All posts by Ruben Henriksson

COP26 – Går det framåt?

Idag, måndagen den 9 november, skulle FN:s internationella klimatkonferensen COP26 ha inletts i Glasgow. Mötet är, som bekant, senarelagt på grund av coronapandemin och kommer istället att hållas den 1 – 12 november 2021. Även de tekniska arbetsgrupper under klimatkonventionen (SBSTA och SBI) har skjutit upp sina möten till nästa år, vilket innebär att förhandlingsfrågorna som diskuterades under COP25 i Madrid nu ligger helt stilla. I det första av två blogginlägg om COP26 guidar Fores er genom de senaste initiativen till klimatsamarbete, vilket bland annat innefattar “Climate Change dialogues”, Storbritanniens ledarroll, samt undersöker hur många nationella klimatåtaganden (NDCer) som egentligen kommit in. 

Climate Change Dialogues

I slutet av november och början på december kommer UNFCCC att hålla en serie virtuella möten under namnet “Climate Change Dialogs”. En liknande serie distansmöten, “June Momentum”, hölls tidigare i år och hade syftet att hålla igång diskussionerna om klimatarbetet uppe trots rådande pandemi. Climate Change Dialogues har en liknande poäng, samt erbjuder parterna en plattform för att presentera vilka framsteg som gjorts under 2020, utbyta idéer med varandra och identifiera punkter som skulle kunna förenkla vägen mot ett lyckat COP26. Ungefär en vecka efter att samtalsserien är avslutad inleds ännu ett virtuellt möte som kallas “COP26 Launchpad”, på initiativ av Storbritannien. Förhoppningen är att den här perioden av virtuella möten kan skapa momentum för förhandlingarna igen.

NDCer och deadlines – vad gäller?

Att COP-mötet skjuts upp riskerar leda till att det globala klimatsamarbetet stannar upp i en tid när en högre ambition är absolut nödvändig för att bromsa klimatförändringarna. En möjlig fördel med situationen är dock att värdlandet Storbritannien får mer tid till förberedelse innan mötet. Samtidigt försvåras värdskapet av att Storbritannien tvingas arbeta för att behålla fokuset på klimatkrisen och sätta press på de andra partsländerna att lämna in sina NDCer under en pågående pandemi.

I beslutstexten till COP21 i Paris står det att i artikel 3 paragraf 23 att NDC:er ska lämnas in var femte år, vilket innebär att de uppdaterade NDCerna ska in innan utgången av 2020. I samma text står det dock i paragraf 25 att NDCerna ska lämnas in minst nio till 12 månader innan COP-mötet, vilket i nuläget blir senast i februari 2021. I samband med att COP26 är uppskjutet lämnar paragraferna utrymme för tolkning kring när deadlinen egentligen är. Det här har negativa konsekvenser för ländernas incitament att prioritera arbetet med NDCerna och för möjligheten att i god tid inför förhandlingarna utvärdera vad parterna har åtagit sig att göra för att nå Parisavtalets mål. 

Hittills har endast 12 länder lämnat in uppdaterade NDCer, sju länder har lämnat in samma mål som tidigare eller deklarerat att de inte kommer att uppdatera sina NDCer, och 168 länder har inte lämnat in något alls. Av de NDCer som Climate Action Tracker har hunnit bedöma, däribland Vietnams, Chiles, Norges och Singapores, har betygen på deras bidrag varierat mellan “otillräckliga” och “kritiskt otillräckliga”. 

COP26 Launchpad och Storbritanniens ledarskap

För att sätta mer press på partsländerna att lämna in sina nationella klimatåtaganden, samt att höja ambitionen på dem, har Storbritannien kallat parterna till ett online-möte den 12 december. Mötet har fått namnet “COP26 Launchpad” och går ut på att se över vilka länder som då har lämnat in sina åtaganden, samt om dessa är i enlighet med 1.5 graders-målet. För att Storbritannien ska ses som seriösa ledare i frågan och agera föredöme bör landet själva ha lämnat in sin uppdaterade NDC innan mötet hålls, vilket de ännu inte har gjort. Eftersom premiärminister Boris Johnson har uttalat förhoppningar om att andra länders uppdaterade NDCer ska vara lika ambitiösa som Storbritanniens finns det även press på landet att leverera en mycket ambitiös NDC.

Överraskningen Kina

Trots att inlämnandet av parternas uppdaterade NDCer generellt har varit långsam har vissa parter överraskat. I september gick Kinas president Xi Jinping ut med nyheten att Kina kommer att skärpa sin NDC, och att åtagandet kommer att innehålla löftena om att landets utsläpp ska nå sin topp 2030 och att de ska nå koldioxidneutralitet före år 2060. Eftersom Kina är världens största utsläppare, samt att landet ofta haft en mindre ambitiös roll i de internationella klimatsamarbetet, är de nya konkreta målen positiva och kan förhoppningsvis inspirera andra stora utsläppsländer att följa deras exempel. Då landets nya NDC ännu inte är inlämnad återstår det att se hur den kommer att vara formulerad och med vilka policies Kina planerar nå sina nya mål.

Vägen framåt?

Coronapandemin har självfallet tagit stort fokus inom både internationellt samarbete och i media, vilket tillsammans med senareläggningen av COP-mötet och mötena i de tekniska grupperna SBSTA och SBI har gjort att klimatförhandlingarna har stannat av. I frånvaron av formella förhandlingar har det visserligen tagits initiativ till fortsatta diskussioner om hur parterna ska lyckas med en grön återhämtning och att nå Parisavtalets mål, vilket är bra. Det utövas även påtryckningar för att parterna ska lämna in sina uppdaterade NDCs, vilket även det är positivt. Men med tanke på klimatets akuta läge är de senaste månadernas initiativ fortfarande otillräckliga. Kommande COP-möte är avgörande för parternas ambitionsnivå fem år framåt, vilket gör att ämnet i allra högsta grad borde uppmärksammas. Förhoppningen är därför att mötet COP26 Launchpad sätter press på att lämna in NDCer i tid för att sedan utvärderas ytterligare.

I och med utgången av USA:s presidentval kan vi förmodligen se landet ha en mer ambitiös roll i de internationella klimatförhandlingarna framöver. Joe Biden har lovat att USA ska återgå till Parisavtalet, vilken landet formellt gick ur förra veckan. Återgången kommer dock att dröja minst några månader, vilket gör att USA inte kommer att delta på mötet COP26 Launchpad. 

I nästa blogginlägg återkommer vi till de viktigaste frågorna från förra årets COP-mötet i Madrid. Vi ger en kort inblick i om parterna har kommit närmare en lösning i de komplicerade artikel 6-förhandlingarna och om några nya nyckelfrågor har dykt upp inför COP26 i Glasgow 2021.  

Malin Wolters, praktikant, klimatprogrammet

June momentum for Climate change

De uppskjutna klimatförhandlingarna

Det finns både positiva och negativa aspekter av att COP 26 är uppskjutet till november 2021. Som vi skrev i en tidigare debattartikel så finns det ett värde i att skjuta upp mötet eftersom det ger länder tid att hantera den pågående coronakrisen. Men samtidigt så måste det säkerställas att arbetet kring klimatet fortsätter och drivs på, speciellt då NDC:erna ska uppdateras. Därför är det viktigare än någonsin att arbetet fortsätter och att de nödvändiga diskussionerna fortgår så målen i Parisavtalet uppnås.

June momentum for climate change

Mötet i Bonn blev likt mötet i Glasgow uppskjuten till oktober 2020 på grund av corona. Men i dess plats hålls June Momentum for Climate Change den 1:a – 10:e juni med en rad olika virtuella möten och samtal för att just se till att man inte tappar momentum. Dessa möten hålls för att se till att farten kring det som har uppnåtts än så länge inte upphör, speciellt eftersom parter ska lämna in uppdaterade NDC:er i år (dvs bidrag om hur mycket länderna kommer bidra med för att hålla den globala temperaturen under 1.5 grader). Mötena har också skapat utrymme för att visa hur klimatarbetet har utvecklats specifikt i samband med den pågående coronapandemin. 

Mötet är nu avslutat och det har varit ett brett fokus där varje samtal lyft olika ämnen. Den röda tråden har varit sambandet mellan klimatarbetet och coronakrisen, specifikt återhämtningen efteråt. Det finns nu en möjlighet att skapa en framtid som speglar målen i Parisavtalet. Att prioritera grön teknik och gröna investeringar kan göra så att både klimatet förbättras samtidigt som länder återhämtar sig. Det har påpekats att en grön återhämtning är mer möjlig idag än någonsin eftersom grön teknik är billigare och mer tillgänglig än under återhämtningen efter, till exempel, finanskrisen 2008-2009. 

En viktig aspekt som också har lyfts och diskuteras är påverkan av corona på utvecklande länders ekonomi och hur det i sin tur påverkar deras klimatarbete. Konsekvenserna av coronakrisen, såsom lockdowns och stängda gränser, har visat hur viktigt det är att stöd och bidrag blir mer tillgängliga för länder inom Least Developed Country (LDC) gruppen, eftersom konsekvenserna av corona kan göra det svårare för LDC:er att genomföra deras national adaptation plans (NAP) som är en del av Parisavtalet.

Under andra halvan av June Momentum så diskuterades en rad olika ämnen. Den 5:e juni så låg fokus på vikten av att involvera flera intressenter i processen, speciellt de yngre då de har haft en stor inflytande de senaste tiden. I en annan diskussion så lyftes hur olika grupper påverkas olika av klimatförändringar. Specifikt att de som tillför minst till klimatförändringarna oftast påverkas mest. 

Den 8:e och 9:e juni återgick diskussionen igen till hur klimatarbetet och återhämtningen efter corona kan framkalla synergier och erbjuda möjligheten att prioritera en grön återhämtning. Det som framkallade hopp var att många parter tryckte på vikten av att presentera eller uppdatera NDC:er till i år. EU var en av dem som sa att de kommer att uppdatera sin NDC:er i år och förslaget inkluderade att utsläppsminskningen skulle vara 50-55% lägre än 1990 nivåer vid 2030. Detta stämmer överens med EU:s nya European Green Deal. EU:s uttalande att de kommer uppdatera deras NDC:er är mycket viktigt för att visa vägen för andra. Men att se till att alla parter följer tidsplanen bestämd i Parisavtalet är otroligt viktigt för att se till att arbetet kring klimatet fortsätter.

June Momentum for Climate Change har skapat ett utrymme för att fortsätta diskussioner kring det internationella och nationella klimatarbetet under en tid där mycket ser annorlunda ut. Men detta måste fortsätta så att klimatet inte glöms bort under corona återhämtningen. Nu finns möjligheten att styra återhämtningen så att den globala uppvärmningen hålls till under 1,5 grader C.

Kontentan av June momentum är att det var en rad intressanta webbinarier, men avsaknaden av de fysiska möten är tyvärr något vi inte kommer undan i de internationella klimatförhandlingarna. För andra såsom tex Fores har corona inte påverkat oss så mycket. Vi får till exempel mycket mer tittare som följer våra webbinarium genom vår youtube kanal så detta är ju bara positivt. Men för att klimatförhandlingarna ska gå framåt behövs det fysiska mötet för att banka fram kompromisserna och framstegen – så även om det var ett bra program där inga konkreta resultat var menade att komma fram så var bristen på framsteg inom förhandlingarna påtaglig.

Camilla Wallenberg, praktikant, klimatprogrammet

COP26 Försenat

Klimatförhandlingarna och COP26-mötet i Glasgow som skulle hållas i november har blivit framskjutet på grund av coronavirusets spridning.

Så vad betyder det för klimatförhandlingarna? Självklart är det inte bra, och särskilt inte detta år som är så viktigt för klimatet. I Parisavtalet beslutades det att dess parter ska kommunicera eller uppdatera sina nuvarande nationellt fastställda bidrag år 2020 och därefter vart femte år. Länderna är alltså bundna att lämna in sina uppdaterade nationellt bestämda bidrag skriftligen till UNFCCC i en så kallad NDC, Nationally Determined Contribution (artikel 4). Dessa beskriver hur de ska bidra till att nå det globala målet om att minska den globala uppvärmningen till väl under två grader Celsius. Det är bindande att lämna in nya NDC:er och att vidta åtgärder för att uppnå dem, men det är inte bindande att uppfylla dem. Dessa skrivningar innebär också att länder successivt ska skärpa sina åtaganden och förnya eller uppdatera dessa vart femte år. Förhoppningen är (eller var kanske man nu ska skriva) därför att länderna höjer ambitionen, det vill säga höjer deras utlovade utsläppsminskningar, i sina klimatåtaganden till klimatmötet COP26 som skulle ta plats i Glasgow i november 2020.

Självklart så gäller fortfarande 2020 som årtal för att lämna in uppdaterade NDC:erna, men utan ett möte som piskar på att dessa ska vara mer ambitiösa och utan att hela världens ögon följer detta mötet på samma sätt som förra året så är det svårt att se hur man ska kunna sätta tryck på alla länder att höja deras ambitioner. De nuvarande klimatbidragen är inte tillräckliga för att Parisavtalets mål ska uppnås, så det behövds verkligen tryck i frågan.

Så det ser mörkt ut, men å andra sidan så tror jag att mer kreativa sätt att sätta tryck i frågan kommer uppstå. Bidragen ska även lämnas in detta år så vi kan inte säga att det misslyckats ännu – året är ju inte slut än. Just därför är det extra viktigt att Sverige trycker på att EU snarast lämnar in ett uppdaterat och ambitiöst bidrag.

Mette Kahlin McVeigh Chef, Klimatprogrammet Tankesmedjan Fores