Etikettarkiv: Tubiana

Climate champions – vad ska vi med dem?

Ett nytt grepp från det franska ledarskapet som nu institutionaliserats är Climate Champions, som nämns i de formella dokumenten och som kommer att ligga direkt under UNFCCC.

Hakima El Haité, Marockos miljöminister och Laurence Tubiana, chefsförhandlare för COP21 med Parisavtalet, lämnar nu över och nya ska utses – vilka är inte klart, och inte heller precis hur de utnämns. Uppdraget är att fram till år 2020 få ökad klimatambitioner, med fokus på markanvändning, oceaner och kustområden, boende, transporter, energi och industri.

Champions arbete med att involvera näringslivet bygger på Marrakech Partnership for Global Climate Action som i sin tur grundar sig i NAZCA-plattformen som lanserades på COP20 i Lima för att kanalisera klimatlöften från näringslivet – och som i Sverige avspeglas i Fossilfritt Sverige. Champions kommer att årligen publicera en bok med inspirerande klimathandlingar.

ska%cc%88rmavbild-2016-11-18-kl-18-24-16

Tubiana lyfte särskilt fram ett par initiativ vid sin avtackning, däribland Water for Africa,  Marrakech Investment for Adaptation Fund som anges vara den första privata fonden för klimatanpassning någonsin, samt det NDC-samarbete som Tyskland lanserade, och samarbetet för ambitiösa 2050-mål.

Champions får ses som ett sätt att flytta mer inflytande tillbaks till UNFCCC. Det går på tvärs av FN:s och klimatförhandlingarnas mellanstatlighet, vilket vi redan skrivit om här, och hade knappast blivit av om det inte vore för att den oerhört populära och erkänt skickliga Laurence Tubiana var först ut som champion. I vad mån nyttan återspeglar kostnaden – i kronor och i arbetsformer – återstår att se.

/ Mattias

Mellanstatliga förhandlingar?

Vive la France: 5 avgörande punkter för fransk klimatdiplomati

Vive la France!

Att ro världens första långsiktiga, globala klimatavtal i hamn är en arbetsseger för alla inblandade, och många förtjänar att nämnas – men alldeles särskilt det franska värd- och ordförandeskapet. Frankrike är världens främsta diplomatination och det har märkts under dessa dagar. Här är deras arbete i fem punkter!

1. Bygga från grunden
Till skillnad från både Kyotoprotokollet och försöket att nå ett avtal i Köpenhamn, så bygger detta avtal på åtaganden från de 196 parterna, INDC (Intended Nationally Determined Contributions). Detta har knappast undgått någon som följt förhandlingarna, även om vi kanske inte stannat upp vid språkbruket ”nationellt beslutade” som för många länder är väldigt viktigt och hanterar motviljan – eller de rent legala problemen – många har med ett avtal som uppfattas som bindande.

INDC:erna som sådana är ju inte Frankrikes påfund, men alla har nog inte uppmärksammat hur oerhört pådrivande Frankrike in i det sista varit med att få in dem, med alltifrån diplomatiska påtryckningar till teknisk assistans.

Till den första deadlinen sista mars (”for those in a position to do so”) hade långt under hälften av världens länder lämnat in, när förmötet hölls några veckor innan COP såg det fortfarande inte lysande ut, men under konferensen låg 185 INDC:s av 196 möjliga på bordet. De som saknas är failed states utan riktig regering (Libyen, Somalia) och Nicaragua och Venezuela som ville markera mot kapitalismen genom att inte lämna in – och i slutplenaren angav Venezuela att också de skulle lämna in sin INDC. Dessa INDC gav förhandlarna ett slags lugn; misslyckas allt annat så häftar man ihop INDC:erna och kallar det avtal.

2. Långsiktig diplomati
Frankrike är världens främsta diplomatination och det har märkts under året. Alla ambassader har prioriterat klimatfrågan och arbetat brett med näringsliv, tankesmedjor, miljöorganisationer, fackförbund… ofta med förhandlingsledaren Laurence Tubianas personliga engagemang. I Sverige har vi varit särskilt gynnade genom att Frankrikes förre förhandlingsledare Jacques Lapouge nu är ambassadör (och en större del i ett framgångsrikt avtal än vad många inser och han själv skulle erkänna), men alla vi talar med vittnar om ett starkt engagemang runt hela jordklotet. På stat-till-stat-nivå har utrikesminister Faibus mött nästan all världens ledare under året.

3. Ledarskap
Att förhandlingarna leddes av utrikesminister Fabius snarare än miljöminister Royal var en uppgradering av frågan som inte passerat obemärkt, och som betydde mer pondus och manöverutrymme när svåra frågor måste lösas – både för Frankrike själva och när Fabius kan kontakta sin motsvarighet i andra länder.

Att ha statscheferna med från början och få deras starka signal om vikten av ett avtal betydde också att det politiska ledarskapet fanns med från början, i motsats till Köpenhamn där det kom in då det närmast var för sent. President Hollande har också själv varit mycket involverad, med en sakkunskap vida överstigande statschefer som mer ceremoniellt invigt eller avslutat andra COP (jämför t.ex. med president Zuma i Durban).

4. Symbolbruk
”Vi fortsätter nu i indaba-form”, sade COP-ordförande Fabius flera gånger. Det betyder bara mer informella grupper och hade utmärkt kunnat kallas ”réunions informelles”, men att plocka upp zulu-uttrycket från klimatmötet i Durban är en passning till afrikanska delegater som uppskattas. Samma sak gäller den framträdande roll förre COP-ordförande från Lima Manuel Perez Vidal fick; inte bara en avlastning och tillförande av kompetens utan en viktig symbol att det inte är i-världens konferens utan att alla är med på lika villkor.

5. Lugnt & bekvämt
När förhandlingarna redan gått en bra bit in på övertid och texten som skulle läggas fram uppenbart fortfarande skulle innehålla flera svårsmälta skrivningar – då kallade fransmännen till lunch. Mellan det att ordförandeskapet klubbade av mötet och att texten gjordes tillgänglig, var det en dryg timmas paus för att äta i lugn och ro. Ett annat ordförandeskap hade släppt texten direkt och så hade folk skyndat att läsa och kommentera på bekostnad av lunch, och kanske hade resultatet blivit sämre.

Journalister kommenterar hur välstädade toaletterna är, miljöorganisationer gläds åt att man kan få en fyllig crêpe för fyra euro, tankesmedjor njuter av att hitta en soffhörna där man kan analysera texter i lugn och ro. Uppkoppling funkar nästan jämt – vilket är oerhört svårt när tusentals vill lägga upp bloggar och filmsnuttar samtidigt – och det finns uttag nog för alla. Ingen kö är längre än en kvart, säkerhetskontrollen går på minuter trots terrordåden några veckor tidigare – jämför med Köpenhamn där många köade i fem timmar eller mer, utomhus i snöglop.

Inget av detta är slump, Laurence Tubiana berättar hur hon själv engagerat sig i förhandlarnas bekvämlighet ner på detaljnivå. Bland annat ersatte hon den typiskt hårda kongressbelysningen med mildare, varmare belysning.

Det är lätt att avfärda mycket av detta som petitesser – ett fint franskt ord – som inte ska påverka förhandlingarna. Men i slutändan är vi bara människor och det har fransmännen förstått.

/Mattias

Korridorssnack från COP

Vad snackas det om i korridorerna medan man väntar på förhandlingstexter? Nu har vi fyllt på listan igen!

Två mycket centrala svenska förhandlare satte sig lugnt på Sveriges platser – i åhörarrummet. Så småningom ingrep en rådig svensk observatör och frågade om de inte borde vara i rummet där själva förhandlingarna ägde rum, varpå de skyndade dit.

USA:s chefsförhandlare Todd Stern stod i kön till den billiga brick-maten som en helt vanlig hen strax före förhandlingarna, och USA var sedan enda större land som inte sade något alls under hela mötet. Samtidigt är John Kerry på plats hela konferensen och spelar bakom skynket.

Det papperslösa samhället? Pah… När det kommer nya versioner av förslaget till avtal är köerna långa till informationsdeskarna där man kan få en utskrift, trots att appen Negotiator har allt material och det förstås finns på UNFCCC:s hemsida. Värst på att slösa papper är annars CAN, miljöorganisationernas samarbetsorgan, som formligen trycker sitt dagliga nyhetsbrev på alla deltagarna, trots att man fått det på mejlen någon timma tidigare.

Romson (och Goldmann) tog tåget till Paris, centerpartisterna tog Teslan, miljöräven Urpo Taskinen cyklade hela vägen medan Cameron hängs ut i brittisk press för att han flög till Paris och i korridorerna planeras redan för hur man tar sig till Marrakesh på grönaste, mest uppseendeväckande sätt. Det är lite långt för Teslan och cykeln… Tåget från Stockholm till färjan till Marocko tar två dygn och fyra timmar; vem bokar?

Många drog en suck av lättnad när Filippinernas förhandlare fick sluta, för sin alltför konfrontatoriska och långrandiga stil. Men på COP21 dyker hon dyker upp igen, denna gång som Bolivias representant. Återvinning kan gå till överdrift.

Klimattänk genomsyrar stora delar av konferensen, med 200 elbilar för den som bokar i tid, elbussar och eldrivna lövblåsare på området. Men tänket sträckte sig inte till näringslivets utställningshall, där man inte ens har pappers- eller plaståtervinning.

LÄS OCKSÅ: PARISKOMMITTÉN TISDAG

Att ta en elbil från Renault-Nissan är för övrigt en bra chans till spännande möten; de flesta som kör är inte proffs-chaufförer utan jobbar åt bilkoncernen, många av dem på höga poster. Vi åkte t.ex. med den som ansvarar för att hyra fabriker av franska staten, som kunde berätta om vilka miljökrav som (inte) ställs. Mer om elbilar och hållbara transporter idag 13.15, utställningshallen, sal 2.

Att alla vill vara på klimatmötet betyder att många varit kreativa med hur man skaffar ackreditering. Störst överraskning var kanske att se den frispråkige och ofta mycket kritiske före detta miljöorganisationsordföranden nu ha officiell förhandlingsdelegations-ackreditering, med tillägget ”overflow”

LÄS OCKSÅ: UTSLÄPPSHANDEL DEL 1 – UTANFÖR FÖRHANDLINGARNA

Nicaragua är enda respektabla land som inte lämnat någon INDC. Motivet? Vi vill inte medverka på en ”väg till misslyckande”, som chefsförhandlare Paul Oquist säger. Med 0,03% av världens utsläpp gör det ingen stor praktisk skillnad, men grannlandet Costa Rica är upprörda – och Nicas sällskap av icke-signerande länder imponerar inte: Nordkorea, Östtimor, Uzbekistan och Libyen.

Nästan inga av officiella förhandlarna gick på miljöorganisationernas stora fest. Varför? För att man för att få komma in skulle göra tecknet för 1,5 grader – som många u-länder vill ha in i avtalet som högsta acceptabla temperaturhöjning. Medan många förhandlare sympatiserar med kravet, som också kommer med i texten i någon form, så är man ändå orolig att det skulle tas bilder när man gör tecknet som sedan kan användas mot en.

”Vi fick allt tillbaks i knät”, som en tjänstehen uttryckte det efter att man högtidligt i lördags klargjort att tjänstemannadelen var klar och att det nu skulle förhandlas politiskt. För att direkt återuppta förhandlingar om särskilt utvalda frågor – som visade sig vara de flesta – med samma tjänstehen som förut, om än under politisk ledning.

Dyraste giveaways finns i saudiska montern, ett stort extrabatteri för att ladda mobiler och annat. Men taktiken att smöra intresseorganisationerna har inte funkat; Saudi Arabien närmast prenumererar på Fossil Of The Day. Citatet att man inte ska diskriminera mellan bränslen landade inte särskilt väl…

LÄS OCKSÅ: GORE HAR PEAKAT

Om Fores egen Mattias Goldmann hade haft agenturen för sin kick-bike-väska hade han varit rik nu… Listan på ministrar, förhandlare och journalister som testat den och direkt lagt ett bud på den är lång.

Tyska loungen har bäst kaffe (ingen av baristas är tyska) och påsarna med nötter på hyllorna är gratis om man ber snällt. I japanska loungen nästan mitt emot har de inkastare till sina seminarium – ofta om den innovativa finansieringsmekanismen Japan lanserat tillsammans med över tio andra länder – och man brukar få mat och miljövidriga giveaways.

Laurence Tubiana berättade i en stor intervju i Herald hur hon planerat i minsta detalj för framgångsrika förhandlingar. En del i detta är att man kan äta en god bit mat till lunch med en flaska fint vin, skriver Herald. Kanske inte riktigt hur vi nordbor hade gjort, men Köpenhamn visade ju hur det går när vi får bestämma…

Mer korridorssnack kommer – och du kan bidra! Mejla (anonymt om du vill) till brev@fores.se!