Etikettarkiv: Utsläppshandel

Utsläppen inom EU ETS ökar: varför och vad kan vi göra?

I början på april släppte EU-kommissionen preliminär data om utsläppen inom EU:s system för utsläppshandel (EU ETS). I samband med att datan offentliggjordes publicerade tankesmedjan Sandbag, som bevakar klimatpolitiken i EU, en läsvärd analys.

Analysen tar avstamp i att utsläppen inom EU ETS ser ut att ha ökat för första gången på sju år. Det är anmärkningsvärt. Innan dess, från år 2005 till 2016, hade utsläppen inom de sektorer som omfattas av handelssystemet minskat i en genomsnittlig takt av 2,7 procent per år.

Varför har utsläppen inom EU ETS ökat första gången på sju år? Tankesmedjan Sandbag diskuterar flera faktorer. En faktor är att efterfrågan på elektricitet ökat inom EU. Den ökade efterfrågan kan delvis förklaras av ekonomisk tillväxt. Relevant är att utsläppen inom EU ETS föll drastiskt, med 11 procent, år 2009, det vill säga när den ekonomiska krisen slog mot Europa. Att utsläppen ökar för 2017 kan alltså delvis förklaras med återhämtning och tillväxt i de sektorer som omfattas av handelssystemet.

År 2017 ökade utsläppen från industrisektorn med två procent. Till  industrisektorn hör tillverkning av järn, stål och cement. Det är där utsläppen ökat mest. Enligt tankesmedjan är utsläppen från industrisektorn som helhet en utmaning EU måste ta tag i. Utmaningen är särskilt tydlig om utsläppen i industrisektorn ställs mot utsläppen i energisektorn. Skälet är att energisektorn inom EU ETS som helhet uppvisar bra resultat vad gäller utsläppsminskningar, detta medan industrisektorn släpar efter. Därför efterfrågar Sandbag en EU-strategi för att åstadkomma radikala förändringar i de industriella processer som orsakar störst utsläpp. Det gäller alltså förändringar i hur järn, stål och cement tillverkas. Därtill uppmärksammar tankesmedjan frågan om koldioxidavskiljning och -lagring (“carbon capture and storage” eller i förkortning CCS) i samband med ovan nämnda industriprocesser. På Fores har vi länge jobbat med frågan om CCS och uppmärksammat att det förmodligen inte räcker med infångning av koldioxid från fossil energi. Det krävs med största sannolikhet att även koldioxid av biogent ursprung fångas in och lagras för att vi ska ha en möjlighet att uppfylla Parisavtalets temperaturmål. Genom bioenergi med CCS, så kallad BECCS, kan energi- och industrisektorn bidra med negativa utsläpp till det globala klimatarbetet. Den strategi Sandbag efterfrågar, och som EU delvis jobbar med att ta fram bland annat genom strategiska energiplaner och CCS-subventioner till industrin, bör alltså breddas till att också omfatta bioenergi.

Ett annat skäl bakom de ökade utsläppen inom ETS-området är en ökad användning av brunkol. Enligt analysen hänger detta ihop med att ett antal kärnkraftverk har stängts ner i Europa, speciellt i Tyskland, under de senaste åren. Ett vedertaget skäl bakom avvecklingen av kärnkraft i Tyskland är olyckan i  Fukushima i Japan år 2011. Olyckan skakade om världen och ledde till att de negativa uppfattningarna om kärnkraften ökade globalt, vilket syns i dagens politik, inte minst i Tyskland. Samtidigt har alternativ till kärnkraften byggts ut i Tyskland men också i EU-området som helhet. Däremot är utbyggnaden av alternativen, i huvudsak vind och solkraft, inte tillräcklig för att kompensera bortfallet i elproduktion som avvecklingen av kärnkraften medfört och för att kompensera för variabilitet i förnybar elproduktion (till exempel att det är vindstilla och mulet vilket temporärt minskar el och solkraft), särskilt eftersom efterfrågan på elektricitet ökat. När kärnkraften avvecklas har kolkraften delvis trätt in som ersättare jämte sol och vind. Därtill har kolkraften, som Sandbag beskriver det, “fått fylla i luckorna” efter lägre produktion i vattenkraften.

Som helhet kommer 38 procent av utsläppen inom EU ETS från just kolkraftverk. Enligt Sandbag kommer nu för första gången mer än hälften av dessa utsläpp från förbränning av brunkol, även kallad lignite. Till saken hör att brunkol (eller lignite) är särskilt problematisk ut klimatsynpunkt. Detta eftersom brunkol är bland de allra mest koldioxidintensiva fossila bränslena. EU:s största enskilda utsläppare av koldioxid är nio av tio kolkraftverk som bryter och förbränner brunkol. Sju av dessa finns i Tyskland. I länder som Polen, Tjeckien, Grekland, Bulgarien, Rumänien och Spanien har utsläppen från brunkol ökat. Eftersom brunkolen och kolkraften i allmänhet har så stor klimatpåverkan är en nyckelfråga för EU:s klimatpolitik hur denna kraftkälla fasas ut på bästa sätt. Även inom elsektorn kan CCS (och BECCS) utgöra ett komplement till andra klimatåtgärder.

Analysen från Sandbag tar också upp utsläppen från flygsektorn i Europa (flyg inom EU). Utsläppen från flyg fortsätter öka. Jämte ökade utsläpp inom EU ETS har även EU:s utsläpp i övrigt, alltså de utsläpp som inte täcks av handelssystemet,troligen ökat under 2017. 

Salvador Perez och Jonas Schuman, Fores

Därför är Kinas utsläppsmarknad viktig

Idag skriver flera amerikanska medier, bl.a. NYtimes, med amerikanska tjänstemän som källa, att Xi Jinping i samband med dagens toppmöte med Barack Obama närmare kommer beskriva hur Kinas nationella utsläppsmarknad kommer att se ut och att den ska inrättas 2017. Att världens största utsläppsland tar detta steg är viktig och kan förhoppningsvis bidra till att skapa det globala pris på Co2 som krävs för att få ner de globala utsläppen

Att Kina ska inrätta en nationell utsläppsmarknad är ingen nyhet i sig. Det har varit planerna ända sedan de sju pilotmarknaderna i bland annat Shanghai och Guangdong inrättades 2013 (läs Fores studie om inledande arbetet här). Tidigare har 2016 nämnts som startår. Men uppgifter gör alltså idag gällande att det blir 2017 då Kina bli platsen för världens största utsläppsmarknad. Senareläggningen med ett år gör att pilotmarknaderna kan användas ytterligare ett år, för att hitta de mekanismer som bäst fungerar. Givet att världens största utsläppsmarknad är på väg att skapas, är ett års (av många förväntad) fördröjning inte stor sak.

Det viktiga är istället att:

  1. Världens största utsläppsland tar ytterligare ett steg mot att begränsa sina utsläpp. Ännu är inte klart vad det innebär i form av utsläppsminskningar, men en utsläppsmarknad innebär en begränsning av utsläppen. Målet är att se till att Kinas utsläpp inte ökar efter 2030, vilket är det mål Kina rapporterat till FN i sin INDC. Flera experter anser att det är ett försiktigt mål som Kina kommer att nå. Sedan tidigare har rapporterats att systemet ska innefatta utsläppen från sex sektorer (Kraft/energi ”power”, metallurgisk, icke-järnmetaller, byggmaterial, kemikalier, och flyg). Eventuellt kommer även bilindustrin och pappersindustrin att omfattas. Sammantaget innebär det att Kinas utsläppsmarknad kommer att bli världens största, större än EU ETS.
  1. En utsläppsmarknad kräver rigida data, precis den typ av mätning, rapportering och verifiering som ofta diskuteras i FN-förhandlingarna. Ju större del av utsläppen som täcks av ett handelssystem, desto större del av täcks också av MRV. Nyligen kom uppgifter som pekade mot att Kinas utsläpp kan ha varit felräknade med så mycket som 11 miljarder ton över en 14-årsperiod . Den typen av misstag måste undvikas när utsläppshandel startas.
  2. Kina och USA fortsätter sitt klimatsamarbete. För ett knappt år sedan presenterade USA och Kina vid ett toppmöte en gemensam klimatöverenskommelse. Det faktum att Kina återigen väljer att presentera en klimatnyhet i samband med möte med Barack Obama visar att länderna samordnar sina positioner och de inför Paris är relativt samkörda. Artikeln i NY Times anger också att det pågår diskussioner om att koppla samman Kinas utsläppshandel med Kaliforniens. Även om det är långt fram i tiden är det en viktig signal.
  3. Vi kommer närmare ett globalt pris på Co2. Mitt i alla tyska kolgruvor och fifflande bilföretag är det lätt att glömma att ett så högt pris på koldioxid att ingen tjänar på att bryta den där kolen eller sälja den där dieseln är den enskilt viktigaste åtgärder för att minska de globala utsläppen. Tidiga uppskattningar säger att priset på Co2 i Kina kring 2020 kommer ligga kring 11 dollar. Det är inte tillräckligt för att få bort kolet. Men det är en bit på väg. I sammanhanget kan också nämnas att Hillary Clinton nyligen annonserat att om hon blir president ska hon arbeta för ett nordamerikanskt klimatsamarbete med Kanada och Mexiko, där den amerikanska Clean Air Act som begränsar kraftverkens utsläpp och utsläppshandel ska tjäna som grund.

Nyheten idag är inte oväntad. Den är inte heller lösningen på klimatfrågan. Fortfarande återstår mycket detaljer och som vi sett i Europa är utsläppshandeln ofta komplicerad. Men att världens största utsläppare nu lägger stora resurser på att utforma ett fungerande system är ett viktigt steg.

Men som alltid – det är i vilken utsträckning politikerna vågar sätta tillräckliga utsläppsmål som avgör om systemet bidrar till tillräckliga utsläppsminskningar.

Jag påminner också om Fores seminarium den 1oktober, som handlar just om Kina, USA och koldioxidpris. http://fores.se/nyckelfragor-infor-paris-usa-kina-och-koldioxidpris/

/Daniel