Category Archives: COP25

Slutrapport från COP25 i Madrid

COP25 stängdes officiellt den 15 december i Madrid. Det var från början klart att årets COP skulle bli svår. Dagordningen för mötet skulle aldrig ha kunnat uppfylla förväntningarna hos ungdomar och andra som kräver mer kraftfulla klimatåtgärder.

Tips! Se Fores slutrapportering här! Medverkar gör bl.a. Mattias Frumerie, Sveriges chefsförhandlare vid COP25, Regeringskansliet.

COP25 kallades av många för en ”implementerings-COP”. Målet var att slutföra de sista tekniska detaljerna i Parisavtalet som återstod efter mötet 2015. Faktum är att det är först nästa år som det är dags för länderna att leva upp till förväntningarna. Det är då alla länderna måste lämna in sina nationella klimatåtaganden (kända som nationellt bestämda bidrag, eller NDC:s på FN-språk) och redogöra för hur de kommer att bidra till minskade utsläpp för att säkerställa att vi uppfyller Parismålet för att hålla den globala uppvärmningen till väl under 2°C.

Ambition

Eftersom denna COP var så teknisk, behövde mötet signalera till världen att länderna tog frågan på allvar och visa att fokus låg på att säkerställa att ambitionerna kommer öka nästa år. Detta blev en svår knäckfråga, som ministrarna argumenterade om till de sena timmarna på natten.

När ett nytt förslag på beslutstext kom ut på morgonen den 14 december (lördagen) var texten reducerad till att länderna ”inbjuds” att ”kommunicera” sina NDC:er istället för att ”uppdatera” och ”höja” dem. För det otränade klimatförhandlarögat kan det tyckas som löjlig semantik och bara ord, men som bekant så finns djävulen i detaljerna. I själva verket signalerar en sådan formulering ett försvagande av Parisavtalet. I slutändan lyckades förhandlarna få in skrivningar som på olika sätt reflekterade att en höjd ambition i nästa års NDC:er är centrala för Parisavtalet, men att diskussionen ens uppstod är oroande i sig.

Redan innan denna text släpptes var uppfattning bland oss ​​observatörer att det saknades en känsla av brådska i förhandlingarna. Nio ”regel 16” beslut togs ganska tidigt i processen. Regel 16 innebär att man helt enkelt skjuter på agendaposten till nästa möte och inget beslut fattas vid den nuvarande COP:en. Även om en del av dessa beslut inte behöver tas förrän nästa år, eller till och med senare, lämnade det många frustrerade. Detta eftersom mötet i år just handlade om att slutföra alla detaljer i Parisavtalet, så att man nästa år inte ska behöva lägga tid på dessa utan kunna fokusera på ambitionshöjningen.

En av frågorna som flyttades fram till nästa år var hur utsläpp ska rapporteras. Dessa samtal bröt samman och Kina pekades ut som orsaken till detta. Trots detta verkade det som om förhandlarna var nära en lösning, om än inte ett optimalt sådant. Så länge det finns ett beslut nästa år kommer detta inte att försvaga Parisavtalet.

Förlust och skador

De två mest svårlösta frågorna var “Artikel 6” samt ett beslut om hur man ska hantera de förluster och skador som orsakats av klimatförändringar. Utvecklingsländerna krävde ytterligare finansiering för att få hjälp att återhämta sig från skador orsakade av klimatförändringar. De utvecklade länderna har länge dragit sig för att få med sådana skrivningar med rädsla för att det skulle öppna upp för ett omfattande betalningskrav. Det finns även en oro för att detta ska reducera de pengar som finns tillgängliga för anpassningsåtgärder och åtgärder som syftar till att minska utsläpp, något som är prioriterat av de utvecklade länderna. I slutändan lyckades man hitta en kompromiss som uppmanar konventionen och de utvecklade länderna att få tillgång till ny och redan existerande finansiering. En fråga om hur mekanismen för förluster och skador ska styras sköts dock fram till nästa år efter ett misslyckande med att hitta en lösning.

Artikel 6

Den andra svåra frågan om Artikel 6 handlar i princip om frivilliga marknader för koldioxidutsläpp. Internationellt samarbete, via till exempel handel med utsläppsrätter, skulle kunna bidra till att länder når sina NDC:er. Cirka hälften av alla nationella klimatplaner nämner nämligen någon form av marknad som ett av sätten att nå sina utsläppsminskningsmål. En utsläppsmarknad har potentialen att möjliggöra billigare utsläppsminskningar samtidigt som det genererar finansiering för processen att ställa om till klimatneutralitet. Men, och det är ett STORT men, dessa regler måste utformas väldigt strängt för att undvika att fusk sker på marknaden. Ett exempel på hur man kan fuska är genom så kallad dubbelräkning. Detta sker när både köparen och säljaren av en utsläppskredit tillgodoräknar sig utsläppsminskningen gentemot sina nationella klimatmål. Ett ton av utsläppsminskningar räknas helt enkelt två gånger och det ser då ut som att man minskat utsläppen med två ton, när detta inte är sant.

En annan oro har varit att gamla krediter från systemet som har existerat under Kyotoprotokollet skulle kunna föras över till det nya systemet och att länder skulle kunna tillgodoräkna sig dessa till sina mål under Parisavtalet. Dessa gamla krediter har varit ifrågasatta av flera skäl och var det som i slutändan gjorde att man inte kunde komma överens om Artikel 6. Artikel 6 är tänkt att vara ett nytt system med striktare och bättre regler, av denna anledning var de flesta observatörer och flera länder överens om att det var bättre med inget beslut alls, än ett beslut om Artikel 6 med bristfälliga regler. Det återstår att se om man på nästa års möte kan komma överens om ett regelverk som undviker fusk och säkerställer att faktiska utsläppsminskningar sker.

Hoppet lever

 Så, slutresultatet av årets klimatmöte var inte det bästa. Men det finns fortfarande hopp, och vi vägrar att ge upp. Nästa års COP äger rum i Glasgow. Med anledning av Brexit har britterna allt att vinna på en väl genomförd COP som säkerställer att världen hamnar på rätt spår. COP26 kommer att vara en ypperlig möjlighet för Storbritannien att visa att de trots Brexit är en nation i framkant som prioriterar klimatfrågan högt. Såväl för omvärlden som för den egna befolkningen. Utrikesdepartementet i Storbritannien har förmodligen ett av världens bästa nätverk och en diplomatkår som är otroligt skicklig. Ryktet säger att Utrikesdepartementet redan anställt hundra nya medarbetare för att jobba med mötet och att andra departement och myndigheter anställt ytterligare hundra personer, endast för att arbeta med COP26. Utifrån detta kommer de kunna lägga grunden för nästa års möte på ett sätt som inte var möjligt inför årets COP.

Så budskapet vi vill lämna er med är; tillåt dig själv av att bli frustrerad på resultaten från årets möte, men erkänn samtidigt de begränsningar som årets COP hade. Blicka framåt mot COP26 med hopp och optimism, och fortsätt framförallt att arbeta hårt för en lyckad klimatomställning!

Mette Kahlin McVeigh
Chef, Klimatprogrammet
Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson
Assisterande programchef, Klimatprogrammet
Tankesmedjan Fores

Artikel 6 beslutet, eller rättare sagt icke-belutet

Artikel 6 fördes över från den tekniska underkommittén SBSTA till diskussioner på ministernivå, framförallt för att några övergripande frågor inte kunde lösas: dessa handlade om utsläppshandelns bidrag till anpassningsfinansiering (Share of Proceeds), överföring av utsläppsenheter från Kyotoprotokollet till Parisavtalet, frågan om nettominskning av de globala utsläppen (OMGE) samt bokföring.

Länderna arbetade intensivt och presenterade på fredag morgon en text som visade att Artikel 6.2 mer eller mindre var helt löst. Eftersom 6.2 innehåller principiella delar som definiering av ett internationellt överfört utsläppsresultat (ITMO), hur bokföring ska genomföras och vad den ska omfatta och rapportering fanns förhoppningar att länderna skulle kunna nå en överenskommelse.

Texten för den nya mekanismen under Artikel 6.4 innehöll under fredag och lördag fortfarande en hel del olösta tekniska frågor, men dessa löstes under lördag natt. Under presskonferensen vid midnatt, lördag, var ordföranden fortfarande optimistiskt och det som då återstod var frågan om överföring av Kyotoenheter. Det visade sig att den frågan inte kunde lösas och därför förs hela paketet för 6.2, 6.4 och 6.8 över till nästa år.

Texten för Artikel 6.2, som är den övergripande ”bokföringsartikeln” innehåller många bra delar, och den ligger till grund för fortsatta diskussioner under nästa år. Texten för den nya mekanismen under Artikel 6.4 innebär en mer eller mindre fullständig operationalisering av mekanismen men frågan om överföring av Kyotoenheter hamnade här så trots att länderna hade kommit överens om mycket skjuts diskussionerna till nästa år.

Under småtimmarna verkar motsättningarna ha varit starkast mellan EU och Schweiz och ena sidan, och den så kallade “Like Minded Developing Country-gruppen” (LMDC) å den andra sidan. LMDC-gruppen innehåller många oljeproducerande länder och brukar arbeta för att betona uppdelningen mellan utvecklade och utvecklingsländer, en uppdelning som Parisavtalet lyckades undvika.

Under den avslutande plenaren tryckte många utvecklingsländer på vikten av finansiering för anpassning och att 6.2-texten inte innehöll obligatoriska avdrag för anpassning på samma sätt som för 6.4 kan ha bidragit till att ingen överenskommelse nåddes.

I praktiken innebär resultatet att länder kan fortsätta planer och genomföra samarbete under Artikel 6.2, men den nya mekanismen kommer inte att vara operationell.

Artikel 6.2-texten ger en tydlig struktur för bokföring, så kallade corresponding adjustments (dubbelräkning) ska alltid göras om en ITMO ska användas för ett annat lands NDC, men även för andra ändamål, t ex för flygets system eller frivillig kompensering. Detta ger ett heltäckande system för bokföring och bidrar därför starkt till att dubbelräkning kan undvikas. Både Japan och Schweiz betonade att de kommer att fortsätta sina program under Artikel 6.2 under principerna robust bokföring, transparens och ingen användning av utsläppsenheter från pre-2020.

Johan Nylander, Artikel 6 expert

 

 

 

COP25:s två ansikten

Likt guden Janus i romersk mytologi kan man beskriva årets COP som ett möte med två ansikten vända åt varsitt håll.

Tittar man ut från konferenslokalerna i Madrid så möts man av folk på gator och torg som kräver ambitiösare, kraftfullare klimatpolitik – och de kräver den nu. Vänder man istället blicken inåt, mot förhandlingsrummen, möts man av svåra motsättningar och diskussioner om allt ifrån de tekniska detaljerna till de principiella grunderna. Även mötets två veckor står i bjärt kontrast till varandra. Den första veckan är fylld av tekniska förhandlingar där man som observatör har relativt god insyn. Detaljerna i hur ett marknadsbaserat verktyg kan fungera, hur de institutionella strukturerna ska se ut, olika finansieringsmekanismer diskuteras i rask takt. Förhandlarna har visserligen mindre utrymme att förhandla de svåra politiska aspekterna, men desto större möjlighet att reda ut tekniska aspekter. Den andra veckan lämnas de frågor som inte kunnat lösas över till ministrarna och de blir då deras ansvar att hitta lämpliga kompromisser.

För observatörer innebär den andra veckan betydligt mer väntan. Möten skjuts, nästan slentrianmässigt, ständigt framåt. Klockan 18 sätter man sig i den stora plenisalen med förhoppningen om att äntligen få lite insikt i hur förhandlingarna går, men 1,5 timme senare har mötet fortfarande inte startat. Man får till stor del förlita sig på rykten från andra observatörer och journalister, i undantagsfall lyckas man prata med någon som faktiskt suttit med inne i förhandlingsrummet. Under fredagen då mötet var tänkt att avslutas väntade vi tålmodigt till midnatt innan vi konstaterade att inga uppdateringar skulle komma. I skrivande stund befinner vi oss på resande fot på väg tillbaka till Sverige, och fortfarande har mötet inte avslutats. Den senaste uppdateringen är att de avslutande förhandlingarna i plenum ska återupptas klockan 22.00.

Vi kommer återkomma med en blogg om hur det har gått i de viktigaste frågorna så snart vi har ett resultat. En kort reflektion i väntan; Hur man ska utvärdera en COP är inte helt självklart. Inledningsvis kan man konstatera att det på årets möte alltid skulle bli svårt att nå upp till de kraven som ställts från omvärlden, av den enkla anledningen att agendan inte speglar det som efterfrågas. Det primära syftet med årets möte var att få de sista detaljerna i Parisavtalet avklarade i syfte att på nästa års COP kunna åstadkomma rejäla ambitionshöjningar. På COP26 i Glasgow ska nämligen alla länder lämna in sina nya NDC:er vilket är en möjlighet att visa en verklig ambitionshöjning. Så ett visst missnöje med årets möte är att räkna med, men hur det sista texterna faktiskt ser ut kommer bli avgörande för att kunna bedöma mötet.

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Tankesmedjan Fores

Kanske kanske får vi en kompromiss i artikel 6

Nu börjar det hetta till här i Madrid även om vi observatörer inte får vara med i majoritet av förhandlingarna. Men imorse var vi på vår regelbundna dragning och informationsmöte med andra akademiker och tankesmedjor. Tillsammans pusslade vi ihop vad vi hade hört.

De glada nyheterna

Först och främst så konstaterade vi att alla förhandlare som gick runt och såg glada och lättade ut var de som var ansvariga för förhandlingarna om jämställdhet. En “Gender action plan” är nu antagen som innehåller skrivningar om “mänskliga rättigheter, jämlikhet och behovet av en rättvis övergång till en grön ekonomi”. Planen nämner också specifikt också flickors deltagande i vetenskap och teknik. 

De spännande nyheterna

Nu börjar pulsen på oss höjas då vi har fått indikationer på att det kanske finns en möjlighet att man kommer överens om artikel 6. Men en ny version av beslutstexten som utlovades till imorse har ännu inte kommit, så det återstår att se vilka förslag som finns kvar och vilka nya förslag som har tillkommit. 

Men en representant för en chilensk organisation berättade för oss igår att chilenska ordförandeskapets “röda linje”, det vill säga hur långt de kan tänka sig gå i en kompromiss, är att tillåta en övergångsperiod för Brasilien där de får dubbelräkna i 5 år till innan det får vara slut på sådana dumheter. Mette hörde efter med brittiska delegationen och några akademiker för att undersöka hur gångbar denna kompromiss är. Det låter som en möjlig kompromiss om antalet ton koldioxid som kommer dubbelräknas under dessa fem år inte är för många. Britterna tittade väldigt skeptiskt på Mette först men sa sedan att det kanske skulle kunna vara möjligt om det i verkligheten inte skulle innebära allt för mycket utsläpp. Så kanske kanske betyder detta att ett sådant förslag är gångbart?

En annan fråga som har plågat förhandlingarna är vad man ska göra med gamla CDM-krediter, det vill säga utsläppskrediter som kommit till under Kyotoprotokollets mekanism för utsläppshandel. Ska alla dessa få överföras till den nya mekanismen under Parisavtalet med risken att systemet översvämmas av gamla, i många ögon, dåliga krediter? Eller ska man helt enkelt inte tillåta att några krediter överförs alls, en förlust för alla de som har CDM-krediter. En potentiell kompromiss är att det skapas en fond dit de gamla krediterna kan överföras och att dessa sedan auktioneras ut. En väl genomförd auktion skulle i teorin ge dessa utsläppskrediter det rätta priset och de som har insyn i förhandlingarna från det akademiska sidan verkar tycka att detta skulle vara en bra kompromiss. Frågan som återstår är bara vem som ska betala för en sådan här fond…

Nu sitter vi och lyssnar på Nordiska Ministrarna dragning så håll ögonen öppna för fler blogginlägg senare idag, ikväll, inatt eller imorgon… 

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

Uppdatering kl 13.30: Nu har de nya artikel 6 texterna släppts och bedömningen om vad som är knepigt  som vi skrivit om i en tidigare blogg (http://klimatforhandling.se/2019/12/10/vad-hande-i-natt-med-artikel-6-kina-annat-pa-cop) blev riktigt. I 6.2 är det nu OMGE, SoP och transition som är olösta och det är förvånansvärt mycket tekniskt kvar i 6.4. Det finns två alternativ i texten där dubbelräkning tillåts till år 2023.

Det blir en lång kväll…

Vid lunchtid idag så gav ordförandeskapet för COP en avrapportering om hur det ligger till i förhandlingarna. Avrapporteringen var ganska symptomatisk för hur det brukar gå till på COP:en eftersom mötet började först 35 minuter efter utsatt tid.

Samtidigt försöker vi peppa varandra och hålla gott mod över att de riktiga förhandlingarna bakom lykta dörrar pågår konstant. Det kan kanske till och med vara ett gott tecken att dessa avrapporteringar är försenade om det betyder att mer tid och kraft läggs på att få resultat bakom lykta dörrar.

Avrapporteringar

Under anförandet av Carolina Schmidt framförde hon att Nya Zeeland och Sydafrika har blivit ombedda att hålla i förhandlingarna om artikel 6, Grenada och Norge har fått ansvar för förhandlingarna om skador och förluster och sist, men inte minst, har Spanien och Singapore fått ansvar för att ta fram sluttexten för hela COP:en. Kontentan var att det fortfarande förhandlas och man försöker hitta “landing zones”, det vill säga, ungefärliga gränser för allas positioner så man kan uttyda var kompromissen finns.

Direkt efter att detta var slut så sprang vi till svenska delegationens kontor för att också få en avrapportering från Klimatminister Isabella Lövin och den svenska delegationen. Vårt intryck av delegationen är väldigt bra och varit så under hela mötet. De jobbar hårt hela hela tiden men har ändå ett leende på läpparna och är alltid hjälpsamma och tillmötesgående. Men nog med smicker….

Vad är snacket?

Utifrån dessa två möten, och lite snack i korridorerna, kan vi rapportera att det verkar som det måste till en kompromiss för artikel 6 när det gäller överföring av gamla CDM krediter. Det ryktas också om att en kompromiss när det gäller bokföring av utsläppshandeln kommer behöva ske. Som vi har rapporterat om tidigare är en knäckfråga hur man ska undvika dubbelräkning. Vissa länder är inte lika måna om att undvika dubbelräkning eftersom man utgått ifrån att man ska kunna räkna in utsläppsenheter man säljer i sina nationella klimatplaner (NDC:s). För dessa länder innebär alltså hårda krav för att undvika dubbelräkning att man kommer misslyckas med att nå målen i sin NDC. Kompromissen kan då tänkas bli att man under en övergångsperiod kommer tillåta en viss dubbelräkning, så att länder ska ges en möjlighet att göra de omställningar som krävs för att man ska klara sin NDC även utan dubbelräkning. Men allt detta är än så länge bara rykten och det återstår att se vilken substans de faktisk har. Vi får kanske svaret imorgon då de nya texterna för artikel 6 troligtvis kommer tidigt fredag morgon.

Vad vet vi?

Några beslut har dock redan tagits; eller rättare sagt beslut om att inte ta beslut. Hittills har 9 frågor skjutits till nästa COP-möte (även kallad “Rule 16” för den inbitne förhandlaren). Av dessa så finns det två lite större frågor som skjutits upp till nästa möte i Glasgow. Kina lyckades förhala beslutet om hur man ska rapportera sina utsläppsminskningar på ett transparent sätt till nästa år. Beslutet om hur lång implementeringstid i NDC:s ska vara blev också uppskjutet till nästa år – eller till och med möjligen ännu längre fram i framtiden.

Och nu då?

Vi sitter och käkar lite choklad för att orka med kvällen. Förhandlingarna i den stora plenisalen är schemalagda att börja klockan fem på eftermiddagen under torsdagen. I skrivande stund är klockan fyra och ingen försening har annonserats än. Det verkar osannolikt att mötet startar i tid men det hade onekligen varit ett välkommet besked om det blev så. Det svåraste frågorna sparas till morgondagen så förhoppningsvis kommer inte kvällens förhandlingar vara alltför långdragna, men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken… 

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

 

Spanska vänner och rykten i korridorerna…

Vi är halvvägs in i den andra veckan och förhandlingarna sker nästan uteslutande bakom stängda dörrar. Observatörer får därför förlita sig på ryktesspridning för att få insikt i hur förhandlingarna går. Fores passade då på att träffa organisationen NESI (New Economy & Social Innovation). 

Ett spanskt perspektiv

Fores har i år haft möjligheten att ge ett antal spanska och chilenska civilsamhällesorganisationer en plats i vår delegation. Syftet är att stärka det civila deltagandet ifrån länderna som anordnar årets COP och för oss är det en möjlighet att knyta nya, värdefulla kontakter. Vi träffade Diego och Rebeca från NESI över en kaffe och utbytte tankar och perspektiv på årets COP. De var märkbart glada över den uppmärksamhet som klimatförhandlingarna, och klimatfrågan i stort, har fått i Spanien. Enligt dem så spelar det ingen roll om man kollar på nyheter som kommer från höger- eller vänsterkanten, alla pratar om klimatet. 

Diego och Rebeca var också förvånande över att höra om den kritik av artikel 6 som har varit utbredd i Sverige. Ur deras perspektiv är artikel 6 en nödvändig mekanism för att kunna öka ambitionen och nå målen i Parisavtalet. Vi pratade kort om vilka regler vi ansåg var viktigast att få plats för att säkerställa att artikel 6 fungerar som det är tänkt. Som vi nämnt tidigare på bloggen handlar det främst om att säkerställa att dubbelräkning undviks och att miljöintegritet tydligt definieras och tas hänsyn till. Vi pratade även med NESI om klimatklubbar, det vill säga länder som går samman och ställer miljökrav på sin internationella handel, och utbytte tankar kring hur dessa kan fungera. Dett är en irganisation vi verkligen kommer försöka hålla kontakten med i framtiden!

Ryktena i korridoren 

Som vi skrev om i bloggen i måndags så stängde de tekniska förhandlingsgrupperna sina förhandlingar under måndagsnatten. Detta är senare än vanligt då de tekniska delarna brukar avslutas under den första veckan. De har gett upphov till en viss oro hos förhandlarna som vanligtvis brukar få en dag att återhämta sig inför den andra veckan. De innebär också att ministrarna har en dag mindre att förhandla på. 

I flera av processerna har frågan om att inkludera referenser till mänskliga rättigheter gett upphov till problem. Vissa länder menar att uttryckliga referenser till mänskliga rättigheter är ett krav för att säkerställa att dessa respekteras i implementeringen av projekt under Parisavtalet medan andra länder hävdar att det räcker med att referera till Parisavtalets principer där bland annat mänskliga rättigheter ingår.

Men lyssnar man på andra håll är de mer positiva tongångar. I artikel 6 förhandlingarna verkar det långsamt röra sig framåt, enligt personer involverade i processen. Hur långt de har kommit är svårt att säga och kommer visa sig först under torsdagen då förhandlingarna återigen öppnas upp för observatörer. 

USA:s utträde ur Parisavtalet 

USA:s kommande utträde ur Parisavtalet 2020 har gett vissa länder vatten på sin kvarn. Ryktet säger att bland annat Saudiarbien, Australien, Brasilien och andra länder kan se detta som en anledning att försöka få större genomslag för sina förslag. Något som generellt sätt missgynnar klimatet. De hävdar att större hänsyn bör tas till deras åsikter då de åtminstone fortfarande är med i Parisavtalet och använder detta som argument för att få igenom sin position i flera frågor.

Förhandlingarnas slutskede 

Som tidigare nämnt kommer de öppna förhandlingarna dra igång igen under torsdagen. Om mötet ska avslutas som planerat på fredagskväll återstår endast två dagar av förhandlingar. Det är mer eller mindre tradition att mötet drar ut på tiden och ett avslut är att förvänta sig antingen sent fredagskväll, eller under lördagen. Många svåra frågor återstår men hoppet lever in i det sista om ett framgångsrikt COP. Fortsätt följa bloggen för uppdateringar ända fram till stängningen av mötet! 

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

 

Vad gör de olika företagen på COP?

Idag har de flesta förhandlingarna varit stängda för oss observatörer så passar på att blogga lite om vilka som är här, och hur vi samarbetar med både forskare och näringsliv.

Vi på Fores försöker agera som en brygga mellan akademin, beslutsfattare och näringslivet. Som ni märkt så har vi därför tagit hjälp av forskare, exempelvis Mathias Fridahl, forskare på LiU, för att förstå och bevaka klimatförhandlingarna. Men vi försöker också  samarbeta med näringslivet för att få deras input. Vi har därför en referensgrupp med medlemmar från näringslivet att bolla med och byta information och positioner med. En tvåvägs-kommunikation helt enkelt!

En av rådets medlemmar är Ragn-Sells. Vi sprang på Pär Larshans, hållbarhetschefen på Ragn-Sells och passade på att ställa några frågor. Vi tänkte att det kanske  också kunde vara av intresse för er läsare för att förstå vad de olika sorternas observatörer gör här.

Vad gör ett avfall- och återvinningsföretag på COP25?

Klimatutmaningen handlar inte bara om att reducera utsläppen från energisektorn, dessa är endast ena halvan. Enligt en studie som Ellen MachArthur presenterade i oktober 2019 så kommer den andra halvan handla om att få till cirkulära flöden. 

Vi från Ragn-Sells har innovationer som var och en skulle kunna bli klimatsänkor men det kräver ändrade principer i samhället. Det vi presenterar i Madrid handlar om återföring av näringsämnen i form av fosfor, kalium och kväve samt vår fossilfria “last mile” lösning #älskadestad. Vi kommer totalt att ha deltagit i ett tiotal seminarier och rundabordssamtal när de två veckorna är över. I fredags så fick jag representera näringslivet när alla nationer höll en stängd två timmars session om det obligatoriska kravet att senast 2020 införa nationella klimatplaner (NDC). I slutet fick jag, och tre andra observatörer som representerade forskningen, miljöorganisationer och små städer kommentera staternas olika planer. Jag lyfte då vikten av att ha med cirkulära mål i NDC:erna samt att säkerställa att näringslivet är delaktiga.

Hur många gånger har ni varit på COP och vad har förvånat dig med årets möte hittills?

Det är andra gången som Ragn-Sells är med, vi deltog redan i Katowice (COP24) men då var det enbart fokus på fosfor-frågan. Arrangemanget är riktigt bra, det är imponerande vad Madrid åstadkommit med så kort varsel. Det absolut bästa är hur lätt det är att komma i kontakt med de personer som faktiskt sitter i förhandlingarna. 

Hur går det i förhandlingarna och ert egna arbete här?

Det får vi se i slutet av veckan. Vi delar vad vi gör varje dag på vår egen blogg.

Kommer ni vara med även nästa år och varför? 

Vi kommer vara med även nästa år, fokus är att långsiktigt lyfta frågan om att få in den cirkulära materialåterföringen i förhandlingarna. Genom att sätta målet att till 2030 bli klimatpositiva så sticker vi ut hakan. Men då stora företag som IKEA har samma ambition, baserat på att de får till cirkulära flöden samtidigt som de jobbar med energifrågan, så kan vi inte ha en lägre ambition. 

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

 

Vad hände i natt med artikel 6, Kina & annat på COP?

Imorse kl 02.30 avslutades SBSTA, den förhandlingskommitté som ansvarar för tekniska frågor. Under denna COP har kommittén bland annat varit ansvarig för arbetet med artikel 6 som vi skriver om i detalj nedan. 

En fråga som blev kontroversiell under natten var kraven på rapportering av nationella utsläpp. Kina har under en längre tid försökt sänka kraven för vad och hur länder måste redovisa utsläpp av koldioxid. Backat av Indien och många Afrikanska länder krävde Kina att nattens möte skulle avslutas utan ett beslut på nya rapporteringskrav. USA, EU, Kanada, Australien, Japan, länder från Latinamerika och små önationer vädjade gemensamt till ordförande att inte stänga mötet utan ett beslut. Denna gången vann Kina och de som backade Kina: mötet stängdes utan ett beslut vilket innebär att frågan kommer skjutas till framtida möten.

Utöver detta togs en rad andra beslut och icke-beslut. Några av de mest uppmärksammade resultaten var att förhandlare inte kunde enas om förlust och skador eftersom man inte kunde komma överens om detta skulle inkludera finansiering för de som är drabbade eller ej. Frågan kommer sannolikt tas upp av ministrar denna vecka. Insatser för att anpassa den tidsperiod som ländernas framtida NDCs från och med 2031 ska vara (5 eller 10 år) kunde inte heller lösas och kommer skjutas fram till mellanmötet i juni.

Fores har på plats följt artikel 6 nära och ger därför en mer detaljerad uppdatering om den här. 

Artikel 6: Slutet är nära

Ordförandena för SBSTA markerade tidigt i processen att det är nu eller aldrig det ska bli ett beslut. De lanserade under onsdagen en ny bättre organiserad och något rensad text och meddelade att planen var att den andra omarbetning skulle presenteras senare under veckan, fredag. Det blev sent lördag kväll. Efter ytterligare förhandlingar bestämdes att en tredje omarbetning skulle presenteras på måndagen, och den kom till slut under måndag kväll. 

Skälet till dessa sena leveranser är förstås att det finns betydande motsättningar. Som observatörer har vi kunnat följa de mer formella delarna av förhandlingarna, men det är inte där förhandlingarna har pågått. De formella mötena har inneburit att länder och grupper av länder har upprepat sina gamla positioner på ett minst sagt tjatigt sätt. Frustrationen hos ordförandena Hugh Sealy och Peer Stiansen har man inte kunnat missa. 

 Arbetet har, trots allt, gått framåt. Delvis på grund av att ordföranden för SBSTA har arrangerat flera möten med delegationsledarna utöver de vanliga förhandlingsmötena. Texten lämnar nu SBSTA och tas över av CMA (Mötet för Parisavtalets Parter). Detta innebär att förhandlingarna lyfts ett steg och för vissa frågor kommer ministrarna att vara inblandade. Tyvärr återstår en hel del tekniska frågor också, så de mer tekniska diskussionerna kommer att fortsätta, några kanske kan lösas innan ministrarna kallas in. 

Några av de viktigare (politiska) frågorna som måste lösas är: 

 Share of Proceeds

 Share of proceeds innebär att en del av förtjänsten från handel med utsläppskrediter ska gå till anpassningsåtgärder. Det handlar, som vi tidigare har skrivit om på bloggen den 2 december, inte minst om att finansiera Anpassningsfonden. Under Kyotoprotokollet avsattes 2% av utsläppskrediterna från CDM till detta. Frågan nu handlar om nivån, en procentsats, en fast avgift, eller både och. Sen handlar det om avgiften ska tas ut för enbart transaktioner under Artikel 6.4 eller även för Artikel 6.2. Det senare skulle innebära att t ex även länkade handelssystem skulle omfattas (så då skulle detta omfatta EUs utsläppshandel med Schweiz). Många utvecklingsländer menar att de som använder den nya mekanismen under Parisavtalet inte ska få en nackdel jämfört med de som genomför aktiviteter under Artikel 6.2. Under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod löste man detta för utsläppshandel genom en avgift på den första internationella transaktionen. Denna fråga måste lösas på politisk nivå. 

 Fortsättning på CDM-projekt och enheter från Kyotoprotokollet

Projekt som är ekonomiskt beroende av utsläppskreditering under nästa decennium bör kunna fortsätta, men det bygger sannolikt på att de omregistreras till Artikel 6.4-projekt av värdlandet. Däremot anser många länder att Kyotoenheter, vare sig de kommer från länder, JI eller CDM, inte ska kunna överföras till post 2020-perioden och kunna användas för avräkning mot NDCer. Dessa parter menar att det skulle kunna innebära att man drar undan mattan för nya projekt och aktiviteter post 2020, och att det finns risk att det blir ett stort överflöd av utsläppskrediter. Någon form av kompromiss kan vi vänta oss när det gäller projekten, men överföring av redan utfärdade enheter blir en svår nöt för ministrarna.  

”Metrics”

Varför inte göra det enkelt och skapa ett ramverk för handel och bokföring med koldioxidekvivalenter? Och vilka andra ”metrics” ska man kunna använda för överföring av ITMOs? Oklart för många men det hänger ihop med att många länder har sina NDCer formulerade i andra mått än växthusgaser. Dessa länder vill inte göra om sina NDCer till koldioxidbudgetar för att kunna delta i Artikel 6, men hur det ska gå till om man inte gör det vet ingen säkert. Troligen måste en öppning för andra “metrics” ingå i det slutliga paketet.  

 Bokföring av utsläppsreduktioner från den nya mekanismen under Artikel 6.4

Det här var en av frågorna som stjälpte en överenskommelse I Katowice (men långt ifrån den enda). Brasilien har sedan några år drivit förslaget att ”corresponding adjustments”, dvs bokföring i både säljande och köpande land inte ska göras för den första transaktionen. Idén är att utsläppskrediter som utfärdas I ett värdland förs till ett internationellt register, och först i samband med transaktioner därifrån, startar bokföringen. Detta skulle innebära att CDM-systemet fortsätter, utan att värdländerna behöver bekymra sig om att de utsläppskrediter som utfärdas skulle kunna behövas för deras egen NDC. Det finns vissa argument för detta men det stora argumentet emot är att det kommer att leda till dubbelräkning. 

Overall Mitigation of Global Emissions

 OMGE, som förhandlarna har döpt om till Oh My God Emissions, handlar om att Artikel 6-aktiviter ska leda till globala nettominskningar av utsläpp (beyond offsetting). Detta är en nyckelfråga för AOSIS. Andra länder läser texten som att det är frivilligt (shall jämfört med shall aim). En diskussion handlar om hur man åstadkommer OMGE, t ex genom ambitiösa referensbanor eller annullering, en annan diskussion handlar om det ska gälla för 6.2 eftersom Paristexten bara pekar ut 6.4, men framförallt handlar det om frivillighet eller inte.  Även här har Parterna kört fast. 

Miljöintegritet

 Det är nu stort tryck på det spansk-chilenska ordförandeskapet att sy ihop en kompromiss. Det hörs i korridorerna att många parter inte är nöjda med texten, detta är dock troligen positivt eftersom det signalerar att det är en kompromisstext. För de som hade önskat FN-kontroll även för Artikel 6.2 kommer nog inte att bli nöjda, “cooperative approaches” kommer att vara decentraliserade och kommer att kunna utvärderas i efterhand (genom rapporteringssystemet). Det kommer att vara upp till alla deltagare och länder att skapa bra regler nationellt, bilateralt och multilateralt för samarbeten under Artikel 6.2. 

Så, blir det något beslut om artikel 6 i slutet av denna vecka? 

De flesta insatta och akademiker på ämnet som vi pratat med tror ändå att chanserna att lösa artikel 6 helt eller delvist på denna COP är större nu än vad de var innan de kom till Madrid. 

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Tankesmedjan Fores

Johan Nylander, Artikel 6 expert

Måndag hela veckan på COP25 

Idag inleds den andra veckan av FN:s klimatmöte COP25 i Madrid. Idag ska man försöka avsluta förhandlingarna i de tekniska undergrupperna, också kallade SBI och SBSTA. För att vara ärlig känns det lite som måndag hela veckan idag eftersom många förhandlare endast upprepar deras positioner i minsta lilla detalj om och om igen. Detta är iallafall fallet för artikel 6-förhandlingarna där vi sitter och lyssnar i skrivande stund.

Av det vi hör från de som följt andra frågor har flera andra grupper stängt sina frågor utan beslut (alltså beslut om att inget beslut är taget och att frågan ska föras över till dagordningen för nästa möte i enlighet med processreglering).

 Det har också varit en hel del processfrågor som stulit tid. Inte minst eftersom frågan om de internationella handelsmekanismerna, det vill säga artikel 6, är så omfattande att de kräver väldigt mycket tid. Ordföranden försökte hitta lite nya innovativa diskussionsformat som skapat en del oro och som har behövt redas ut. 

Önationen Tuvalu, med en befolkning på 11 192 personer, men med stor gravitas och erfarenhet av klimatförhandlingarna, har regelbundet uttryckt sin frustration över hur arbetsformatet för Artikel 6, som i stora delar handlat om att upprepa väldigt välkända positioner (många av positionerna har nu framförts under sju år, sedan förhandlingarna om ramverket för handel började diskuteras). Det har inte varit särskilt konstruktivt, men de mer informella förhandlingarna om frågan lär ha gått lite bättre. Dessa möten kallas “informal informals (eller inf-infs för inbitna förhandlare)”och då får inte vi observatörer sitta med. Förhoppningsvis kommer de en bra bit på vägen med artikel 6, men många frågor kommer nog  tyvärr att behöva skjutas upp till framtida möten.

Under den andra veckan börjar mötets högnivådel med förhandlingar på ministernivå. Då tar Ministrarna över texterna från tjänstemännen för att besluta om de sista delarna av Parisavtalets regelbok. 

Vi hoppas på lite mer energi, insikt om allvaret om att vi behöver höja klimatambitionen och kompromissvilja då!

Mette Kahlin McVeigh, Chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores

Ruben Henriksson, Assisterande chef, Klimatprogrammet, Tankesmedjan Fores