COP25:s två ansikten

Likt guden Janus i romersk mytologi kan man beskriva årets COP som ett möte med två ansikten vända åt varsitt håll.

Tittar man ut från konferenslokalerna i Madrid så möts man av folk på gator och torg som kräver ambitiösare, kraftfullare klimatpolitik – och de kräver den nu. Vänder man istället blicken inåt, mot förhandlingsrummen, möts man av svåra motsättningar och diskussioner om allt ifrån de tekniska detaljerna till de principiella grunderna. Även mötets två veckor står i bjärt kontrast till varandra. Den första veckan är fylld av tekniska förhandlingar där man som observatör har relativt god insyn. Detaljerna i hur ett marknadsbaserat verktyg kan fungera, hur de institutionella strukturerna ska se ut, olika finansieringsmekanismer diskuteras i rask takt. Förhandlarna har visserligen mindre utrymme att förhandla de svåra politiska aspekterna, men desto större möjlighet att reda ut tekniska aspekter. Den andra veckan lämnas de frågor som inte kunnat lösas över till ministrarna och de blir då deras ansvar att hitta lämpliga kompromisser.

För observatörer innebär den andra veckan betydligt mer väntan. Möten skjuts, nästan slentrianmässigt, ständigt framåt. Klockan 18 sätter man sig i den stora plenisalen med förhoppningen om att äntligen få lite insikt i hur förhandlingarna går, men 1,5 timme senare har mötet fortfarande inte startat. Man får till stor del förlita sig på rykten från andra observatörer och journalister, i undantagsfall lyckas man prata med någon som faktiskt suttit med inne i förhandlingsrummet. Under fredagen då mötet var tänkt att avslutas väntade vi tålmodigt till midnatt innan vi konstaterade att inga uppdateringar skulle komma. I skrivande stund befinner vi oss på resande fot på väg tillbaka till Sverige, och fortfarande har mötet inte avslutats. Den senaste uppdateringen är att de avslutande förhandlingarna i plenum ska återupptas klockan 22.00.

Vi kommer återkomma med en blogg om hur det har gått i de viktigaste frågorna så snart vi har ett resultat. En kort reflektion i väntan; Hur man ska utvärdera en COP är inte helt självklart. Inledningsvis kan man konstatera att det på årets möte alltid skulle bli svårt att nå upp till de kraven som ställts från omvärlden, av den enkla anledningen att agendan inte speglar det som efterfrågas. Det primära syftet med årets möte var att få de sista detaljerna i Parisavtalet avklarade i syfte att på nästa års COP kunna åstadkomma rejäla ambitionshöjningar. På COP26 i Glasgow ska nämligen alla länder lämna in sina nya NDC:er vilket är en möjlighet att visa en verklig ambitionshöjning. Så ett visst missnöje med årets möte är att räkna med, men hur det sista texterna faktiskt ser ut kommer bli avgörande för att kunna bedöma mötet.

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Tankesmedjan Fores