Sveriges roll

Sverige bidrar med knappa 0,15 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Att minska Sveriges utsläpp förhindrar inte de globala klimatförändringarna. Men Sverige spelar en viktig roll som föregångsland – om inte Sverige, med osedvanligt goda förutsättningar, lyckas med en ambitiös klimat- och välfärdspolitik är det svårt att övertyga andra länder om att det skulle kunna vara möjligt.

Vikten av att vara ett föregångsland och betydelsen av att medla i förhandlingarna är något som diskuteras både i Sverige och EU. Både Sverige och EU har kommit att ta rollen som brobyggare mellan rika och fattiga länder. Denna strategi fortsatte dåvarande klimat- och miljöminister Åsa Rom- son att propagera för inför Paris, och regeringen påpekade ofta att Sverige är det land som satsar mest pengar per person på FN:s Gröna Klimatfond. Sverige har hittills bidragit med 4 miljarder kronor och under klimatmötet i New York i september 2019 lovade statsminister Stefan Löfven att öka Sveriges bidrag till FN:s klimatfond. Sverige ska för perioden 2020–2023 bidra med ytterligare 8 miljarder kronor.

Inför COP-mötena är Sverige med och tar fram den gemensamma EU-positionen. Samtidigt finns det ett visst utrymme för Sverige att driva vissa frågor och vara delaktiga när avgörande beslut fattas även under COP-mötena.

Sverige har under flera år arbetat med internationella klimatfrågor utanför EU och UNFCCC. Tillsammans med Bangladesh, Kanada, Mexiko och USA har Sverige initierat ett samarbete om att minska utsläppen av kortlivade, klimatpåverkande luftföroreningar (CCAC). Inom Cartagena- dialogen, som syftar till att bygga allianser mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, har Sverige och Maldiverna tillsammans lett ett arbete för att sprida goda exempel på hur koldioxidsnåla och konkurrenskraftiga ekonomier kan utvecklas. Sverige arbetar aktivt för en utfasning av subventioner av fossila bränslen genom sitt medlemskap i gruppen Friends of Fossil Fuel Subsidy Reform. Sverige har också tillsammans med Norge, Storbritannien, Indonesien, Sydkorea, Colombia och Etiopien initierat ”The Global Commission on the Economy and Climate” som kom med sin slutrapport i samband med generalsekreterare Ban Ki-Moons toppmöte i september 2014.

Dessutom har Sverige också en representant i styrelsen för den Gröna Klimatfonden och en i Anpassningsfonden, samt representanter i flera andra internationella miljöfonder i vilka Sverige engagerar sig, inte minst genom Energimyndighetens enhet för internationella klimatinsatser.

Inför COP25 kommer Sverige att vilja framstå som ett föregångsland, och ingår i den koalition inom EU som står bakom en ambitiös klimatpolitik. Sverige kommer att arbeta för att EU under 2020 inte bara uppdaterar sitt åtagande under Parisavtalet till 2030 utan också höjer ambitionen i åtagandena. Dessutom anser Sverige att EU:s klimatmål för 2030 bör skärpas till en minskning av växthusgasutsläppen med minst 55 procent jämfört med 1990, vilket är i linje med Parisavtalets mål, säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin. Sverige anser också att EU bör driva på för att alla parter ska ha en gemensam tidsram för implementeringsperioden i sin NDC. Det är viktigt för Sverige att denna tidsram blir på fem år, snarare än 10 år, eftersom en implementeringsperiod på fem år skulle innebära en ambitionshöjning av NDC:er vart femte år. Länderna måste alltså revidera sina mål oftare och riskerar inte att låsa in sig i lägre mål trots att till exempel tekniken gått framåt och gjort det enklare att få till utsläppsminskningar.

Sverige brukade gå i bräschen för klimatambitionerna, men andra länder konkurrerar om ledarrollen. Danmark har till exempel en ambition om noll- utsläpp till 2035, medan Sverige har satt målet till först 2045. Den nya finska regeringen har också ett nettonollmål satt till 2035.

Klimatförhandling.se är en del av den gröna och liberala tankesmedjan Fores.