Etikettarkiv: trump

USA håller kol-seminarium, Keep It In The Ground avbryter med sång

Under måndagen höll USA det kanske hetast emotsedda seminariet eller sidoeventet på COP. Syftet var enligt US State Department att ”showcase ways to use fossil fuels as cleanly and efficiently as possible”. Upplägget påminde om USAs seminarium på COP23 i fjol, och är ett led i USAs strävan att skapa en fastare konstellation av länder med stora fossilbränsleindustrier, i linje med hur USA, Saudiarabien, Kuwait och Ryssland inte kunde ”välkomna” IPCC:s 1.5 gradersrapport. Det är också i linje med hur USA:s naturvårdsverk EPA förra torsdagen, mitt under COP, ändrade reglerna så att kolkraftverk tillåts släppa ut 35% mer koldioxid; 1900 pund per MWh mot 1400 pund under Obamas regler som var en del i att över 250 kolkraftverk stängts sedan 2010.

Om USA lyckades med sitt uppsåt eller inte beror på vem man frågar. Seminariet var fullsatt, men till stor del av #Keepitintheground som efter en stund avbröt mötet för att fredligt men ljudligt protestera och markera att klimatmålen förutsätter en mycket snabb minskning av användningen av fossila bränslen. Därmed blev detta sideevent måndagens snackis, och kanske har delar av miljörörelsen och kollobbyn i alla fall något gemensamt; önskan om konfrontation och synlighet?

Se Keep It In The Ground här och bestäm själv om du vill sjunga med! Själv är jag skeptisk mot att avbryta seminarium och konferenser, men när det sker så här snyggt och dessutom mot den aktör som kanske mer än någon annan försvårar förhandlingarna är det svårt att inte känna sympati.

USA:s chefsförhandlare utsedd

USA har utsett en ny chefsförhandlare för COP24: Judith Garber. Valet signalerar att USA även fortsättningsvis kommer hålla en relativt konstruktiv ton i förhandlingarna.

USA:s delegation till COP24 kommer att ledas av Judith Garber, en högt uppsatt tjänsteman på utrikesdepartementets avdelning för havs-, internationella miljö- och klimatfrågor (Bureau of Oceans and International Environmental and Scientific Affairs, OES).

Garber har en bakgrund inom USA:s utrikesförvalnting, exempelvis med uppdrag i Lettland, Spanien, Tjeckien, Mexiko och Israel. Från och med 1 januari 2019 kommer hon att vara USA:s ambassadör på Cypern. Hennes tidigare erfarenhet av förhandlingar om multilaterala miljöavtal är lång, bland annat inom frågor om Arktis, om att begränsa ozonhålet samt om gränsöverskridande luftföroreningar.

Sedan Trump tillträdde har Garber haft olika funktion i USA:s förhandlingsdelegationer till COP, med en betydligt mer resonabel ton än sin chef. I Garbers delegation till COP24 ingår också Trigg Talley, chef för avdelning för global förändring på OES. Talley har lång erfarenhet från förhandlingar under Klimatkonventionen under Obamas tid som president i USA. Talley tjänade även under John Kerrys tid som USA:s utrikesminister med ansvar för förhandlingarna under Klimatkonventionen.

Trump har samtidigt meddelat fortsatt stöd för positionen att USA ämnar träda ut ur Parisavtalet snarast möjligast. Fram till dess fortsätter USA att förhandla om Parisavtalets regelverk med ambitionen att åstadkomma ” a level playing field that benefits and protects U.S. interests.

I ett historiskt perspektiv fortsätter USA:s förhandlingsdelegation, under Trump, att vara relativt liten. totalt skickar USA 44 personer till COP24. Det är nästan exakt lika många representanter som ingår i den Svenska delegation. Flera av dessa representanter, både i USA:s och Sveriges delegationer, deltar dock inte aktivt i förhandlingarna utan företräder länderna på andra aktiviteter i samband med COP.

Katowice öppnar i motvind

Med några få dagar kvar till öppnandet av FN:s klimatförhandlingar blåser det motvind för förhandlarna i Katowice. De globala utsläppen fortsätter att öka. Meteorologiska världsorganisationen rapporterar om nya värmerekord. Brasilien upphäver sitt avtal att arrangera COP25. Och det saknas fortfarande en formell förhandlingstext för Parisavtalets regelbok.

Målet för årets förhandlingsomgång är framförallt att leverera en ambitiös regelbok för Parisavtalets genomförande. Regelboken ska precisera hur avtalets alla pusselbitar ska fungera och haka i varandra; vad de framtida klimatplanerna ska innehålla, hur olika aspekter av klimatarbetet ska mätas och rapporteras, vilken typ av uppföljningsmekanism som ska sjösättas, hur handelsmekanismen ska fungera, vad klimatfinansiering betyder och hur finansieringen ska skalas upp, med mera.

Det är ett tufft uppdrag. Parisavtalet blev både överraskande ambitiöst och omfattande. Att enas om hur alla länder tillsammans, men på olika sätt och utifrån olika utgångspunkter, ska bidra till att uppfylla avtalets målsättningar är en herkulisk uppgift. Uppgiften blev inte lättare av att tiden avsatt till förhandlingar blev oförutsett kort. I Paris antogs målet att ha ett förslag till regelbok klart i samband med den första partskonferensen för medlemmarna till avtalet, CMA1. Helt oväntat trädde Parisavtalet i kraft redan 2016. CMA1 öppnades därför redan parallellt med COP22, mindre än ett år efter att Parisavtalet antagits. Det var åtminstone fyra år tidigare än många bedömare hade förutspått.

Någon tillstymmelse till regelbok fanns naturligtvis inte klar redan till år 2016. CMA1 stängdes därför aldrig. Det finns därmed fortfarande chans att anta regelboken under CMA1, som nu är inne på sitt tredje mötesår. Men uppgiften underlättas inte av att det fortfarande saknas en formell förhandlingstext. Det ser därför mörkt ut. Men det finns också ljusglimtar. Flera informella texter har först framåt i processen. Det normala är annars att informella texter inte överlever ett möte om de inte formaliseras. Eftersom mandat givits för att låta dessa informella texter föras vidare mellan mötena finns nu en stor mängd byggstenar att använda sig av för att bygga regelboken i Katowice. Det rör sig inte om förhandlade texter, men det utgör ett embryo till kommande beslut.

Många minns säkert med skräck hur förhandlingarna om Kyotoprotokollets regelbok kollapsade i Haag år 2000. Det finns naturligtvis en risk för formell kollaps också i Katowice, det vill säga att förhandlarna blir så osams att de inte ens kan komma överens om att de inte är överens. I så fall kan dagordningarna inte stängas och då måste mötet bordläggas för att återupptas senare, under 2019. Risken för kollaps är dock relativt liten. Det är troligare att Katowice kommer leverera en rad förtydliganden om regelbokens inriktning samt mandat för ytterligare förhandlingar. Förmodligen innebär det att CMA1 kommer förlängas ytterligare något eller några år. I slutändan är det troligast att regelboken antas först 2020.

Det polska ordförandeskapet för COP24 kan hittills inte beskyllas för att ha överpresterat. Det är å andra sidan knappast någon som hade förväntat sig en utomordentlig ansträngning under polsk ledning. Landet har länge bromsat ambitionsnivån i EU:s klimatpolitiska arbete och planerar aktivt för ökad kolproduktion. Polens president Andrzej Duda är en i mängden av högerpopulistiska politiker som på senare år vunnit alltmer politiskt inflytande. En av deras gemensamma nämnare är en minst sagt ljum inställning till aktiv klimatpolitik.

Förhoppningarna på ett progressivt Brasilianskt inkommande ordförandeskap har också kommit på skam. Det smolk som Trump strött glädjebägaren efter Parisavtalet, i och med att han annonserade USA kommande utträde, har spätts på av Brasiliens nyvalde presidenten Jair Bolsonaro. Även om Bolsonaro knappast har mandat att föra Brasilien ut ur Parisavtalet har landet drastiskt ändrat riktning i klimatfrågor. Förutom en ambition att öppna Amazonas för exploatering har det i dagarna rapporterats om att Brasilien drar sig ur avtalet att arrangera COP25. Landets utrikesminister anför budgetbesparingar som den främsta anledningen till att bryta avtalet, men beslutet ses av många snarare som en flört med den tillträdande presidenten.

Snålblåst och motvind präglar alltså upploppet inför Katowice. Men än finns det hopp om framgång. I stort sett alla länder står fortsatt enade bakom Parisavtalet och klimatförändringarna tas på största allvar. Förhandlingar med krav på att fatta beslut i konsensus präglas dessutom alltid av att vara långsamma och snåriga. Men när besluten väl utkristalliseras omgärdas de av största möjliga legitimitet bland de förhandlande parterna. I sådana processer är det därför vanligt att besluten efterlevs. Med denna vetskap i bagaget är det ingen katastrof att vänta ytterligare ett par år på regelboken. När den väl är på plats är den förhoppningsvis relativt ambitiös och helt säkert väl förankrad bland avtalets kontraktsparter. En inkluderande process borgar för en effektiv implementering.

USA förbereder för smärtfritt utträde ur Parisavtalet

Efter en dryg vecka av förhandlingar, där USA intagit ett betydligt mer aktivt förhållningssätt än tidigare, har det blivit relativt tydligt: USA har växlat tempo med instruktioner att kratta manegen för ett smärtfritt utträde ur Parisavtalet.

Den 1:a juni 2017 meddelade Donald Trump att han har för avsikt att begära USA:s utträde ur Parisavtalet. Samtidigt uttryckte han en ambition att omförhandla avtalet för att ”möjliggöra ett återinträde”. Till mångas förvåning, och lycka, har USA sedan dess hållit låg profil i FN:s klimatförhandlingar. Rädslan var stor att USA skulle komma till förhandlingarna med orimliga kravlistor, vilket hade kunnat vara en strategi för att möjliggöra en omprövning av beslutet att lämna Parisavtalet. Så har inte skett.

Under pågående förhandlingar är USA åter mer aktiva. Motiven har varit svåra att förstå. Ett år efter Trumps presskonferens i Rosenträdgården, och efter en dryg veckas förhandlingar i Bonn, kan ett mönster skönjas: USA engagerar sig inte för att omförhandla Parisavtalet genom regelverket. De är snarare här för att förbereda för ett så smidigt utträde som möjligt.

Hur tar sig detta uttryck? Ett exempel är en dragkamp mellan stora länder som Kina och Indien å ena sidan och USA å andra sidan. Den amerikanska delegationen gör allt för att minska antalet korsreferenser från Parisavtalets regelbok till Klimatkonventionen. Genom att undvika sammanlänkningar kan Parisavtalet konstrueras som en, från Klimatkonventionen, relativt fristående produkt. Det skulle göra USA:s utträde ur Parisavtalet mindre komplicerat. Kina vill istället åstadkomma ett Parisavtal som, genom regelboken, är tätt sammanflätat med Klimatkonventionen och på så vis försvåra för utträdet.

Den förhandlingslinje som USA nu driver bryter samtidigt inte radikalt med deras traditionella positioneringar; fokus på gemensamma riktlinjer för alla länder, att sätta kostnadseffektivitet framför rättviseprinciper och eftersträva stort självbestämmande med hög grad av flexibilitet och låg grad av tvingande regler. Det är alltså fortfarande svårt att med säkerhet dra säkra slutsatser från deras interventioner i Bonn. Men spåret att undvika så många korsreferenser som möjligt för att underlätta utträdet är värt att följa upp. Det kan bära nyckeln till förklaringen på USA:s nyvunna intresse att förhandla.

Syrien ratificerar Parisavtalet

Parisavtalet har fått sin 170:e kontraktspart: Syrien. Både Nicaragua och Syrien – som tidigare inte skrivit under Parisavtalet – har nu ratificerat i samband med klimatförhandlingarna. Ytterligare 27 länder har skrivit under avtalet och  förväntas därmed så småningom att ratificera. I och med Syriens ratificering är USA numera alltså det ända landet i välden som uttryckligen tar avstånd från avtalet – samtliga andra länder har antingen ratificerat eller skrivit under avtalet.

Om USA fullföljer sitt påannonserade utträde så kommer det att träda i kraft först i sent hösten 2020, bara några månader innan Trumps nuvarande ämbetsperiod löper ut.

Snackisen: Flash-moben på USA:s officiella sidoevent

Intresset för Vita husets officiella seminarium på COP23 var enormt; många av de som ville komma in lyckades inte (och vi själva fick höra om eventet utifrån).

Seminariet handlade om renare kolkraft och kärnkraft, utifrån Trump-administrationens bedömning att fossil energi kommer att finnas kvar under lång tid och att vi därför måste arbeta med att göra den renare och att göra bästa teknologi tillgänglig för alla. Vita Husets representant David Banks angav att efterfrågan på förnybar energi och effektiviseringsteknik är driven av konsumenter, städer och företag – så Parisavtalet är inte så avgörande för omställningen.

Man får se det som ett försök att minska konflikten med övriga världen, där ju inte ett enda land har hakat på USA – alla andra står bakom Parisavtalet. Men försöket lyckades inte; ungefär tio minuter in i seminariet ställde sig en mycket välorganiserad flash mob-kör upp och sjöng en variant av ”Proud to be an American” med en anti-Trumptext;

So you claim to be an American
But we see right through your greed
It’s killing all across the world
For that coal money
We proudly stand up and tell you to
Keep it in the ground
The people of the world unite
And we are here to say (repeat)

I flashmoben ingick ledande politiker från We are Still In-rörelsen; amerikanska politiker, näringslivsrepresentanter och andra som sammantaget har en mycket större och mer synlig närvaro på COP än den officiella amerikanska delegationen.

De som var kvar efter att kören tågat ut, ställde mycket kritiska frågor till Trump-administrationen under q&a-session som fick arrangörerna att se allt mer svettiga och olyckliga ut.

En lärdom, ifall någon på allvar tvivlat, är nog att man inte kan aggressivt utmana Parisavtalet och ifrågasätta klimatförändringarna såsom president Trump gjort, och sedan räkna med att kunna ha en vettig dialog med de man pekat på som Kina-finansierade motståndare. Det går inte att gjuta olja på vågorna om man själv upplevs vara finansierad av kolet och oljan.

Här kan du se en kort video från uppträdandet.

COP23: Är USA i vägen?

Obstruerar USA förhandlingarna i Bonn? Svaret är: Nej. Efter några dagar av förhandlingar står det klart att USA:s vaga öppningsanförande (läs om detta här) inte innebär att de är på plats med instruktioner att bromsa förhandlingarna eller urholka Parisavtalet genom att försvaga regelboken.

Den amerikanska delegationen som består av knappt 50 personer (exakt lika stor som den svenska delegationen) har hittills inte agerat obstruktivt i de nu pågående mindre förhandlingsgrupperna. Snarare tvärt om; USA fortsätter att göra inspel i linje med hur de agerat i förhandlingarna under Obamas presidentur. Den amerikanska delegationen leds av Thomas Shannon – en diplomat med lång erfarenhet och som tidigare uttalat stor oro över klimatförändringarna – vilket är en fingervisning om att USA vill hålla en låg profil under hela mötet. Alternativet hade t.ex. kunnat vara en politiskt tillsatt och mer klimatskeptisk representant. Sådana tjänstemän har Trump tillsatt på flera ledande positioner inom den amerikanska administrationen.

Shannon anländer i början på nästa vecka, i samband med att mötets högnivå öppnas. Förhoppningen är att USA då fortsätter att hålla låg profil.

Bild | USA:s särskilda sändebud för klimat, Trigg Talley,
levererar  ett kort öppningsanförande. Till vänster, Roger Sedin, Sverige

Analys: USA ska träda ur Parisavtalet

Igår kväll meddelade Trump att han står fast vid sitt vallöfte: USA ska säga upp sitt medlemsskap i Parisavtalet. Det är självklart en stor politisk skandal att ett land som för mindre än ett år sedan ratificerat ett avtal nu offentligt meddelar sin ambition att träda ur. Men Trump har redan påbörjat sin nedmontering av USA:s federalt ledda klimatarbete och det sker alldeles oavsett om de är kontrakterande part till avtalet eller ej.

I dagens Aktuell Hållbarhet argumenterar vi för att utträdet inte enbart behöver ha negativa konsekvenser för klimatsamarbetet. Att USA drar sig ur kan leda till att andra länder och aktörer kliver fram och ökar takten i sitt klimatarbete. Vi ser redan tecken på detta i reaktionerna på gårdagens tal av Trump; näringslivsaktörer, delstater i USA och statsledare för t.ex. Tyskland, Kina, Italien, Frankrike och de Nordiska länderna har klivit fram och försäkrat att de står fast vid och vill intensifiera sitt klimatarbete. Om Trump visar sig bli en parantes i USA:s politiska historia – om än en ovanligt verbal sådan – så finns möjligheten att hans negativa injektion i det multilaterala samarbetet på längre sikt leder till ett stärkt internationellt samfund.

I Aktuell Hållbarhet varnar vi dock också för betydelsen av hur Trump tänker sig att USA ska dra sig ur, alltså formerna för ett utträde. I denna fråga gav Trump få ledtrådar. Den största nyheten var hans bisats om ambitionen att påbörja förhandlingar om ett återinträde. Dessa ska, enligt Trump, leda till ett helt nytt eller omformulerat avtal med, som han uttrycker det, för USA mer förmånliga och rättvisa villkor.

Att omförhandla själva Parisavtalet är det inte tal om; utanför Trumps USA finns det ingen politisk aptit att öppna upp ett så komplicerat förhandlingsspår. Men eftersom ett utträde ur Parisavtalet, för USA:s del, tar minst 3,5 år från nu, så kan USA fäven fortsatt delta i de nuvarande förhandlingarna om Parisavtalets s.k. regelbok. Låt oss önska att det inte är detta som Trump menar med att ”omförhandla avtalet”. I så fall finns alla möjligheter för Trump att sabotera ett med stor möda framförhandlat avtal.

Som vi tidigare beskrivit  så är den största utmaningen för processen om regelboken att, genom tekniska förhandlingar, försöka lösa de stora politiska konflikter som göms bakom ett medvetet ambivalent språkbruk i Parisavtalet. Med en vilja till att omförhandla avtalets grundbultar finns det därför stora möjligheter att ställa till med rejäl oreda i förhandlingarna om regelboken. Om detta är Trumps linje blir det oerhört svårt att hålla tidsplanen för förhandlingarna, d.v.s. att få regelboken klar redan till COP24 i Polen 2018.

COPs vinnare och förlorare: 2 gånger Topp-5

Jag vet, det är lite kvällstidningsaktigt, men jag kunde inte hålla mig, här är fem vinnare och fem förlorare från COP22 i Marrakesh.

Vinnare

  1. Parisavtalet. Ibland behövs det en yttre fiende för att man ska stå upp för det man har, och denna gång gjorde valet av Trump mitt i klimatförhandlingarnas första vecka att hela världen samlades kring Parisavtalet. Även om framstegen i att konkretisera det var små, är avtalet som sådant kraftigt stärkt.
  1. Klimatanpassning. Efter att i alla år varit ”lillasystern” till utsläppsminskningar, var klimatanpassning COP22:s stora vinnare. Hur den relativt lilla Anpassningsfonden ska hanteras framgent var en av förhandlingarnas stora knäckfrågor, medan den stora Gröna Klimatfonden redovisade att man satsar mer på anpassning än utsläppsminskning. Också valet av nästa års COP-värd Fiji, en önation som känner av klimatförändringarna völdigt starkt, signalerar klimatanpassning.
  1. NDCs. Alla räknar på ländernas klimatåtaganden, alla funderar på hur de ska jämföras, hur och när de ska kunna skärpas… på mycket kort tid har denna beståndsdel ur Parisavtalet blivit en helt självklar del i hur vi värderar länders klimatambitioner, hur vi hittar ingångar för näringslivet att göra gröna affärer och hur vi bedömer möjligheten att klara ”väl under två grader”

4. Carbon clubs. På ett COP där procedur- och tekniska frågor dominerar, är initiativen som lanseras strax intill de formella förhandlingarna extra viktiga. På COP22 slogs nytt rekord i sådana initiativ, och många var stora och viktiga, som samarbetet för att stärka klimatåtaganden (NDCs), samarbetet kring 2050-mål eller samverkan för att nå 100% förnybar energi. UNEP visade redan före COP att ”carbon clubs” kan få stor betydelse för att klara utsläppsmålen, det är ännu tydligare efter Marrakesh

5. Näringslivet. Flera av de viktigaste initiativen i anslutning till COP var starkt näringslivsdrivna, och sällan har näringslivet varit så populärt som när över 300 företagsledare skrev ett COP-brev till Donald Trump där de uppmanade honom att medverka i, snarare än motverka, klimatarbetet.

Förlorare

  1. Trump. Det tog inte många timmar efter att Trump valts, så hade såväl förhandlingsledare från jordens alla hörn som företagsledare från näringslivets alla grenar tagit avstånd från Trumps klimatskepticism. Hans hot om att lämna klimatförhandlingarna fick mycket mindre negativ inverkan på förhandlingarna än många förutspått, och gav många en extra sporre att visa upp ett tydligt klimatengagemang.
  1. Öppenheten. Sällan har ett COP varit så slutet. Förhandlande länder upplevde att de fick mindre information än tidigare, Marockos eget högtidlighetsdokument var inte tänkt att förhandlas alls, observatörer fick mindre tillgång till mötena än förut och uppenbart fredliga manifestationer som CAN:s Fossil of the Day fick inte genomföras som förr. Denna jämförelse gäller inte bara med Paris, utan också t.ex. med COP i Qatar, som ju inte heller är ett under av öppenhet generellt, men som var mycket öppnare som COP.
  1. Gröna Klimatfonden. Ropen ”fill the fund” gällde inte längre gröna klimatfonden, vars tält mitt på COP:s huvudstråk ofta stod tomt. Fonden redovisade förvisso hur medlen tänks spenderas, men alltfler i korridorerna undrar hur smart det egentligen var att gå ”all in” på en fond som vi inte vet om den kan leverera, som inte har egen utförandekapacitet och som har skyhöga overhead-kostnader. Sverige var inte ensamma om att diskret markera ett begynnande ifrågasättande genom att ge medel till diverse andra fonder, men inte GCF.
  1. Kyotoprotokollet. På COP i Doha 2012 var den stora stridsfrågan att få till en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som är det internationella klimatavtalet fram till år 2020. Men det är ännu inte ratificerat, och skrivningarna från COP22 om att det är ”urgent” att anta KP2 möts med en gäspning även i Sverige som inte har några planer på att göra det.
  1. Västsahara. Inför COP trodde många att det skulle bli en diskussion om Marockos ockupation av Västsahara, särskilt som en stor del av Marockos (i övrigt mycket positiva) satsning på förnybar energi sker där. I Sverige har både miljöpartiet och socialdemokraterna kongressbeslut på att erkänna Västsahara, och FN:s eget CDM-system avvisar uttryckligen satsningar på energi där. Ändå blev diskussionen minimal och Marockos pr-apparat närmast oemotsagd.

Det finns fler som borde vara med på listan. Kina, John Kerry och Fiji bland vinnarna. Turkiet, Bolivia och clean coal bland förlorarna. Men så här ser min dubbla topp-5 ut. Hur är din?

/Mattias