Etikettarkiv: vindkraft

Storbritannien: 100 miljoner pund till förnybar energi Afrika

Bäst som alla räknat ut Storbritannien, så ökar de kraftigt finansieringen för förnybar energi där den kanske gör som störst skillnad – i Afrika söder om Sahara.

Brittiska regeringen genom energi- och ren tillväxtminister Claire Perry meddelar idag på COP24 en betydande ökning av finansieringen för Renewable Energy Performance Platform, med 100 miljoner pund som går till upp till 40 nya förnybara energiprojekt i Afrika söder om Sahara. Medlen ska fördelas de kommande fem åren, med fokus på småskaliga sol-, vind-, vatten- och geotermiska anläggningar som ska ge ny eller förbättrad tillgång till ren energi för upp till 2,4 miljoner människor per år. Utsläppen ska därmed minska med totalt omkring tre miljoner ton koldioxid, motsvarande nästan en miljon bilar.

”Hemma är vi världsledande för att minska utsläppen samtidigt som vi i utlandet visar vårt internationella ledarskap genom att ge länderna en hjälpande hand att byta till grönare och renare ekonomier”, sade Perry, som också betonade de många gröna jobben som skapas. Satsningen är är en del av Storbritanniens åtagande att investera 5,8 miljarder pund i internationell klimatfinansiering senast 2020.

Stödet går till REPP, Renewable Energy Performance Platform, som redan har 18 förnybara energiprojekt i Afrika, bl.a. vattenkraft i Kenya, solenergi i Tanzania och mini-nät i Nigeria.

Den brittiska regeringen har också stöttat länder som är utsatta för klimatförändringar att delta i COP-förhandlingarna, bidragit med 45 miljoner pund till NAMA-faciliteten, och ytterligare 1 miljon pund för Global Innovation Lab, som syftar till att hjälpa innovativa klimatfinansieringsförslag att snabbare nå genomförandefasen.

Satsningen kan vara värdefull ur tre perspektiv:

  • Storbritannien visar att de varken tappat klimatambitionerna eller sitt internationella engagemang med Brexit.
  • Britterna ökar trycket på andra aktörer att leverera mer av klimatfinansiering – på samma sätt som Sverige gör med sitt stöd till Anpassningsfonden och LDC-fonden.
  • Britterna visar genom att ge pengar till REPP att att internationell klimatfinansiering inte alltid måste gå genom de officiella FN-kanalerna; låt kostnadseffektivitet och snabbhet vara avgörande!

Mattias Goldmann

Vi måste prata om Västsahara

På klimatförhandling.se har vi argumenterat för att det kan vara positivt att COP hålls i länder med grova plumpar i protokollet. Det kan sätta igång positiva processer i landet och en diskussion utanför landet. Men för att den positiva inriktningen ska hålla, måste vi prata om det som skaver. På COP22 är det Västsahara.

Överallt på klimatmötet finns marockanska kartor där landet är ungefär dubbelt så stort som de flesta världskartor visar. Skillnaden är förstås Västsahara. Utrikespolitiska Institutet – som vår regering hänvisar till gällande Saudiarabien – anger att ”I söder ligger Västsahara, som Marocko annekterade på 1970-talet”, och ”Västsahara är ett fosfatrikt ökenområde i västra Afrika som sedan 1975 till större delen ockuperas av Marocko.”

morocco_flag-1

Inget land erkänner Marockos rätt till Västsahara, men för varje konferens som kartorna där det är ett och samma land används utan att någon reagerar, så minskar chanserna att få det västsahariska självbestämmande som Afrikanska Unionen senast 2015 påtalade behovet av. Det är ett självbestämmande som båda de rödgröna partierna i vår regering står bakom, socialdemokraterna med ett kongressbeslut före valet, men som regeringen beslutat att inte driva i nuläget.

Frågan är dessutom mycket närmare kopplad till klimatmötet än vad t.ex. frågan om Rysslands agerande var kopplad till deras vinter-OS, eftersom Marocko så tydligt tänker sig producera stora mängder energi för eget bruk i Västsahara. Nyligen invigdes 22 vindkraftverk, som ska ge 95% av elen som behövs för att ta upp fosfat i Västsahara. Totalt avser Marocko etablera över 1000 MW ny vindkraft, varav cirka 40% i Västsahara. Också för solenergi planeras två anläggningar i Västsahara som ska stå för uppemot 30% av Marockos solplan.

Det går säkert att tycka att tillgången till förnybar energi i grunden är positiv – inte bara för klimatet, utan också för ett eventuellt framtida självbestämmande. Problemet är bara att FN uttryckligen inte tycker så. FN:s CDM-system, Clean Development Mechanism, har mycket konkret avvisat att CDM-krediter kan användas för vindprojekt i Västsahara, uttryckligen på grund av Marockos agerande (krediterna säljs istället av det mer tillåtande VCS, tänk på det nästa gång du klimatkompenserar). Den signalen bör mana till eftertanke för alla som tycker att frågan om Västsahara kan förbigås med total tystnad.

Läs gärna denna rapport om Marockos energiplaner i Västsahara http://wsrw.org/files/dated/2016-11-01/poweringplunder_eng_web.pdf

Läs vår analys av Marockos energisatsning här http://klimatforhandling.se/2016/11/10/marocko-klimatet/

Värdlandet granskat: Vad gör Marocko för klimatet?

Fores har undersökt värdlandet Marockos klimatarbete och utlovade åtaganden och finner världens största solcellspark och konkreta utsläppsmål – men också ett krav på att andra ska ta större delen av klimatnotan.

Drivkraft: Minska energiimporten

Till skillnad från många andra länder i regionen har Marocko i princip ingen produktion av fossila drivmedel; de importerar 96% av sin energi i form av fossila bränslen och energianvändningen bedömt framgent  öka med 5% årligen. Därtill livnär sig hälften av Marockos befolkning på jordbruk, fiske och skogsindustri, och inom alla dessa tre sektorer ser man nu negativa effekter av klimatförändringarna. Ökenspridning, erosion, degradering av skogsområden, minskade vattenresurser samt förorenade hav och oaser är några av Marockos många miljöproblem som också påskyndas av klimatförändringarna. Detta har sammantaget inneburit ett omställningstryck som inte självklart finns i granländerna.

Ambitiösa klimatmål – om någon annan betalar

Marockos andel av de globala växthusgasutsläppen är cirka 0,2%, något större än Sveriges och hittills ökande. Men Marocko har nu åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 42% till år 2030 – dock inte jämfört med idag utan jämfört med business-as-usual (BAU). Dessutom är målet villkorat med att Marocko får betydande finansiellt stöd från det internationella samfundet; av den totala omställningskostnaden på 50 miljarder dollar anser sig Marocko behöva få 24 miljarder dollar utifrån. Utan extern finansiering är målet 17% minskade utsläpp jämfört med BAU.

Utsläppsmålen ska uppnås genom åtgärder inom alla sektorer av ekonomin, med fokus på energisektorn. Andelen förnybar energi ska öka till 52% av installerad kapacitet till 2030 samtidigt som energiförbrukningen ska minska med 15%. Målen ska bland annat nås genom att väsentligt minska de offentliga subventionerna till fossila bränslen – men samtidigt ska användningen av naturgas öka, bland annat genom att bygga ut infrastruktur så att landet kan importera flytande naturgas.

Marockos NDC innehåller också en plan för klimatanpassning, med åtgärder för 35 miljarder dollar som syftar till att samordna och förbättra jordbruk, skogsbruk och vattenresurser. Även en plattform och kompetenscentrum har utformats för Marockos klimatanpassning – The Mosaïc portal. Hittills har 64 % av landets totala klimatbudget gått till klimatanpassning.

Strategier på plats

Marockos enväldige kung Mohammed VI införde år 2011 en konstitutionell reform, där hållbar utveckling är inskrivet som en rättighet för alla medborgare och där myndigheter har i uppdrag att säkerställa detta. Marocko har nu en rad av nationella strategier och program med fokus på en socioekonomiskt hållbar utveckling inklusive miljö- och klimatinsatser, där de mest framträdande är: National Strategy for Sustainable Development (NSSD), National Strategy to Combat Global Warming (NSGW), Green Morocco Plan (GMP), Green Investment Plan (GIP) och Morocco Solar Plan (MSP). För att främja finansiellt stöd, tekniköverföring och informationsutbyte från aktörer på olika nivåer, har Marocko etablerat ett kompetenscentrum för klimatförändringar (4C Maroc).

Utmaningar

Marocko måste nu se till att strategier, program och mål fullföljs och hänger ihop – de har fått kritik för att programmen är siloliknande och saknar koppling till varandra, och att ansvar därför faller mellan stolarna. Det saknas också tydlig mätbarhet, uppföljning och auktoritet och lagstiftning som sätter press på att målen faktiskt uppnås – i linje med att en av de stora frågor som ska tacklas på klimatmötet i Marrakech är hur världssamfundet ska mäta och följa upp ländernas åtaganden och se till att de faktiskt genomförs.

Case – Världens största solcellspark

Pärlan i Marockos energistrategi är solcellsparken Ouarzazate Solar Power Station (OSPS), också kallad Noor vilket på arabiska betyder ljus. Noor är också ett bra exempel på hur landet med hjälp av nationella och bilaterala investeringar, från både privata investerare och offentliga stödfonder, driver sin utveckling framåt.

Projektet är uppdelat i tre faser, där Noor I med kapacitet på 160 MW färdigställdes i december 2015 och Noor III beräknas vara klar år 2018 med en kapacitet på 580 MW. Stationen, som är belägen i utkanten av Saharaöknen, blir då lika stor som landets huvudstad, och ska  ge el till 1,1 miljoner människor. Det motsvarar 18% av Marockos befolkning, men en del av elen tänks exporteras till Europa och nordafrikanska grannländer. En elkabel till Spanien finns redan på plats, som idag används för att importera 5 TWh från Spanien, likaså ett elhandelsavtal med Tunisien.

De tre faserna beräknas tillsammans kosta 9 miljarder dollar, varav Marocko har fått in 3,9 miljarder dollar från German Investment Bank KfW, African Development Bank, European Investment Bank, Världsbanken och privata investerare.

Läs också vår text som sätter frågetecken för Marockos ambition att producera stora mängder energi för eget bruk i Västsahara. Nyligen invigdes 22 vindkraftverk, som ska ge 95% av elen som behövs för att ta upp fosfat i Västsahara. Totalt avser Marocko etablera över 1000 MW ny vindkraft, varav cirka 40% i Västsahara. Också för solenergi planeras två anläggningar i Västsahara som ska stå för uppemot 30% av Marockos solplan. Västsahara anges av Utrikespolitiska Institutet vara ockuperat av Marocko, och FN:s eget CDM-organ har uttryckligen avvisat propåer om att stötta vindkraft i Västsahara under den nuvarande politiska situationen.

Yrsa Lindberg,
Utsedd Topp 33 unga talanger i hållbarhetssverige 2016

Praktikant för programmet Digitala samhället och 2030-sekretariatet, Fores

Gore har peakat

Med 99,9% säkerhet blir 2015 det varmaste året i modern tid, då har 14 av 15 av de varmaste åren inträffat sedan år 2000. Det är tyvärr inte mycket som talar för att uppvärmningen stannar av – även om själva koldioxidutsläppen faktiskt tycks börja minska något. Så börjar al Gore sin dragning, efter de obligatoriska kondoleanserna till de terrordrabbade i Paris.

Uppvärmningen leder till att alla kontinenter får allt våldsammare stormar och skyfall. Det illustrerar Al Gore med starka bilder från Indien och Storbritannien, som upplevt det våldsammaste regnet någonsin just dessa dagar som klimatförhandlingarna pågår. I Indien och andra utvecklingsländer innebär det att människor förlorar allt de äger och att många tragiskt förlorar livet, i vår del av världen handlar det mer om bilar som drunknar. I Afrika är fisken nästan slut i många sjöar, i Valparaiso, Australien och på många andra platser brinner det – branden i Ryssland ledde till 55 000 döda och ledde till att man ställde in livsmedelsexport, vilket i sin tur var en delorsak till den arabiska våren. I Arktis och Antarktis smälter isarna fortare än någonsin. Därtill förlorar vi biodiversitet i mycket snabb takt; hälften av alla arter kan vara för evigt förlorade vid nästa sekelskifte ”om vi inte lyckas i Paris”.

Efter närmare tre kvart och väldigt många skrämmande bilder och filmsnuttar kommer Gore till lösningarna, ”price on carbon”, mer satsningar på sol och vind som skapar massor av jobb och nu är lönsamt på många håll – ”snart lönsam även utan subventioner”, och nu stänger kolkraftverken i snabb fart. Då kan man förstås fråga sig vad politiken behövs för – det sker ju ändå. Därefter en strid ström av bilder på solceller och vindkraft, sen återgång till problemen; sprillans nya bilder på usel luftkvalitet i Peking.

Gores bilder är lika starka som någonsin och han är en lika säker talare som någonsin. Men det går inte att komma ifrån att det är femton år sedan han borde ha blivit president, att han inte haft någon tung post sedan dess – och att det inte längre är ovanligt att tunga företagsledare eller politiker som nu har makten är duktiga på att tala klimat. Mycket av Al Gores budskap har vi hört förut, inklusive att en del av skämten är ordagrant de samma som på tidigare COP – som att Vatikanstaten ska bli helt fossilfritt, ”It has two advantages; it is very small and has God on its side”.

Al Gores slutord är starka: ”Political will is itself a renewable resource”. Men det är bara så många gånger man kan återuppfinna sig själv.

Jag har för övrigt omslagspapperet från Al Gores snack. Jag säljer det nu, tror tyvärr att det minskar i värde snart. Pengarna går till Push Sverige, ett kul exempel på nya generationens klimatdebattörer. Kliv fram, ni behövs!

Mattias Goldmann

Goldmanns underbara resa till Paris, del 3: Hybridfärjor, dieseltåg, sol och vind!

Lund: Min gamla hemstad är hemvist för Klimatkommunerna, nästan 40 kommuner och regioner som är pådrivande för omställningen till fossiloberoende fordonsflotta och som har klimatmål långt bortom Sveriges nationella. Snart har Lund av allt att döma också spårvagn; efter en lång tillbakagång är det alltfler städer som inför eller återinför spårvagnarna, även om det inte alltid är självklart att det är kostnadseffektivare än BRT-system som Skånetrafikens biogashybrid-hyperbussar i Malmö.

Öresundsbron är det kanske tydligaste exemplet för mig på hur fel vi miljöengagerade kan ha; oj vad vi kampanjade mot den och hej vad jag njuter av att ta tåget till Danmark på mindre än en halvtimma. Men i tv-serien Bron blir den ren bilporr, man får aldrig se tågen och biltrafiken flyter alltid perfekt.

Köpenhamn är cyklandets förlovade land, nästan hälften av alla resor i staden sker på cykel, ofta med trefiliga cykelvägar, och en ny regional plan ska öka cyklandet till kranskommunerna. De gula lånecyklarna, som man öppnade med en dansk guldpeng, var med att skriva historia och nu finns liknande system i hundratals storstäder.

Tågresan genom Danmark är bullrig, för tåget går på diesel, trots att det är huvudspåret söderut. Danska regeringen har sänkt klimatmålet från -40% till 2020, till -36% och tog nyligen bort stora delar av stimulansen för elbilar, vilket bland annat betyder att en Tesla i ett slag blir en halv miljon dyrare. I gengäld satsas det mycket på biogas, framför allt till elnätet, med enorma mängder gödsel från grisfarmer och annat jordbruk. Vindkraften stod första halvåret för över 50% av Danmarks elbehov och byggs fortfarande ut – ett bra exempel på hur viktigt det är för små länder att nischa sig.

färjan Rödby-Puttgarden möter vi två hybridfärjor, där elmotorer avlastar dieseln, minskar förbrukningen, klimatpåverkan och luftföroreningarna i hamn. Vi ser en av världens största havsbaserade vindkraftparker till havs och nästan direkt efter att tåget rullat av färjan börjar vi se mängder av solcellsförsedda tak – en viktig del i Energiewende där kärnkraften ska ersättas med förnybart, vilket lett till att resten av världen kan njuta av billigare solceller.

Nu i Köln, staden som bombades totalt utom domen. Miljöministern står fem meter bort och intervjuas om svenska fossilfri-initiativet. Snart tåget till Paris!

Läs mer:
Mattias tågresa del 2
Mattias tågresa del 1