmann