Tag Archives: Mette Kahlin McVeigh

COP26 Försenat

Klimatförhandlingarna och COP26-mötet i Glasgow som skulle hållas i november har blivit framskjutet på grund av coronavirusets spridning.

Så vad betyder det för klimatförhandlingarna? Självklart är det inte bra, och särskilt inte detta år som är så viktigt för klimatet. I Parisavtalet beslutades det att dess parter ska kommunicera eller uppdatera sina nuvarande nationellt fastställda bidrag år 2020 och därefter vart femte år. Länderna är alltså bundna att lämna in sina uppdaterade nationellt bestämda bidrag skriftligen till UNFCCC i en så kallad NDC, Nationally Determined Contribution (artikel 4). Dessa beskriver hur de ska bidra till att nå det globala målet om att minska den globala uppvärmningen till väl under två grader Celsius. Det är bindande att lämna in nya NDC:er och att vidta åtgärder för att uppnå dem, men det är inte bindande att uppfylla dem. Dessa skrivningar innebär också att länder successivt ska skärpa sina åtaganden och förnya eller uppdatera dessa vart femte år. Förhoppningen är (eller var kanske man nu ska skriva) därför att länderna höjer ambitionen, det vill säga höjer deras utlovade utsläppsminskningar, i sina klimatåtaganden till klimatmötet COP26 som skulle ta plats i Glasgow i november 2020.

Självklart så gäller fortfarande 2020 som årtal för att lämna in uppdaterade NDC:erna, men utan ett möte som piskar på att dessa ska vara mer ambitiösa och utan att hela världens ögon följer detta mötet på samma sätt som förra året så är det svårt att se hur man ska kunna sätta tryck på alla länder att höja deras ambitioner. De nuvarande klimatbidragen är inte tillräckliga för att Parisavtalets mål ska uppnås, så det behövds verkligen tryck i frågan.

Så det ser mörkt ut, men å andra sidan så tror jag att mer kreativa sätt att sätta tryck i frågan kommer uppstå. Bidragen ska även lämnas in detta år så vi kan inte säga att det misslyckats ännu – året är ju inte slut än. Just därför är det extra viktigt att Sverige trycker på att EU snarast lämnar in ett uppdaterat och ambitiöst bidrag.

Mette Kahlin McVeigh Chef, Klimatprogrammet Tankesmedjan Fores

Slutet gott, allting gott för COP25?

Onsdagen den 30 oktober meddelade Chiles president att man ställer in värdskapet för COP25, efter omfattande politiska oroligheter i landet.

Årets arrangemang av COP är särskilt svårplanerat, då två länder avsagt sig värdskapet – först Brasilien för ett år sedan och nu Chile. Det finns i nuläget inte mycket information om vad nästa steg blir, men Spanien har erbjudit sig hålla mötet i Madrid på samma datum. FNs sekretariat har dock indikerat att de antagligen inte kommer ta beslut om detta förens nästa vecka.

COP25 har kallats för ett implementeringsmöte, då stora delar av Parisavtalets artikel 6 skulle förhandlas klart. Det anses därför bli ett möte av den lugnare sorten, med många tekniska detaljer. Men att ett värdland väljer att dra tillbaka sitt värdskap så här nära inpå har aldrig hänt förut vilket ställer FN:s sekretariat för klimatkonventionen (UNFCCC) inför en extraordinär utmaning. 

De regler som finns kring anordnandet av COP är att mötet ska hållas varje år, datum ska annonseras ut långt i förväg och att mötet ska hållas i Bonn om inget land har erbjudit sig att stå som värd eller om värdlandet inte har kapacitet. Ett exempel på det sistnämnda är COP23 som egentligen skulle hållits på önationen Fiji, men efter att landet meddelat att de inte klarade av att anordna ett möte av COPs storlek så hölls mötet i Bonn istället. Men regler kring så pass extraordinära omständigheter som ett tillbakadragande av värdskap en dryg månad innan mötet ska ta plats saknas dock.

Själva frågorna som ska förhandlas lär inte påverkas i någon större utsträckning av Chiles tillbakadragande. Sannolikheten är stor att mötet istället hålls i en nedskalad version i Madrid eller kanske trots allt Bonn – antingen på samma datum, eller fördröjt till tidigt 2020. Eftersom ett inställt möte så här nära inpå aldrig hänt förut så blir nog en del av lösningarna lite flexibla.

De som riskerar att drabbas hårdast av att mötet flyttas är de lokala civilsamhällesorganisationer i Chile som skulle hållit aktiviteter i samband med mötet, då de nu inte får möjlighet att yttra sig i det globala forumet som är COP. Om mötet blir ett mindre avskalat möte någon annanstans finns det även risk att det inte kommer finnas plats eller logistik för att hantera civilsamhället på en ny plats heller. Det kanske, helt enkelt, inte kommer vara möjligt att ha så mycket folk på plats som under ordinära COP. Detta skulle vara synd eftersom det ofta är civilsamhälle som agerar som en hejarklack för att driva på ambitionerna på förhandlingarna. 

Årets möte ska bland annat behandla de tekniska delarna av Parisavtalet som rör utsläppshandel och marknader för att minska utsläpp. Dessa förhandlingar förväntades bli svåra att slutföra i Santiago och det ansågs mycket troligt att man skulle behöva tillsätta ett extra möte, ett så kallat COP-bis. Detta kan ske även på ett eventuellt möte i Bonn, Madrid eller någon annan stans, men viktigt är då att man inte fördröjer det så att det sker för nära inpå mötet i Glasgow nästa år. I Parisavtalet står det att utsläppsmålen (NDC:s) ska uppdateras vart femte år, vilket sammanfaller med COP26 i Glasgow. Om förhandlingarna kring de slutliga detaljerna då skjuts för långt fram i tiden kan det innebära en inbromsning i klimatarbetet. För att det ska vara så lätt som möjligt för länder att utforma sina frivilliga nationella bidrag krävs ett tydligt och lättförstått ramverk står färdigt innan COP26. 

Nästa års COP i Glasgow kommer nämligen vara viktig. Det är året alla länders bidrag måste höjas. Det är av hög vikt att  ambitionerna höjs på nästa års COP då de nuvarande bidragen inte på långa vägar når Parisavtalets mål om 1,5 graders temperaturhöjning.

Att Spanien kliver in med detta erbjudande betyder därför mycket för förhandlingarna eftersom de antagligen då inte kommer försenas till den punkt att de blir för försenade- men samtidigt kommer nog inte utgången i Madrid (eller Bonn eller någon annanstans) skilja sig mycket från förväntningarna i Santiago. 

Gracias España!

Mette Kahlin McVeigh,
chef, Klimatprogrammet, Fores