Artikel 6 beslutet, eller rättare sagt icke-belutet

Artikel 6 fördes över från den tekniska underkommittén SBSTA till diskussioner på ministernivå, framförallt för att några övergripande frågor inte kunde lösas: dessa handlade om utsläppshandelns bidrag till anpassningsfinansiering (Share of Proceeds), överföring av utsläppsenheter från Kyotoprotokollet till Parisavtalet, frågan om nettominskning av de globala utsläppen (OMGE) samt bokföring.

Länderna arbetade intensivt och presenterade på fredag morgon en text som visade att Artikel 6.2 mer eller mindre var helt löst. Eftersom 6.2 innehåller principiella delar som definiering av ett internationellt överfört utsläppsresultat (ITMO), hur bokföring ska genomföras och vad den ska omfatta och rapportering fanns förhoppningar att länderna skulle kunna nå en överenskommelse.

Texten för den nya mekanismen under Artikel 6.4 innehöll under fredag och lördag fortfarande en hel del olösta tekniska frågor, men dessa löstes under lördag natt. Under presskonferensen vid midnatt, lördag, var ordföranden fortfarande optimistiskt och det som då återstod var frågan om överföring av Kyotoenheter. Det visade sig att den frågan inte kunde lösas och därför förs hela paketet för 6.2, 6.4 och 6.8 över till nästa år.

Texten för Artikel 6.2, som är den övergripande ”bokföringsartikeln” innehåller många bra delar, och den ligger till grund för fortsatta diskussioner under nästa år. Texten för den nya mekanismen under Artikel 6.4 innebär en mer eller mindre fullständig operationalisering av mekanismen men frågan om överföring av Kyotoenheter hamnade här så trots att länderna hade kommit överens om mycket skjuts diskussionerna till nästa år.

Under småtimmarna verkar motsättningarna ha varit starkast mellan EU och Schweiz och ena sidan, och den så kallade “Like Minded Developing Country-gruppen” (LMDC) å den andra sidan. LMDC-gruppen innehåller många oljeproducerande länder och brukar arbeta för att betona uppdelningen mellan utvecklade och utvecklingsländer, en uppdelning som Parisavtalet lyckades undvika.

Under den avslutande plenaren tryckte många utvecklingsländer på vikten av finansiering för anpassning och att 6.2-texten inte innehöll obligatoriska avdrag för anpassning på samma sätt som för 6.4 kan ha bidragit till att ingen överenskommelse nåddes.

I praktiken innebär resultatet att länder kan fortsätta planer och genomföra samarbete under Artikel 6.2, men den nya mekanismen kommer inte att vara operationell.

Artikel 6.2-texten ger en tydlig struktur för bokföring, så kallade corresponding adjustments (dubbelräkning) ska alltid göras om en ITMO ska användas för ett annat lands NDC, men även för andra ändamål, t ex för flygets system eller frivillig kompensering. Detta ger ett heltäckande system för bokföring och bidrar därför starkt till att dubbelräkning kan undvikas. Både Japan och Schweiz betonade att de kommer att fortsätta sina program under Artikel 6.2 under principerna robust bokföring, transparens och ingen användning av utsläppsenheter från pre-2020.

Johan Nylander, Artikel 6 expert