Etikettarkiv: Transparens

Marshallöarna annonserar planer på ökade klimatambitioner

Idag, under diskussioner om Parisavtalets ramverk för transparens, annonserade Marshallöarna att de kommer höja sina klimatambitioner. Senast år 2020 ska republiken återkomma med en uppdaterad NDC. Det är väldigt välkommet!

Marshallöarnas NDC är redan ambitiös. De lovar att minska sina utsläpp med 32 % till år 2025, jämfört med 2010 års utsläppsnivåer. Löftet täcker nära nog 100 % av landets utsläpp och skall inte mötas genom köp av utsläppskrediter.

På de totalt ca. 1500 öar som ingår i republiken bor ca 75 000 invånare. År 2010 släppte de sammanlagt ut ca 0,185 megaton koldioxidekvivalenter, eller ungefär 2,5 ton per invånare. Som jämförelse kan sägas att vi i Sverige, samma år, släppte ut cirka 64 megaton koldioxidekvivalenter, det vill säga cirka 6,4 ton per invånare. Per invånare är öborna alltså betydligt klimateffektivare än medelsvensson. Och nu ska de gå ännu längre.

Det finns åtminstone två anledningar att applådera. Den första anledningen är enkel att förstå: Ländernas kollektiva ambitionsnivå måste höjas. Parisavtalets globala temperaturmål är ambitiöst men matchas inte med lika ambitiösa nationella klimatplaner. Den kollektiva ansträngningen är helt enkelt för låg för att kunna nå målet. Att ett litet land som Marshallöarna ökar ambitionsnivån visar vägen för andra länder.

Den andra anledningen är mer komplex. Marshallöarna kategoriseras som ett utvecklingsland. I klimatförhandlingarna har konflikter om ansvarsfördelning länge varit en vattendelare mellan utvecklade länder och utvecklingsländer. Många hoppades att Parisavtalet skulle överbrygga denna klyfta men i förhandlingarna om avtalets regelbok är den åter synlig. Det gäller inte minst i diskussionerna om transparensramverket, som bland annat fokuserar på regler för att mäta och rapportera utsläpp och finansiellt stöd. Många utvecklingsländer understryker behovet av olika regler för de två typerna av länder: utvecklade länder och utvecklingsländer. Utvecklade länder fokuserar istället på att olika regler ska gälla för de många olika typerna av NDC:er. De vill också att ambitionen ska vara att alla länder, över tid, rör sig i riktning mot mål som täcker alla sektorer och alla typer av växthusgaser.

Att Marshallöarna, just i dessa förhandlingar, påtalar att de jobbar för att höja sin ambitionsnivå luckrar upp gränsdragningen mellan lägren. I sitt uttalande annonserade de nämligen också att de ska gå från att använda gamla riktlinjer för att mäta utsläpp, som antogs av FN:s Klimatpanel 1996, till att istället använda de senaste riktlinjerna från 2006. Om utvecklingsländer ska använda de senaste riktlinjerna eller ej är ett väldigt tydligt exempel på hur den politiska konflikten om ansvarsfördelning tar sig uttryck i förhandlingar om tekniska detaljer. När ett land som Marshallöarna visar att även ett utvecklingsland vill använda de senaste riktlinjerna så försvagas också den gamla brandväggen mellan länderna.

Faktum är att Marshallöarna inte bara understryker att det är möjligt, utan rent av önskvärt, att använda de senaste riktlinjerna. Utan uppdaterad kunskap om utsläpp är det helt enkelt svårt att designa effektiva åtgärder. Och utan effektiva åtgärder minskar chanserna att nå Parisavtalets temparaturmål. Det i sin tur skulle vara en katastrof för möjligheterna till utveckling och många sårbara regioner. Inte minst lågt liggande önationer, som hotas av att slukas av havet. För att nå Parisavtalets mål krävs nya sätt att tänka kring ansvarsfördelning och ambitionsnivå. Marshallöarna bryter sådan mark.