Tag Archives: COP20

P-A-R-I-S – klimatåret 2015 på fem bokstäver

På Fores seminarium om processen fram till Paris-mötet tog jag fram fem viktiga punkter utifrån bokstäverna P-A-R-I-S. Flera hörde av sig efteråt och ville ha dessa förtydligade. Se dem här eller läs dem här.

P som i Party-driven process. FN:s klimatförhandlingar är partnerdrivna, med medlemsstaterna och EU som parter. Att nå fram till beslut kräver enhällighet bland dessa nästan 200 parter, vilket förklarar hur svårt det är att komma överens. Ibland enas man om att vara överens om bara väldigt få är oense, men det riskerar alltid att så bakut – som när ordförande för klimatmötet i Doha klubbade igenom beslut mot Rysslands och Ukrainas vilja. Flera år senare är de fortfarande griniga och sinkar processen.

Detta förklarar också varför FN-processen har så svårt att engagera icke-stater. Snart sagt alla är överens om vikten av att få med näringslivet, lokala myndigheter och den ideella sektorn i klimatarbetet, men eftersom de inte är parter, är det formellt knepigt. Det visar därmed också på betydelsen av kompletterande satsningar vid sidan om FN-förhandlingarna där det är lättare att få in andra aktörer, det vi kallar ”carbon clubs”. Däremot bör det inte betyda att FN-spåret inte duger; mantrat heter komplettera, inte ersätta.

A som i Anpassning. Klimatanpassning, adaptation på FN-språk, var länge i klimatförhandlingarna lillasystern till utsläppsminskningar, mitigation. Men den är nu jämnbördig, vilket bland annat märks i att Gröna Klimatfondens medel ska fördelas lika mellan dessa två ben, och att parternas åtaganden (se I, längre ner) ska innehålla både vad man gör för att minska utsläppen och hur man bidrar till klimatanpassning. Sedan tidigare finns FN:s särskilda Anpassningsfond, som bl.a. finansieras genom en transaktionsavgift på CDM-utsläppsmekanismen.

Enkelt uttryckt så betonar utvecklingsländer klimatanpassning mer, och utvecklade länder har starkare fokus på allas bidra till utsläppsminskningar. Själva uppdelningen kan förstås ifrågasättas; det är rimligt att säkerställa att anpassning minskar klimatpåverkan och inte ökar den – t.ex. genom att istället för betongvallar längs kusten anlägga mangroveskog.

R som i Reduktion, utsläppsminskning. IPCC slår fast att de klimatpåverkande utsläppen måste minska med 40-70% till år 2050 och i princip vara noll eller helst under noll vid nästa sekelskifte. Detta för att klara målet att jämfört med förindustriell tid högst öka medeltemperaturen med två grader eller 1.5 grader celsius – FN-systemet arbetar med båda mål.

Den största skillnaden mellan det befintliga Kyoto-protokollet och det nya långsiktiga klimatavtalet som tänks antas i Paris, är att alla länder nu tänks bidra med utsläppsminskningar. CBDR, Commun But Differentiated Responsibilities, är utgångspunkten för FN, numera med tillägget ”in light of different national circumstances”, vilket inför Paris öppnar för mycket knepiga tolkningar och förhandlingar om hur mycket respektive part ska minska sina utsläpp.

I som i INDC, Intended Nationally Determined Contributions, det stora trätoämnet i Lima. Här avgörs vad respektive land (egentligen part) ska utlova i termer av utsläppsminskningar och – numera – anpassningsåtgärder. Därtill anges här hur det ska mätas och redovisas, vilken periodicitet utsläppsmålen ska ha, och därmed hur jämförbara målen blir. Med dålig jämförbarhet och uppföljning, och kanske därtill med olika årtal för åtgärderna, blir det mycket svårt att veta hur pass nära vi är att nå utsläppsmålet med ländernas löften. Därtill diskuteras om dessa INDC ska kunna revideras neråt, så att man alltså kan minska sina utsläppsåtaganden över tid, eller om de bara kan skärpas. Under årets första kvartal ska ”those parties ready to do so” redovisa sina INDC, en skrivning som gör det lätt att redovisa detta först senare under året. Därmed är det först ganska tätt inpå Paris som vi får en överblick över ländernas åtaganden.

S som i synergieffekter. Att 2015 är det stora klimatåret beror inte bara på mötet i Paris den 30 november till 11 december, och dess förmöten, med Genève 8-13 februari först ut. Tre andra stora FN-mötet leder fram till Paris:

Hyogo Framework for Action, 14-18 mars, Sendi, Japan. Här antas tioårsplaner för resiliens, vilket till en början framför allt handlade om humanitärt skydd mot jordbävningar och liknande, men nu har fått en allt starkare klimatdimension.
Financing for Development, 13-16 juli, Addis Abeba, Etiopien. Det tredje FN-mötet någonsin om hur utvecklingsagendan bättre ska kunna finansieras, också här för första gången med en stark klimatdimension, huvudsakligen kring anpassning.
Sustainable Development Goals, 25-27 september, New York. Millenniemålen ska ersättas med mål för hållbar utveckling. En viktig skillnad är att de befintliga målen bara gällde utvecklingsländer, medan de nya målen ska gälla alla. De 17 förslag till mål som finns nu ska troligen minskas till 10-12, och en av de stora frågorna är om minskad klimatpåverkan ska vara ett separat mål eller om det ska genomsyra de andra målen, och i så fall hur.

Som påpekades på Fores frukostseminarium om klimatförhandlingarna (se https://www.youtube.com/watch?v=7y-7ONaXIj8), så blir PARIS baklänges SIRAP. Helt klart har klimatförhandlingarna varit tröga, men låt oss hoppas att det som till slut kommer ut är sött och gott.

Mattias Goldmann

Lima: På väg mot “compromise of the unwilling”

Nu är texten så urvattnad att alla bör kunna gå med på den, med väldigt svaga skrivningar om vad länder måste göra, ingen lösning på hur fördelningen av ansvaret ska se ut mellan länder, inga utsläppsmål, inga summor för finansiering, inga krav på klimatanpassningsåtgärder.. Samtidigt är den så bra den kan bli givet förutsättningarna – så här ser en ”compromise of the unwilling” ut.

Tidig morgon i Lima. Det ser ut som att den grå dimman aldrig ska lätta, men det har den gjort framåt förmiddagen varje morgon. I klimatförhandlingarna är vi i det läge vi förutspådde tidigare; en ny text på fyra sidor kom vid halv tre i natt, (http://unfccc.int/resource/docs/2014/adp2/eng/l05.pdf). När den skulle presenteras, handlade diskussionen – som på tidigare förhandlingar – om att man måste få mer tid på sig, om att det är orimligt att texten kom så sent, om att man är besviken på innehållet.

Besvikna är även ordförandeskapet för COP:en, de påstår inte ens att det är en bra text, utan presenterar det som bästa möjliga kompromiss. Innehållsmässigt är denna text, som ju ska lägga grunden för ett långsiktigt klimatavtal i Paris, försvagad jämfört med vad sekretariatet hoppats från början:

  • Parterna får en ”invitation to communicate vilka ”intended nationally determined contribution” man tänker sig för att nå klimatmålen
  • Varje INDC ska (”agrees”) vara stärkta ambitioner jämfört med tidigare
  • LDC och små ö-stater får lägre krav, ”reflecting their special circumstances” (inte specat)
  • Anpassning kan finnas med i INDC (”invites to consider”)
  • INDC ska vara klara sista mars ”for those in a position to do so”, vilket dessutom satts i parantes
  • Målet är att ha en färdig text i maj 2015, vilket krävs för beslut i Paris
  • Arbetsmötet i juni för att öka förståelsen för INDC-processen finns kvar (”requests”), vilket sista juli ska ge ett ”technical paper” i frågan från UNFCCC
  • Stöd till finansiering och kapacitetsuppbyggnad till utvecklingsländer ska bedömas av alla parter (”assess”)

Utöver själva förslaget till beslut finns en 37-sidig ”Elements”, som inte förändrats sen den 10:e december, där punkterna som ska förhandlas om framgent helt enkelt är samlade i en katalog med väldigt många vägval kvar. Den texten kommer knappast att röras mer förrän på nästa möte i Geneve i februari. http://unfccc.int/files/meetings/lima_dec_2014/in-session/application/pdf/adp2-7_3_10dec2014t_np.pdf. Den ligger fortsatt som Annex 1 till dokumentet, medan Annex 2, med punkter för INDC helt tagits bort.

Nu är texten så urvattnad att alla bör kunna gå med på den, med väldigt svaga skrivningar om vad länder måste göra, ingen lösning på hur fördelningen av ansvaret ska se ut mellan länder, inga utsläppsmål, inga summor för finansiering, inga krav på klimatanpassningsåtgärder.. Samtidigt är den så bra den kan bli givet förutsättningarna – så här ser en ”compromise of the unwilling” ut.

Klockan tio lokal tid tänks det vara ADP closing ceremony. Det tror jag inte på. Det återstår mycket att förhandla om, och faktiskt är inte finansieringsdelen (long-term finance och delen om Gröna Klimatfonden) inte avslutad eftersom man ville avvakta besluten om processen. Mitt stalltips är fortsatt att lucia är klimatförhandlingsdag. Lucia kommer ju med ljuset i en tid av mörker. Hoppas på det.

Figueres och Pulgar; trötta och inte så väldigt nöjda.
Figueres och Pulgar; trötta och inte så väldigt nöjda.

Mattias Goldmann, Lima

Ny utsläppsmarknad: Gabon

När det går trögt på klimatförhandlingarna, får vi glädja oss åt det som trots allt rör sig i rätt riktning. Som att Gabon etablerar en helt ny utsläppsmarknad. Vi granskar – outtröttligt!

Gabon har stora intäkter från off-shore olja, medan 88 % av landets yta är täckt av tropisk regnskog. Så när Gabon bestämde sig för att ta fram en National Climate Plan med målet halverad klimatpåverkan till år 2050, blev det naturligt att fokusera på att bättre hantera oljeindustrin och skydda urskogen. Det förra ska ske bland annat genom att ta hand om naturgasen vid oljeproduktionen som idag facklas. Mängden har redan halverats sedan år 2010 och ska år 2020 nästan vara noll.

Eftersom Gabon nästan inte haft någon avskogning så har man svårt att få medel och stöd via mekanismen för minskad avskogning, REDD+. ”Skogen kan inte vara ett museum utan ska användas hållbart”, säger Tanguy Gahouma, ansvarig för skogsfrågorna i regeringen, som nu vill dela upp skogen i ungefär lika delar nationalpark och produktiv skog, med en zonindelning av marken. För att säkerställa att marken används som det är tänkt etableras ett nytt observationscenter som med hjälp av satelliter ska övervaka skogen.

Den 1 augusti 2014 antog Gabon en lag om hållbar utveckling, som ligger till grund för en kommande inhemsk mekanism för att skydda biodiversitet och minska klimatpåverkan. Denna tas fram i samarbete med SilvaCarbon och USAID, ska tredjepartsverifieras och resultera i ”Sustainable Development Credits”, som ska vara kompatibla med internationella utsläppsmarknader. Det nationella klimatrådet ansvarar för hur krediterna utformas och vilken verifiering som ska användas – vid presentationen i Lima var det inte klart om det blir med FN-systemet CDM, Voluntary Carbon Standard, eller tillägget Gold Standard.

Ett nationellt register med möjliga projekt tas nu fram, liksom standarder och metodiker. Ett pilotprojekt har startats med 16 företag i olika branscher bl.a. oljebolaget Total, hotellkedjan Meredien och livsmedelskedjor, som identifierar möjliga utsläppsminskningar de kan göra men som inte genomförs utan extern medfinansiering.

Det återstår att se hur bra detta blir, och vi ska inte hymla med att Gabon är en diktatur med olja som huvudsaklig inkomstkälla. Men alla behöver bättra sig om vi ska klara klimatmålen och rätt utformat är detta en spännande fingervisning om hur det kan se ut när afrikanska stater börjar röra på sig.

Den 28-29 maj presenteras ett färdigt koncept på Climate South Initiative i Gabon. 

Goldmann cop

Lima: Lång natts färd mot dag…

Nu var tanken att COP-presidenten skulle slå klubban i bordet och avsluta mötet i Lima. I skrivande stund väntar vi på att COP-mötet ska börja igen (00.30 lokal tid), med ett nytt kontaktmöte för fortsatta förhandlingar efter det. Kort sagt; det blir en lång natts färd mot dag… och eventuellt mot avtal.

Det finns kvar diametralt olika åsikter i vissa punkter i ADP-förhandlingarna, alltså om det långsiktiga avtalet bortom år 2020. Sent torsdag kväll släpptes ett nytt utkast till ADP-gruppen som under dagen har kommenterat detta. En positiv sak är att förhandlingarna  äntligen har fokuserat mer på själva utkastet än arbetsprocessen. Det negativa är att processen fortfarande är långsam eftersom allt för många parter upprepar sina ståndpunkter och visar liten vilja till att kompromissa.

Trots att flera parter har uttryckt en vilja till att kompromissa, till exempel EU som kan tänka sig att släppa in anpassningsfrågan i INDC:s mot deras vilja, tycks förhandlingarna fortfarande vara en bra bit från konsensus. Det senaste utkastet var kortare än tidigare, med ett tydligare fokus på utformningen av INDC:s – den fråga som är nödvändig att lösa i Lima för att få ett avtal i Paris 2015.

Men vad är det egentligen parterna är så oeniga om? Här är de punkterna där det tycks finnas mest arbete kvar:

  • Paragraf 6 är den som varit mest omdiskuterad under dagen – en del parter vill till och med stryka den. Problemet är formuleringen “Agrees that developed country Parties and other parties in a position to do so” som indikerar en öppning av den Annex-indelning mellan utvecklingsländer och utvecklade länder i ansvarsbörda. Många parter trycker fortfarande på vikten av “common but differented responsibilites” och “equity”, vilket har lett till att bland annat Nya Zeeland och USA påpekat att frågan om Annex bör lyftas till kommande år.
  • Information till INDC. Vad ska egentligen ingå i INDC:s – endast åtgärder för utsläppsminskning eller även anpassningsåtgärder, finansiering med mera? Och vem ska egentligen bidra med vad? Denna stora fråga tycks fortfarande vara långt ifrån löst eftersom flera parter

Detta är frågor som varit närvarande under två veckor, och oavsett hur det går här i Lima lär diskussionen kring detta fortsätta framöver. På sikt kommer även utvecklingsländerna behöva bidra med utsläppsminskningar, vilket de säkert är medvetna om, men i nuläget är det en fråga som sätter käppar i hjulet för att nå konsensus i förhandlingarna. Frågan är inte vad som är bäst för klimatet utan vem som härdar ut längst…

 

Nytt förslag granskat och 7 troliga punkter för kommande dygnet

Nu diskuterar vi en ny text, som eventuellt ska tas senare under dagen. Nedan går vi igenom den punkt för punkt, men först ett par troliga scenarier:

  • Räkna med att vi får ett avtal antaget här i Lima, men att det inte svarar på särskilt många av de frågor vi kom hit med.
  • Grundtexten kommer att tas i någon form, tyvärr ofta med lägsta ambitionsnivån när det finns vägval.
  • Annex 1 i dokumentet, det som behandlas separat som ”Elements” stryks, och det finns med informellt som åtgärdskatalog för behandlingarna i vår.
  • Annex 2, en slags önskelista för INDC stryks också, det är för otydligt vad syftet är och eftersom det inte görs någon åtskillnad mellan olika länders åtaganden.
  • Förhandlingar fortsätter under dagen; några länder kommer nu att få leda mer avgränsade diskussioner och försöka ta fram ett förslag.
  • Klockan 13 lokal tid (19 svensk tid) ska vi få en genomgång av hur vi ligger till med ADP-dokumenten. Räkna med att det försenas, och att man där anger att vi behöver mer tid.
  • Jag räknar med att mötet slutar sent imorgon lördag lokal tid, efter nattmangling och med protester från länder som anser sig inte ha blivit hörda.

Hela texten, ADP 2-7 agenda item 3 Implementation of all the elements of decision 1/CP.17 Version 2 of 11 December 2014 at 22:30 Draft COP decision proposed by the Co-Chairs, hittar du på http://unfccc.int/files/meetings/lima_dec_2014/in-session/application/pdf/adp2-7_i3_11dec14t2230_dt.pdf

Bindande?

I §5 anges att texten inte på något sätt innebär att det ska tas ett juridiskt bindande beslut vare sig övergripande om klimatavtalet eller specifikt om INDC:s, alltså vad länderna ska utlova.

Fördelning anpassning-utsläppsminskning

§6 anger att ”developed country Parties and other Parties in a position to do so” ska stödja ambitiös handling inom utsläppsminskning och anpassning, med särskilt fokus på de särskilt sårbara. Här slås direkt fast att de båda delarna av klimatavtalet är jämbördiga, däremot nämns inte finansiering här.

Innehåll/scope INDC

§7 om INDC, har tre möjligheter, där endast den tredje specifikt nämner att man också ska rapportera om åtgärder för anpassning, finansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, frågor som ex EU anger bör ligga utanför INDC.

När?

§8 säger att de som kan, ska lämna sitt bidrag senast sista mars, övriga i god tid innan Paris, utan specificering.

Jämförbarhet

§9 har tre olika förslag på graden av precisering av INDCs, med olika ambitionsnivåer avseende basår, tidsperioder, etc. Endast option 3 anger att marknadsmekanismer kan anges som ett sätt att nå målen.

UNFCCCs roll

§11 anger vad UNFCCC ska göra med inkomna INDCs, i alternativ 1 ska de bara publiceras, i alternativ 2 ska ett möte ordnas i juni 2015 för att underlätta kunskapsöverföring, och ett tekniskt dokument ska tas fram, och i alternativ 3 ska UNFCCC även ansvara för en bedömning av de samlade effekterna av allas INDCs.

Kyotoprotokollet

Alla Kyotoprotokollets aktörer uppmanas att ratificera den andra åtagandeperioden, efter lverenskommelsen i Doha (§12)

Pre-2020

En ”Accelerated Implementation Mechanism” föreslås i alternativ 3, § 13., som 2016 och 2017 ska påskynda utsläppsminskningar före 2020.

Förhandlingstexten/ ”Elements”

I Annex 1 ska finnas ”Elements for a draft negotiating text”, alltså utgångspunkter för det som så småningom ska bli själva det långsiktiga klimatavtalet att anta i Paris. Annexet är i nuläget tomt.

INDC fördjupat

I Annex 2 finns ”Complementary information on intended nationally determined contributions of Parties”, fördjupningar avseende vad INDC kan, bör eller ska innehålla – i nuläget är det en punktlista vars betydelse är oklar. Punkterna är uppdelade på utsläppsminskningar (Mitigation), anpassning (Adaptation), finansiering, teknik och kapacitetsuppbyggnad (Finance, technology and capacity-building), samt övrigt (Other). Här finns ingen uppdelning efter landkategori (Annex 1 och icke-Annex, LDC, mest sårbara länder, etc), inte heller ”koncentriska cirklar” eller någon successiv höjning av ambitionsnivån.

Gåre så gåre med Gore

Efter 12 dagar på COP har jag varit på 47 side event och hört en bra bit över 100 talare. Det är en av de stora behållningarna med att vara på klimatförhandlingarna utan att egentligen förhandla – det är som ett globalt Almedalen bara om klimat. Jag har lärt mig massor, varav en del redan återgetts här på bloggen, annat kommer med i Fores framtida skrifter och vissa bitar är direkt relevanta för vår referensgrupp för internationell klimatpolitik eller 2030-sekretariatet. Men bara en gång har jag tårögd ställt mig upp och applåderat. På Al Gores dragning.

Ingen har en sådan pedagogik som Gore, ingen så snygga bilder, nej filmer, ingen en sådan malström av fakta, ingen lämnar en med en så stark känsla av att ”detta fixar vi” – med en stark betoning på vi, på att detta gör vi tillsammans, att det jag gör också är viktigt.

Efter en timma med Gore förstår jag äntligen konflikten i Syrien. Åren Syrien: 2006-2010 förstörde den extrema torken 60% av Syriens jordbruk och 80% av boskapsskötseln. Klart folk flydde till städerna, där det redan var överfullt. Klart det blev konflikt. Jag förstår också att det förstås inte är ryssen som är det stora säkerhetshotet, utan att US Department of Defence gör alldeles rätt som pekar på klimatförändringarna.

Men framför allt förstår jag att vi är på eller mycket nära en tipping point, inte den det så mycket talas om där klimateffekterna inte längre går att stoppa, utan den där förnybart och energiefektivt blir så lönsamt att det inte längre går att stoppa. Vindkraft och solel har växt 13 respektive 20 gånger mer än vad som förutspåddes för tio år sedan, och i år är solel-tillväxten 55 gånger större än IEA angav år 2000. 55 gånger!

I 79 länder är solel redan konkurrenskraftig med den traditionella elen, ofta från kol, och solelens kostnader fortsätter att sjunka så att 82% av världens befolkning redan om sex år bor där det är lönsamt att välja solel. Utan subventioner.

”Oljan blir dyrare igen snart”, säger Gore trösterikt, och slår fast att merparten av oljan – inte bara kolet – som vi hittar nu måste stanna i backen, eller under isarna.

Ett pris på klimatpåverkan är det viktigaste som kan hända, säger Gore, och det är på väg. Det bestäms inte i klimatförhandlingarna, men tillsammans med avskaffandet av subventioner för fossila bränslen blir det effektivaste sättet att nå sina klimatåtaganden. Och WTO räknar koldioxidskatt på samma sätt som moms; den dras av när man exporterar och läggs på när man importerar, så man behöver inte vara så rädd för att införa den före sina grann- eller konkurrentländer.

Gore säger ju att han aldrig tänker på de där Floridarösterna som avgjorde allt, så jag ska inte göra det heller. Det viktiga är inte vad han med en handfull röster inte fick mandat att göra för snart femton år sen, utan vad vi själva ger oss mandat att göra, här och nu.

Al Gore snackar på COP i Lima - en stor inspirationskälla!
Al Gore snackar på COP i Lima – en stor inspirationskälla!